EM

Be someone before you try to become something.

uttråkad - så jag stjäl utav elin.

Kategori: Let's do it.


Sömnen faller inte in - helgen måste smältas och jag är uttråkad som få då folket här har checkat in för natten och folket hemma har återgått till vardagens måndag. Så jag sitter efter en stressfull helg och läser bloggar från världens hörn och om andras helgbravader. Jag hittade en lista på elins blogg, så jag tänkte - denna tänker jag göra nu när uttråkandet tar övergrepp.

Din/Ditt första:

Operation: don't know!
Piercing: I öronen, jag ville ha sommaren när jag var 6 år gammal, mamma sa "vill du fortfarande ha det när du fyller 7, så får du det i födelsedagspresent" Jag tjatade sen varje vecka i 1 år, på min födelsedag hade jag glömt bort det, men mamma mindes och hål i öronen fick jag - som sedan blev infekterade och öroninflamation fick jag också - det var sommaren 94, sommaren på västkusten och sverige tog brons i usa.
Sport: Fotboll!
Husdjur: Taxarna Fritte och pontus.
Semester: öland? vi är en svensson svensson familj, husvagnen i all ära.. jag tror det var öland, mamma pappa, camilla och hennes kompis malin..
Konsert: Spice girls i 4an? det är den första jag kommer ihåg i alla fall.

Just nu:

Äter du: 
nej, alldeles för sent för mat - suger dock på en bit 90% choklad, som är min favorit - lindh's mint.
Dricker du: jadå.
Ska du: SOVA!
Lyssnar du på: Single girls med Beyonce.
Väntar du på: att tröttheten ska falla in..
Tittar du på: The perfect man.. mr big är med i den!
Har du på dig: Ett nattlinne och morgonrock!

Din framtid:

Barn:
helst ett tvillingpar - en pojk och en flicka.
Giftermål: mmm, som det giftemål dom har i mama mia filmen! ostrukturerat, kärleksfullt och lyckligt!
Karriär: Mmm - har bara inte riktigt funderat ut vad jag vill göra. Jag vill skriva böcker!

Har du någonsin:

Kysst en främling:
mmm.. det har väl hänt.
Tappat bort glasögon eller linser: Ja linser försvinner hela tiden...
Brutit ett ben:  Nej.. men jag bröt min lillesysters arm en gång?
Rymt hemifrån: Ja, jag packade alla mina gossedjur och gick och satte mig någonstans och väntade på att någon skulle komma och hämta mig..
Röntgats: Jahadå.
Krossat någons hjärta: Ja.
Nobbat någon: haha ja.
Gråtit när någon dött: Ja!

Tror du på:

Kärlek vid första ögonkastet:
Som kristen säger, så är jag hopplös romantiker - så jag tror.
Gud: Ja.
Mirakel: Ja. Finns för mkt som inte går att förklara.
Aliens: Ja.
Magi: Någon form av magi tror jag på.
Ett himmelrike: Jag hoppas på ett.
Tomten: Ja han bor i norge.
 Änglar: Ja, dom finns.
Transformers: mm, jag tror min bil egentligen är en transformer från yttre rymden, för den är så cool.

Blandat:

Är du kär i någon:
Ja, det är jag:)
Önskar att du bodde någon annanstans: Nej, jag är precis där jag vill vara.
Tycker andra att du är attraktiv: Här gör dom det.
Dricker du: Jadå.
Använder du droger: Aldrig gjort och kommer aldrig göra - stört dumt. 
Vilket shampoo använder du: Redken, för torra hår.
Vad är du rädd för: Göra fel val.
Gillar du att tvätta:  NEJ! Det är därför jag bygger högar och får kämpa med 5 maskiner på en gång.




så, trött? nej - but I'm getting there!

Love, em.

One year - what a nightmare.

Kategori: Let's do it.

Idag är det precis ett år sedan jag träffade Mr X, vi skulle ha firat ett år idag. Det var en märklig känsla som jagade mig hela dagen och inte förrän jag och Phyllisia satt i bilen påväg hem från att ha kollat på min nya lägenhet (info längre ner) som jag insåg varför jag hade den märkliga känslan innom mig. 24:e var vår månads dag och det är den 24:e november idag - en märklig fundering, en märklig känsla, en känsla av lättnad. 
Jag messade Kristen och förklarade the strange feeling - hon frågade, r u ok? jag skrev mm - började precis backa. 
Jag har packat 4 kartonger - ingen synbar föränding, men det är en känslosam förändring. Jag får nycklarna till min nya lägenhet på lördag, men jag kommer inte flytta in på riktigt förrän den 14:e. Jag packar undan för undan och tar dit lite i taget..
Det här är mitt sista steg i att gå vidare. Han bodde här, han bodde här med mig i 6 månader. Nu flyttar jag ut och där med så flyttar jag vidare från mina sista minnen av honom. Det är dåliga sådan, det är sorgliga sådana och ingenting jag vill ta med mig i mina nya steg mot framtiden. Det kommer att bli en härlig känsla att gå vidare - flytta härifrån och inte se honom i allt jag gör. Jag kan ibland känna hans närvaro, även om han är borta, kläderna försvann med honom och saknaden inföll aldrig efter att han åkte sin väg - hans närvaro finns fortfarande kvar, jag kan ibland vakna kallsvettig om natten och känna oro innan jag somnar, samma oro som jag kunde känna när jag många nätter låg sömnlös i väntan på att han skulle komma hem från sina nattliga äventyr, eller alla de gånger jag grät mig själv till sömn, eller de gångerna vi slogs så att armarna blev blåa och skrek så att rösten försvann.. allt detta är en dimma som fortfarande ligger lågt i mitt rum, som en mardröm som man aldrig vaknar upp från, som man ständigt blir påmind om.
Men nu ska jag flytta - därmed så försvinner den sista plågan av honom.
Anledningen till att jag inte flyttar in tidigare - är för att jag har courtdate om lite mer än en vecka för en restraining order mot Mr X. Då samtal och parkering utanför mitt hus börjar kännas obehagligt och efter allt som har hänt så känns det säkrast. När detta är klart så kan jag flytta in, jag vill itne ta något av det gamla in till det nya..
Det känns skönt att få det här gjort - på så vis så behöver jag aldrig vara rädd för att springa in i honom.. Paniken i halsgropen som jag känner varje gång jag går in i ett köpcenter, eller in i en resturang kommer att försvinna.. då enligt lag han måste lämna stället innom 5 minuter.

Helgen.
I fredags så åkte jag och Nana och käkade en god men sen middag på Applebeas, Johnny slutade precis jobbet när vi fick maten så han kom och mötte upp oss. Chaffis för kvällen så körde jag oss vidare mot Burien i west seattle, plockade upp Robbie och hans polare Quintin hos honom och åkte vidare till johnnys' pappas bar - ditt han vi innan det var last call och vi drack några drinkar innan vi åkte tillbaka till Robbies för singstar och öl - jag och robbie vann överlägset! Då alla sov i heidies och robbies extremts stora dubbelsäng blev det camp ala 13 all over again. Det var pick-döden, slag, skratt, skämt - innan vi alla checkade in för sömn vid 6 tiden på morgonen, klockan 9 ringde klockan och jag och johnny körde in Nana till Seattle, innan vi jagade ut på I-5 igen, stannade på jack in the box för mat innan vi kom hem till Roberts för applecup! som är en jätte stor fotbollsmatch mellan WSU och UW - rivaler. WSU vann! kvällen blev bio med familjen minus robert och pink som skulle på konsert. Idag kom Christina och hämtade mig och vi åkte och kollade på min nya lägenhet, jag är heeelt förälskad!! Jag älskar den!! Det är ett sovrum, ett vardagsrum, badrum och kök med matsalsdel.. jag ska ta massa bilder nästa helg och lägga upp så ni får se!
Sen åkte jag och phyllicia och åt lunch och sen vidare hem till mig för att glo på en film och spendera lite kvalité tid tillsammans.
Sen kom Rommel och hämtade mig och Nana för en tur till cafét.. sen hjälpte Nana mig och packa. Nu har jag precis tagit ett bad och ska snart sova.. redo för en 3 dagars vecka och sedan thanksgiving på torsdag. Middagen blir på onsdag, sen ska jag spendera en hel dag i John's bar och bara umgås, fredag är det black friday och då ska vi downtown och kolla på paraden och christmastree lightning.. Lördagen är det överaskningsfest för mig.. jag vet att det är fest, det är allt jag vet, vart den är, tema eller någonting annat får jag reda på, på lördag.

Helgen har varit bra, nu måste jag bara vila då det inte händer så ofta på helgerna.. även om jag trodde att helgen var till för vila.. hehe, inte direkt va och inte i min tillvaro.

