Jag ar en sadan bakofram manniska.
Jag laser sista sidan i boken efter ett kapitel - jag maste ju veta vad som hander.
Jag letar upp pa internet for att se vad som hander i min favorit serie nasta vecka, eftersom allt spelas i usa forst (svart nu nar jag bor har)
Jag laser horoskopet forst nar jag far min people i brevladan.
Jag ater upp alla ackliga kakor forst, for man maste ju ata alla nar man ar pa kalas, sen ar jag for matt for att ata dom goda - synden straffar sig sjalv.
Jag borjar prata framtid med manniskor som jag inte ens har en nutid med annu.
Jag haller i mjolk innan jag haller i flingor, har hort att det ar vrickat.
Har marmeladen over osten pa rostat brod - da ser man hur fint orange marmeladen ar, andra ar mer praktiska och sager, da ramlar ju marmeladen av emelie, som om jag vore dummast i varlden som inte forstar det.
Jag satter pa min troja innan jag kranglar pa mig en BH, men det ar val inte sa konstigt - man maste ju veta vilken troja innan man kan avgora vilken troja som ar bast?
Jag kollar upp slutet pa filmen pa internet innnan jag borjar kolla, annars blir det en olidlig filmkvall med mig som hela tiden fragar - vad hander nu? kommer han att do? gor han det sa vill jag inte kolla mer! SAG VAD FAN SOM HANDER DA!!
Jag ater middag till lunch och lunch till middag, latt till middag och tungt till lunch..
Jag skriver en uppsatts, sen gor jag outlinen for att se om den passar in i uppsattsen, gor den inte det - sa andrar jag da.
Mest av allt sa ar jag en ganska komplicerad person i storsta allmanhet, det ar latt att bli polers med mig, att hanga, skratta och vara tjenis - sa som med grannen eller tjejen i klassen.. men att komma under ytan och att lara sig forsta vem jag ar, hur jag fungerar, varfor jag gor som jag gor osv, det ar det ytterst fa som har klarat sig med att gora - for dit slapper jag inte in manga.
Jag har insett att jag ar en komplex person den har sommaren - da jag plotsligt har blivit ifragasatt.. vilket kan vara fel term, men inte nar det galler denna person, for i detta fall sa ifragasatts allt. Men jag insag att jag var en komplex person da en annan manniska plotsligt gjorde allt for att lara sig forsta, som genuint ville lara kanna varje del av mina kranka personlighet.. Jag hade nog lange intalat mig sjalv att kvoten av manniskor i nara bemarkelse ar fylld, jag vagar inte lita pa nagon mer.. men sagt och gjort, sa gravde sig nagon igenom och det var en kamp av extremt mycket drama, men det var av nagon som aldrig gav upp - aldrig gav upp tanken pa att en gang sa skulle jag nog oppna upp och nagon gang skulle man nog forsta vad som rorde sig i mitt huvud..
jag ar en komplex person.. jag vet, men det ar inte for inget.. det betyder bara att nar valplacerade manniskor i livet kommer in och sager hej, jag vill stanna har, du kan lita pa mig, jag kommer inte svika dig - sa blir kanslan av tillit sa mycket starkare...

Idag tidigt, sa paborjades en konversation nar duschen egentligen skulle fa sitt besok och harfonen fa utfora sitt jobb.. men det gav mig ett leende pa lapparna som jag tror kommer halla i sig tills.. ja, minst till lunch!

nu ska jag ivag pa men javulska logic lektion.

love, em.