EM

Be someone before you try to become something.

Challange.

Kategori: Let's do it.

Utmanad av Elin - jag tar den - men jag skickar inte vidare - inte min grej helt enkelt.

Först reglerna:
Svara på alla frågor, Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!


1. Vilken mat äter du ofta?
Jag bor i USA där hamburgare är husmanskost, latheten sitter i och som poppy said, she to lazy to cook, poppy är en elak liten indiones.

2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?
Beror på hur snäll jag känner mig just den dagen, men återigen - jag är ju ganska lat.

3. Var sitter du helst när du bloggar?
Här vid mitt skrivbord eller liggandes på mage på golvet, jag har ju heltäckningsmatta här i staterna..

4. Köper du ofta Triss?
Nepp, jag har lätt för att bli beroende - kan genast sluta illa.

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Saint tropez på franska riviäran med Malin - det var avkoppling och lyx utan dess like i 9 dagar.

6. Vilken Tv-kanal tittar du på mest?
CWII, där har vi gossip girls, one three hill m,m - en gottis kanal.
sen komo 4 när greys startar igen på torsdag!

nu måste jag göra mig klar för skolan.
love,em.

Meltdown.

Kategori: Let's do it.


Skolan började idag och energin som ska ha sugits upp under vägen, den somriga vägen som mina veckor i Sverige av vila och sovmornar ska ha gett mig - den energin, rann rakt ut genom armar och ben och dog halvvägs genom dagen. Första dagen slog på en 10 timmars dag på campus, det fanns ingen glädje i de nya ämnena, mina 4 kurser. Det finns ingenting som jag känner att jag brinner för, interpersonal relations kommer att bli en skjuts på vägen till ett högre GPA, gratis 4.0 - peppar peppar.. helvetet ligger för logic, matte med ord.. tråkigheten ligger för oceanography.. Min PE, total fitness - är bara stentråkig, den betyder en kvällskurs och kvällskurs betyer gamla människor, i detta fall tjocka människor med fettigt hår och dålig hy, white trash a la americanas.
När jag kom hem så lagades det mat, jag skulle slänga ihop kyckling, pasta, och stekt suchini, då en av mina roomisar från indonesien sätter sig för en pratstund, trevligt tänkte jag och då kläcker hon plötsligt ur sig "em, what happen? you've got so fatty, did you eat alot in sweden" jag tappade gaffeln jag stod och rörde i pastan med, rakt ner i det halvkokande vatten och fick vattenstänk på hela handen, skrikande effekt och jag blir stirrandes och skrattade nervöst.. visste varke ut eller in och funderar vad denna lilla 17 åring som egentligen inte får bo i vårat annars felfria hus fick luft ifrån.
Jag hällde ur maten i slasken, samlade ihop det med papper och såg rykande varm mat åka rakt ner i sopen, 4 dollar ungefär och barn svälter i kina, men äta - det kunde jag inte göra. Jag log mot en förvånad poppy och la mig precis lika hungrig som innan i sängen och fortsatte kolla på gossip girl - oförmögen att äta.

Det är en hård värld att leva, lågheten är hög och energin är på noll. Sen är frågan, hur jobbigt är det att vara jag? tillräckligt tydligen.. Det bara känns som om min omvärld bara kräver energin ur mig och det känns som om allt jag behöver är att bara få vara lycklig.. vad har jag gjort för att fucka upp min karma? varför kan inte människor i ens närhet försöka göra en lycklig istället för att bara suga musten ur en? det är mycket gnäll, men det har varit jävligt mkt skit också, jävligt länge..
Men vad hjälper det att jag klagar? Jag vet ju att gå in i väggen inte är ett alternativ, jag vet ju att hur orklös och ledsen jag än känner mig, så skrattar jag alltid snart igen.. hur nere jag än må känna mig, så fortsätter jag ju alltid frammåt och ha tillit till det faktum att livet blir bra igen.. Det blir det ju alltid. Jag är inte stark, jag lever bara livet och när man inte en paris hilton eller brittney spears så har jag varken råd eller lust att sparka bort alla mina chanser till att skapa mig en dräglig tillvaro och någon gång i framtiden få livet som jag alltid har drömt om, ett liv där jag själv skapar mina regler, ett liv där jag är lycklig, om så på en bondgård i norrland.
Det gäller bara att hålla hela vägen, att orka prestera på höga nivåer även fast motivationen är lika med noll - men återigen, jag vet inte varför jag klagar.. det är ju alltid det jag gör i alla fall, biter ihop och håller ihop - på det sättet så klarar man det mesta, hur jävla tungt släpet än må vara - så brukar man hålla hela vägen fram.
Det blir bra säger jag till mig själv och kramar om mig själv.

Lite bilder från förra veckan.



Detta är armbandet från de timmar jag spenderade på akuten.



En lördagkväll då sorgerna läggs på hyllan, istället blir det utgång med underbara vänner. Beshir och Zaide, nu väntas bara Senait hem från L.A



Lägenheten downtown är liten, men finns det det hjärterum



äntligen är beshir tillbaka efter semestrande i sverige!



cptaggat



Tomas sög på Zaide's öra och ut kom örhänget - vem har inte varit med om detta? dessa jäkla pärlörhängen, två obetalbara miner iaf.



Jag och Maria kände oss som detta, så vi åkte på puyallup fair.



parishjul ska väl inte gå fort? detta gjorde dock det - super läskigt.


Dags att sova nu - för imorgon ska leendet sminkas på, skorna ska bära tyngden och livet ska gå vidare. Det handlar inte om att vara stark, det handlar om att orka fortsätta som vanligt även fast det känns riktigt tungt att gå på som vanligt.

life moves on, det gäller bara att finna lugnet och tilliten.

love, em.

Skolan har borjat.

Kategori: Let's do it.

Darfor hinns det inte med.
Klockan ar nu 4.16 pm i staterna - vilket betyder att jag har 2 timmar till sista lektionen som alltsa svensk tid borjar 18.00 och slutar 50 min senare.. da har jag varit pa campus i 10 timmar.
Det ar karlek, trotthet och hemlangtan i venerna just nu.

aterkommer nar jag kommer hem, fatt varvat ner och andats. bilder kommer ocksa.

love, em.

Om glöden avtar.

Kategori: Let's do it.


