Elin sa till mig någon gång för något tag sedan "jag förstår inte hur du kan springa på asfalt".. skönt? tänkte jag till svar.. men idag funderade jag och förra sommaren lirade jag ju omkring i rocklunda varje dag hela våren och hela sommaren så varför slutade jag? jag tänkte att nu tar jag på mig skorna och kör ett varv i naturen för en gång skull och nu är svaret till elin, nej - det förstår inte jag heller. Gud vad mycket skönare det är att springa i skogen. tidigare var jag rädd för ormar, jag tror det var därför jag slutade som skogsmulle och blev en city-runnare istället.. eller så var det för att alla fotbollslag sprang där och som gammal fotbollsspelare känner man till de flesta och vill helst inte låta någon av dem beskåda vardagslunket - men å andra sidan, vad gör det? när jag springer i city ser ju ungefär en miljar mer människor mig.
Det var i alla fall riktigt skönt!
Jag hade bestämt mig för att köra en mil, bära eller brista typ.
efter första varvet i 5an så suger det ordentligt i låren då backarna inte tillhör vardagen när det är så plant att springa på asfalt. Så andra varvet i 5an var inte roligt alls, det var så jobbigt så att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.. men runt kom jag även om sista kilometern fick gås, måste ju varva ner också. 9 km sprungna och 1 km gång - bra jobbat lindgren.
Nu är det varje dag som gäller.
Varje dag tills jag åker tillbaka.
Kilona ska rasa.
smal ska jag bli.
nu kör vi! sten hård riktning frammåt!

Strålande humör idag!
Em.