För att ta en ide skapat i en annans hjärna måste man listan sina källor - mitt startskott är en tanke som sattes i min hjärnbalk efter att ha sett "the holiday".
En gammal skrutt med mer erfarenhet än jag tror jag någonsin kommer kunna sätta i min historiebok påpekade det viktiga i att vara the mainlady i sitt eget liv. I varje film så har vi stjärnan, vi har henne som alla vill vara, alla älskar eller alla hatar. Vi har kvinnan med många egenskaper, goda som dåliga, riktiga och fake - egenskaper som gör henne till henne. Dessa kvinnor blir inte överkörda, dessa kvinnor faller inte utan att resa sig - dessa kvinnor är egenheten själv, dessa kvinnor vet vad dom vill och dessa kvinnor får vad dom vill ut av livet. Det handlar inte om manlighet och kvinnlighet - det handlar om karaktären man spelar i sitt eget liv och i sitt eget liv så ska man vara the main character, period!

När det handlar om kärlek och relationer så spelar många kvinnor den bästa vännen karaktären och varför ska man göra det? varför låta människor gå all over you, varför låta människor trampa på vad som är ditt? Mainladies doesn't do that!
Det handlar om att få vad man vill ha och inte om att tillfredsställa andra.

Jag gör ofta den missen, för jag tänker - man vill väl ha en snäll flicka? Jag vill inte vara någonting jag inte är.. Min vän amanda är expert på detta och hon får alltid vad hon vill ha! Hon är mystisk tills killarna faller platt på mage, jag försöker ofta vara som hon - men någonting faller snett och jag klarar inte av att hålla det uppe - eller så träffar jag fel killar som river ner fasaden och ser mig för vad jag är och plötsligt - så är det inte lika roligt längre.

Jag har på senare tid förstått att jag blivit bättre på att vara mainlady of my own life - men det är svårt ibland, särskilt med gener efter mor, far och min farfar som alla är väldigt omtänksamma och givmilda människor. Men frågan är denna, hur kan man ställa upp på andra om man inte är där för sig själv?
Att spela huvudkaraktären i sitt eget liv är viktigt - men ofta glömmer vi bort det för känslan att vilja vara en bra medmänniska. Jag tror att det är viktigt att stay real, få en bra balans därimellan men aldrig låta människor walk all over you! Köra med dina känslor! Leka med vad som är ditt!
När jag får stämpeln att jag gör det med andra, så trampar jag tillbaka - blir rädd för mig själv och skriker innombords att jag inte vill vara den personen.
Men hur själviskt det än må vara - så är jag hellre trampare än bli trampad på. Mina vänner är mina, dom finns jag där för till hundra procent, men ibland så kliver man över andras tår för att leva det liv man vill skapa för själv - medvetet eller omedvetet.
Det enda man kan göra är att kämpa för sig själv, leva med gott samvete och rätta till de misstag man gör påvägen - för misstag gör vi alla och jag tror att det är viktigt att inte hänga upp sig och inte vara rädd för att göra misstag. misstag gör oss till dom vi är, för vi lär oss - vi lär oss på att vara bättre på att vara oss.

Jag är huvudkaraktären i mitt liv - nästan alltid.
Jag får inte vad jag vill ha, folk trampar fortfarande på det som är mitt - men jag försöker och det är mitt mål med livet just nu. Inte min utbildning, inte mina relationer och inte mina motivationer - mitt mål är att bli den personen jag hitills har kämpat för att bli - the main character of my own life, att veta vad som är rätt när det är rätt, att backa undan från trasiga relationer, att klara av oanpassad drama.

nu börjar min lördagskväll - det blir en härlig sådan.

love, em.