Reaktionen fick mig att inse att jag fattat rätt beslut.
Att det ska vara svårt att se från andras perspektiv, att aldrig se sin egen del i någonting, att bara kasta snett på alla andra - att hata hela världen istället för att ta sitt eget ansvar.
Jag är den jag är och jag kommer aldrig kunna vara någonting annat - det är mer än vad du har lärt dig om dig själv.
Jag må inte alltid vara stolt, men jag vet vem jag är djupt in i själen. Jag är ledsen. Men det är orättvis eftersmak och det kastar en skugga över allt som varit - det är orättvis behandling, elaka och onödiga ord - det svartar ner allt istället för att lägga till goda minnen.
Jag är ledsen för detta.
Jag är ledsen för att jag trodde och hoppades och att det sedan föll - det är ingenting som endast är mitt fel, jag är bara den jag är. Eftersmaken är bitter, det är omogna påhopp och elaka ord, onödigheter från alla håll..

Orättvist behandlad har jag blivit förr.
Men känsla av egenhet är inte kärlek - därför hänger jag inte mkt vikt i det - lär dig vad det betyder och känslan av bitterhet må vara sötare. Jag står med huvudet rakt, jag gjorde inget annat fel, tiden var fel - stå du kall och kalla mig en lögnare, men mitt hjärta tog mig inte hem igen, vad ska jag göra - vad kan jag förstå? Saker är som dom är och det är ingenting jag rår över - kanske var det ett misstag, inte vet jag. Jag gjorde nog allt även jag, men vad ska jag göra när den rätta vägen för mig inte korsar med dig..
Jag kan ta bitter behandling, men tro dock heller inte att jag kommer minnas de söta - så med denna eftersmak, svartar du ner någonting som en gång var väldigt fint.

Em.