Jag har alltid trott att jag är en stark människa, en människa som klarar allt som läggs upp på mitt bort av utfodringar och bördor - jag har hållt huvudet kallt och spelat av på dramatiska utfall för att rensa systemet och starta om på ruta 1. För ett år sedan så öppnade jag dörren för en ny utfodring som snart skulle komma att bli min största börda. Aldrig trodde jag att jag skulle vara den svaga människa som jag så länge var, aldrig någonsin trodde jag att jag skulle bli behandlad som skräp och stanna kvar i ett förhållande som tärde sönder min innefrån och ut - Jag stannade kvar, jag stod på sidan av mig själv och såg mig sjunka allt djupare - "slå dig fri emelie" dunkar i samma stund som jag skriver dessa rader och jag funderar allvarligt på hur farliga vissa relationer kan vara för dig.. Jag som trodde att jag var så stark, jag som trodde att jag hade sådan självinsikt föll snett - jag bråkade mig själv till tårar, jag somnade med fuktiga kinder, jag oroade mig för jämnan, min hjärta blödde och min hjärna slutade fungera som den skulle. Jag gick på rutin, gjorde vad jag skulle, fick resultat därefter men hade inte själen i någonting som jag dagligen utförde, mitt liv snurrade på rutin och inte på infall.

Jag har lärt mig i livet, av allt det jag gjort, av allt jag har fått uppleva så bidras det till livet ryggsäck.

En fallen människa är inte en människa i handling, en olycklig människa är inte en människa i handling, en patetisk människa är inte en patetisk människa i handling, en människa oförmögen att se sanningen för vad den är, är inte detta i handling. Vad som skapar vår karaktär, vad som gör oss till de vi är, är våra handlingar efter själva handlingen.. När vi slår fri från historian och flyttar in i framtiden. Det som gör oss till oss, det som gör mig till mig är den människa jag är - är hur vi reser oss när vi faller, hur vi hanterar krisen när verkligheten och sanningen har hunnit ifatt oss, när vi ser handlingen för vad den är och inte för den bilden vi själva har skapat i våra sinnen.
Jag föll, men jag reste på mig igen - det är det som säger att jag är en stark människa, därför vet jag idag att jag är stark, för jag såg mig själv falla och jag föll handlöst länge innan jag sa ifrån, sparkade bakut och reste mig upp igen.
Lycka är inte lycka om inte olycka finns - precis som glad är inte glad om inte arg eller ledsen finns - det lär vi oss som barn och det är den lättaste monologen att föra. den lättaste liknelsen att förstå sig på. Vi är inte starka av naturens skönhet, vi blir starka med tiden, precis som muskler byggs efter träning, stärks vi av händelser som flyttar oss frammåt.
Utan att falla, så vet vi inte om vi har styrkan att resa på oss igen, falla är bra, falla får oss att träna styrkan som vi alla har någonstans innom oss, somliga finner mer därin än andra, vi som finner lite kan träna, växa och kämpa. Det är vad vi gör.
Så vad jag har lärt mig, vad jag vill ha sagt är följande.. Vad jag var med om är inte min karaktär, vad jag var med gör inte mig till den jag är - hur jag hanterade det är vad som bygger till att min karaktär reser sig.

