Solen lyser och himlen är blå.
- varför känns det inte bra!?

Jag har inte kunnat sova i natt heller, ångesten gjorde sig genast påmind så fort jag vaknade..
Nu ska jag bara duscha, klä på mig och komma iväg till museet, för att sen sitta och få ihop vårat temaarbete..
Just nu så gör det bara ont!

Det svåra är inte att inse hur sanningen står till, det svåra är inte att veta hur det ligger och faktiskt förstå det..
Det svåra är att säga det högt, det svåra är att säga det till sig själv..

Har just nu så svårt att relatera till sanningen när allt bara drogs undan, någon drog undan mattan för mig..
Från klarblå himmel kom iskallt höstregn, precis så känns det.. Jag kan inte relatera eftersom jag inte kan förstå..
Jag ser tillbaka en vecka, jo, jag kan tillochmed bara se tillbaka ett par dagar och fortfarande stå med båda fötterna stabilt på jorden.. dagarna då allt fylldes av lyckorrus.. dagarna då allt kändes bra, söta sms, fina ord.. Jo, nog är det förändrat, frågan är.. hur länge orkar man? öppna upp och låta någon annan trampa på ditt hjärta.. jag kan inte stänga än, jag vill inte.. jag skulle kunna fortsätta i evigheter, bara låta dig trampa, men självklart så vet jag att en dag så vänder det även för mig om det fortsätter som nu..
Jag vill inte fråga och jag vill inte veta, om du är säkrare på känslorna för henne än du är för mig.. Och innerstinne just nu, så förstår jag inte!! Varför gör jag så här?

För 2 veckor sen så började min panik, den höll i sig tis,ons,tor, och absolut fredag.. Här åkte jag till västerås, trots min panik.. jag skulle ju träffa amanda också, men endå - jag åkte hem för att träffa dig..Min panik hade suttit i hela veckan och jag var så nära att fly, men blir irriterad på mig själv, jag flyr alltid när någon börjar komma för nära.. något sa mig bara att det var fel, något sa mig att det inte skulle bli bra i alla fall.. när någonting är för bra för att vara sant, så är det också oftast det.. jag förbittrar mig själv idag pga detta, hade jag lyssnat på min panik då, så hade jag inte varit här idag... hade jag flytt, så hade jag kommit undan.. för jag var påväg att göra bort mig i fredags, ordentligt - big time.. men jag kände dragningen och sa till mig själv, du ska faktiskt träffa honom imorrn.. nu ger vi det en chans, nu ger vi mig själv en chans.. även fast allt sa nej, så träffade jag honom... allt tvivel försvann och plötsligt så hade jag valt rätt.. paniken försvann i samma ögonblick som jag såg honom...
Förstår ni då hur förbittrad jag känner mig i detta ögonblick?

det känns som att allt rinner hur händer på mig, som sand som bara silas och inte kan fångas upp.. jag försöker hålla alla tampar, jag försöker.. jag sjunker långt ner på min egen värdighetsbild.. så, är det kanske dags för mig själv att intala mig sanningen som någonstans vilar i mig.. men jag är inte redo, jag är inte redo att släppa taget, för jag vill inte..  Jag vill att han träffar mig, jag vill att han umgås med mig.. jag vill att han ger mig en ärlig chans.. jag vill att han ger oss en ärlig chans..
Varför gör jag så här mot mig själv? för att jag någonstans i grunden vill vrida klockan en vecka tillbaka?
Det värsta är känslan av att.. han träffar henne.. men inte mig och vad är det då jag inte förstår!?

Jag förstår inte hur jag kan göra så här mot mig själv..
Men å andra sidan, en stund till orkar jag.. Tills sanningen berättas för mig.. för min sanningen stämmer inte alltid, och jag är trött på att intala mig själv hur livet är bara för att själv klara mig helskinnad..

Det jag känner mig just trött på just nu är att tvingas hålla modet uppe, orka fortsätta - orka vara glad - orka orka orka.. orka skolan, le och vara glad.. höra fraser när människor stöttar mig som inte hjälper.. jag kan inte bara göra som ni säger.. ni vet ju egentligen ingenting.. men vad i helvete vet jag då?

nej, jag vet att det blir bättre, jag vet.. det löser sig.. det måste det göra - för det gör det alltid.
Hoppar du så hoppar jag och jag hoppar aldrig!!
I just love life to much to just give up.

Egentligen är jag nog lite smålöjligt.. så big deal är det inte, det har hänt alla.. Det är väl bara det att det aldrig har hänt mig förr som får mig att skrika halsen hes och gråta ögonen torra..
Jag förstår inte hur alla känslor kan förändras från en dag till en annan..
Kan du inte minnas vad du kände, vad du hade för känsla.. vad du tänkte.. vad är det då som har förändrats..

Just nu kan jag inte klarna mina egna tankar..
ilska, ledsamhet, hopplöshet.. jag vet itne, jag kan inte tänka klart.. jag vill inte ha några svar, inte än.. inte nu.. jag vill bara att du ger mig tid, att du träffar mig.. hur naiv och dum jag än må vara som tycker att jag är värd det.. så tycker jag det, jag tycker att jag är värd det..


Om jag slutar älta nu så kanske allt skulle bli bra..
Så fruktansvärt olikt mig allt det här är, jag ältar och analyser.. jag funderar och jag gråter, ja du hörde rätt.. gråter.. :/märklit för att vara en lindgren måste jag säga.. oh yes.
Jag ber honom komma till mig, fast jag egentligen borde radera alla kontakt.. jag ger honom andra chanser, fast han redan fått 1..
Det känns som att jag bara ger och ger nu.. trots det.. Så får jag ingenting tillbaka, han säger att han inte vill lägga ner, men jag känner det ingentstans.. så, varför plåga sig själv?
Ja det kan man ju fråga sig..
det är min fråga till mig själv som jag just nu inte kan svara på.
Kanske för att jag skulle plåga mig själv ännu mer om jag bara gav upp och la ner det här..

Ikväll har jag  i alla fall fotbollsträning.. eller ja kväll och kväll, eftermiddag, fått jätte tidig plantid.. men men det kommer bli kul, alltid skrämmande med helt nya lag.. men spännande..

Jag är trött på att må dåligt nu, så nu bestämmer jag mig för att det ska bli bra.. av en enda anledning..
Jag har själv satt mig i den här sitsen nånstans så är det mitt fel, så då får jag ta konsekvenserna av det.

det kommer kännas lättare ikväll, det vet vi ju.
så morgonångest, gå och släng dig i  väggen..

Jag lyssnar på er, stöttar er - kanske för att släppa iväg min egen ångest på villovägar, jag kan ju endå inte ta itu med mina problem.. allt jag kan göra är att bara vänta...

godmorgon!