Love, em.

one thing is for sure, for sure!

Kategori: Let's do it.


Grays anatomy here in the states is getting straaaange.. waaay strange.
Kom nyss hem från  min torsdagskväll at roberts house, där jag som vanligt tillbringade min torsdagkväll med matlagning, brownies och grays. Kvällen var bra även om Kristen och Pink hade lite alonetime i sinnet då dom varit ifrån varandra istortsätt i en vecka, robert var på hans dator och jag låg på golvet och pratade med TV'n och la in kommentarer här och var, som jag i stortsätt alltid gör. Brownisarna blev jello aktiga och inte alls goda, köttbullar och pommes är ingen hit alls - så därför möter jag en vän för en drink och tilltugg nu lite senare - då jag behöver en avkopplande utbjudning över en bra konversation om livets djupa och djupt därnere är jag nu.
Mina stuprörs jeans som jag köpte i mars är stora som hus just nu - ledsamt. inte har jag råd att köpa nya heller för tillfället!

Vi diskuterade också under kvällen den ständiga diskussion om framtidsplaner in fiction ideas, det är alltså inte verkliga drömmar och tankar - jag och robert ska gifta oss, han är gay och jag älskar skor och han ska bli rik och jag behöver skor och ett medborgarskap, han vill ha ett barn och det vill jag också, kristen och pink som är tillsammans vill också ha barn och ska gifta sig i canada och så ska vi alla 4 bo i ett stort hus och fostra det barnet tillsammans, Två lesbiska mammor, en bög pappa och en mamma som inte har sex men hon har väldigt snygga skor. Någon annan än jag som tror att detta barn kommer få gå igenom mycket terapi?

over and out - i'm leaving!

Love, em.

My life is taking a different road - again.

Kategori: Let's do it.


So, nu har jag om 3 veckor passerat finalweek för min sista termin på green river. Det är dags för en annan del av mitt liv att ta start. Jag är excited!
Jag har börjat kolla efter lägenhete, jag har börjat planera och jag har börjat inse att min tid på green river är över nu snart. Det är en härlig känsla - jag klarade av det. Det var en emelie med tvivel och panik som åkte hit för långt över ett år sedan nu, en emelie som kände att hon skulle komma hem igen efter kort tid. Men det här är mitt hem, mitt liv och jag älskar varje sekund av det.. 
Så nu startar jag en annan del av mitt liv - det är rädsla bakom fasaden av lugn - men det är en härlig rädsla.
Jag älskar att inte veta vad som ska hända - vilka jag kommer möta och vad livet har inte store for me.

I have faith in life and that make's my happiness real..

love, em.

drömtydandet.

Kategori: Let's do it.

I natt efter ett långt samtal från sverige så somnade jag tillslut, mycket oroligt och vaknade av att jag slänge täcket fram och tillbaka och sparkade med alla krafter jag hade.. det var en orm under täcket.. eller ja, inte riktigt - men i min dröm så var det en orm där. Jag drömde att jag vandrade på en gata och en orm kom ut ur en sådan där skål och som man ser på tv, eller skål och skål.. urna? rotting korg? whatever - han spelades av med en flöjt.
Alla jag känner, känner till min skräck för ormar och paniken låg över mig till långt efter jag vaknat.. så självklart så måste jag slå upp vad detta betyder.. jag vaknade precis när jag blev biten..

TYDNING.
ORMAR: Det anses sedan gammalt som otur att drömma om ormar. Se: se upp för elaka personer. Bli biten av: någon förtalar dig. Döda: du får en fiende.

ja - det är inte alltid lätt att vara mig - men en sak är säker - jag har lite bra karma också.
Eftersom allt ser ut som det ser ut och att jag måste flytta som en toka så fort skolan är slut då min land-lord står och kastar mina saker efter mig om jag inte är ute före 15e december, jag måste hitta nytt, flytta och fixa.. hemfärd till jul är för stressigt - men jag kommer, det är ett löfte. Innan januari är slut så kommer jag hem i 2 veckor - det lovar jag.

love, em.

Don't we love to have a million of international friends?

Kategori: Let's do it.


Upset var bara fornamnet nar jag entrade en persons blogg idag.
Jag kande mig missforstadd, otroligt ledsen, och valdigt orattvist behandlad.
Ledsamheten blev mer pataglig nar jag laste i kommentatorfaltet..
Att skriva pa andra sprak kommer inte hindra mig fran att forsta, det borde alla manniskor inse idag da webben ar open for alla.. Men Sonja var online sa det var lattast att bara fraga henne - det ar sorligt ibland, when some peoples projection of you is so wrong.. Och vad har jag varit for manniska om det ar sa manniskor uppfattar mig.. kanske gor jag ratt genom att backa undan, for det ar som han sa,, vad har jag gjort honom annat an att fa honom att ma daligt? Om sa ar fallet sa gar jag min vag, sorgsen och ledsen for vad jag ma ha gjort aven om jag inte tycker att det stammer sa kan jag inte saga att han ska kanna pa ett sarskilt satt.. jag forstar hur han kanner, det ar vad jag alltid gor - jag forstar alltid alla andra..
For forsta gangen i mitt liv sa gjorde jag klartecken fran borjan att jag inte ar som alla andra, jag ar komplicerad, jag har knepiga ideer... sa att detta inte skulle intraffa.. men har star jag igen, misstolkad som vanligt.. kanske ar det ingen misstolkning, kanske ar det jag som tappar greppet, kanske ar det jag som ar en otroligt dalig manniska som inte tankar ett dugg pa andra manniskors kanslor.. Som medvetet sarar en annan manniska.. Om denna person kanner sa, sa maste det ju vara sa, aven om jag inte gor det medvetet och det gor mig till en dalig manniska, en manniska som jag inte alls vill vara..
Jag trodde han forstod mig, jag trodde han visste vad jag gick igenom - jag sa till honom, sa fort jag vet, sa vet du, och han visste - for han visste vad jag kampade med och beslutet togs igar - sa vad mer kan jag gora? han visste vad jag kampade med, han visste hur daligt jag madde.. sa jag trodde att han om nagon skulle kunna forsta.. men som vanligt var det ewa som forstod, mamma som forstod och alla andra som uppmuntrar och gor allt for att forsta hur jag mar och hur jag kanner och hur jag upplever mitt liv.
jag forstar inte hur man kan vara sa otroligt orattvis och inte ens forsoka forsta.
Du sa att du alskade mig - plotsligt sa gjorde du inte det - jag sjunker i dina ogon och jag sjunker an.. det var vad du sa, harda ord som satte sig precis dar dom skulle...
nar ett beslut jag har kampat sa lange med, backfire som detta.. manniskor man alskar vill man se lyckliga, det ar vad karlek ar for mig, inte vad man far ut av det sjalv, inte sin egen vinning.. jag antar att vi var for olika, jag antar att du aldrig kunnat forsta.
Jag ar fri, jag gor vad som faller mig in - manniskor i mitt liv finns med i svangarna sa lange dom orkar for att dom alskar mig..
jag inser ocksa att jag inte ar en dalig manniska, jag ar bara jag.. och kan man inte forsta och halla sig kvar, dar ar det inte sann karlek, sann vanskap, eller sanna tankar - for en sak ar saker, krossa ditt hjarta var ingenting jag medvetet gjorde. du sager att jag sager jag alskar dig till hoger och vanster utan att tanka.. det du sa till mig idag, sager mer om dig och om oss an det sager om mig som person.. du kanner mig inte alls och det ar du som sprider ord som du inte menar om du pa riktigt tror att du kunnat alskat mig och nu sager de saker som du sager..

men som dom andra sager, I told you so, jag beratte vem du var och du valde sjalv att stanna kvar. Sa kom inte och kasta mer skit pa mig, for om jag aldrig gjorde nagonting bra, om jag inte gjorde annat an att fa dig att ma daligt - varfor stannade du kvar.


logic's killing me, har inte tid med detta med 2,5 vecka kvar till final week..
nu har jag forelasning och sen tutoring time... gymmet och solariet.
varfor jag stannar? for att mitt liv ar har.


love, em.

reaktion.

Kategori: Let's do it.

