.. att söndagar är en ångestladdad dag.
Jag ser inte fenomenet med ångestsöndag, själv hyllar jag söndagarna som den bästa dagen i veckan. Slår både fredagens party-hatt och lördagens shoppingrunda. Söndagarna är ledighetens dag, dagen gjord för vila och eftertanke. Duscha bort helgens stress, klä sig i mjuka byxor, stora tröjor och tubsockor - mammas hembakade kanelbullar, en filt och en halvbra film på 3an. Det är härlighet på hög nivå!
Det är vad jag har gjort idag - funderat, slumrat, kännt mig mysigt mysig ihopkurad i soffans vänstra hörn.
Hade familjemiddag med tjocka familjen idag, vi är en stor kärnfamilj med varierande åldrar. Idag var det en del åggiga, trötta och bakisfulla individer med vid tillställningen som kanske slog bort lite av kolsyran. Men jag älskar min familj, nu ser jag dom ju inte på minst ett år igen. Det var inga brydda farväl, inga tårar, inget vedmod - det var ett hejrå, vi hörs! och en eller två ynka kramar.. ledsamt, eller har jag själv valt att ta steget åt sidan vad det gäller min familj? en sak är säker, jätte nära varandra blir vi nog aldrig.. Ett positivt steg denna sommaren är mellan mig och syster av den äldre modellen, känner att vi har kommit varandra bra mkt närmre sen jag flyttade till usa.
Mor min började dock gråta i bilen, vilket gjorde mig både ledsen och vedmodig.. Blev chockad först. Hon grät och sa att hon tyckte att det var jobbigt att jag skulle åka igen och inte veta när jag kommer hem igen nästa gång.. men jag vet verkligen inte - så är det tyvärrer. Gjorde ont i mig att se henne så ledsen, särskilt då jag redan var fullt inställd på att om mina föräldrar inte bryr sig om att jag åker.. varför ska jag då bry mig? kall och hård attityd, rämnades ganska så snabbt, och jag kände smärta då min mor visade sina känslor så öppet..
Vi gör nämligen inte så i vår familj, vi känner ingenting alls i vår familj - inte öppet och inte inför andra.
Nu ska det sovas, laddas för 3 fullspäckade dagar innan staterna återses igen på torsdag.
love, em.
Om en vecka såg ligger jag just nu i min säng på 119th ave i auburn.
Märklig känsla då jag börjar känna mig hemmastadd här Västerås igen - sverige börjar kännas som hemma även om tiden slås ner med fikor, slöseri av pengar och sociala events.
Längtar efter att komma hem efter en 9 timmars dag på campus med föreläsningar och bibliotekstid och vara helt slut i huvudet efter allt lärande, känna hur informationen packas på lager och tinningarna putar utåt. Åka till gymmet för en sväng bland fria-vikter, spinning pass och löpmaskiner - sedan stupa i säng och sova djupt och drömlöst och vakna tidigt samma morgon och göra samma sak igen för att längta till fredagen då alla hämningar släpps, då allt är undan pluggat och anteckningar är genomgådda för måndagens lektion och helgen kan bjuda på sina härligaste härligheter..
Jag saknar mitt liv och att vara produktiv, fånga dagen - göra mitt - känna att livet rullar frammåt och att löpbandet inte står och tuggar på ett och samma ställe. Utveckling som sker i den snabbaste av farter och framtiden rullar närmre sitt mål.
Jag längtar.
Att sova länge, sova sent, äta utan regler, äta utan något direktiv, springa när jag vill om jag orkar, supa skallen i småbitar vilken dag somhelst i veckan, umgås med folk åt höger och vänster, ta en dagstripp till okänd location - allt detta är väl hur bra som helst.. men inte så länge som en hel sommar för just nu känns det som om jag vill äta upp mitt hår och hoppa från vallbybron - inte för att jag vill dö, men det är det mest dramatiska jag kan komma på att göra nu och så uttråkad är jag.
Ikväll: Takida med lill-sis. Åker tåget till sala först, hämtar brorsans bil och sätter av mot västerås igen.
Imorrn: Malin och Maria kommer till mig innan kalas står för stapeln med förfest och reunion hemma hos anders, innan det bär av mot hotellet.
Söndag: Familjemiddag i sala, goodbyes all over again.. börjar bli van med detta nu.
Måndag/Tisdag: fullspäckade dagar med vänner och packning och... myskvällar..
