Upset var bara fornamnet nar jag entrade en persons blogg idag.
Jag kande mig missforstadd, otroligt ledsen, och valdigt orattvist behandlad.
Ledsamheten blev mer pataglig nar jag laste i kommentatorfaltet..
Att skriva pa andra sprak kommer inte hindra mig fran att forsta, det borde alla manniskor inse idag da webben ar open for alla.. Men Sonja var online sa det var lattast att bara fraga henne - det ar sorligt ibland, when some peoples projection of you is so wrong.. Och vad har jag varit for manniska om det ar sa manniskor uppfattar mig.. kanske gor jag ratt genom att backa undan, for det ar som han sa,, vad har jag gjort honom annat an att fa honom att ma daligt? Om sa ar fallet sa gar jag min vag, sorgsen och ledsen for vad jag ma ha gjort aven om jag inte tycker att det stammer sa kan jag inte saga att han ska kanna pa ett sarskilt satt.. jag forstar hur han kanner, det ar vad jag alltid gor - jag forstar alltid alla andra..
For forsta gangen i mitt liv sa gjorde jag klartecken fran borjan att jag inte ar som alla andra, jag ar komplicerad, jag har knepiga ideer... sa att detta inte skulle intraffa.. men har star jag igen, misstolkad som vanligt.. kanske ar det ingen misstolkning, kanske ar det jag som tappar greppet, kanske ar det jag som ar en otroligt dalig manniska som inte tankar ett dugg pa andra manniskors kanslor.. Som medvetet sarar en annan manniska.. Om denna person kanner sa, sa maste det ju vara sa, aven om jag inte gor det medvetet och det gor mig till en dalig manniska, en manniska som jag inte alls vill vara..
Jag trodde han forstod mig, jag trodde han visste vad jag gick igenom - jag sa till honom, sa fort jag vet, sa vet du, och han visste - for han visste vad jag kampade med och beslutet togs igar - sa vad mer kan jag gora? han visste vad jag kampade med, han visste hur daligt jag madde.. sa jag trodde att han om nagon skulle kunna forsta.. men som vanligt var det ewa som forstod, mamma som forstod och alla andra som uppmuntrar och gor allt for att forsta hur jag mar och hur jag kanner och hur jag upplever mitt liv.
jag forstar inte hur man kan vara sa otroligt orattvis och inte ens forsoka forsta.
Du sa att du alskade mig - plotsligt sa gjorde du inte det - jag sjunker i dina ogon och jag sjunker an.. det var vad du sa, harda ord som satte sig precis dar dom skulle...
nar ett beslut jag har kampat sa lange med, backfire som detta.. manniskor man alskar vill man se lyckliga, det ar vad karlek ar for mig, inte vad man far ut av det sjalv, inte sin egen vinning.. jag antar att vi var for olika, jag antar att du aldrig kunnat forsta.
Jag ar fri, jag gor vad som faller mig in - manniskor i mitt liv finns med i svangarna sa lange dom orkar for att dom alskar mig..
jag inser ocksa att jag inte ar en dalig manniska, jag ar bara jag.. och kan man inte forsta och halla sig kvar, dar ar det inte sann karlek, sann vanskap, eller sanna tankar - for en sak ar saker, krossa ditt hjarta var ingenting jag medvetet gjorde. du sager att jag sager jag alskar dig till hoger och vanster utan att tanka.. det du sa till mig idag, sager mer om dig och om oss an det sager om mig som person.. du kanner mig inte alls och det ar du som sprider ord som du inte menar om du pa riktigt tror att du kunnat alskat mig och nu sager de saker som du sager..

men som dom andra sager, I told you so, jag beratte vem du var och du valde sjalv att stanna kvar. Sa kom inte och kasta mer skit pa mig, for om jag aldrig gjorde nagonting bra, om jag inte gjorde annat an att fa dig att ma daligt - varfor stannade du kvar.


logic's killing me, har inte tid med detta med 2,5 vecka kvar till final week..
nu har jag forelasning och sen tutoring time... gymmet och solariet.
varfor jag stannar? for att mitt liv ar har.


love, em.