Reaktionen fick mig att inse att jag fattat rätt beslut.
Att det ska vara svårt att se från andras perspektiv, att aldrig se sin egen del i någonting, att bara kasta snett på alla andra - att hata hela världen istället för att ta sitt eget ansvar.
Jag är den jag är och jag kommer aldrig kunna vara någonting annat - det är mer än vad du har lärt dig om dig själv.
Jag må inte alltid vara stolt, men jag vet vem jag är djupt in i själen. Jag är ledsen. Men det är orättvis eftersmak och det kastar en skugga över allt som varit - det är orättvis behandling, elaka och onödiga ord - det svartar ner allt istället för att lägga till goda minnen.
Jag är ledsen för detta.
Jag är ledsen för att jag trodde och hoppades och att det sedan föll - det är ingenting som endast är mitt fel, jag är bara den jag är. Eftersmaken är bitter, det är omogna påhopp och elaka ord, onödigheter från alla håll..

Orättvist behandlad har jag blivit förr.
Men känsla av egenhet är inte kärlek - därför hänger jag inte mkt vikt i det - lär dig vad det betyder och känslan av bitterhet må vara sötare. Jag står med huvudet rakt, jag gjorde inget annat fel, tiden var fel - stå du kall och kalla mig en lögnare, men mitt hjärta tog mig inte hem igen, vad ska jag göra - vad kan jag förstå? Saker är som dom är och det är ingenting jag rår över - kanske var det ett misstag, inte vet jag. Jag gjorde nog allt även jag, men vad ska jag göra när den rätta vägen för mig inte korsar med dig..
Jag kan ta bitter behandling, men tro dock heller inte att jag kommer minnas de söta - så med denna eftersmak, svartar du ner någonting som en gång var väldigt fint.

Em.

raining jane - my thoughts right now.

Kategori: Let's do it.

Desperate sails today they're going, floating bye bye gone.
I kissed your pretty mouth, going going bye bye gone.

I've seen it all too clear the way I'll disappear.
I fade into the black moon the black stars far away from here.
I'll send you a letter, explaining my circumstance.
Predicting it would be better if we left no second chance.
So I am, I hear, holding you.

Everything we want is not what we need (It's everything).
We're leaning on the love that's in between (It's in between).
I'll wait another minute to see this through (Holding you).
Waiting to let go til you let go too.

Now I'm making a list so I can tell you why.
This love is too much work to be the forever kind.
Don't ask me to stay, believe me I've tried.
I turn to walk away hoping the words will be implied.
I am, I still hear, holding you.

Everything we want is not what we need (It's everything).
We're leaning on the love that's in between (It's in between).
I'll wait another minute to see this through. (Holding you).
Waiting to let go til you let go too.

Tell me the truth.
Was it me was it you?
I'm standing on the outside.
Watching the bottom fall through.
But I'm still holding you.

Everything we want is not what we need (It's everything).
We're leaning on the love that's in between (It's in between).
I'll wait another minute to see this through (Holding you).
Waiting to let go til you let go (Everything we want, everything we need).
Will you let go (Everything we want, everything we need).

Desperate sails today they're going floating bye bye gone.
I kissed your pretty mouth, going going bye bye gone.

the way we used to be.

Kategori: Let's do it.

Kom hemvandrades efter skolan med kylan i ryggmärgen, så fort jag slog mig ner i soffan under filten efter att startat en brasa i kamin så somnade jag.. vaknade nyss av att en vän skrev till mig på msn,ett forum som jag aldrig längre befinner mig på - alltid inloggad men har sällan tid att sitta ner och fundera och prata, diskutera och sakna.. Nu behövdes mina ord och när lägen som denna kommer så finns jag alltid där, detta är en otroligt kär vän till mig och har varit det i många många år och det gör ont i mig att se henne må dåligt, eller höra att hon mår dåligt - då hon förtjänar all lycka i världen. Vi har gått igenom mycket hon och jag, funnits där för varandra i många knepiga situationer - allt hon behöver nu mer än någonsin är att bli påmind om vem hon brukade vara och att ljusare tider kommer.

När jag ögnade igenom TV kanalerna, kom ungefär halvvägs.. alltså till kanal 456, jag har 1150 kanaler ungefär.. Stannade på Charmed, eller förhäxad som det heter på svenska tv kanaler. Fick mig att minnas eftermiddagarna efter skoltimmarna på högstadiet, när en påse polly blev kompisen i soffan, eller Malin kom över och frossade i smörgåsar med kaviar eller ost och marmelad, alltid så spelades förhäxad denna tid och jag och malin kollade alltid med mer eller mindre intresse.
Det fick mig att tänka på allt man gått igenom och på allt man kommer att gå igenom i framtiden.
Hur många gånger har jag inte tänkt, det här är rätt - och ändrat mig? Skratta inte, jag vet att det varit många gånger.. jag är en extremt känslosam människa och fattar alla mina beslut på känsla.. Det är någonting jag har kämpat med hela mitt liv, och någonting jag på senare tid har insett som sant.
Jag må hatta fram och tillbaka, men vi alla känner på samma vis, känslor går upp och dom går ner och känslor för vissa saker blir starkre och svagare, byggs upp och bryts ner -  skillnaden på mig och andra människor är att jag gör precis allt som faller mig in, jag faller på impuls och gör allt som faller mig in istället för att vänta ut känslan och tänka logiskt och fatta beslut med eftertanke istället för snabba korta och livsförändrade beslut.
En dag i skolan fick mig att att byta från VALLA höstadium till västerfärnebo.
Ett besök fick mig att välja uppsala internationella gymnasium.
En deppig höstdag fick mig att flytta till västerås och börja på europa programmet.
Ett dåligt provresultat fick mig att hoppa av gymnasiet för att samma dag hoppa tillbaka igen men på john bauer gymnasiet.
ett infall fick mig att flytta till norge.
2 minuters läsning fick mig att lämna allt i oslo och flytta till stockholm.
En dags efterforskning på internet fick mig att ansöka om college i usa och här är jag nu..
Mina infall har visat sig vara bra för mig - men det kanske är dags för mig att sluta handla på impulsivitet och faktiskt tänka efter ett par gånger innan jag fattar beslut..

just nu..
Det lutar åt att jag blir kvar.
jag är hemskt ledsen för de människor jag gör besvikna. En jul i usa är inte vad jag har planerat.. men tankegången går som så nu.. vi får se, vi får se vad jag beslutar.. men kortfattade beslut blir det inte någonting av längre.. jag måste tänka igenom det här.. Men det lutar åt det nu, att jag blir kvar här över jul och på obesämd tid.. Det här är hemma, det här är mitt liv, det är här jag borde vara - det är här jag hör hemma.
men vi får se.
några veckor kvar och beslutet kommer därefter.
antingen så får ni hem mig för jul - en julklapp litegranna sådär - annars blir jag kvar här och då önskar jag er alla en god jul och förhoppningsvis så ramlar ni in under vår och sommar på besök och usa resa.. för blir jag kvar, då är det väldigt ovisst om när och om jag kommer hem igen.
SÅ . där var det sagt.
Det jag har gått och funderar och grubblat över den senaste månaden så att det nästan har drivit mig galen.

love, em.

Monday morning - the worst day of the week.

Kategori: Let's do it.

- Vaknade och dimman låg tung, men det blev en solig dag tack och lov! Det behövdes verkligen.
Gick till campus tidigt för att möta michel, som är tutor in logic - han hjälpte mig med homework som var due på 11 am lektionen.
Skolan var lång idag, det var en sliten em som gick till parkeringen för att möta M klockan 15.00 efter en lång dag på campus, solning och hemgång och gick sedan ut för en löprunda - mmmm skönt!
Nu här håret fuktigt, that's 70s show är på och jag har ingenting av vettighet att skriva.
Har en dryg människa som ringer och smsar varje dag minst 5 gånger, svarar varken på mess eller samtal men usch vilket psyk!
tröttheten sitter i som vanligt.
Är excited för thanksgiving nästa vecka!

Nu ska jag laga mat - hemmagjorda köttbullar och spagettie!

love, em.

A saturday night with the peepz!

Kategori: Let's do it.