Onsdag: Elenor fyller 18 så det ska firas, syrran ska på krogen och jag ska med - förfest hos mig, lite goodbyeparty också (utan att ta fokus från elenor som fyller massa)
Torsdag: Elenor och mamma kör mig till flygplatsen.. klockan 09:00 åker vi från västerås och klockan 13:00 lyfter mitt plan..
Det är så snart nu..
One more week to go..
Farlig känsla, märklig känsla, ledsam känsla.
Det är kärlek, det är därför.
snart åker jag.
love, em.
Skrivtorka och därför kommer här en planeringskvist.
- Imorgon; Elin och Kristen kommer in vid 2, ska visa västerås.
- Onsdag; Elin och Kristen är fortfarande här på äventyr, vi ska se västerfärnebo, salbohed och sala. Sen ska vi ut på kvällen då även ligan från sala joinar igen.
- Torsdag; Elin och Kristen åker efter en sväng på stan. Sen blir det en myskväll för min del.
- Fredag; Takida med min syster.
- Lördag; förfest/fest/utgång i sala.
- Söndag; Familjemiddag och sen tbk till västerås..
love, em.
Jag kan inte blogga när jag mår så här.
Jag är arg, ledsen och besviken.
Allt jag har att säga är att livet är för kort och man ska leva varje dag som om det vore den sista. Stör dig aldrig på saker som du inte kan göra någonting åt.
Det gäller bara för mig, just nu, att komma tillbaka in i min egen tankegång och inte tappad allt jag har byggt upp.
It's layed-back ma.
Not the uptight way.
Jag önskar bara att människor kunda sluta bete sig som uppstoppade hösäckar.
Om du tar åt dig av denna mening, så borde du kanske ransaka dig själv - för har jag inte nämt någonting så är det inte dig jag antyder. Om du inte tar åt dig och vet att du står med ryggen fri - så vet du vad? trippa vidare med det där underbara leendet i vetskap om att du har världen på din sida idag.
moral och känsla? vart försvann det?
Vad har hänt med oss sedan vi trampade ur sandlådan? vi har fått visakort, lite för mycket ryggrad och stoltheten trycker som nålar i arslet..
släpp loss, det måste vara tröttsamt att hålla den där fasaden uppe. Låt livet leva och lev det med det istället för att kontrollera varje liten sekund - du missar impulsiviteten.. och det är den som får livet att gå i bergodalbana och det är så livet är skapat att leva.. annars vore vi alla bra en hög visakort ägare på prozac, utan känslor och utan medkänsla.
Helg på ingång imorgon.
Jag ser fram emot.
Provet på lördag kan suga min vänstra, men ibland så är ett måste ett måste hur impulsiv man än må vara.
Sen blir det stockholms bakgator med min bästa, fia och hennes bror - kanske kan jag även flirta med mig hedvig ut på en vänstersväng? tåls att undersöka.
love, ems.
Ibland så vaknar man till en dag som denna.
Först blir man väckt. 3 gånger ringer telefonen av 3 olika individer, när Elin ringde som nummer 3 gav jag upp och vaknade till liv.
Värmen hade ju hoppat fram igen så en mysig fika på stan blev det, sen bankärenden med Ewa som nu har fått fullmakt på mina konton på banken - är man inte hyffsat tighta vänner om man ger ett sådant ansvar. Det är ju bra risigt om vi börjar bråka dock och hon går in på banken och tar ut alla mina pengar.
Sen ska skulle jag vandra hem.
Det var här det hände.
Jag vandrar förbi mimerporten på cykelgatan, lyssnar på SÄKERT! som just nu spelar bäst musik i min Ipod. Helt plötsligt från ingenstans kommer en bil och ställer sig precis på övergångstället på cykelbanan där jag gick. Tvärnit men jag gick fortfarande in i sidan på bilen. Chockad av tanken att hade jag tagit ett halvt steg en halv sekund tidigare hade jag varit lingonsylt nu, markerade jag irriterat med armarna händerna - som en förbannand italienare - att här går jag och här är det övergångställe - Släpp fram det sebra randiga folket FÖR FAN! chocken lades sig, säkert! poppade vidare och jag började gå, efter att jag fick gåå ruuuunt bilen eftersom han och hans medpassagerare vägrade att flytta på sig. När dom sen körde ut och började köra påvägen, alldeles vid sidan där jag gick - så pekade killen ~ 25 år - finger åt mig och gjorde fulaste minen! CHOCK nummer 2, jag stannar, stirrar och börjar asgarva..