Idag insåg jag en skrämmande tanke, vad om glöder dör?
Att vandra livets väg utan känslan som driver dig frammåt, glöden som finns i varje hjärtetag, i varje andetag. Glöden som driver varje handling till ett mål, ett mål som du brinner starkt för. Att bli journalist, att lyckas med skolarbeten som jag tagit på mig och utvecklas som människa är min glöd. För varje termin som seglar förbi dör vinden som driver seglet en aning, och känslan av hopplöshet tar vid - och känslan av att springa ett maraton som mil efter mil med hård asfalt bara fortsätter och aldrig någonsin upphör att fortsätta, milen tar aldrig slut - likaså slutar aldrig mina skolveckor att förökas som kaniner på viagra.
På måndag börjar 13 veckor av plugg, högg press och prestationsångest - där hjärnan som över sommaren legat på lågvarv måste trycka i högsta växeln och arbeta på högvarv utan att överhettas. När finalweek sedan kommer i december, så är det brist på allt som har med verkligheten att göra, allt som existerar i hjärnan är vetenskap som har lagrats under de förgångna 13 veckorna - som i sin tur rinner ut på papper under de 3 kommande sluttentorna, efter det tar verkligheten snart över, du säger hej och hejdå till verkligheten som du minns då du fortfarande hade ett liv - innan det är dags för ännu ett 13 veckors maraton av uppslukande akademikers tillvaro och verkligheten syns liten som skådad genom ett nyckel hål. På måndag så kör vi, hela vägen, enda fram till lucia.



Mindre smickrande bild - tagen under finalweek, 12:e juni.

nu kör vi, hårda tag.
Love, em.

A walk down memory lane.

Kategori: Let's do it.

Fredagsnatten går snart in för landning och för mig väntas bio och tidig sänggång då tröttheten värker i hela kroppen.
- hösten kom över en natt, min värld färgas gyllengul och daskigt grönlikt, kylan kryper närmre och sommarens sista strålar har värmt upp tillvaron för sista gången.. från och med nu, deklarerar jag sommaren 2008 som över, passerad och historia - men inte och aldrig glömt.

Jag sitter här och väntar på att klockan ska bli 9.
Lyssnar på musik som borde ligga i papperskorgen sedan en god tid tillbaka, men jag antar att det är emot mina principer att slänga och göra mig av med toner och noter från tider som varit. Det tar mig på tåget tillbaka i tiden, en trip down memory lane, på gott och ont.
Inser att vissa delar av mitt liv kanske förklarar den människan jag idag sitter och gömmer på innom mig - läser igenom bloggar från svunna tider och försöker minnas, vad skiljer mig från den person jag var då och den personen jag är idag?
- Det är mycket.
Mestadels utveckling - no shit? 

Att läsa vidare tar oss in på ny vägar när gymnasiets tid är historia.
När jag gick på gymnasiet och tiden innan jag började läsa på universitetet, den tiden då jag jobbade ihop räkningarna och levde från månad till månad - så var jag en helt annan person än vad jag är idag. Kallas kanske kunskap.
För varje år som går känner jag mig lugnare innombords, varje dag är inte längre hela havet stormar med panikattacker och ångest. Det lugnar ner sig, jag känner mig själv på ett helt annat plan. Förr trodde jag nog att jag visste allt, idag vet jag att jag inte vet ett skit - men det är okej. Man lär sig av sina missar och jag har gjort många sådana. Idag vet jag att det är okej, det är då lättare att erkänna - för om åren när jag blev bränd så var det panikens syster som flyttade in, ångest - vad har jag nu gjort, när jag var bränd så tog jag själv på mig som litade på personen från första början, jag tog på mig andras brister som mina egna. Idag, så vet jag med största säkerhet att om någon är en idiot - så förtjänar dom inte mitt sällskap, säga vad dom vill - men det är inte mitt fel att dom inte kan uppföra sig, att dom inte kan bete sig som goa medmänniskor. Det är bara att gå vidare, det går inte att styra.
Att släppa greppet har alltid varit det svåraste jag vet, men nu är det lättare. Det är inte värt att oroa sig för sådant som man inte kan styra över i alla fall. måla inte fan på väggen innan väggen är rest. Andas och ha tillit till framtiden, för en sak är säker - det löser sig alltid.



sminket var annorlunda, självsäkerheten var annorlunda - livet såg ej ut som idag när vintern 05/06 kom.

Jag är glad över att vissa delar av mitt liv är över, det är svårt, tungt och jobbigt att vara ung tjej i dagen samhäller - for sure.


love,em.

natt blir till dag och dag blir till natt.

Kategori: Let's do it.

Jag har precis kommit tillbaka in till mitt rum efter att ha sett filmen 54, som handlar om studio 54. Ibland känns det som om jag har vuxit upp i fel tid. Jag missade revalitetens 60-70 tal, där jag känner att jag borde ha varit. Flowerpower, disco och långa nätters dansande. Jag missade livliga debatter, livliga diskussioner och farliga upptåg. Jag föddes i en värld där everything is allready figured out. Året innan jag föddes stängde studio 54, vilket för många var slutet på en 20 årig epok, av långa glittriga nätter, glitter verbalt eller glitter skapat av det vita pulvret, oräknliga pillerburkar och glamorösa kändisar. Nog är det en bitter känsla att inte få ha upplevt 70talets. musiken, människorna - modet och stilen.
Fuck the 2000, nothing matters - här är allt redan hugget som stucket - fixat och klart, det är ingenting spännande att vara ett barn av vår tid - vi är ungar med visa kort, vi är ungar utan visioner och framtidsplaner - vad hände med det som var förr, drivkraften hos de unga när krigen i europa slocknat, vad hände med oss? vi klagar och vi gnäller, ekonomin sjunker, krigen krigas över haven och livet snurrar på utan någon direkt destination, vi har det bra.
Dagen börjar och dagen slutar, vart är våra milstolpar - det var flower power, the beatles, disco och the 80s, men vad har vi nu? tillochmed 90 talet var mer spännande än den tid vi idag snurrar runt i - vi går på raka led, uppfostrade och finkammade.. hiphoppen? ne, inte ens det - det var slutet på 80talet och stor del av 90 talet, vi går på repeat, ingenting är nytt. tiden vi lever i är regeringens storhetstid, det handlar om bush, det handlar om kriget i irak.. kulturen dog någonstans på vägen, det är som om människor inte längre har tid att vara kreativa och skapa någonting nytt.. eller är det så att allting redan har skapats? är det så att det inte finns någonting nytt att uppfinna? isåfall, vad har vi att se fram emot.. barn, och familj? välkommen till 20 talet, utan glamouren, välkommen till 2009 och vi har färdats tillbaka till 1920, även modet blir längre, mer påklätt och mer konservativt, pärlor och smycken, uppsatt i myknuten ska håret gärna vara.. vad skiljer oss från hemmafruarna i början av seklet 1900? Vi behöver fart och fläkt, disco och magi.. betyder detta att jag får vänta i 60 år på nästa storhets tid? och vara som mormorn i 54, 85 år hög på knark - dansar varje dag fram till gryningen? då får det bli så. jag är gammal in mina 20 och ung i mina 90.