SOO - lördagen skrapar sig fram, det blev en lång vända på starbucks med Nana över en kaffe och chonga bagel med cream cheese på under dagen innan jag kom hem och mötte Febby och Taylor i köket. Febby är en av mina roomisar och Taylor är hennes pojkvän! Eftersom jag i fredagskväll hade oroat hela huset då jag kom hem 1 på natten istället för den sagda tiden som var 8-9, ställde jag upp på lite kvalitétid med husets invånare, vi spelade spel - ett spel som jag inte alls förstod och nybörjarturen slog inte in som den annars brukar vara så duktig på att göra - jag tvärförlorade och blev småtjuring - tog en dusch och vad på strålande humör igen.
Det var sagt att det skulle bli utgång - så utgång skulle det bli - men hur skulle jag ta mig in till stan och hur skulle jag ta mig hem? Det är alltid ett sådant projekt när jag hatar att stå strandad mitt i natten och vilja åka hem, jag skulle alltså få köra, men eftersom min bil fortfarande är stulen av Kära mr Des - så fungerade inte riktigt det, Maria hade ingen besin i hennes bil och ingen av oss har råd att fylla en tank med illaluktande smörja.
Jag funderade väl och jag funderade länge.. Påträngande tanke om att stanna hemma, men hörde genast senait i bakhuvudet "du är huvudvärk emelie, fan, va omständig - ta bussen och sov kvar!"
Sooo... projektet måste styras upp och jag slog tag i saken med att gå till taylor och fråga om bilnycklarna och lov att ha bilen i 12 timmar.. HAN SA JA! kvällen var räddad, sminket var lagt och håret var fönat.. håret blev kaos då tiden var knapp.. 5 minuter försent hämtade jag upp Maria och tidsoptimst som jag är, hämtade jag upp Senait i Renton 15 minuter senare än jag sagt.
Kändes härligt att köra Ty's bil över motorvägen, Honda Civic, 08a - lukt av ny bil efter att ha kört bensinstinkande krasselknackar senaste tiden var underbar, en bil som bara gled längst vägen.. mhmmmmm - ge mig pengar, någon? en sådär 200.000 kronor? tack.
Hur som helst, utanför Senait så röker jag och maria en cigarett när vi väntar på att Senait knappa ner för trapporna, när senait kommer så kommer också en karl.. musklig sådan, runt 30, ser inte anskrämlig ut men heller inte något härligt target att vila ögonen på.
Han kommer fram och presenterar sig och säger att vi är de 3 vackraste kvinnor han någonsin har sett.. Han påpekar våra klackar då vi alla står i decimeter höga stiletter.. Senait säger nått på svenska, jag börjar skratta och sen släpper han bomben.. han vill att vi i 5 minuter ska trampa på honom och sparka honom med våra pumps och stövletter, för han går igång på det.. här står vi i ghetto ass renton, på en mörk parkeringsplats.. aldrig förr har vi hoppat så fort in i bilen! BRUM in till downtown!
Letade parkering som aldrig finns gratis - 10 dollar senare så vinglar vi in hos beshir och vinglasen fylls.
Måste här påpeka att jag är i americat nu och dricka några glas vin är acceptabelt här och med min svenska mentalitet har jag aldrig klarat av det förut - men igår var det antingen stanna hemma eller köra med ett eller två vinglas i systemet.
Vi gick till the kurret, hade otroligt trevligt! jag älskar mina vänner, dom är så jävla toppen! Goda drinkar och shottar till många, jag tog självklart inte min shot då jag visste att bilen skulle köras 1 timme senare - bra gjort em!
Vi 12.30 lämnar jag och maria sällskapet och sätter av i färd mot west seattle för att möta upp vänner och bekanta till mig - maria vill hem men jag vill inte köra hela vägen hem till Auburn, det är bra onödigt att köra när man bara har druckit litegranna så därför blev det bara 15 min west om downtown..
HÄR!
har vi dock problem.
Vi kör vilse, detta bara i 5 minuter och jag är aldrig, aldrig vilsen! jag är som pappa, inbyggt kompass system. Men vi kom till en korsning med 6 möjliga vägar, jag råkade ta vägen som gick imellan två broingångar då vi skulle upp på den högra bron. Vi hamnade då nere i hamnen, där läskiga människor packade båtar och lastbilar, smuggling och uteliggare.. jag får panik, maria öppnar dörren och frågar hur vi tar oss ut därifrån och jag sitter med paniken i halsgropen - vi får inte svänga ut där vi kom från.. det står don't enter, MEN jag tänker inte åka omkring i hamnen och leta efter rätt väg så jag svänger ut i alla fall - tack och lov!!! så fanns inga poliser eller andra bilar innom synhåll.
VI kom fram, vi drack öl, sjöng singstar och rökte i gott samvete med en galen pitbull i koppel på gården.

Johnnys pappa körde hem maria då hon inte ville vara kvar för natten. Själv brummade jag hem imorse vid 10 snåret då jag inte kunde lämna bilen och åka med maria och jag kunde inte köra hem själv.

Idag har varit en slö dag.
Jag mår bra - stressar och panikar över framtiden.. ser mig själv som en olaglig flykting snart och jag har paniken sitter i halsgropen och väntar på nyheter från mor.
Jag vill inte åka hem.. hela mitt allt skriker det.. allt jag är säger det.. jag vill inte åka hem.. hur kan jag säga så? Jag är ju hemma.. så sanningen är den, jag vill inte åka tillbaka, jag vill inte till sverige.. mitt liv, mitt hjärta, mitt allt är här.. hur ska jag någonsin kunna bli lycklig igen på skandinavisk mark?

nu laddar jag för en ny skolvecka och peppar för ynka 4 veckor kvar i skolan!

love, em.

Be the mainlady of your own life.

Kategori: Let's do it.


För att ta en ide skapat i en annans hjärna måste man listan sina källor - mitt startskott är en tanke som sattes i min hjärnbalk efter att ha sett "the holiday".
En gammal skrutt med mer erfarenhet än jag tror jag någonsin kommer kunna sätta i min historiebok påpekade det viktiga i att vara the mainlady i sitt eget liv. I varje film så har vi stjärnan, vi har henne som alla vill vara, alla älskar eller alla hatar. Vi har kvinnan med många egenskaper, goda som dåliga, riktiga och fake - egenskaper som gör henne till henne. Dessa kvinnor blir inte överkörda, dessa kvinnor faller inte utan att resa sig - dessa kvinnor är egenheten själv, dessa kvinnor vet vad dom vill och dessa kvinnor får vad dom vill ut av livet. Det handlar inte om manlighet och kvinnlighet - det handlar om karaktären man spelar i sitt eget liv och i sitt eget liv så ska man vara the main character, period!

När det handlar om kärlek och relationer så spelar många kvinnor den bästa vännen karaktären och varför ska man göra det? varför låta människor gå all over you, varför låta människor trampa på vad som är ditt? Mainladies doesn't do that!
Det handlar om att få vad man vill ha och inte om att tillfredsställa andra.

Jag gör ofta den missen, för jag tänker - man vill väl ha en snäll flicka? Jag vill inte vara någonting jag inte är.. Min vän amanda är expert på detta och hon får alltid vad hon vill ha! Hon är mystisk tills killarna faller platt på mage, jag försöker ofta vara som hon - men någonting faller snett och jag klarar inte av att hålla det uppe - eller så träffar jag fel killar som river ner fasaden och ser mig för vad jag är och plötsligt - så är det inte lika roligt längre.

Jag har på senare tid förstått att jag blivit bättre på att vara mainlady of my own life - men det är svårt ibland, särskilt med gener efter mor, far och min farfar som alla är väldigt omtänksamma och givmilda människor. Men frågan är denna, hur kan man ställa upp på andra om man inte är där för sig själv?
Att spela huvudkaraktären i sitt eget liv är viktigt - men ofta glömmer vi bort det för känslan att vilja vara en bra medmänniska. Jag tror att det är viktigt att stay real, få en bra balans därimellan men aldrig låta människor walk all over you! Köra med dina känslor! Leka med vad som är ditt!
När jag får stämpeln att jag gör det med andra, så trampar jag tillbaka - blir rädd för mig själv och skriker innombords att jag inte vill vara den personen.
Men hur själviskt det än må vara - så är jag hellre trampare än bli trampad på. Mina vänner är mina, dom finns jag där för till hundra procent, men ibland så kliver man över andras tår för att leva det liv man vill skapa för själv - medvetet eller omedvetet.
Det enda man kan göra är att kämpa för sig själv, leva med gott samvete och rätta till de misstag man gör påvägen - för misstag gör vi alla och jag tror att det är viktigt att inte hänga upp sig och inte vara rädd för att göra misstag. misstag gör oss till dom vi är, för vi lär oss - vi lär oss på att vara bättre på att vara oss.

Jag är huvudkaraktären i mitt liv - nästan alltid.
Jag får inte vad jag vill ha, folk trampar fortfarande på det som är mitt - men jag försöker och det är mitt mål med livet just nu. Inte min utbildning, inte mina relationer och inte mina motivationer - mitt mål är att bli den personen jag hitills har kämpat för att bli - the main character of my own life, att veta vad som är rätt när det är rätt, att backa undan från trasiga relationer, att klara av oanpassad drama.

nu börjar min lördagskväll - det blir en härlig sådan.

love, em.

single ladies.

Kategori: Let's do it.