Till min älskade mor och far, laila och sven ove lindgren.
- Många gånger har ni med besvikna röster försökt  leda mig rätt, många gånger har jag fallit ner i besvikelsen hål och fått er funderat fram och tillbaka hurvida ni ska få fason på mig. Många gånger har ni funderat vad fel ni har gjort. Jag har orsakat er många tårar, många sömnlösa nätter, många familjegräl, mycket osämja. Många gånger frågar ni mig vad jag tänker med, många gånger har ni nog frågat er själva - hur ska det gå för henne?
Men låt mig säga detta.. ni har lyckats med mig. Som människa som någon gång i framtiden kommer vilja fostra en familj själv så anser jag att det viktigaste för mina barn är att finna sig själva, så att jag tryggt vet att dom kan stå emot livets frästelser, så att jag kan lita på att dom kan välja fel vägar och hitta rätt igen utan att jag ska behöva oroa sönder mig på vägen fram till målet. Det viktigaste för mig är att veta att dom vet vilka dom är, att dom inte följer med strömmen att dom leder istället för att härma efter. Så enligt mina principer mor och far har ni lyckats - för jag vet vem jag är, jag känner mitt liv, jag reser mig när jag faller, jag har en karaktär som jag mer er hjälp och er uppfostran har skapat. En karaktär som jag vet aldrig komma falla handlös och inte resa sig upp igen. Jag är kass med pengar, men det sitter i familjen likaså - hantera dem har jag aldrig kunnat göra, det vet vi alla, ewa mobbas alltid och likaså ni - jag spenderar som om ingen morgondag var funnen och tar ekonomi problemen en dag försent, det är fel, det är dåligt - jag vet. Men det finns så mkt mer, så många bra egenskaper ni har lärt mig. Mamma, din vänlighet och vänskapliga sida ser mina vänner i mig, din styrka och förmåga att gå vidare från low points har jag hittat i dig och tagit efter så mycket jag har kunnat. Din gästvänlighet är någonting jag alltid har dyrkat och någontin mina vänner ofta säger att dom ser i mig, hur du får människor att jag känna sig välkomna och hemmastadda - är en egenskap svår att finna. Pappa, nog är vi lika du och jag - precis som robins vänlighet är rakt dragen från mamma så sitter vi samma båt när det kommer till mycket, vi är störst bäst och vackrast, dryga och svåra att förstå sig på - men vi ställer upp på våra nära och kära som om ingen morgon dag gryr och alltid så står vi upp för vad vi anser är riktigt. Ordtugga mot oss är det inte många som vill, då argumenten ofta är vattentäta och ingen ger sig förrän sista ordet är egenägt - därför drar vi aldrig jämt när vi inte tycker lika, ingen ger sig. Din styrka sitter jag stolthet med i ryggmärgen och utan din uppfostran hade jag aldrig varit den jag är idag. Tack vare dig är jag en ledare istället för en härmapa, jag följer aldrig med strömmen, jag finner min egen väg att gå. Så till er två, de två som gav mig liv - tro aldrig att det inte är med stolthet jag kallar mig er dotter - tro inte att ni har misslyckats, jag har observerat väl och ni har lyckats med en förälders viktigaste jobb, ni har förberett mig för livet här ute i världen med tufft skin på nästan tar jag på mig morgon dagen. Som föräldrar har ni inte misslyckats, så sovgott i natt med vetskapen att ni har fostrat mig till att välja rätt väg, kanske trampar jag fel ibland, men med fostran av er så vet jag hur jag fortsätter trampa mot målet tills jag hittar rätt väg att gå. Ni har gjort bra, ni har gjort väl - jag är förberedd - jag klarar mig väl - inte alltid bra - men det är upp till mig nu, att finna vägen till ett lyckligt liv och med alla egenskaper jag bygger till min karaktär, som jag har fått från er så är det med positiv anda jag ser på framtiden, tack vare er så kommer jag alltid att klara mig bra, inte för vad ni kommer göra och inte för vad ni gör idag utan för vad ni har gjort varje dag i 21 år.
Jag älskar er.

Helgen har varit underbar - men den har fått mig att tänka.
Jag har kämpat hårt för mitt liv jag lever idag - jag frågar mig själv just nu - är jag redo att leva svensson? är jag redo att tacka nej till världen? svaret är och förblir nej - jag kanske aldrig blir den personen.. Världen är min spelplan och jag försöker få allt att gå hand i hand, fatta beslut som jag kan sova gott med, fatta beslut som gör involverade lyckliga..
Mitt liv är här. mitt hjärta finns här. min framtid? orkar jag inte spekulera i, min historia rör mig inte i ryggen . min nutid, den gör mig lycklig och mitt liv är lyckans kärlek - allt jag vill är att vara lycklig, det är mitt mål med livet, efter det så spelar den ingen roll vad jag må göra - så länge jag spelar med lyckans spelpjäser på bordet så vandras det på rätt väg och målet ligger just around the corner from here.


love, em.