Jag drog fram wikipedia, sökte upp 54 - det var så här det var.. Let's make it happen!
Studio 54 var en legendarisk nattklubb i New York under discoeran i slutet av 1970-talet. Klubben öppnade den 26 april 1977 i lokaler som tidigare hade varit en TV-studio. Steve Rubell och Ian Schrager grundade klubben och var dess ägare till början av 1980 då de blev dömda till fängelse för skattebrott. Under första halvan av 80-talet drevs klubben av Philip Pilevsky, innan Studio 54 slutligen stängde 1986.

Studio 54 sköttes av den utåtriktade och offentligt synliga Steve Rubell och hans mer tillbakadragna partner Ian Schrager. Under klubbens storhetstid blev Rubell känd för att handplocka gäster från de stora massorna utanför dörrarna. Han valde vackra, vanliga människor som skulle blandas med de glamorösa kändisarna.

"Studio" som blev smeknamnet på klubben, blev känd för sin hedonism och dekadens. Det fanns balkonger på insidan som användes för sexuella eskapader och droganvändandet var väl utbrett bland gästerna.

I december 1978 sade Steve Rubell till pressen att klubben hade bringat in sju miljoner dollar under sitt första år och att bara maffian tjänade mer pengar. Strax därefter utsattes Studio 54 för en razzia och både Rubell och Schrager greps för skattebrott. Efter gripandet anklagade Rubell Vita husets stabschef, Hamilton Jordan, för att ha sniffat kokain i klubbens källare. En jury möttes 19 gånger och 33 vittnen förhördes innan det slogs fast att Rubells vittnesmål inte var trovärdigt. Klubben stängde med en sista avskedsfest kallad "The End of Modern-day Gomorrah" (ung. Slutet på dagens Gomorra). Det var den 4 februari 1980. Diana Ross, Richard Gere, Gia Carangi, Reggie Jackson och Sylvester Stallone (som enligt legenden ska ha köpt den allra sista drinken) tillhörde gästerna den här kvällen.



love, em.

Em & a friday morning.

Kategori: Let's do it.

Vaknade först vid 5 tiden med ångesten trampandes över bröstkorgen, gick upp och drog morgonrocken om mig då kylan kröp i huset. Tände igång öppna spisen, så det blir varmt någongång och kokade en kopp te innan sängen lockade igen.. Orolig sömn i natt med mardrömmar och uppvakningar.
Sov sista timmarna väldigt bra, te har en lugnande effekt. Mahad ringde dock och väckte mig klockan 11 och sa "hallo this is auburn police, is this emelie!?" klumpiga mahad vet ju inte vad som skedde igår utan drog ett utav sina annars ganska harmlösa skämt. hörde dock ganska snart att det var engelska med göteborsk dialekt, avslöjad!

Det är fredagsmorgon, regnet kom efter 18 dagars uppehåll - vilket är ett nytt rekord i Seattle - inte riktigt, men från min del så är det rekord när hösten står inför dörren.
Det är en sådan morgon, när kylan inte försvinner ur väggarna och man känner att sängen lockar starkare än någonsin förr. Men det blir täcke, kalaspuffar och mjölk och tvn - filmen 54 går på on demand och den tycker jag ju om.

Det är lågt nu.
Men det är okej.

Helgen är på ingång.
Efter helgen så börjar skolan - du är det fullfart frammåt.

Love, em.

The day after.

Kategori: Let's do it.


Paniken har lagt sig, rädslan är borta.
Huset är levande igen då Poppy och vår nya roommate som jag redan har glömt namnet på har kommit tillbaka, nu fattas bara frapp och Jinah innan husets alla medlemmar är samlade för husmöte på söndag.

Känner mig trött, utmattad och nedtryggt.
Jag mig sliten och ledsen - begrundat. Ledsamheten sitter djupare än vanligt, sitter djupare än någonting jag förut har kännt.. Det är en obehaglig känsla att bli ifråntagen friheten mot ens vilja, det var som att sitta i fängelse för någonting man inte gjort, om endast för 10 timmar - jag får inte ur det ur mina tankar, handfängsel, blodprover och frihetsberövande.

Advokat har pratats med, det finns medel att gå vidare med och det är det som jag för tillfället funderar på om jag vill göra.
Familjen har ännu inte blivit kontaktad - jag vet inte vad jag ska säga.

Jag känner mig ensam, för jag kan inte förklara vad jag känner - jag känner mig ensam för att jag kan inte prata, för jag har inte ord för det jag känner.. jag är utmattad och jag är nere, men jag vet att det går över. Det är väl en upplevelse i sig, en upplevelse jag överlever och kommer att kunna gå vidare ifrån - inte glömma, men gå vidare ifrån.
Jag förstår om det känns som om jag överdriver för vissa av er läsare.
Men känslan var så skrämmande, jag blev så rädd, fick verklighetens spark i ansiktet.. Hur lätt systemet kan screw you over, hur ingen lyssnar på dig - vilken makt alla översittare i landet i amerika har. Från och med denna dag, så sköter jag, från och med denna dag - så gör jag aldrig mer någonting dumt, inte här.
Tänk att vara på fel plats vid fel tillfälle, det vill jag inte ens tänka på.
maktlös - det är känslan, där har vi ordet - det sammanfattar ganska bra.

Imorgon är det fredag och det blir en vit helg - det har ni mitt ord på.
På måndag börjar skolan.
livet sätter igång.
livet går vidare.
livet har framtid - jag har framtid.

jag längtar till lucia.

Love, em.

Life doesn't always make sense.

Kategori: Let's do it.


Kristen kom tillbaka idag - vandrandes tillsammans på ödesläkta gator, funderandes på livets ovesäntligheter, life doesn't make sense all the time, men när vi 3 är tillsammans igen, så rullar världen medsols och life kind of make sense again.
Ibland så hoppar tid och rum, man funderar hur livet egentligen är rättvist, hur livet egentligen fungerar och varför hjärna, hjärta, tid och rum aldrig spelar i samma division.
Det är känslor på högvarv - det är emotions på det mindre smickrande sättet - det är kaos behind the eyes.

Det är kvällstid, Kristen och Pink lämnade precis av mig utanför mig på vår promenad ner för gatan från roberts hus - Maria är på ingång med vin och vishet, ikväll så dricker vi känslorna iväg och funderar inte längre på det som varit utan siktar in oss på morgondagen som kommer innebära huvudvärk och fetmat abstinens, men lever man en gång - så lever man fullt ut och eftersom jag inte vet om livet efter detta är fakta så lever jag varje liv jag får serverat fullt ut och i det finns ingen sorg.