För er som inte har hört beyoncés' nya skiva - ladda ner, ladda youtube klipp do whatever.. Som ni vet blev jag för fler veckor sedan förälskad i hennes "If I were a boy" men här har vi min nya favorit "single girls" so amazing! Där har vi allt jag önskar mig i julklapp, beyonces nya skiva - att publicera detta på bloggen kommer antingen resultera i att jag får 10 exemplar, eller inget - för att att alla förväntar sig att någon annan köper den - hur som haver, den ska jag ha - om jag så ska införskaffa den mig själv..

Och vad snygg hon är nu!? Mognat på sig ordentligt, i både nya musikstilen och looken, riktigt läcker i denna video.

love, em.

cravings - big time cravings.

Kategori: Let's do it.


Ett beslut kommer närmre, likaså vintertiden.
Jag satt ute på altan och avnjöt ännu en cigarett.. Jag erkände för Kristen att jag nog befinner mig på "rökning på heltid nu" så det är väl bara att erkänna? Jag sa också till Kristen att gårdagens sista cigarett var min sista, då det var den sista i paketet - men idag sitter jag med ännu en cigarett i handen från ett nyöppnat paket som jag skramlade ihop pengar till - tunga tider för en student, tyngre för en rökare. Är det inte sjukt illa att jag också sitter med cigaretten i handen då min faster legat för döden bra länge nu pga giftpinnar hon har avvärkat i sina dagar - men sanningen är väl också den att jag inte lever som min faster, jag tränar, äter rätt, lever sunt och är inte alkolist, eller jag försöker att inte vara i alla fall - men vem är inte lite halvalkis i åldern av 20? Men jag är inte hon, och ser inte mig själv ligga för döden pga mina cigaretter, för grejjen är ju också denna - jag kommer ju inte röka föralltid, det är bara en såndär dum universitets grej, som får mig att känna mig lite mer cool och konstnärlig, ehm typ? Jag ska ju ha barn någongång i framtiden och slutar jag tugga cigaretter i 9e månader, så lovar jag att jag inte kommer att återuppta missbruket igen.. så det är en ofastställt bästföre datum på mitt rökande.

Vintertiden så att säga.
Altanen som i somras badade i solsken och humant vider av värme ligger nu i kyla och rott höst väder - washington är fuktigt, vare sig det regnar eller inte och idag, regnar det inte alls! Det har varit en lyckas dag.. Men jag saknar snöväder, jag saknar snöänglar, jag saknar sockertugg under fötterna när man går på nylagd snö.. när det är kallt ute fast man endå inte fryser.. det jag inte saknar är de isande nätterna efter krogen, eller det fryskalla kvällarna i väntan på bussen när det är sådär kallt så man inte ens kan slappna av, det biter i ansiktet och man spänner varje muskel i kroppen.. om jag så flyttar till södra afrika och aldrig upplever en snöig och frysande kall dag i mitt liv - så kommer jag aldrig glömma den bitande kylan och ingen fin vinterdag kan uppväga det..
Folk här gör narr av mig i tid och otid - men mest varje gång jag säger att jag fryser, vilket är ofta då jag är en väldigt frussen människa, precis som mor min - "Em, you're from fucking sweden, how can you be cold?" jadu, säg det? Men jag tror också att det har med fuktigheten att göra..
I sverige kan det vara 30 minusgrader, vindstilla och självklart biter det i ansiktet och man känner sig frussen om man är ute för länge.. men 5 plusgrader, regn och fukt och blåst kan många gånger kännas sjukt mycket kallare, det drar rakt igenom kroppen och sätter sig långt in i märgen och endast sömn under dunbålster i massor kan få en att somna när läget ligger därefter.

Det är mindre än en månad kvar nu innan jag som planerat ska sitta på ett flyg österut - över atlanten, samma väg som jag kom. På den månaden ska många beslut fattas och inte ett ord om det sägs här på bloggen, för jag är alldeles för tankspridd för att ens kunna sätta ord på det.. jag känner mig fruktansvärt kluven och jag har panik enda ner i fötterna, ska det kännas så här? Den dag jag sitter utan att kunna sätta ord på mina tankar, så vet jag att jag står inför stora beprövningar och har svåra beslut att fatta...
Beslutet kommer med vintertiden, vare sig jag vill eller inte - jag kan itne stoppa tiden, jag kan inte köpa fler veckor på året, jag kan inte heller skynda på processen som pågår i min hjärna.. eller hjärta.. Jag måste ge det tid, impulsiviteten sliter innom mig men jag vet också att jag måste låta det hända naturligt, jag måste låta det ta sin tid, jag måste låta mig själv vara ifred en stund.. Ibland önskar jag att alla andra kunde göra det samma, lämna mig ifred med mina tankar och funderingar, sluta pressa mig på svar som jag inte har, sluta pressa mig på framtidsplaner som jag inte vet om jag vill leva efter.. pressar mig på beslut som dom vill veta för sin egen del och inte för min del, svar som underlättar deras liv.. ibland när detta händer så frågar jag mig själv, vad hände med mig? Varför vill inte folk veta för min skull? press is not gonna do it for me now, den nästa som försöker pressa fram svar från mig blir blockad ut ur tillvaron tills jag har bestämt mig - jag kan itne ha andra påvärka detta, det är någonting som jag måste ta tag i själv, beslut som jag måste fatta för att dom är rätt för mig, inte för att dom är rätt för någon annan.. det är mitt liv och vi får bara ett.

Jag älskar min familj och jag älskar mina vänner - jag saknar er mycket och med erat stöd så känner jag mig stark även i de största motgångarna, med er vid min sida så vet jag att allt löser sig. Jag respekterar er så för att inte sätta minsta press på mig, jag respekterar er så för att ni låter mig leva mitt liv så som jag behöver leva det.
Särskilt ewa, som i varje stund jag får med henne på msn, facebook eller telefon hela tiden peppar, lyssnar och analyserar, ibland blir jag chockad över det faktum att hon faktiskt känner mig bättre än jag själv.. för förvirrad, det har jag varit väldigt mkt sedan denna bästa vän trippade in i mitt liv! men hon lyckas alltid hänga med i svängarna då många andra ramlar av.

nu ska jag läsa logic, som förövrigt inte har fått mkt utrymme i bloggen på sisten - enbart för att jag inte förstår ett skit!
vet du vad (E v C) * (C=G) / G*(E v C) betyder? Inte jag heller, men boken säger att det betyder att det är ett valid argument, då alla bokstäver står för en thesis - man behöver bara ställa upp ett truth table och kolla alla possiblities för att se om det är ett valid eller not valid argument, detta får man reda på om man ställer upp ett bord som är lika stort som ett A4 och pusslar, tänker och funderar.. it's a bitch!



såhär ungefär!
fuck it.

love em.

take chillpill and chill the fuck down.

Kategori: Let's do it.


Take a chillpill and chill the fuck down. I know that it might sounds rough, but it isn't. The way we live, love and work as people are today filled with so much stress. We care about everything more than we care about the happiness in our life, everything in this matter are all the problems that we're facing on a daily base. This is why we need to chill, relax and enjoy life instead of stressing out about all does things that we can not predict and we can not handle over night. Sometimes as humans we need to have some faith in our life, have some faith in the fact that things will figure itself out in the end, have faith in other people to clean up their own mess so their mess doesn't become ours.
Why is it that we tend to hate more then we love? That we tend to suffer more then we enjoy?
My life is not an easy life to live, but its' a damn good one!
I have problems, I face problems everyday, I have problems haunting me from my past and I know for damn sure that problem's will fall into my life in the future. I had a long conversation to my friend Nana today at SB, over a cup of coffee - why is it that it is so much easier to be unhappy then it is to be happy?

In my life I struggle with many things, emotionally and physically, but it is my choice to keep this part of my life as one factor, not a life style. My life is not a problem, my life is a great thing. Not because I sit around on my ass all day, waiting for happiness to fly into my heart and give me purple wings of happy drugs. No because I choose to be happy. I believe that in every persons life there is always at least one thing to be happy about - it might be hard to find for some people, but I promise that it is always there. So I choose to focus on the good things in life, instead of steering blind into a black hole of questions - even if 10 bad things happens to you, 1 good thing will always come out of it - so why don't focus on that?
I don't believe that happiness is how much you have or what you have - I believe that happiness is what you do of what you got.

