Allt började med den där filmen igår, sex and the city the movie, den satta känslorna i brann och sen dess har jag inte fått stop på känsloruset som kommer i starka omgångar och vägrar att försvinna, varför ska det vara så tungt?
Sex and the city filmen fick mig att längta hem mer än någonsin förr.. visst låter det löjligt? jag vet, men så är det, den bistra sanningen. Jag grät i timmar efter filmen, det var lyckliga tårar för att filmen överträffade alla förväntningar jag någonsin har haft på en film, men det var också tårar som rann av känslosvall..
De 4 fick mig att sakna mina vänner hemma så det gjorde ont i hela kroppen, filmen fick mig att sakna ett liv som jag en gång levde, filmen fick mig att sakna mitt liv hemma, filmen fick mig att sakna allt det där som var då, när allt bara va.. Ewa, engång för alla, du är Charlotte, och eftersom jag inte kommer avslöja filmen för dig, så ska jag säga att det finns en scene i filmen där jag skrattade så jag trodde jag skulle tippa av, inte för att det var en rolig scene, inte för att det var någonting annat än en väldigt sorglig och rörande scene.. utan för att den minen som Charlotte har och den lejonninan hon är över Carrie, och hur det verkligen lyser i hennes ögon, jag skrattade för att det var Ewa, det var verkligen du! Jo, i den här filmen så är verkligen Ewa Charlotte, inte helt och hållet så klart, för dom är inte samma människor, men karaktären Charlotte och hennes vänskap, är Ewa.. Se filmen kolla om du kan lista ut vilken scene jag pratar om, även om du måste vänta i 2,5 vecka;)

Paniken sitter i halsgropen över att jag inte får åka hem i sommar, jag kommer missa min första svenska sommar någonsin och vet ni vad? det suger, för svensk sommar är det bästa jag vet.. Men jag måste plugga i sommar ockås, jag måste läsa labb kurser som inte går att läsas online om jag ska kunna transfera til western med alla mina credits och bara läsa 2 år innan jag har min bachelor istället för de 3 jag måste läsa om jag inte tar 8 veckor här.. det suger! men skillnaden på 2 och 3 år är inte bara tiden, det är också 200.000 i bara skolavgifter.. plus levnadskostnader så drar det iväg ordentligt..
Jag får panik över det faktum att jag behövde verkligen åka hem, jag behövde få vara hemma, jag behövde få träffa mina vänner och min familj, jag behövde få den kärlek som bara dom kan ge mig.. sann-vänskap.. fan vad jag saknar allt!!
men jag kommer hem 15e augusti istället, vilket bara är 2 månader efter det datum jag egentligen skulle komma hem och sommaren går ju fort det vet vi ju.. men endå, 2 månader känns väldigt, väldigt långt just nu.. det känns som att springa ett maraton och när man kommer fram till mållinjen så tar det inte slut utan någon säger till dig, du måste springa 2 mil till innan du får villa..
Det känns som om jag verkligen har sprungit på sista lågorna sååå länge - och plötsligt, plötlsigt så har jag ännu mer att göra innan min sista energi får ta slut..

Desmond situationen suger.. han kommer hit, med blommor, egenskrivna dikter och mix-tapes, ringer och skickar sms, försöker gråta sig vägen tillbaka.. men jag vågar inte tro på att han har förändrats.. även om jag gav honom en andra chans, så skulle jag aldrig kunna lita på honom igen, jag skulle aldrig kunna kolla på honom på samma sätt som förr.. det gör det omöjligt.. det känns som om hela den här situationen, plus vad som hände med jeanette, plus vad som hände förra året, har gjort mig iskall.. jag känner ingenting för någonting här längre.. det känns som om jag aldrig kommer kunna få känslor för en annan människa igen, någonsin! kanske är det lika bra, eftersom det alltid slutar såhär..

Det här är också en anledning till varför jag behöver komma hem, hem till människor som verkligen känner mig, hem till människor som verkligen älskar mig, hem till människor som alltid har brytt sig, no matter what..
FAN vad jag hatar det här, jag vill åka hem!!

Det är inte det att jag inte har kul här, det är inte det att jag inte trivs eller har bra kompisar, för det har jag, jätte bra kompisar.. men ingenting är som det är hemma, ingen här vet vad mitt liv innan har varit.. KAN INGEN AV ER BARA TA OCH KOMMA HIT!? en underbar liten semester i fjärran? in the americat? med alla fester som kommer komma i sommar, så kan jag lova dig - det kommer att bli rock'n'roll utan dess like!

I need to get my thoughts right again, I need to get back on track..
Just nu är allt bara huller om buller.. det är ännu en anledning till att jag borde åka hem..

Men vet ni vad? jag kan inte.
Allt innom mig säger åk hem!! Men åker jag hem, så ger jag ju upp allt som jag har gått igenom det här för, min utbildning, den enda jävla anledningen till varför jag kom hit..
så om vi säger så här.. jag får leva med att vara här 2 månader längre än planerat innan jag får åka hem och vara hemma i 1,5 månad innan skolan börjar igen, och sen, sen flyttar jag hem för gott efter 2 år på western, när jag är klara färdiga gå..

men fan vad jag saknar er.. det gör jag verkligen..
älskar er gör jag också, pallra nu er iväg och kolla på satc the movie så fort den kommer, värd att se om och om igen..

kärlek till er alla..
em.