It's gonna be allright.

I will try so hard.
I'dont think I can fix this, I don't think I can go back, to be the person I used to be..

Jag undrar vart man får styrkan ifrån, när allt känns som om det inte kan bli sämre så kommer nästa motgång och nånstans så lyckas man alltid ha benen stående, man lyckas alltid fortsätta gå, det finns ingenting annat att göra.
Men ibland, som ungefär nu så känns det som om en enda droppe till kommer att få bägaren att rinna över.. Jag lyssnar på mina vänner och tolkar deras problem.. stöttar och pushar, mkt för att jag kanske inte vet hur jag ska driva vidare mina egna.. Det har bara varit lite mycket och jag kan inte tolka och analysera längre, för jag har inga, absolut inga förslag eller tankar på hur det någonsin ska kunna lösas, hur jag någonsin ska kunna få bort det.. det är så mkt lättare om problemen involverar andra människor och inte sig själv..
Jag kan inte ens prata med någon om det.. kanske är de det som är tyngst.. alla andra pratar med sina problem med mig och jag lyssnar och hjälper och nog kan det ibland speglas som om jag inte har några överdrivna problem.. jag borde verkligen, men kan inte.. vem skulle förstå? vem skulle ens orka lyssna..
alla är verkligen så otroligt upptagna med sina egna liv och sina egna problem, jag vill inte pracka på dem mina också..
Även om bägaren rinner över, så kommer jag fortsätta orka.. för det är vad jag gör, jag går vidare.. jag lyckas alltid hålla mig flytande, på ett eller annat sätt..

Nej, tvkväll med datorn i knäet, låter som en drömkväll för Em, förkylningen har gjort sig kraftigt påmind igen..
hey whats up with that? är det möjligt..

godkväll..