Om glöden avtar.
Kategori: Let's do it.
Idag insåg jag en skrämmande tanke, vad om glöder dör?
Att vandra livets väg utan känslan som driver dig frammåt, glöden som finns i varje hjärtetag, i varje andetag. Glöden som driver varje handling till ett mål, ett mål som du brinner starkt för. Att bli journalist, att lyckas med skolarbeten som jag tagit på mig och utvecklas som människa är min glöd. För varje termin som seglar förbi dör vinden som driver seglet en aning, och känslan av hopplöshet tar vid - och känslan av att springa ett maraton som mil efter mil med hård asfalt bara fortsätter och aldrig någonsin upphör att fortsätta, milen tar aldrig slut - likaså slutar aldrig mina skolveckor att förökas som kaniner på viagra.
På måndag börjar 13 veckor av plugg, högg press och prestationsångest - där hjärnan som över sommaren legat på lågvarv måste trycka i högsta växeln och arbeta på högvarv utan att överhettas. När finalweek sedan kommer i december, så är det brist på allt som har med verkligheten att göra, allt som existerar i hjärnan är vetenskap som har lagrats under de förgångna 13 veckorna - som i sin tur rinner ut på papper under de 3 kommande sluttentorna, efter det tar verkligheten snart över, du säger hej och hejdå till verkligheten som du minns då du fortfarande hade ett liv - innan det är dags för ännu ett 13 veckors maraton av uppslukande akademikers tillvaro och verkligheten syns liten som skådad genom ett nyckel hål. På måndag så kör vi, hela vägen, enda fram till lucia.
Mindre smickrande bild - tagen under finalweek, 12:e juni.
nu kör vi, hårda tag.
Love, em.
