tåspets och rosblad.
Den andra slingan flyter in på tankegången, detta har ingenting att göra med kommentaren, bara egna funderingar, är det förbjudet att vara stolt över sig själv? att tycka att man är kick-ass, att tycka att fy fan, det här har jag ju gjort riktigt bra? Är det inte så i vårat samhälle idag? är man stolt över någotning man har åstakommit, ja då är man en extremt irritersam skrytmåns - vem är jag att kasta sten i glashus, jag har filosoferat i samma tankegång jag - men efter fundering så är det så fel.. och så jäkla svenskt. Jag har funderat mkt på det sen jag kom hit, där folk faktiskt hjälper varandra och på riktigt önskar varandra riktig lycka och är riktigt lyckliga för andra människor. Jag har begåvats med fantastiska vänner hemma i Sverige viket alltid har fått mig att känna mig riktigt betydelsefull, ingen har någonsin haft giripetter i ögonvrån och hoppats att jag ska falla på trynet och misslyckas, inte vad jag vet i alla fall - men vi ser det, runt omkring oss varje dag.. jantelagen..
Kan vi inte skrota jantelagen och ställa oss upp och säga, fy fan vad jag är bra. Jag tror absolut att jag är någonting, jag är lika god som vem som helst annan, jag är klokare än många - för det finns många människor som inte använder deras klokhet, jag tror inte att jag är bättre än alla, men jag tror absolut att jag är bättre på någonting än någon annan, precis som jäkligt många människor är bättre på jäkligt många saker än vad jag är, tänk att förstå sig på matte alltså. jag fortsätter inte listan nu, jag säger bara - alla människor borde ge dem själva lite med creds och tro på sig själva och faktiskt erkänna för sig själva att ni är jävligt bra.
Dessa ord är till mina prinsar och prinsessor där hemma i svealand, för mig, är ni det bästa som finns - ni är värda all lycka i världen. Jag hoppas att ni vet, hur extremt jäkla bra ni är!! Jag är så stolt över att kunna kalla mig er vän, för ni är någonting att vara stolt över!
love.