EM

Jag förstår inte varför det ska vara så, varför kan inte allt det positiva vi får höra väga upp allt det dåliga? I det stora hela så har jag hört av mina vänner och bekanta att jag är vacker, söt, intelligent, en bra vän, rolig, omtänksam osv osv mycket oftare än jag hört att jag är fet, ful och dum - men varför sitter min dåliga självkänsla så djupt som den gör? Varför måste 100 bra ting sägas för att väga upp en dålig kommentar med elak bakgrund?
Någonstans måste man börja, någonstans måste man ta tag i det - just nu så vill jag bara att någon annan ska kämpa att någon annan ska kämpa för mig.

Hur bra livet än må vara, hur mycket solen än skiner så vandrar vi på sköra trådar nu, varför mår vi som vi gör? Jag har aldrig någonsin varit med om att så många av mina vänner har så stora problem och kriser samtidigt - är det åldern? paniken för framtiden? jag vet inte alls - jag vet bara att fantastiska människor mår fruktansvärt dåligt..

När det känns som om man går på tunna trådar och när som helst så går dem av, man står och väger med en foten över kanten.. Jag undrar hur mycket vi påverkas av vår omgivning och hur mycket som ligger hos oss själva. Hur stark du är psykisk kanske egentligen inte har någonting alls med verkligheten att göra - kan alla psyken bräckas utav omgivningen?

Att med detta inlägg faktiskt komma fram till att jag mår bra kanske låter mosägsfullt - men det är faktiskt helt sant. Jag känner mig så otroligt fridfull, jag känner mig så hoppfull - allt blir bara bättre nu och jag var nere, jag tog motgångarna och jag reste mig och fortsatte kämpa och resultatet var så tacksamt och idag är jag så glad att jag kämpade, det spelar ingen roll vilka smällar jag fick ta eller hur lågt mitt självförtroende sjönk - det var värt det.. Jag hoppas att jag inte kommer behöva ångra mig..
Självklart så känns det jobbigt att veta, en motgång till.. vad händer då? men å andra sidan, så kan man inte gå runt och tänka så, man kan inte gå runt och tänka på att det kan gå åt helvete,.. det skulle ta knäcken, vet inte alls om jag skulle orka det - det blir liksom kaka på kaka och man hinner aldrig läka, men jag hoppas att jag får flyta på vårvärmen en stund till innan nästa motgång kommer sköljandes över mig - för motgången kommer, det gör den alltid. det är så livet är, det går upp och ner, efter motgång kommer medgång - men jag vet också att när nästa motgång kommer så reser jag mig igen, jag fixar det. Det gör jag alltid, man har inget annat val, att må bra känns för härligt för att ge upp hoppet.

Det är värt att kämpa för att må så här.
Det är värt att kämpa för att få det liv man själv vill leva.
Man väljer själv, du väljer själv.

IMORGON:
imorgon så är det skolan i väldigt många timmar innan jag får ta pendeln och t-banan mot gamla stan där jag ska möta upp alla mina kvinnor för en fika - en lång sådan med fika och mys! För sen åker vi alla för att fira påsklov.
Jag ska hem, mian ska hem till halmstad, jenny ska hem till skåne, Elisabeth ska hem till lindköping, Erica ska till rom, Clara ska till frankrike och ja, det är väl bara malin som är kvar i stan;P haha! Så lite myspys innan hejdåandet, jösses jag ska inte träffa dem på 1,5 vecka! lååång tid! Märkligt upplägg.

Sen ska jag hem och tvätta.
Packa och sova.
Fredagförmiddag: redovisning och lektion innan jag åker med micke hem till västerås! Heya vad jag längtar efter västerås, efter mina vänner och efter dig!!

Påsklov is the shit!
godnatt!