Meltdown.
Kategori: Let's do it.
Skolan började idag och energin som ska ha sugits upp under vägen, den somriga vägen som mina veckor i Sverige av vila och sovmornar ska ha gett mig - den energin, rann rakt ut genom armar och ben och dog halvvägs genom dagen. Första dagen slog på en 10 timmars dag på campus, det fanns ingen glädje i de nya ämnena, mina 4 kurser. Det finns ingenting som jag känner att jag brinner för, interpersonal relations kommer att bli en skjuts på vägen till ett högre GPA, gratis 4.0 - peppar peppar.. helvetet ligger för logic, matte med ord.. tråkigheten ligger för oceanography.. Min PE, total fitness - är bara stentråkig, den betyder en kvällskurs och kvällskurs betyer gamla människor, i detta fall tjocka människor med fettigt hår och dålig hy, white trash a la americanas.
När jag kom hem så lagades det mat, jag skulle slänga ihop kyckling, pasta, och stekt suchini, då en av mina roomisar från indonesien sätter sig för en pratstund, trevligt tänkte jag och då kläcker hon plötsligt ur sig "em, what happen? you've got so fatty, did you eat alot in sweden" jag tappade gaffeln jag stod och rörde i pastan med, rakt ner i det halvkokande vatten och fick vattenstänk på hela handen, skrikande effekt och jag blir stirrandes och skrattade nervöst.. visste varke ut eller in och funderar vad denna lilla 17 åring som egentligen inte får bo i vårat annars felfria hus fick luft ifrån.
Jag hällde ur maten i slasken, samlade ihop det med papper och såg rykande varm mat åka rakt ner i sopen, 4 dollar ungefär och barn svälter i kina, men äta - det kunde jag inte göra. Jag log mot en förvånad poppy och la mig precis lika hungrig som innan i sängen och fortsatte kolla på gossip girl - oförmögen att äta.
Det är en hård värld att leva, lågheten är hög och energin är på noll. Sen är frågan, hur jobbigt är det att vara jag? tillräckligt tydligen.. Det bara känns som om min omvärld bara kräver energin ur mig och det känns som om allt jag behöver är att bara få vara lycklig.. vad har jag gjort för att fucka upp min karma? varför kan inte människor i ens närhet försöka göra en lycklig istället för att bara suga musten ur en? det är mycket gnäll, men det har varit jävligt mkt skit också, jävligt länge..
Men vad hjälper det att jag klagar? Jag vet ju att gå in i väggen inte är ett alternativ, jag vet ju att hur orklös och ledsen jag än känner mig, så skrattar jag alltid snart igen.. hur nere jag än må känna mig, så fortsätter jag ju alltid frammåt och ha tillit till det faktum att livet blir bra igen.. Det blir det ju alltid. Jag är inte stark, jag lever bara livet och när man inte en paris hilton eller brittney spears så har jag varken råd eller lust att sparka bort alla mina chanser till att skapa mig en dräglig tillvaro och någon gång i framtiden få livet som jag alltid har drömt om, ett liv där jag själv skapar mina regler, ett liv där jag är lycklig, om så på en bondgård i norrland.
Det gäller bara att hålla hela vägen, att orka prestera på höga nivåer även fast motivationen är lika med noll - men återigen, jag vet inte varför jag klagar.. det är ju alltid det jag gör i alla fall, biter ihop och håller ihop - på det sättet så klarar man det mesta, hur jävla tungt släpet än må vara - så brukar man hålla hela vägen fram.
Det blir bra säger jag till mig själv och kramar om mig själv.
Lite bilder från förra veckan.
Detta är armbandet från de timmar jag spenderade på akuten.
En lördagkväll då sorgerna läggs på hyllan, istället blir det utgång med underbara vänner. Beshir och Zaide, nu väntas bara Senait hem från L.A
Lägenheten downtown är liten, men finns det det hjärterum
äntligen är beshir tillbaka efter semestrande i sverige!
cptaggat
Tomas sög på Zaide's öra och ut kom örhänget - vem har inte varit med om detta? dessa jäkla pärlörhängen, två obetalbara miner iaf.
Jag och Maria kände oss som detta, så vi åkte på puyallup fair.
parishjul ska väl inte gå fort? detta gjorde dock det - super läskigt.
Dags att sova nu - för imorgon ska leendet sminkas på, skorna ska bära tyngden och livet ska gå vidare. Det handlar inte om att vara stark, det handlar om att orka fortsätta som vanligt även fast det känns riktigt tungt att gå på som vanligt.
life moves on, det gäller bara att finna lugnet och tilliten.
love, em.
Bloggadress: http://leiden.blogg.se/