För första gången ska jag slå ut min klagan i bloggen, har varit försiktig med det - eftersom det svänger mellan mig och Des som det svänger mellan sol och regn här i Washington. Men nu har det varit ganska ihållande och jag blir allt mer frustrerad, ledsen och arg för var dag som går. Det känns som om våra problem bara växer och växer och det finns inte direkt något stop på dom längre.
Det är lätt att veta när ett förhållande är över, vårat borde ha varit över för länge sedan nu. Men jag älskar honom, jag älskar honom så mkt så att det gör ont i hela kroppen, jag älskar honom med allt jag äger och har, han är det bästa i kärleksvägar någonsin korsat mitt hjärta. Men jag har alltid sagt, ingenting varar för evigt - kanske är det bättre att låta honom gå och låta oss gro isär istället för att göra varandra mer illa? eller är det bättre att kämpa vidare när en fas inte längre är en fas längre, det är ett beteende man inte kan ta sig ur - jag älskar honom, det ska gudarna veta att jag gör.. men det fungerar inte och det är det svåra ordet att sätta på ett förhållande när man älskar någon så mkt..
jag kan inte leva med honom.. men jag kan inte heller leva utan honom, han är det bästa jag vet.. så vad gör man?

Kärleksbekymmer har alltid varit headlinen i mitt liv, men nu är det mer än så.. vi delar ett liv, vi delar en kärlek som är starkare än någonting jag någonsin kännt förut.. så vad ska jag göra? hur fattar man rätt beslut och tar sig vidare från vart jag är nu? för hur kär jag än är och hur mkt jag än må älska honom, jag är inte lycklig.

godmorgon.