And I have a millions of great things in my life and if it comes down to nothing I will always have my shoes and if it comes down to the day I have to sell my shoes to feed myself, I can be happy over the fact that a nice lady or a sexy transvestite with small feet finally got some really nice Steve Madden heals.
So why don't we all stop suffering, why don't we all just jump up from black trash holes and scream out our happiness? Because you are your own happy maker, no one will make you happy unless you believe yourself that you deserve it - and the day you deserve it is the day you will make it happen yourself.
How can you make another person happy if you don't live happy yourself? Problems happens, low points hit you - that happens to everyone but it doesn't define happiness. Happiness is who you are while dealing with it, peacefulness is not the feeling you feel when you do not face the hard life. Peaceful is what you are when you are in the middle of things and still see yourself clearly and when we come to the point where we know in our hearts that happiness is what we deserve and actively go after our own happiness is the day when can fight our ghosts and find peace.
So make peace with yourself - that way life will become easier, that way, you can struggle but still enjoy the pleasure in life.
Our problems doesn't make us people, it is the people we are, struggling with these problems that define our characters.

Take a chillpill - chill the fuck down - life is a great thing, so enjoy it because for all that I know, we only get one life and it's one of the kind and it's your responsibility to do the best of it - you own it, so make it happen! Everyday can be your last, play life before life play you - take a chillpill and have some faith, I promise, how hard things might come down on you - things always gets better in the end, and that puts a smile and peaceful mindset to my life.

love more then you hate.
Enjoy more then you suffer.
Treat other people the way you want other people to treat yourself.
Don't make life harder then it is - because it will backfire and life will get harder on you.
it's your life, treat it the way you want your life to treat you.


love, em.

Miss Em - sunlight in the rainy state?

Kategori: Let's do it.


Regnet tuggar fortfarande tungt.
Beslut måste fortfarande tas.
Tröttheten sitter i.
Väntar på solsken - helg och bättre tider.
Vänter också på att mamma ska ringa, hon skulle ringa i tisdags.
Väntar också på att Elenor ska ringa, bad henne ringa igår.
Jag antar att det är lätt att glömma bort att man har en dotter/syster in americat som man har lovat att man ska ringa.
Men vem är jag att prata? jag glömmer bort att ringa pink även om jag såg henne 4 timmar tidigare, och lovat att jag skulle ringa. Jag glömmer bort att svara på Marias Sms om jag lägger ifrån mig telefonen i 2 minuter.. Minnet är bra, men det är kort.

Just nu är det bara inte bra - så därför antar jag att jag suktar efter i bloggandet.
Försöker fundera ut saker - men det är inte lätt när det är så många faktorer som måste spela med mig.
Ibland funderar jag på om jag bara ska sätta mig på ett plan någonstans bort - jobba för dagen, finna sovrum för natten, inte planera längre än 12 timmar fram, sluta besluta saker, sluta vara beroende av andras beslut..

HÖSTDEPP?
jag bor i höststaten nummer 1 där regnet inte finner något slut - höstdepp? det är bara förnamnet på ett namn som är lika långt som pippi långstrump's!
 
love, em. (hate?)

Veterans day and we're staying in!

Kategori: Let's do it.


Imorgon är det veterans day, vilket betyder att vi ska hedra våra veteraner - i vår familj så har vi inga veteraner, så vi spenderar helgdagen med att sova länge, köra Dani till flygplatsen och åka till Kristens lägenhet och måla om. Sen kommer någon hem från östra delen av washington - vilket är någonting jag ser fra emot. Skönheten med morgondagen är att röddag - betyder no school. Det är glädje av den sanna sorten då min motivation är lika med noll och tröttheten är starkare än någonting jag någonsin har upplevt. Mina ögon sviner, energin finns inte och jag somnar överallt, klassrum, bilen m,m - om jag var sexuellt aktiv så hade jag röstat på graviditet - blir trött då har jag hört, men så är inte fallet så kanske har jag diabetes? men då kissar man hela tiden också och det gör inte jag.. eller så sover jag för lite - där har vi problemet och sömnen måste infalla snart för snart är tröttheten för stark och min kropp måste ge efter.

Som lovat kommer det bilder från vår halloween fest som utspelades för lite över en vecka sedan.
Och jag vann för övrigt sexiest costume priset - 5 var nominerade och jag stod som vinnare när midnattstimmen var slagen. Svensk som jag är skämdes jag mer än att ta åt mig äran för priset - jantelagen jagar kraftigt ifatt i stunder som denna då jag varje dag jobbar på att döda jantelagens sinnen innom mig - once a swede always a swede? Don't think so!



Jag och Min käraste Kristen Mcwain!



Jag och undebara Jennifer.



CHEERS!



Jag och Ladie Pinkson!



Jag och toppen braiga Anton som var pimp kvällen till ära!



Jag och min bästa vän Robert - som var a sexie fotball player för kvällen!



Jag och mannen Brian som vann scariest costume - vilket jag allt håller med om!


Så gott folk där fick ni en visuel visning från halloween 2008!
thanksgiving next - my birtdayparty thereafter - kristens 21st birthday - Christmas - new year.
See anything wrong with that? I do - det är inte min födelsedag, men tackvare en äcklig ex pojkvän så blev min födelsedag en misslyckad sådan i tårar och ledsamhet, utan tårta, presenter eller skratt - så mina vänner har en "överaskningsfest" även om jag vet om den, om 3 veckor:D YEY vad jag älskar min familj härborta!


love, em.

Sanningens ögonblick - en Lindgrenares bekännelse.

Kategori: Let's do it.

Jag har alltid trott att jag är en stark människa, en människa som klarar allt som läggs upp på mitt bort av utfodringar och bördor - jag har hållt huvudet kallt och spelat av på dramatiska utfall för att rensa systemet och starta om på ruta 1. För ett år sedan så öppnade jag dörren för en ny utfodring som snart skulle komma att bli min största börda. Aldrig trodde jag att jag skulle vara den svaga människa som jag så länge var, aldrig någonsin trodde jag att jag skulle bli behandlad som skräp och stanna kvar i ett förhållande som tärde sönder min innefrån och ut - Jag stannade kvar, jag stod på sidan av mig själv och såg mig sjunka allt djupare - "slå dig fri emelie" dunkar i samma stund som jag skriver dessa rader och jag funderar allvarligt på hur farliga vissa relationer kan vara för dig.. Jag som trodde att jag var så stark, jag som trodde att jag hade sådan självinsikt föll snett - jag bråkade mig själv till tårar, jag somnade med fuktiga kinder, jag oroade mig för jämnan, min hjärta blödde och min hjärna slutade fungera som den skulle. Jag gick på rutin, gjorde vad jag skulle, fick resultat därefter men hade inte själen i någonting som jag dagligen utförde, mitt liv snurrade på rutin och inte på infall.

Jag har lärt mig i livet, av allt det jag gjort, av allt jag har fått uppleva så bidras det till livet ryggsäck.

En fallen människa är inte en människa i handling, en olycklig människa är inte en människa i handling, en patetisk människa är inte en patetisk människa i handling, en människa oförmögen att se sanningen för vad den är, är inte detta i handling. Vad som skapar vår karaktär, vad som gör oss till de vi är, är våra handlingar efter själva handlingen.. När vi slår fri från historian och flyttar in i framtiden. Det som gör oss till oss, det som gör mig till mig är den människa jag är - är hur vi reser oss när vi faller, hur vi hanterar krisen när verkligheten och sanningen har hunnit ifatt oss, när vi ser handlingen för vad den är och inte för den bilden vi själva har skapat i våra sinnen.
Jag föll, men jag reste på mig igen - det är det som säger att jag är en stark människa, därför vet jag idag att jag är stark, för jag såg mig själv falla och jag föll handlöst länge innan jag sa ifrån, sparkade bakut och reste mig upp igen.
Lycka är inte lycka om inte olycka finns - precis som glad är inte glad om inte arg eller ledsen finns - det lär vi oss som barn och det är den lättaste monologen att föra. den lättaste liknelsen att förstå sig på. Vi är inte starka av naturens skönhet, vi blir starka med tiden, precis som muskler byggs efter träning, stärks vi av händelser som flyttar oss frammåt.
Utan att falla, så vet vi inte om vi har styrkan att resa på oss igen, falla är bra, falla får oss att träna styrkan som vi alla har någonstans innom oss, somliga finner mer därin än andra, vi som finner lite kan träna, växa och kämpa. Det är vad vi gör.
Så vad jag har lärt mig, vad jag vill ha sagt är följande.. Vad jag var med om är inte min karaktär, vad jag var med gör inte mig till den jag är - hur jag hanterade det är vad som bygger till att min karaktär reser sig.