Skolan börjar på måndag, spontaniteten från sommaren ramlar då lite av pinn när ansvarstaganden återigen ramlar in i bilden, därför så spenderar vi även den kväll med vin, sex and the city och vishet från kloka Maria.
Maria och jag har gått igenom mycket, mycket av det negativt - men jag förlåter hellre än fäller, hon gav mig tiden jag behövde för att förstå hennes handling och idag ser jag det som glömt och förlåtet, inga bittra tankar, bara tacksamhet.

Life doesn't always make sense - men det finns alltid anledningar att se det ljusa i det, och vrida och vända på varje gnutta verklighet för att få det on right track again. Life doesn't make sense by it self, det är vad du får det att bli - du får det att ha betydelse, du lägger vikten i betydelsen - don't let it get to you, or let it get to you - put meanings behind your actions or don't put meaning behind your actions.

Idag var en pissdag, från början till slut - men också en start på någonting annat - någonting ljusare, någonting bättre och någonting mer klarsynt. Jag känner batterierna laddas och källan som har sugit musten ur mig så länge är nu försvunnen.
MEN en sak har jag lärt mig, försök aldrig göra en pissdag till någonting annat än just en pissdag, gör dig själv den tjänsten och tillåt dig själv att ha en pissdag - människor i din närhet älskar dig i alla fall och om dom inte gör det, sparka dom hårt där bak och hoppas på att dom aldrig hittar tillbaka, det är den typ av källa som suger allt det där bra ut ur dig - (ikke i snuskig bemärkelse)

På andra sidan jorden går solen upp, här har den gått ner och nattens mörker väntar - mina tankar finna i norr, öst om mig själv, hemma i mitt modersland - svearikets sköna vidder - där finns mina tankar och dom finns hos dig, hoppas sömnen kom tillslut och att morgondagen klaras av utan påsar under ögonen och tröttheten svidandes därinn.
Jag väntar på lucia, lucia kommer med ljuset - självklart. Det känns som om allt i vår relation snubblar över symboler - universums ironi?
Ironi är klockrent, ironi behövs det mer av - ironi hjälper mer än det stjälper.

Nu:
Vin, sorgens synder försvinner för natten - för imorgon, så börjar någonting nytt.
Maria snack, hon är klok den fakeblonda finskan från göteborg - här i seattle är vi unika, sverige eller finland vi är alla skandinavier.
Sex and the city, det är min terapi, don't judge - för vem blir dumpad och upplever hjärtesorg mer än dem? förutom att jag var den som dumpade den gång, men det har dom också många gånger gjort - se bara på samantha, hon dumpar karlar som en annan dumpar ner knas i avfallskvarnen.

Life doens't make sense all the time, but life gets easier when you accept the fact that it doesn't have to make sense for you to be happy.

Love, em.

play it forward - we are talking about life.

Kategori: Let's do it.


We are going deep - inte i den snuskiga bemärkelsen.

Klockan är strax före midnatt i staterna och morgondagen har grytt i europa och människor i mitt liv börjar precis sparka igång deras dagar. Själv har jag precis gjort färdigt allt för natten då jag och Pink inte kom hem från gymmet och solariet förrän 22.00, det blev länge på gymmet idag, hårda tag och 5 miles på löpbandet - vilket i svenska mått är 8 km. Det var mycket ilska att ta ut idag, obegrundad och en förundran växte, varför är jag så arg? Efteråt kändes det bättre och nu hemma med fuktigt hår och pyjamas utstyrsel bestående av rutiga shorts från victoria secrets och en blå t-shirt med vitt Levis's tryck - så känner jag mig återigen som en människa med funderingarna är fortfarande många..

Att spotta ur sig sitt inre i bloggen är det närmsta terapiförbund jag både har råd och ork med.

Livet handlar om att gå vidare, i alla fall mitt liv.
Livet går i 120 km i timmen och en sak som vi alla kan vara säkra på är att det hela tiden går frammåt, en känsla kan säga dig att du står stilla och trampar, och en del kan även känna att man vandrar bakåt i sin egen utveckling, men det är egen bestämt och eget styrt. Hur det än må vara och hur den psykiska delen än må kännas, så går livet vidare, frammåt, bakåt - du får kalla det vilket som. Tiden går, vi blir äldre, åren försvinner och målen att uppnås blir färre och färre.
Mål stora som små är för mig viktiga - och mitt liv står ej still, min utveckling går ej bakåt - mitt liv går ut på att hela tiden pressa saker frammåt, få in så mycket på så kort tid som möjligt, uppnå fler mål innan huvudmålet är slaget, flera bollar i luften samtidigt.. det är jag, play it forward - the story of my life.

Jag är spontan, jag känner att livet är för kort, passar det så passar det inte.. Det är som när skor ska inhandlas. Du köper inte försmå skor för att gå runt och ha ont innan du tillslut inser - detta går inte. Mitt liv är inte en rak väg utan hinder, kluriga kurvor och vägskäl - min väg rinner i olika riktningar, höger, vänster, upp och ner.. en sak är säker, den går aldrig bakåt. Jag må vara rastlös, men det är inte min drivkraft, min drivkraft är att känna mig uppfylld av mitt liv - att känna känslan, dör jag nu - så har jag gjort allt som jag i denna ålder velat. Jag är inte lycklig utan att få känna mig produktiv, produktiv på det viset att jag gör allt av det jag har, uppfyller alla mina drömmar.. vad är det för mening med att drömma om det inte finns en möjlighet att uppfylla dem? i så fall vore livet grymt och människor lata - enligt mig så är enda anledningen till människors misslyckande med att uppnå sina drömmar ren och skär lathet.. allt går, om man verkligen vill. Allt handlar om att inte ge upp.

Om vi tar mitt liv från årskurs 7, så galoppen sjunker in - why I am the way I am.
2000-2001 årskurs 7, valla skolan i sala.
2001-2003 årskurs 8-9, västerfärnebo central skola.
2003 - hösten del 1 - internationella gymnasiet i Uppsala.
2003 - hösten del 2 - Europa programmet på Carlforska i Västerås.
våren 2004-2006 - It- media på john bauer gymnasiet i västerås.
Hösten 2006 - OSLO norge, journalist studier och 3 olika arbeten.
Våren 2007, Stockholms universitet, lärar programmet, boende i stockholm.
Hösten 2007 - Auburn, USA - journalistikstudier.

