usel.
jag är ledsen för att jag hänger ut dig på bloggen, jag ska inte nämna ditt namn men mina vänner känner ju redan till det som har hänt och det är bara dem som vet vem du är och vem jag syftar på, men jag måste få skriva av mig och all ilska jag känner, all bitterhet och all bitterhet, jag måste få ur mig den.. jag måste låta mig avreageras, jag måste, måste..
Jag har svårt att lita på människor, jag svårt att släppa in människor i mitt liv.. När jag gjorde slut med Gustaf så lovade jag mig själv att inte släppa in en kille i mitt liv igen, på en bra bra stund.. en del svek och vändor senare så hade jag det perfekta skalet enligt mig själv - jag var totalt onårbar.. passade mig alldeles utmärkt!
Jag levde livet, blev småförälskad, gick vidare, backade ur och träffade någon annan - allt för att aldrig fastna ordentligt.. ever again.
För några veckor sen så träffade jag en kille, en kille som jag först märkte att jag skrattade med, sen kysstes vi och sen.. ja, jag vet inte - han såg förbi det mesta av mitt skal, rätt igenom det borrade han sig.. han kom dit ingen annan kom, han nådde en annan typ av förståelse.. han såg mig och inte vad jag var.. jag vet, det låter löjligt men precis så kändes det.. Vecka efter vecka fylldes med söta sms, lovord och meningar.. vi sågs, vilket följdes av ännu fler sms, meningar och msndiskussionerna blev långa och fylldes med ord och meningar som fick mig att sväva på moln..
nej, jag var inte kär.. jag är inte kär.. men någonstans så trodde jag att jag kunde bli, någonstans så trodde jag att jag kanske var på väg att bli kär.. jag vet inte.. men det som föll så hårt var att jag trodde att jag kanske var redo att gå vidare och kanske påbörja någonting seriöst, att jag kanske var redo att faktiskt tycka om en annan människa!
Att släppa in människor i mitt liv är ingenting jag är särskilt bra på, att bli kär är ingenting jag blir.. att lita på människor är ingenting jag gör.
Jag släppte in dig i mitt liv, jag litade på dig och framförallt så lyssnade jag på dig, du lyssnade på mig.. jag har nog aldrig träffat en människa som jag fått så stark relation till så fort som jag fick nu.. hela min kropp sa att det var speciellt, och det hade ingenting med någonting annat att göra än vad han sa till mig, hur han fick mig att känna mig - han var bara en underbar människa..
Men hur fan kunde jag vara så dum att gick på det!? Nej, han valde henne tillslut i alla fall, han valde att fortsätta träffa henne och inte mig..
Det är skillnad på att såra någon än att göra mig ledsen, men när jag får veta hur det ligger till på annat håll.. att jag får veta att det är med henne du har varit.. får mig att framstå som ett stort fett skämt..
det här är verkligen en dålig B film och jag är fruktansvärt ledsen för att jag någonsin gick på smällen.. Jag förstår inte.. hur det gick till? hur kan man ena dagen hoppas på framtid tillsammans och säga, "jag tycker om dig" för att sen sova med den andra.. och helt plötsligt inte vilja ses längre..
OCH JAG DÅ!?!? ÅÅÅÅG VAD DUM JAG ÄR!!
det sista jag skrev igår innan jag åkte hemmifrån till honom var "tycker om dig massa massa".. några timmar senare när han var med henne så skrev jag i godtro när inget annat hade berättats för mig "jag tycker om dig, hoppas att du vet det" HUR KAN JAG VARA SÅ DUM!? DET KÄNNS SÅ JÄKLA ÄCKLIGT.. jag känner mig så fruktansvärt lurad.. jag känner mig så jäklar dum, sååå dum! hur fan kunde jag lita på honom, hur kunde jag tro att jag faktiskt, faktiskt var värd ett förhållade.. ett bra förhållande, där han faktiskt tycker om mig..
Nej, dumlindgren ska inte få komma på besök något mer.. att lita på killar är helt enkelt ingenting för mig, för det är verkligen inte värt att må så här.. när en kille som han svek mig så här, ljög mig rätt upp i ansiktet och fick mig att först må underbart för att sen må så fruktansvärt, fruktansvärt dåligt.. hur kan det någonsin vara värt det?
