magplask i cement.
Jag vill åka hem, jävlar vad jag vill åka hem - idag mer än någonsin, just nu - mer än någonsin förr.
Jag känner mig låst i mitt förflutna på något vis som jag inte kan förklara.
Jag känner mig stängd utanför en glaskupol där hela mitt gamla liv flyter omkring innuti - jag får panik av att läsa och se mina nära och käras liv flyta på och jag är inte där för att uppleva allt det där som dom upplever, saknaden är enorm likaså paniken av att inte riktigt veta vad som sker och händer här på hemmaplan men någonting.
Känner mig depp av att ingenting nytt händer, eller händer det för mkt nytt hela tiden??
Dålig dag med extrem hemlängtan, jag ska nog sluta skriva nu - bidrar inte med någonting av värde i alla fall.
bättre dagar kommer, lycka kommer med det.
godmiddag.