Om det inte passar, så gör det bara inte det, livet är för kort för att göra någonting som inte känns bekvämt.. Mitt liv handlar inte om att nöja sig.. mitt liv handlar inte om bekvämhet.. mitt liv handlar om sinnesro, att aldrig behöva önska sig någonting mer.. nog finns det alltid drama i mitt liv, men innerstinne så är jag alltid lycklig och när jag går igenom någonting riktigt tungt, så fungerar jag inte, när jag inte är rättvis mot mig själv så mår jag så dåligt att jag inte fungerar som jag ska.. så därför har jag bestämt mig för att det bästa sättet att leva på är att uppfylla alla sina drömmar - lägga sitt hjärta i allt man gör och alltid göra det bästa av varje situation och sträva efter mer än bekvämlighet.

Eftersom livet går i 160 graders kurvor och i 120 km/h så har jag nu med åren lärt mig någonting som jag uppskattar mer än någonting annat, jag har lärt mig att se vilka mina riktiga vänner är. Denna sommar var en sådan sommar då jag märkte vilka som gått vilse på vägen och nog kan skulden även vara min då jag kanske inte varit den bästa kartutgivaren, men som vän är det ens eget ansvar att följa kartan med kompass och anstränga sig för att hänga med i utvecklingar och finnas kvar i en människas liv. Vänskap handlar om energi, ge och ta, att finnas i mitt liv innebär att hänga med i svängarna och hålla fast vid vänskapens band. Ibland så tar jag en annan väg än någon annan och ibland glidar man lite förlångt ifrån varandra för att hitta tillbaka. Man lär sig olika saker, man lär sig mer eller mindre, man utvecklar mer eller mindre, man utvecklas på olika sätt, man växer upp och blir äldre utan varandras trygghet, man växer upp till andra människor är de människor man var vid 10-15-17 och 20. Senaste året har för mig varit en upplevelse utöver det vanliga, vilket har gett mig en ny syn på mycket, har lärt mig om livet, människor, kulturer och framförallt mig själv.
Jag är glad över denna nya lärdom, jag är glad över att idag se människor för vad dom är, härliga människor på sitt håll, härliga människor som i en bekantskap, underbara vänner, bästa vännen.. det gäller alla relationer, familj, kärlek, vänskap eller bekant.. Alla labels på relationen blir klarare, starkare - bästa vännen blir den allra bästa, kärleken blomstrar till att bli otroligt viktig, familjens band växer starka och knyter ett osynligt band som bildar ett trygghetsnät som alltid håller dig trygg..
I min färd till att bli mitt eget jag, så har jag förlorat en del på vägen, men blivit rikare än någonsin på allt jag har funnit.
Jag har förlorat en nära vän eller två till bekantskapens gytter, men jag har funnit vänner som närmat sig på andra håll.. jag har förloat ett hem, men återfunnit så många andra - ett hem är inte alltid där ditt hem är, ett hem är där ditt hjärta finns och jag längtar ej bort, jag drömmer ej om ett annat liv.. så därför finns mitt hjärta hos mig och jag är lycklig precis som jag är och vart jag än är - så är jag hemma..
Jag är lycklig, in i själen - trots vad jag må ha förlorat, så har jag vunnit så mycket mer.

Play it forward - we are talking about life.
Älskade käraste vänner, familj och du - ni finns i mitt hjärta, ni gör mig stark och ni är det bästa med att vara jag.
Starka band håller mig inte fast eller kvar, starka band av äkta kärlek, vänskap och tro - hjälper mig att pushas frammåt. Det är vad äkta vänskap och kärlek är, någon som motiverar, knuffar på och hejjar hela vägen fram - det är vad de bästa människorna i mitt liv gör, dagligen. tack.

Peace.
love, em.


A bad day - in every possible way.

Kategori: Let's do it.


Igår slog dagen igång hyffsat sent - svåra problem att sova om nätterna och ligger vaken till in på småtimmarna, sen sover jag, vaknar om vartannat.. detta hoppas jag blir botat innan skolan drar igång på måndagmorgon och gymmet ska gästas därförinnan. Köket har varit ett bombnedslag sedan dag 1 tillbaka i usa, vilket irriterar mig då den enda som är här förutom jag är Jin Huy, som ingen tycker om och som uppenbarligen inte vet hur man städar efter sig - jag skrev en irriterad note på våran commonnote station i hallen, där jag bestämt bad henne att plocka undan och städa med understrykning på städa! När jag mötte henne i gången påväg ut från köket så sa hon "nu har jag städat" och log sådär asiatiskt glatt.. puh tänkte jag och tog sista stegen in i köket, vände mig om och tänkte precis förklara för henne hur man städar - men hon var redan ute ur huset, hörde hennes bil dra igång och hon rullade ner för garageuppfarten - fuck,fuck,fuck!
Jag blev så arg så att tårarna nästan började rinna, hämtade gummihandskar, rengöringsmedel, skurhink och trasor. 2 timmar senare så skulle man kunna äta direkt från bänken - gnistrande rent och det luktar inte längre intorkad koreansk mat.. utan KABOOOM - som för övrigt är ett suveränt rengöringsmedel som av någon anledning saknar innehållsförteckning, får jag cancer, så vet ni varför.
När Jin Huy som på beställning kom hem när jag precis tömde skurhinken så ropade jag upp henne i köket - "så här ska det se ut när det är klart" förklarade jag.. jag menar jag är snäll, hon kommer få ett helvete när jinah kommer tillbaka om hon inte städar efter sig - for sure! För Jinah är inte like snäll som jag - helt klart. Jin huy kollar förvånat på mig och säger "men vadå.. jag betalar 450 dollar för att bo här, ska jag behöva städa också? jag trodde Todd städar här" jag poenkterade att jag todd bara äger husen, men det är vi som ska städa och att jag betalar 600 dollar för att bo här, så bara för att man har minsta rummet, betyder det INTE att man slipper undan städning.. hon suckar purket och säger, det betyder allltså att jag kanske ska städa mitt rum nu.. DÅ HAR HON GÅTT OCH VÄNTAT I 3 MÅNADER PÅ ATT NÅGON SKA STÄDA HENNES RUM!  shit jag pallar inte!

Idag ringde Zaide och väckte mig och förklarade att det blir the fair på lördag - det blir kul.
var där förra året och yes, helt klart - så jävla amerikanskt.

idag blir det slappdag, tills jag ska iväg till gymmet runt 7.
På måndag nästa  vecka dras det igång med 2 gånger om dagen igen.. krossade onödiga 120 kilo på benpressen igår och insåg med ens att jag inte kan börja vart jag slutade innan jag åkte och gick deprimerande ner på 90, kände mig riktigt, riktigt dålig.

NU - frukost!

love,em.

A week in pictures.

Kategori: Let's do it.


