natt blir till dag och dag blir till natt.
Kategori: Let's do it.
Fuck the 2000, nothing matters - här är allt redan hugget som stucket - fixat och klart, det är ingenting spännande att vara ett barn av vår tid - vi är ungar med visa kort, vi är ungar utan visioner och framtidsplaner - vad hände med det som var förr, drivkraften hos de unga när krigen i europa slocknat, vad hände med oss? vi klagar och vi gnäller, ekonomin sjunker, krigen krigas över haven och livet snurrar på utan någon direkt destination, vi har det bra.
Dagen börjar och dagen slutar, vart är våra milstolpar - det var flower power, the beatles, disco och the 80s, men vad har vi nu? tillochmed 90 talet var mer spännande än den tid vi idag snurrar runt i - vi går på raka led, uppfostrade och finkammade.. hiphoppen? ne, inte ens det - det var slutet på 80talet och stor del av 90 talet, vi går på repeat, ingenting är nytt. tiden vi lever i är regeringens storhetstid, det handlar om bush, det handlar om kriget i irak.. kulturen dog någonstans på vägen, det är som om människor inte längre har tid att vara kreativa och skapa någonting nytt.. eller är det så att allting redan har skapats? är det så att det inte finns någonting nytt att uppfinna? isåfall, vad har vi att se fram emot.. barn, och familj? välkommen till 20 talet, utan glamouren, välkommen till 2009 och vi har färdats tillbaka till 1920, även modet blir längre, mer påklätt och mer konservativt, pärlor och smycken, uppsatt i myknuten ska håret gärna vara.. vad skiljer oss från hemmafruarna i början av seklet 1900? Vi behöver fart och fläkt, disco och magi.. betyder detta att jag får vänta i 60 år på nästa storhets tid? och vara som mormorn i 54, 85 år hög på knark - dansar varje dag fram till gryningen? då får det bli så. jag är gammal in mina 20 och ung i mina 90.
Jag drog fram wikipedia, sökte upp 54 - det var så här det var.. Let's make it happen!
Studio 54 var en legendarisk nattklubb i New York under discoeran i slutet av 1970-talet. Klubben öppnade den 26 april 1977 i lokaler som tidigare hade varit en TV-studio. Steve Rubell och Ian Schrager grundade klubben och var dess ägare till början av 1980 då de blev dömda till fängelse för skattebrott. Under första halvan av 80-talet drevs klubben av Philip Pilevsky, innan Studio 54 slutligen stängde 1986.
Studio 54 sköttes av den utåtriktade och offentligt synliga Steve Rubell och hans mer tillbakadragna partner Ian Schrager. Under klubbens storhetstid blev Rubell känd för att handplocka gäster från de stora massorna utanför dörrarna. Han valde vackra, vanliga människor som skulle blandas med de glamorösa kändisarna.
"Studio" som blev smeknamnet på klubben, blev känd för sin hedonism och dekadens. Det fanns balkonger på insidan som användes för sexuella eskapader och droganvändandet var väl utbrett bland gästerna.
I december 1978 sade Steve Rubell till pressen att klubben hade bringat in sju miljoner dollar under sitt första år och att bara maffian tjänade mer pengar. Strax därefter utsattes Studio 54 för en razzia och både Rubell och Schrager greps för skattebrott. Efter gripandet anklagade Rubell Vita husets stabschef, Hamilton Jordan, för att ha sniffat kokain i klubbens källare. En jury möttes 19 gånger och 33 vittnen förhördes innan det slogs fast att Rubells vittnesmål inte var trovärdigt. Klubben stängde med en sista avskedsfest kallad "The End of Modern-day Gomorrah" (ung. Slutet på dagens Gomorra). Det var den 4 februari 1980. Diana Ross, Richard Gere, Gia Carangi, Reggie Jackson och Sylvester Stallone (som enligt legenden ska ha köpt den allra sista drinken) tillhörde gästerna den här kvällen.
love, em.