Nej, det är inte värt det, itne någonstans, det är inte värt att må såhär i efterhand..
hade det bara varit han och jag, att det bara var det som kändes fel.. så hade jag blivit ledsen, fine.. men han valde henne.. och inte mig.. vilket får mig att känna mig både dålig, fulig och jäkligt otillräcklig.. vilket självklart är förståligt, jag hade verligen förstått om nån av mina vänner hade blivit drabbade, tröstat.. men det händer aldrig mig för jag låter aldrig folk komma så nära och det här bevisade bara att jag har haft rätt.. hela tiden.. jag ska aldrig släppa in folk så nära.. aldrig!
När jag väl börjar tycka om människor så tycker jag så fruktansvärt mycket om dom! varesig det är vänner eller kärleksrelationer.. när dem sen faller så blir fallhöjden så hög och det gör så fruktansvärt, fruktansvärt ont.. när jag väl börjar tycka om en människa, så slutar jag aldrig tycka om den människan.. aldrig!
Korkat lindgren, jäkligt korkat och i slutändan så kan jag bara skylle mig själv.. jag skulle aldrig ha låtit det gå så här långt in the first place.. jag skulle aldrig ha låtit honom komma så nära, så jag kan inte skylla på honom.. det är mitt fel.
Jag förstår inte hur man kan ljuga, det gör jag verkligen inte och jag förstår ännu mindre hur man kan ljuga när jag verkligen ger dig alla chanser att vara ärlig.. jag ger dig alla chanser att berätta för mig hur det ligger till.. att du har kört ett dubbelspel med mig och fört mig totalt bakom ljuset och du säger att du har varit 100 procent ärlig!? När du ena dagen förklarar hur mkt du tycker om mig och i samma stund i ett annat msn - fönster planerar att du ska träffa en annan - fast du vet att du skulle till mig i helgen? :S Nej, jag blir äcklad och nu när jag skriver, ju mer jag skriver ju mer förbannad blir jag också!! hur fan kunde jag!?!?!? och hur fan kunde du!?!?!?! de senaste veckorna av mitt liv har varit en lögn, från början till slut...
och hur mkt jag än har tyckt om dig, så önskar jag just nu att jag kunde vrida tillbaka tiden och ändra vårat första möte.. för nu är det inte ens en fin eller rolig tid att se tillbaka på.. jag kan inte glädjas åt det jag fick, eftersom alltsammans just nu bara känns som en lögn.
Då var det officiellt, EMELIE LINDGREN är totalt dumpad för första gången.
Jo men vi ska väl alla genom gå någonting sådant..
behåll stoltheten, även om jag vet att jag skulle ha dragit mig ur så mkt tidigare, så får jag ju skylla mig själv, men å andra sidan - det var inte min handling som sårade mig, det var hans.. Jag kommer inte böna och be dig om att komma tillbaka till mig.. jag kommer inte be dig vara med mig..
Jag vet att jag är stark, jag vet att jag fixar det här och jag vet att jag aldrig, aldrig någonsin ska låta det hända igen.
Trasig tjej? Inte det minsta, stark som tusan är jag, det handlar inte om det - jag känner mig bara så dum, jag skrattar åt mig själv just nu.. ja hur kunde jag var så dum och ja självklart hur kunde du? men det är en annan fråga, det får han ta med sig själv, det har ingenting med mig att göra längre..
Nu ska jag bara bearbeta mig själv, härda ut och vända om, gå mot ljusare tider.
För nej, nu kan det inte bli värre, nu kan det bara och då menar jag bara, bli bättre!!
men en sak är säker, nu är det slut på motgångar för min del, för en annan sak är helt säker.. jag klarar nog inte av så himla mycket till..
Dramaqueen? hell no, jag låter det vara nu.. jag tänker inte kämpa för någon som inte vill ha mig.
Jag menar, egentligen är jag förvånad? varför skulle han vilja ha mig.
nej nu vänder vi om, självsäker och självständig - jag klarar mig själv, det har jag alltid gjort.
Så, nu har jag eltat klart.
Nu kan det bara bli bättre, hur ont det än gör.. för ont gör det, så fruktansvärt fruktansvärt ont..
jag har så mkt känslor innom mig att jag inte ens får ur mig allt.. vilket resulterade i en halvrörig blogg.. men, det spelar ingen roll, bloggen var för mig och inte för någon annan.. läs och undra, men fler svar än så - går inte att ge..
kanske kan vi vara vänner längre fram, who knows.. just nu så är jag förlorad och det var ditt val..
Nu måste jag vara egoistisk, tänka på mig själv.. för att någonsin kunna lappa ihop mitt trasiga självförtroende och självkänslan som verkligen är dividerad med noll..
godnatt..