Antalet bloggläsare skjuter alltid i höjden när jag inte uppdaterat på ett tag - en logik som för mig inte är logisk någonstans. Helgen har varit en stressig variant med en glädjefylld sådan. I fredags blev det välkomst middag för Johnny som flyttat hem från south cali, för att hans familj behöver honom - han är pinks bästa kompis sedan cleo tiden på Green River CC. Sen blev det utgång på fronteir room in belltown, downtown Seattle. Som vanligt så avslutas kvällen i drama, denna gång så innebar dramat inte en tom bensintank, utan att platt däck mitt på motorvägen. Vi lyckades ta oss åt sidan.. resten förklaras i bilder nedan..
Igår blev det Raining Jane concert downtown, det är kraftig kärlek - check them out on you tube. Dani känner tjejerna väldigt bra, så även Pink - själv är jag ett påhäng som lärt känna dom bättre en tjenis det senare året, det är kul att se dom växa. Dom är ett oberoende band och med det menar jag att dom vägrar sälja sig själva till marknaden, allt dom gör, gör dom för egen maskin och dom kör deras van och släp land och rike runt och dom är ruggigt bra, så lyssna på dom och njut, för en dag så slår dom stort, iaf här på västkusten.
Igår kväll blev det öppen brasa, ps. I love you och ost och kex med världens goaste Zaide - gud vad hon är bra, min lilla terapimamma - hon gör mig glad, avslappnad och hon är så bra att umgås med.

Just nu styr tonerna av Joshua Radin mina tankar..
 Vissa dagar är lättare än andra, men varje dag är en dag fylld av en obeskrivlig tomhet.. Ord hjälper, tankar lindrar och minnen spinner på - jag ser på framtiden och ler, en dag så blir allt precis som det ska.

En vecka kvar till skolstart - jag tog ett bad för att samla mina tankar och smida mina planer för sista veckan av frihet innan jag återigen stängs in i ett helvete av för lite sömn och inösande av omåttlig information i min stackars hjärna som fortfarande svider från året som redan har farit förbi i en hastighet som borde vara olaglig.. ju äldre vi blir, desto fortare snurrar almanackan, är det på så vis? det är så det känns.. tiden blir knapp och paniken snurrar på om allt jag vill göra.. jag vill ju rädda världen? right? mm.. börjar inse min begränsning? nej, jag tror inte att jag har några gränser, Jag är Naiv enligt många, enligt mig själv är jag målveten. Tyvärr har jag insett hur många människor det är som inte bryr sig, många människor som inte ens vet vad universal declaration of human rights är, eller amnesty international.. för er som inte vet, http://www.un.org/Overview/rights.html och www.amnesty.com Då inser jag att vägen till målet är nog längre och mer osynlig än jag någonsin trott.. naiva flickan börjar bli stor och få mer insikt - men hon ger absolut inte upp, aldrig någonsin..

för veckan som kommer står följande på agendan.
- kristen kommer hem.
- senait kommer hem.
- beshir kommer hem.
- jinah kommer hem.
- the fair ska gästas.
- ansökningar till universitet ska påbörjas.
- kurslitteraturen ska börja läsas.. (om detta hinnes med)

VECKAN I BILDER.



Det blev "picnic at the beach" jag hade gjort sallad.



Den var huuur god som helst!



Det skymmer, men är fortfarande behagligt - för att inte tala om mysigt.



Jag och Pink åkte till IKEA på torsdagen - så här glad var jag över att hitta kräftor i frysdisken.



Såhär mycket saknar jag Sverige... redan..



Tack ska jag ha.



Det är fredagskväll - detta betyder att mina nya Steven Madden från Nordstroms åker på.



För nu ska vi ut!



Det börjar med middag och coctails - det blev cosmo och apple martini för min del.



Såhär ser det ofta ut "I promise I can drive" - "you really shouldn't though" - "Well, I only had two bears, I promise, so I'm good to go" - "okay then, I guess you are"

america mina damer och herrar!



Såhär kan det dock gå.. Pink hade 5 drinkar denna kväll - kände sig nykter och i detta land får man köra då.. här försöker hon hjälpa sin vän Andres att få bort däcket och sätta på reserven 3 på morgonen.. det gick väl sådär va?



Som tur i oturen så stannade en polis bakom oss - han såg att vi hade problem, han hade riktigt ljus - som jag fick hålla.. undrar om han någonsin har slagit någon med den.. han hade också riktiga värktyg..



PINK håller sig undan.. då andedräkten inte får avslöja alkoholintag.
Det gick bra, vi fick på extradäcken och vi kom iväg..



På lördagen bar det iväg till Seattle igen - raining jane på scenen.. vi satt längst fram och jag ville inte störa med blixt - därav bildkvalité, då jag inte hade bra stöd att hålla kameran still..



Mitt Seattle.



F*** Iphones och allt det andra - blackberry is the shit!




Så, det var min vecka som var.

love, em.

ÅSNA!

Kategori: Let's do it.


Gårdagen spenderades med middag - med min favorit PINK. Olive gardens mat är amazing. Det blev musslor och breadsticks för hela slanten. Ikväll blir det picknick på stranden (bilder kommer imorrn). Jag, Pink och Marco ska bära av ner på stranden för lite härlig picknick - jag står för maten, det blir kyckling sallad med feta ost och breadsticks..
Först ska vi packa en del av Pinks saker eftersom hon flyttar in i nytt hus nästa vecka.

Det har varit stressfyllda dagar - utan något slut.
Drama har varit förnamnet - orklös efternamnet - det börjar vankas mot slutet nu - känns som tunga stenar faller ifrån mitt hjärta.

Idag är det move-in day och alla nya internationella studenter kommer från världens alla hörn - ska dit och terrorisera imorgon. Imorgon är det 1 år sedan jag kom till USA - hedersinlägg kommer väl strax därefter, pros and cous.

Helgen ses enormt fram emot - middag, utgång och drinkkalas på fredag och concert on saturday, rainging jane is in town.
Pyullup fair ska också gästas - snart.
1,5 vecka till skolan startar igen - suck vad otaggad.

nu ska jag starta med maten..

kärlek - saknad.

love, em.

Sommar till höst till sommar.

Kategori: Let's do it.


Sverige var höst, kallt och regnigt när jag for - skinnjacka, tröja och sjal var daligt.
Nätterna isade om kala ben och öppna skor, lättklädd i klänning och för lite där till.
Jag flög mot varmare tider.
Flygresan skvallrade tidigt om varmare väder, men väl i staterna visade det sig att sommaren fortfarande spann på högvarv och t-shirts och flip-flops var åter igen valid clothing.