Till min älskade mor och far, laila och sven ove lindgren.
- Många gånger har ni med besvikna röster försökt  leda mig rätt, många gånger har jag fallit ner i besvikelsen hål och fått er funderat fram och tillbaka hurvida ni ska få fason på mig. Många gånger har ni funderat vad fel ni har gjort. Jag har orsakat er många tårar, många sömnlösa nätter, många familjegräl, mycket osämja. Många gånger frågar ni mig vad jag tänker med, många gånger har ni nog frågat er själva - hur ska det gå för henne?
Men låt mig säga detta.. ni har lyckats med mig. Som människa som någon gång i framtiden kommer vilja fostra en familj själv så anser jag att det viktigaste för mina barn är att finna sig själva, så att jag tryggt vet att dom kan stå emot livets frästelser, så att jag kan lita på att dom kan välja fel vägar och hitta rätt igen utan att jag ska behöva oroa sönder mig på vägen fram till målet. Det viktigaste för mig är att veta att dom vet vilka dom är, att dom inte följer med strömmen att dom leder istället för att härma efter. Så enligt mina principer mor och far har ni lyckats - för jag vet vem jag är, jag känner mitt liv, jag reser mig när jag faller, jag har en karaktär som jag mer er hjälp och er uppfostran har skapat. En karaktär som jag vet aldrig komma falla handlös och inte resa sig upp igen. Jag är kass med pengar, men det sitter i familjen likaså - hantera dem har jag aldrig kunnat göra, det vet vi alla, ewa mobbas alltid och likaså ni - jag spenderar som om ingen morgondag var funnen och tar ekonomi problemen en dag försent, det är fel, det är dåligt - jag vet. Men det finns så mkt mer, så många bra egenskaper ni har lärt mig. Mamma, din vänlighet och vänskapliga sida ser mina vänner i mig, din styrka och förmåga att gå vidare från low points har jag hittat i dig och tagit efter så mycket jag har kunnat. Din gästvänlighet är någonting jag alltid har dyrkat och någontin mina vänner ofta säger att dom ser i mig, hur du får människor att jag känna sig välkomna och hemmastadda - är en egenskap svår att finna. Pappa, nog är vi lika du och jag - precis som robins vänlighet är rakt dragen från mamma så sitter vi samma båt när det kommer till mycket, vi är störst bäst och vackrast, dryga och svåra att förstå sig på - men vi ställer upp på våra nära och kära som om ingen morgon dag gryr och alltid så står vi upp för vad vi anser är riktigt. Ordtugga mot oss är det inte många som vill, då argumenten ofta är vattentäta och ingen ger sig förrän sista ordet är egenägt - därför drar vi aldrig jämt när vi inte tycker lika, ingen ger sig. Din styrka sitter jag stolthet med i ryggmärgen och utan din uppfostran hade jag aldrig varit den jag är idag. Tack vare dig är jag en ledare istället för en härmapa, jag följer aldrig med strömmen, jag finner min egen väg att gå. Så till er två, de två som gav mig liv - tro aldrig att det inte är med stolthet jag kallar mig er dotter - tro inte att ni har misslyckats, jag har observerat väl och ni har lyckats med en förälders viktigaste jobb, ni har förberett mig för livet här ute i världen med tufft skin på nästan tar jag på mig morgon dagen. Som föräldrar har ni inte misslyckats, så sovgott i natt med vetskapen att ni har fostrat mig till att välja rätt väg, kanske trampar jag fel ibland, men med fostran av er så vet jag hur jag fortsätter trampa mot målet tills jag hittar rätt väg att gå. Ni har gjort bra, ni har gjort väl - jag är förberedd - jag klarar mig väl - inte alltid bra - men det är upp till mig nu, att finna vägen till ett lyckligt liv och med alla egenskaper jag bygger till min karaktär, som jag har fått från er så är det med positiv anda jag ser på framtiden, tack vare er så kommer jag alltid att klara mig bra, inte för vad ni kommer göra och inte för vad ni gör idag utan för vad ni har gjort varje dag i 21 år.
Jag älskar er.

Helgen har varit underbar - men den har fått mig att tänka.
Jag har kämpat hårt för mitt liv jag lever idag - jag frågar mig själv just nu - är jag redo att leva svensson? är jag redo att tacka nej till världen? svaret är och förblir nej - jag kanske aldrig blir den personen.. Världen är min spelplan och jag försöker få allt att gå hand i hand, fatta beslut som jag kan sova gott med, fatta beslut som gör involverade lyckliga..
Mitt liv är här. mitt hjärta finns här. min framtid? orkar jag inte spekulera i, min historia rör mig inte i ryggen . min nutid, den gör mig lycklig och mitt liv är lyckans kärlek - allt jag vill är att vara lycklig, det är mitt mål med livet, efter det så spelar den ingen roll vad jag må göra - så länge jag spelar med lyckans spelpjäser på bordet så vandras det på rätt väg och målet ligger just around the corner from here.


love, em.

frid och fröjd med storm på ingång.

Kategori: Let's do it.

Ibland säger kroppen ifrån - den säger, nej fröken lindgren nu räcker det - idag var en sådan dag.
Jag gick till campus - nattens kommande storm hade redan började visa sina kommande spår i form av ett stilla regn. Kände mig yr och illamående, socker sug och dålig blodsocker, kände mig spyfärdig och utmattad - resultatet var att antingen svimma av eller gå hem och lägga mig och jag valde det senare och sov till 4 pm idag.. Nu när jag vaknade kände jag energin tillbaka i kroppen, Chea hade lagat koreansk kyckling wook och de satt och åt framför brasan och kollade på harry potter, som vanligt så proppar dom mat i mig också, så jag slår mig ner med min filt och njuter av värmen, sällskapet och maten som värmer gott i magen.. Utanför regnar det förfullt nu.. ett ihärdigt regn som ilsket slår i taket som ett ångande lokomotiv, utan stop, i samma rytm och lika ihärdigt som någonsin.. det är värre än det brukar, det är en november storm på ingång har nyheterna gått ut med storvarningar om - stanna inne säger dom.. jag säger, fine by me - ska bli mig ett sant nöje!
Vinden börjar trappa upp ordentligt nu - inne är det varmt och jag är glad att jag har ett varmt hus att vistas i just nu, för stormarna här är inte som hemma i svea, stormarna här är orkanstyrka - då du flyger bort om du går ut, kör av vägen om du inte är en van bilförare (och jag är en van bilförare och kan köra i alla väglag i sverige) men regnet här är annorlunda.. ibland regnar det så mkt att det spelar ingen roll hur många paraplyer du har.. det är tjockt tungt och hårt regn som kommer uppifrån, nerifrån och från sidorna.. på vägen känns det som att köra under vatten och vägarna här är inte som våra, vattnet rinner aldrig undan.. på stora motorvägarna lägger sig vattnet som centimeter tjocka hinnor, livsfarliga för varje nyck bilen might do.
Jag håller mig alltså glatt hemma idag, med en brownie-mix som snart ska in i ugnen..

Jag kom i min smalis jeans i tisdags, lagomt tills obama stod som president..
jag bar dom hela kvällen och hela natten när firandets påbörjades.. fick inte ont av dom, dom satt perfekt!!!! jag köpte dem under våren i 2an på gymnasiet.. då kudne jag knäppa dom, men inte sitta i dom eller röra mig i dom.. 1900 kronors fornania bortkastade? nej, jag spar tänkte jag och jag ska i dem, en vacker dag.. senaste åren har jag inte kunnat använda dem alls.. fått dom över höfterna har jag bara kunnat se mig om i stjärnorna.. det var ett glädjefnatt som utspred sig när jag smärt fick på mig dom utan att det hängde över varken fram, bak eller i sidorna.. perfekt passform..
jag blir bara glad - för jag har kämpat hårt.



love, em.

God Bless America!

Kategori: Let's do it.

Jag grät - jag rös - jag hoppade - jag skrek.
Jag kan inte förklara känslan - jag kan inte förklara mäktigheten - Jag kan inte förklara känslan av att bevittna det viktigaste valet i modern historia - jag kan inte förklara lättnadens suck - jag kan inte förstå historien som ska skrivas om denna historiska dag - jag kan inte uppskatta nog att jag fick uppleva denna dagen på plats i denna fantastiska nation av obeskrivlig förändring - A change we can believe in!
Jag stod med mina vänner i en bar downtown - klockan 8 pm lokal tid här hos mig på västkusten slogs bommarna ner för röstandet och baren tystnade och utbrast två sekunder senare när västkustens stater blinkade stolt i blått - vår egen stat, oregon och cali stod alla 3 i stoltaste blå - vi vann! Hysterin som utspreds är en hysteri jag aldrig kommer att få uppleva igen, glädjen, den genuina glädjen av tårar och hopp, skrik och fanatiska utrop - Obama stod som president, folket har blivit hörda, amerika har skrivit historia.. jag fick uppleva detta, som en av dom men ändå med ett öga från utsidan.. Jag insåg vilket rikt land jag just nu bor i, vilket framtidsland - vilka fantastiska förutsättningar... sverige må vara bra som det är, det ger oss inte känslan av omåttlig besvikelse eller rysande glädje vilket party som än drar hem last call.. vi klarar oss i alla fall.. amerika är ett land som står för utveckling med ett folk som tappat tron, ett folk som trodde att deras röster blir aldrig hörda, ett folk som gett upp hoppet om förändring..
Alla dessa människor vaknar imorgon med nytt hopp om framtiden, vaknar i morgon med nya drömmar, ett folk som vaknar i morgon bevisade om att det finns hopp, det finna drömmar att uppfylla - ett folk som har fått inprentat i sitt huvud denna kväll att allt är möjligt!

talet får tala för sig själv - jag bugar och bockar - det är en ära - det är en historisk dag - det är ett nytt hopp om framtiden.

