Idag svepte jag återigen in på min blogg och hittade en kommentar, jippie tänkte jag och läste och suckade, vad är det för arga och irriterade människor som läser min blogg egentligen? Blev fruktansvärt irriterad och funderade först bara på att ignorera jävelskapet.
För det första så förstår jag inte hur människor orkar sitta på bloggar och läsa och irritera sig över vad som skrivs, snälla ni - läs då inte, ingen som har tvingat er, min blogg är inte ett pop-up window på er dator lika lite som på min, så håll dig borta om det inte passar. Denna person är också någon som jag känner av någon anledning, eftersom personen i fråga vet om hur länge jag har varit här, om inte en helt anonym person har orkat svankat tillbaka i tiden och snokat bland alla existerande blogg-poster.
Som vanligt när jag får en irriterande kommentar, ungefär den 4e eller 5e nu på lite mindre än ett år så har jag alltid en idé om vem det är - men just nu är jag bara irriterad, passar det inte - håll dig borta.
Denna gång så valde jag att inte publicera kommentaren för att jag tycker inte att den hör hemma, för den stör mig - det stör mig att folk orkar irritera sig så hårt.
Men jag tänkte dock skiva den här i bloggen och svara på den därefter.

"men shiiiiit "bott" i usa inte ens ett år, och nu har du svårt med svenskan? SNÄLLA!" för det första så verkar personen som har skrivit inlägget också ha kraftiga problem med svenskan då kan jag se X antal gramatiska fel i denna mening, men vem är jag att säga någonting?
För det första vet jag inte vad "bott" i citat-tecken ska betyda, jag bor här nu - har inget hem hemma i sverige, ingen lägenhet och inga kläder eller prylar, allt jag äger och har, har jag här, om man bortser från det lilla förråd som är beläget hemma hos mamma.
När jag ursäktade min svenska i mitt förra inlägg så hade det inte enbart med att göra att jag har flyttat till usa och bor här, även om det självklart påverkar, du kan fråga många av dom som bor här som inte pratar svenska dagligen hur lätt man kommer in i engelskan. svårt att hitta ord på svenska, slänger in engelska ord och böjer svenska ord helt fel.
Men - det är inte därför jag har problem med min svenska, det ligger bra mkt längre tillbaka i tiden än så.
Som många vet så bodde jag en del av min uppväxt i norge, gick i norsk skola, pratade flytande norska och glömde bort svenskan, precis som man gör när man är liten - när jag kom tillbaka till sverige, svensk skola noch svensk undervisning - så upptäckte lärare, mina föräldrar och jag själv kraftiga problem med min stavning och särstavningar - för norge må vara hur nära det än må vara men språken är dock endå olika. Vanliga felstavningar på ord är med Ä och E då man i Sverige använder mkt Ä och i norge mkt E.. särstavningar var också ett stort problem och var det länge och är det fortfarande. På gymnasiet grabb-retades alltid björkis med mig för mina särstavningar som fick lampa, hund valp m,m.. men klassikern vatten droppar tar väl priset? Hur som helst, jag lärde mig av mina misstag och skrev väldigt mycket för att hålla träningen upp, en i dag kan jag har problem med vissa ord att stava. Jag fick en såkallad språkkoflikt vilket är väldigt vanligt när man är flerspråkig på mer än ett språk, jag var 11 år och leave it alone, ingenting jag är stolt över, det är bara som det är.

Så när jag då har bott i usa 7 månader nu, lämnat in oräknliga uppgifter och läst x 1000 sidor kurslitteratur och har alla mina närmsta vänner här, plus min pojkvän och hans familj som engelsktalande,  så kommer man in i språket, jag drömmer och tänker på engelska och kan i bland har riktigt svårt att komma in i svenskan igen, när jag inte pratar svenska varje dag.
Så skulle det nu vara så att du mot förmodan faktiskt har bott i usa, så har du garanterat pratat svenska varje dag, annars skulle du förstå, för även om du inte hela ditt liv hade haft problem med stavning och språk så tappar många ord och stavning efter en viss tid här, eller så är du överklassat geni och är du det så råder jag dig verkligen att inte läsa min blogg något mer, du kommer bara bli besviken.

Det är det jag verkligen inte förstår och det jag blir så trött på och vad som påminner mig när jag har sådan ruskig hemlängtan ibland varför jag är här och varför jag trivs så bra som jag gör. för människor är lyckliga, människor är genuint glada för andra när någon gör någonting bra, människor är inte bittra, människor attackerar inte andra, människor orkar inte lägga energi på onödiga saker som att lämna en elak kommentar i bloggen. leave it alone, läs inte om det stör dig så hårt, men varför i hela fridens namn ska du göra både dig själv och mig till åtlöje?

Kryp du tillbaka under din sten och håll dig kvar där tills du lär dig hur man beter sig, eller så kan du ju testa någonting nytt och inte vara så förbannat svensk, våga skriva vem du är istället för att vara en anonym avsändare.
Det är lätt att prata och snacka va? men det är inte lika kul att konfrontera och stå för vad man tycker?
Kan man inte stå för sina åsikter och sätta sitt namn på dom - så ska man heller inte ha några åsikter.

väx upp och sluta läs om det stör dig så mycket.

till alla er andra, kärlek till er.
Ewa, jag saknar dig också så det gör ont i hela kroppen! snart! 10 veckor - nedräkning, sen är jag hemma för en stund!