I helgen som var så var klockan slagen 2 på morgonen och det gick fortfarande att vandra utomhus utan jacka. Det är skönt med sommarväder, men eftersom jag älskar hösten, känns det lite småbittert att det är ytterligare minst en månad innan hösten infaller här.



Min underbara säng = mest saknad.



Min walk-in = nest mest saknad.



Mitt badkar = ganska saknat.

Mitt stora badrum = jätte saknat!


Med balkongdörren öppet i natt.

Mest för att ge er en liten insyn om mitt hem här borta.





love,em.

Bitter idag.

Kategori: Let's do it.


Min älskade syster ringde och väckte mig imorse med glad röst och massa härligt skvaller - jöss vad jag saknar min syster.
Igår införskaffade jag en kamera - det behövde jag - eftersom förra året har kostat mig sammalagt 4 kameror och den sista blev nu ödelagd på kräftskivan hemma hos daniel då fia tyckte att det var en bra idé att hälla en drink över mina byxor och låta min kamera bada i sockrig drink efterlämning.
Så det blev en knallrosa casio, exelim you tube camera från wall-mart, kostar närmre 2000 hemma men här gick den lös på 1200 kronor = 149 dollar + tax. Ibland älskar jag amerika. Middag igår blev det på appelbes, då jag fortfarande inte orkat med livet här borta och tagit itu med mataffären, jag ska - idag, med pink. Hur som helst så blir det med fotouppdateringar nu - då jag inte gillar bilddagboken längre, så blir det här på bloggen - var redo.

Sen finns det andra kvällar i livet då man önskat att man hade en kamera tillhands - som tur hade Pink sin rosa sony med sig i lördagsnatt - som helt klart var ett sådant tillfälle.
Efter en dag in south center mall - en timmes stop på perfect nails och fick manikyr och pedikyr för 40 dollar - så blev det fix för kvällen.
Sen bar det av till downtown Seattle och hem till Zaide som nu bor tillsammans med beshir nere på stan. där dracks det lite vin och umgicks lite mysigt.
Ett stop på en bar där det blev cosmopolitans och buffalowings.
Ett innhopp i taxin senae bar det iväg mot belltown, lovley. Klubben var härlig, dansandet blev av, robert hånglade med en kvinna som var på sin möhippa och skulle gifta sig dagen efter.. efter det gick robert och svor och sa att han skulle hamna i helvetet resten av kvällen, jag lugnade och sa - där hamnar vi alla.
Många shotar och vinglas senare bar det av hemmåt igen.
HÄR HÄNDER DET.
Bilen börjar rycka lite konstigt - som om man har handbromsen i och försöker starta och köra - (om man har en välfungerande sådan). Helt plötsligt så dör bilen, mitt i vägen slutar den helt att fungera och någon måste ut och knuffa den av till sidan.. jag och pink hoppar ut i 15 cm klackar och puttar på - proud moment och bildbevis finns då jag full som en apa i mina 15 cm steve madden knuffar på en lortig baksida av en bil. vad var svaret - bensinen var slut.
Vi kom hem efter många om och men.

Idag ska på middag hos pinks mamma - steak ska det bjudas på och det ser jag fram emot.
Innan det måste jag till skolan och betala en räkning på försenade filmer.. det kan behövas - då den nu ligger på 40 dollar istället för på dom 3 dollar den startade på.. men vad tänker dom med? JAG vad ju i svealand!

dusch och fix nu.
love,em.

LÖRDAG.

Kategori: Let's do it.

Lördag rockar helt klart mer än alla andra dagar tillsammans i vårat amerikat.
- Det är en dag som fylls av resor till något av alla köpcenter som finns, a trip to the mall - idag blir det en trip till southcenter som har byggts på sen jag kom hem och nu är 3 våningar högt och massa stort - stört i hela northwest. Äntligen så har även H&M öppnat här, vilket är en stor sensation för både amerikaner och inflygna skandinavier.
Efter den härliga trippen to the mall, blir det en quick bite någonstans - Pink kör idag, så det blir hennes val.
Sen mina vänner är det hem som gäller - fixa ordning för kvällen, för det vankas utgång!
Vi ska ut i Belltown ikväll, som är en stadsdel i seattle - här vistas det både scandinavians, unga framgångsrika och univesitetsstudenter, konstnärer och hippies = en livlig blandning där även jag smälter in utan den största ansträngningen.

- ska köpas nya kamera idag, ska fråga cha cha om tipps - så snart kommer mer bilder!
- ska även få pedikyr och manikyr - fuck vad jag har längtat!

saknar, massa..

love, em.

CHA-CHA = 242-242

Kategori: Let's do it.


Första fredagskvällen utav många framöver har nu avklarats och trötthetens tecken visas i ögonvrån och skrattmusklerna har fått sig sin omgång, alkoholdosen har doserats ytterligare och i trevligt sällskap har jag vistats.
Vi skulle till bellvue, jag, tiff (läs pink) och robert, jag kör pinks bil och undan går det - damn it I miss driving in america, it's crazyyyy! Bellvue är seattles' fiiiiiiina förord med skyskrapor i fåtal, lyxiga hus och fläshiga människor. Väl här, efter u-turns och hastiga svängar, så möter vi Allison och Brooke - ligan är samlad, dags för middag och drinkar på cheescake factory! Inser genast att svenskorna är nu borta och kvar är jag med massa amerikaner - ingen daglig svenska på ingång alltså. Tur som är så får jag träffa Zaide imorgon, svenska uppdateingar och myspys med vin och skvaller om sommaren bravader, missar och skandaler.

America is amazing - idag under middagen och efter 3-4 drinkar av volymen stark så kom vi in på det senaste i vår vänskapskrets, någonting som kommit över ytan sedan den dagen jag försvann från den amerikanska ytan. Men nu var jag tillbaka och då uppdaterades jag. CHA CHA! vilken grej!! Man skickar ett sms till cha cha, 242 242. Man skickar en fråga - kan vara vilken fråga som helst! riktiga personer sitter sedan och svarar på dessa SMS och man får vänta i 5 minuter innan man får svar. Ibland kan det vara direkta vägbeskrivningar, väderuppdateringar - men som sagt, vad som helst mellan himmel och jord! Pink sms´de tex "are swedes easy to get in bed" svaret kom 7 minuter senare och löd. "Swedes might be easy, but there ancestors are the vikings and they are hard, really hard" efter några drinkar så blir sådana sms väldigt roliga och detta var en ganska easy one tillskillnad från vad som senare kom! Vilken supertjänst alltså, dom har svar på allt! It's cracking me up! seriöst, vilken grej - fungerar till vettiga saker samt till ploj som detta, vilket gör det till årets grej i vårat umgänge, helt enkelt skitkul, lättroande och väldigt,väldigt bra! 