Får vuxna människor betee sig på så vis!?:O totalt i chock fortsatte jag vandra hem och funderade.. vad håller människor på med.. jag blev nästan påkörd, vilken man då kan förstå att jag hoppade till och visade lite argt att man inte får köra på människor.. sen pekar dom finger också!? jätte roligt. jätte roliga människor finns det verkligen.
Sen blev jag nästintill påkörd av 2 cyklister som hade heeeela gatan på sig att cykla, men istället valde dom att cykla 2 cm från mig och plinga islket och sen slänge en ilsken blick över axeln!
vad ska jag säga.. ? FÖRLÅT FÖR ATT JAG GÅR HÄR!?!?!?!
jätte roliga människor - en gång till.
Kan vi inte bara ta en snällhetens dag och inte spilla vår energi på att vara elaka och arga!? stressade och panikslagna? och lära sig köra bil - så vi slipper köra på varandra? lite schysst vardagsmoral - bara en tanke, tåls att tänkas på.
nu ska jag iväg och myskvälla med elin.
love,em.
Ligger och läser min aptråkiga kurslitteratur då jag plötsligt hör konstiga ljud från ovan.
Inte religöst sett från ovan, utan från ovan, som i above my head.
Lät först som om någon blev misshandlad eller hade kraftigt bråka med hårda ord och höjd röst, så nyfiken som en annan är, sänker jag musiken och spetsar öroen och får genast bekräftat att gud straffar somliga väldigt fort.
Ljudet från ovan är grannarnas högljudda söndags sex - vilket jag pga min nyfikenhet nu inte kan få ut ur mitt huvud.
Stånkande, slående i sängkanten, sängen smäller mot väggen, resåren smäller upp och ner, njutbara tjut - japp, allt detta flög nu in i mitt huvud bara för att jag skulle vara så nyfiken.
Frågan är om jag är äcklad, confused eller kanske rent av avundsjuk på deras djuriska sexövningar.
Här ligger jag med en kurslitteratur som suger värre än någonting annat jag någonsin varit tvungen att läsa, äter polly och hör höstregn smattra mot rutan.
Tvåsamhet är vad dom har och patetisk ensamhet är vad jag har och nu också till råga på allt, och allt dom gör är att påminna mig om hur ensam jag är med min kurslitteratur, polly och jävla höstregn.
bitter?
Nej, tvär-accepterar livet bara och är mycket väl medveten om att solen kommer efter regn, uhm ehm hmm - då pratar jag självklart om, ja just det, ehm vädret ja.
godnatt!
Use a condom!
Realist, pessemist, realist, pessemist.
- aldrig varit jag kommer aldrig att bli jag.
Jag tror att allt är möjligt, känslosam och en naiv drömmare enligt många.
Men jag är hellre jag än en ihålig stel person som klankar ner på precis allt och ifrågasätter alla dina motiv, frågor och känslor.
Det är natt nu. Mörkt höstväder har sedan länge lagt sig över staden.. tankarna går i ett, fundering - en tanke som försöker göras logisk, vilket aldrig är lätt. En oversized klänning och tubsockor börjar snart bli för kyligt och en varm säng lockar vänligt "kom kom kom", men inte riktigt än, checka in till john blunds värld hinner jag så småning om.
NU måste jag få mina tankar på rätt köl igen, för i morgon när jag vaknar ska allt vara klart - utstuderat och planert - in i minsta detalj.
Ja, jag är duktig på att be folk att dra och stänga det ute - och för att leka sanningens stund för ett tag så måste jag berätta att just nu är det en av dom egenskaperna jag har som jag skulle klassa som en bra egenskap och jag är nöjd att jag besitter den.
Imorgon ska jag leka med ewa, bästa! På måndag blir det äventyr ut i hallstaskogarna då jag och sarah ska plocka svamp. sen blir det tjejmiddag oå kvällen med blåbärspaj till efterätt, fika med klara ska också hinnas med. sen blir det plugg hela veckan då sista grejjerna ska vara inne på fredag för skolan.. sen blir det tidig säng för min del, stockholm tidig morgon på lördag, skriva prov och sen stanna i stockholm över natten och gå ut på något kul ställe där, ser vi fram emot!
livet är för kort - det är allt jag har att säga.
love, em.
Min syster spillde för ett tag sedan ut ett helt glas rödvin på min alldeles nya vita tröja i stickat material.
Mor trollade med Vanish - puttsveck var det, varje liten fläck utan ett spår av missfärgning.
Vilken underbar grej.
tåls att tänka på för svåra fläckar, en skop och det är bortrollat på ett kick!

Love em.