PRESIDENT-ELECT BARACK OBAMA: If there is anyone out there who still doubts that America is a place where all things are possible; who still wonders if the dream of our founders is alive in our time; who still questions the power of our democracy, tonight is your answer.

Its the answer told by lines that stretched around schools and churches in numbers this nation has never seen; by people who waited three hours and four hours, many for the very first time in their lives, because they believed that this time must be different; that their voice could be that difference.

Its the answer spoken by young and old, rich and poor, Democrat and Republican, black, white, Latino, Asian, Native American, gay, straight, disabled and not disabled - Americans who sent a message to the world that we have never been a collection of Red States and Blue States: we are, and always will be, the United States of America.

Its the answer that led those who have been told for so long by so many to be cynical, and fearful, and doubtful of what we can achieve to put their hands on the arc of history and bend it once more toward the hope of a better day.

Its been a long time coming, but tonight, because of what we did on this day, in this election, at this defining moment, change has come to America.

I just received a very gracious call from Senator McCain. He fought long and hard in this campaign, and hes fought even longer and harder for the country he loves. He has endured sacrifices for America that most of us cannot begin to imagine, and we are better off for the service rendered by this brave and selfless leader. I congratulate him and Governor Palin for all they have achieved, and I look forward to working with them to renew this nations promise in the months ahead.

I want to thank my partner in this journey, a man who campaigned from his heart and spoke for the men and women he grew up with on the streets of Scranton and rode with on that train home to Delaware, the Vice President-elect of the United States, Joe Biden.

I would not be standing here tonight without the unyielding support of my best friend for the last sixteen years, the rock of our family and the love of my life, our nations next First Lady, Michelle Obama. Sasha and Malia, I love you both so much, and you have earned the new puppy thats coming with us to the White House. And while shes no longer with us, I know my grandmother is watching, along with the family that made me who I am. I miss them tonight, and know that my debt to them is beyond measure.

To my campaign manager David Plouffe, my chief strategist David Axelrod, and the best campaign team ever assembled in the history of politics - you made this happen, and I am forever grateful for what youve sacrificed to get it done.

But above all, I will never forget who this victory truly belongs to - it belongs to you.

I was never the likeliest candidate for this office. We didnt start with much money or many endorsements. Our campaign was not hatched in the halls of Washington - it began in the backyards of Des Moines and the living rooms of Concord and the front porches of Charleston.

It was built by working men and women who dug into what little savings they had to give five dollars and ten dollars and twenty dollars to this cause. It grew strength from the young people who rejected the myth of their generations apathy; who left their homes and their families for jobs that offered little pay and less sleep; from the not-so-young people who braved the bitter cold and scorching heat to knock on the doors of perfect strangers; from the millions of Americans who volunteered, and organized, and proved that more than two centuries later, a government of the people, by the people and for the people has not perished from this Earth. This is your victory.

I know you didnt do this just to win an election and I know you didnt do it for me. You did it because you understand the enormity of the task that lies ahead. For even as we celebrate tonight, we know the challenges that tomorrow will bring are the greatest of our lifetime - two wars, a planet in peril, the worst financial crisis in a century. Even as we stand here tonight, we know there are brave Americans waking up in the deserts of Iraq and the mountains of Afghanistan to risk their lives for us. There are mothers and fathers who will lie awake after their children fall asleep and wonder how theyll make the mortgage, or pay their doctors bills, or save enough for college. There is new energy to harness and new jobs to be created; new schools to build and threats to meet and alliances to repair.

The road ahead will be long. Our climb will be steep. We may not get there in one year or even one term, but America - I have never been more hopeful than I am tonight that we will get there. I promise you - we as a people will get there.

There will be setbacks and false starts. There are many who wont agree with every decision or policy I make as President, and we know that government cant solve every problem. But I will always be honest with you about the challenges we face. I will listen to you, especially when we disagree. And above all, I will ask you join in the work of remaking this nation the only way its been done in America for two-hundred and twenty-one years - block by block, brick by brick, calloused hand by calloused hand.

What began twenty-one months ago in the depths of winter must not end on this autumn night. This victory alone is not the change we seek - it is only the chance for us to make that change. And that cannot happen if we go back to the way things were. It cannot happen without you.

So let us summon a new spirit of patriotism; of service and responsibility where each of us resolves to pitch in and work harder and look after not only ourselves, but each other. Let us remember that if this financial crisis taught us anything, its that we cannot have a thriving Wall Street while Main Street suffers - in this country, we rise or fall as one nation; as one people.

Let us resist the temptation to fall back on the same partisanship and pettiness and immaturity that has poisoned our politics for so long. Let us remember that it was a man from this state who first carried the banner of the Republican Party to the White House - a party founded on the values of self-reliance, individual liberty, and national unity. Those are values we all share, and while the Democratic Party has won a great victory tonight, we do so with a measure of humility and determination to heal the divides that have held back our progress. As Lincoln said to a nation far more divided than ours, We are not enemies, but friends…though passion may have strained it must not break our bonds of affection. And to those Americans whose support I have yet to earn - I may not have won your vote, but I hear your voices, I need your help, and I will be your President too.

And to all those watching tonight from beyond our shores, from parliaments and palaces to those who are huddled around radios in the forgotten corners of our world - our stories are singular, but our destiny is shared, and a new dawn of American leadership is at hand. To those who would tear this world down - we will defeat you. To those who seek peace and security - we support you. And to all those who have wondered if Americas beacon still burns as bright - tonight we proved once more that the true strength of our nation comes not from our the might of our arms or the scale of our wealth, but from the enduring power of our ideals: democracy, liberty, opportunity, and unyielding hope.

For that is the true genius of America - that America can change. Our union can be perfected. And what we have already achieved gives us hope for what we can and must achieve tomorrow.

This election had many firsts and many stories that will be told for generations. But one thats on my mind tonight is about a woman who cast her ballot in Atlanta. Shes a lot like the millions of others who stood in line to make their voice heard in this election except for one thing - Ann Nixon Cooper is 106 years old.

She was born just a generation past slavery; a time when there were no cars on the road or planes in the sky; when someone like her couldnt vote for two reasons - because she was a woman and because of the color of her skin.

And tonight, I think about all that shes seen throughout her century in America - the heartache and the hope; the struggle and the progress; the times we were told that we cant, and the people who pressed on with that American creed: Yes we can.

At a time when womens voices were silenced and their hopes dismissed, she lived to see them stand up and speak out and reach for the ballot. Yes we can.

When there was despair in the dust bowl and depression across the land, she saw a nation conquer fear itself with a New Deal, new jobs and a new sense of common purpose. Yes we can.

When the bombs fell on our harbor and tyranny threatened the world, she was there to witness a generation rise to greatness and a democracy was saved. Yes we can.

She was there for the buses in Montgomery, the hoses in Birmingham, a bridge in Selma, and a preacher from Atlanta who told a people that We Shall Overcome. Yes we can.

A man touched down on the moon, a wall came down in Berlin, a world was connected by our own science and imagination. And this year, in this election, she touched her finger to a screen, and cast her vote, because after 106 years in America, through the best of times and the darkest of hours, she knows how America can change. Yes we can.

America, we have come so far. We have seen so much. But there is so much more to do. So tonight, let us ask ourselves - if our children should live to see the next century; if my daughters should be so lucky to live as long as Ann Nixon Cooper, what change will they see? What progress will we have made?

This is our chance to answer that call. This is our moment. This is our time - to put our people back to work and open doors of opportunity for our kids; to restore prosperity and promote the cause of peace; to reclaim the American Dream and reaffirm that fundamental truth - that out of many, we are one; that while we breathe, we hope, and where we are met with cynicism, and doubt, and those who tell us that we cant, we will respond with that timeless creed that sums up the spirit of a people:

Yes We Can. Thank you, God bless you, and may God Bless the United States of America.