Nu ska jag sova, jetlagen släpper som vanligt inte i första taget och för mig är klockan halv 9 på morgonen efter en sömnlös natt, så nu lockar sängen, drömmarnas land och en lång sovmorgon därefter! 

love, em. 

the fear you won't fall.

Kategori: Let's do it.


-- packar upp.

Är ensam i mitt stora rum på 119th ave south east. Resväskorna står ifärd att packas upp. Det känns som om jag packar upp mitt förflutna i min nutid, som om jag, mina kläder och alla mina skor har varit på semester och nu packas vi tillbaka in i verkligheten, i nutid och i mitt rum här på 119th ave.. Det är en märklig känsla och för varje plagg jag hänger in i garderoben skär det till lite i hjärtat och saknaden printar sig in i hjärtat och slår slint i hjärnan..
Jag är hemma - det känns som när man var ung och bara ville tillbaka till sommarstället.. Jag är tillbaka i vardagen - men vill bara tillbaka till magin av att inte ha ett bekymmer i världen.
Jag har packat upp 25% och det tar emot att ta tag i det sista.
Det känns som om det är på riktigt då.
Det känns som om då är sommaren över på riktigt.
Det känns som om jag packar upp, är framtiden plötsligt nutid och sverige är lika långt borta igen som förr - men nu sitter en bister saknad på hjärt-kanten och suktar hem igen..
Mitt amerika, jag är här nu - men det känns ej som förr.

Jag har ångest över vetskapen om att det är långt kvar nu.
När kommer jag hem nästa gång, jag kämpar för en biljett till jul.

Senait är i L.A, Beshir är i Sverige, Kristen är i Sverige, Sara, sofia och linda är alla 3 tillbaka i sverige dock förgott tillskillnad från dom andra, Elin är i sverige också förgott, grabbarna 3 är i sverige för gott, Michelle har gått och blivit seriös partner (läs toffel), Shaya ska vidare till bellingham och börja på western university.. det är jag, pink, robert och chris som är tillgängliga för stunden innan alla kommer tillbaka från sommar ferie om 1,5 vecka.. jag är även ensam i mitt stora hus, då alla åkt hem för 3 veckors ledighet mellan terminerna.. frågar mig själv, vad fan gör jag här?
2 veckor till hade kunnat spenderats i sverige, men här sitter jag och ska packa upp sommaren när sommaren inte har försvunnit ur mig än..


Det gör ont, men jag är här nu. Lindgrens charmen får kicka in och hon gör alltid det bästa av situationen.

Ikväll blir det middag och coctails at cheescake factory - med pink och en liga som hon gick på college med.. Se, det är bara att kicka rakt in i matchen igen.
Så är det, snabbt fall - men lika gärna snabbt upp igen.

jag har ju ett liv att leva.


love, em.

back in americat.

Kategori: Let's do it.


- Då var em tillbaka på amerikansk mark.
Ingenting känns bra med det.
Paniken ligger i halsgropen och nog älskar jag att vara tillbaka i mitt rum, nog älskar att veta att snart sätter livet igång på riktigt. Men sommaren tog slut i samma stund som jag satte mig på planet, en sommar som startade segt men smällde av på hög nivå och satte avmärken om att bli en utav de bästa somrarna so far, mesta dels pga de människor som involverades i denna sommar.

Tänkte mest berätta att jag lever, har hälsan och kom fram i rättan tid.
Resan var lång, som vanligt - tittiade på sex and the city the movie, pirates of the..., kung fu panda och indiana jones, sov några timmar, grät en timma och skrev en halv timme.. tillslut kom jag fram till otrevliga tanter som ska kolla pass, visum, stämpla papper, ta profilbild och fingeravtryck. Mellanlandningen höll på att sluta i katastrof tå planet var försenat, men jag fick springa med allt mitt handbagage... otrevlig personal var det överallt idag..
började med snubben som skulle checka in mitt bagage, 29 kilo var vägde väskorna och finnemang tyckte jag.. men jag höll nästan på att få betala iaf, för det är ju faktiskt bara 23 utan att få betala övervikt..men flörtig som jag är så fixade jag även det.

Nu är jag jätte trött och sliten och önskar mitt sängen snarast.
Här är klockan kvart i 10 på kvällen, hemma slår klockan snart 7...

mitt telefon är up and running någon gång under morgondagenskväll för er..
för er som inte minns, 0012532667789, slå det som det står.

kärlek till er alla, det var ett jobbigt farväl..
men mottagandet här blev ej så jobbigt som jag trodde, uppdatering kommer senare.. det var lättare att handskas med situationen än jag trott.

uppdatering kommer snart, efter en morgondag med uppackning, kalas och härlig pink tid.

love, em.

Passport and Visa on the loose.

Kategori: Let's do it.


-- Två dagar innan avfärden och packning med ewiesen är i fullfart.
Jag inser nu att jag för det första bara har använt hälften av kläderna jag tog med mig, köpt för mycket vilket minimerat min semesterkassa avsevärt, nu värkar det också som om det tjockat till sig så pass i väskorna att semesterkassan på torsdag når sin sista spärr i överviktkostnad för bagaget. Men har jag tur, lite god hjälp och massa vilja så får jag igen väskorna på torsdag med det mesta av det jag skulle vilja få med mig till staterna igen.

Dock när packningen delades upp i storbagage och handbagage insåg jag snabbt att pass och visum var bortom all synvinkel. Vad nu? flashback. När jag och Malin skulle till USA för 5 år sedan så insåg jag dagen innan att mitt pass var borta, inte dagen innan heller - utan kvällen innan. En surig tant fick öppna polishuset i västerås och pappa fick punga ut 1400 kronor - jag blev ett provisoriskt pass rikare.
Nu är det dock skillnad, försvinner visumet så är det inte en chans i helvetet att jag får åka tillbaka på torsdag. Då ska det till ambassaden och jävlas innan jag får passet hemskickat med visumet isatt i, vilket inte skulle ske med ett provisoriskt pass. Så mer eller mindre skulle det ta över en vecka innan jag skulle kunna bege mig till staterna.
Dock så återfann jag det och paniken lade sig och jag påminde mig själv om att jag måste, måste vara mer försiktig med mina saker.

Idag har mötena avlöst varandra.
Tröttheten sliter nu sönder varje del av min kropp, det ska bli väldigt skönt att snart få sova.
Imorgon är det heldag med ewa, ledsamhet är förnamnet - det känns jobbigt att åka.
Sen blir det utgång för hela slanten, ett glädjeämne som taggas inför. Elenor blir 18, systrarna lindgren ska för första gången köra stenhårt med staden..

Det är vedmodigt nu..
love, em.