Idag så låg jag och Maria på rygg på en svättig matta och jobbade mage på gymmet när min energi bara tvärdog, jag hade orkat 5 km på bandet, hela rundan ben och rygg och plötsligt när jag kände hur magmusklerna drog ihop och blev starkare och starkare så tvärdog jag och orkade knappt släpa mig ut till bilen därefter.. efter en dusch återfick jag lite energi och en kellogsbar senare mådde jag fint. Men sömnen måste slå in - snart.. annars blir jag tokig! nu är klockan snart 2.30 på morgonen och jag är pigg som ingenting annat... ögonen svider och tunga påsar gör sig påminda men kroppen är pigg för ett marathon. Maria erbjöd sömntabletter - hon har lager på lager av pillerburkar och tyckte jag behövde det då hon på riktigt börja oroa sig.. Jag sa att jag skulle ge det en vecka till.. men det är andra gången nu på kort tid som min energi bara dör.. självklart sa maria, du sover ju inte! hur ska du då orka? men vad ska jag göra när jag är inte är trött? det spökar i min hjärna och hatet mot det förflutna blir starkare, självklart har allt med det att göra.. det var ju så allt började.. då är frågan, är jag fuckad för livet eller blir det bättre? jag längtar efter en 6 timmars nattsömn, jag längtar efter att inte bli uppryckt av obehagliga drömmar efter 2 timmars slumrande.. bättre tider kommer, jag längtar... ge mig sömn, bara lite... frågan är, varför oroar jag mig? det måste vara oro som gör mig sömnlös - jag måste komma till botten med detta.. I'm loosing my fucking mind!

¨

timmarna på gymmet börjar arbeta kroppen - men fortfarande inte nöjd - more to come.

love, em.