Jag har precis lagt ihop min logic bok. En sak är säker, den gör mig redan galen, om du är uttråkad, slå upp logic på google och philosophy därefter - så får du en insyn i vad det är jag sitter och kämpar med. Det är struktur, det är matte med ord - allt för att bryta ner argument, analysera ett simpelt argument med premesis and conclusion, syllogism and fallacies - boken är tung, boken är svår, ämnet är svårtuggat och jag är taggad. Omöjligt att förstå om man inte sitter helspänd under föreläsningarna, läser boken som en kristen unnar tid till sin bibel - antecknar flitigt och vägra för allt i världen att hamna efter. Som vanligt när någonting är svårt som detta, som alla mina klasser med will scott har varit - så ägnar jag nu detta ämnet samma dedication, men nu med ny lärare - nämligen Ty barnes. Det är så svårtuggat att det känns oöverkomligt, matte och logic är min svaga punkt - men lär jag mig detta, så kan ingen i världen någonsin vinna en rättvis argumentation med mig, inte en argumentation utan brister och fallacies anyway.

Vi åkte en bilfull bil till vårat café idag, slog upp böckerna och drack mysigt te.
Det är bra att vara depp, då går det att fokusera på det som ska fokuseras på.
Deppvecka försvinn.. jag vill kunna njuta av livet också, god damn it - jag är i america, depp borde inte få finnas.. men detta är ju hem nu, så jag antar att verkligheten tillslut snappar greppet även om detta, livet är en dans på rosor men det är också en dans på väldigt svåra steg, för att citera ack så många sånger som klagvisat om detta.

En gång för ett tag sedan så fick jag höra att min blogg var en klagosång - nog må så vara, men det är livet - det är inte alltid visat från den lättsamma sidan, ibland så vandrar vi några steg tillbaka och ibland så måste så göras för at vi ska kunna se the big picture - när denna bild är synad så kan man med raska steg trampa frammåt igen och genast känna sig lite lättare om hjärtat..
Jag har tilltro, livet är ju fantastiskt. På riktigt jävla fantastiskt - men det betyder inte att man inte får deppa ihop och vara ledsen och vara en hater som en vän till mig skulle ha uttryckt sig.
Allt handlar om inställning och min inställning just nu är att jag får vara nere tills jag känner mig redo att vara uppåt igen, mina sanna vänner förstår, mina sanna vänner är där i alla fall.
Man kan inte alltid skratta och vara glad, för vad vore verkligheten då om inte någonting annat än falsk? livet snurrar på åt fel håll ibland och då är det ens eget ansvar att putta det i rätt riktning igen och ibland suger det musten ur en, men framtiden ser alltid ljusare ut och framtiden bringar alltid dig styrkan för nästa gång du kommer off track..

Nog önskar jag att det fanns chans att prata, nog önskar jag att det finns någon som kunde förstå.. men hur ska jag kunna förklara någonting som jag inte själv kan sätta ord på? en känsla som inte har definitionen själv? nej, då gäller det att tugga i sig alltsammans själv, svälja och vara belåten - ingen kan ju leva livet åt dig, allt man måste göra är att gå vidare och lyckas komma ihåg att en dag, så blir allt och då menar jag allt - alldeles perfekt igen - det är så livet fungerar, det går upp och ner, även mitt - men för att kunna vara sådär äckligt lycklig och hoppa på rosa moln med leende från ena örat till det andra, så måste man vara nere och rensa smutts på gatan en stund - utan dalar så fanns det heller inga berg, dalar finns - therefore finns även berg - logic kursen betalar sig redan i metaforernas bana.

Kärlek det stora, hat till det lilla - livet är stort, så kärlek till detta, olycka är litet - om man ser the big picture.


nattitime - för imorgon vankas en ny dag.
love, em.