Jag har precis avslutat ett stycke skrivande, ett stycke tankande och ett illaberoende stycke lasande. Tararna trycker och fingrarna knappar frenetiskt over sma tangenter pa min blackberry for att skapa ett inlagg dar jag for stunden varken har en borjan eller ett slut. Jag lever mitt liv, star och vager pa framtida beslut som alltid forblir dramatiska, pakostade och temporart aven om jag inte kanner mig redo for den sagan att bli skriven. Sa har det varit sedan jag forst flyttade hit, aka hem betyder stanna hemma, stanna har betyder mojligheter, mojligheter for en framtid som fortfarande vantar eftersom jag fortfarande sitter med halsan I behall och en tillvaro latt att leva med. Jag ar glad att jag stannade - jag fragade aldrig for mer - men det sarar mig att sanningen ser annorlunda ut for andra. Istallet for att forsta varfor jag ar driven till mitt liv har, att jag under senaste aret har blivit mer sarad an nagonsin forr men anda finner en styrka att stanna. Jag var tvungen att komma tillbaka till mig sjalv, strava efter tillfredande sinnen som lugnar min tillvaro, senaste veckorna har jag antligen fallit tillbaka I det spar jag sa lange velat ga, lugn och ro. Ingen tid for annat an jobb, traning och somn under veckorna och fullsmockat med skoj under helgerna - sa lugn och ro ar fel uttryck om vi pratar om faktiskt lugn. Men ett mentalt lugn. Man maste alltid se efter sig sjalv, man maste trivas med sig sjalv for att trivas med nagon annan. Hade jag akt hem, hade det aldrig fungerat, jag hade inte fungerat. Jag har funnit forstaelse, karlek, varme och sinnerlig trygghet. Han som tar tag och rycker mig upp nar jag inte langre har ork eller kraft att lyfta mig sjalv. Som forstar nar jag ryter, grater och tappar tro I mig sjalv. Som far mig att le nar allt bara kanns skit, som tar min hand nar jag inga ord vill ha sagda. Som kampar for mig utan att ifragasatta, han forstar, satter aldrig emot - bottom line, han alskar mig for den jag ar och han vill inte andra ett stra pa mitt huvud och nar han blir frustrearad och inte forstar mig sa fragar han och forsaker satta sig in I min situation och aldrig nagonsin kritiserar han mitt tankande och han ar aldrig dramatisk lol han ar lugn som en filbunke och generos som aldrig.. Sa ewa fragade om giftemal, och svaret ar som foljer. Jag ska gifta mig. Min familj vet redan och datumet ar nyarsafton, och jag ar lyckligare an nagonsin. Vi har skaffat bil tillsammans, en svart chrysler cab 2005 model, forlovning, gemensam bil och framtids lycka! Ett manus ar skrivet, om missforsteelse, tidsbrist, dalig timing och rattagna beslut! Sjalviska manniskor finns det gott om, men sjalvomnande manniskor som drar ner andra I sin egen skit kan jag verkligen inte med, korten var lagda, vi skriver alla var egen saga och detta ar bara borjan pa min och energi har jag inte ens att bli forbannad. Det ar inte mitt fel att jag inte platsade I din plan och att du inte passade in I min. Ewa kom nu! Mamma kommer skicka med gottis till mig, sa lamna utrymme I packning haha! Love Em!