EM

.. att söndagar är en ångestladdad dag.
Jag ser inte fenomenet med ångestsöndag, själv hyllar jag söndagarna som den bästa dagen i veckan. Slår både fredagens party-hatt och lördagens shoppingrunda. Söndagarna är ledighetens dag, dagen gjord för vila och eftertanke. Duscha bort helgens stress, klä sig i mjuka byxor, stora tröjor och tubsockor - mammas hembakade kanelbullar, en filt och en halvbra film på 3an. Det är härlighet på hög nivå!
Det är vad jag har gjort idag - funderat, slumrat, kännt mig mysigt mysig ihopkurad i soffans vänstra hörn.

Hade familjemiddag med tjocka familjen idag, vi är en stor kärnfamilj med varierande åldrar. Idag var det en del åggiga, trötta och bakisfulla individer med vid tillställningen som kanske slog bort lite av kolsyran. Men jag älskar min familj, nu ser jag dom ju inte på minst ett år igen. Det var inga brydda farväl, inga tårar, inget vedmod - det var ett hejrå, vi hörs! och en eller två ynka kramar.. ledsamt, eller har jag själv valt att ta steget åt sidan vad det gäller min familj? en sak är säker, jätte nära varandra blir vi nog aldrig.. Ett positivt steg denna sommaren är mellan mig och syster av den äldre modellen, känner att vi har kommit varandra bra mkt närmre sen jag flyttade till usa.

Mor min började dock gråta i bilen, vilket gjorde mig både ledsen och vedmodig.. Blev chockad först. Hon grät och sa att hon tyckte att det var jobbigt att jag skulle åka igen och inte veta när jag kommer hem igen nästa gång.. men jag vet verkligen inte - så är det tyvärrer. Gjorde ont i mig att se henne så ledsen, särskilt då jag redan var fullt inställd på att om mina föräldrar inte bryr sig om att jag åker.. varför ska jag då bry mig? kall och hård attityd, rämnades ganska så snabbt, och jag kände smärta då min mor visade sina känslor så öppet..
Vi gör nämligen inte så i vår familj, vi känner ingenting alls i vår familj - inte öppet och inte inför andra.

Nu ska det sovas, laddas för 3 fullspäckade dagar innan staterna återses igen på torsdag.

love, em.