Mamma skickade nyss ett SMS, ett jävla sms (förlåt att jag svär men nu är jag både ledsen och så fruktansvärt förbannad).
Mamma har nyss flyttat, från landet in till stan, från hus till lägenhet och min älskade katt Oliwer fick följa med..
Efter 4 dagar så har mamma redan bestämt att han ska bort, han trivs inte - efter 4 dagar..han kissar inne och skriker och saknar att få springa ute och saknar Oline och Leo..
Jag vill inte, jag vill inte..
Oliwer är en sån katt som kommer när man ropar på honom, han ligger i knät i fler timmar och spinner och myser, han går efter en som en hund annars gör, han kan sitt och ligg.. han är underbar min katt.

Nu har alltså mamma bestämt att han måste tas bort och det finns absolut ingenting jag kan göra åt saken och det gör mig så fruktansvärt ledsen..
Jag var aldrig någon kattmänniska, jag är hundmänniska.. men Oliwer... Han var så speciell, han är fortfarande speciell.. Jag älskar verkligen den där kattskrällen..

GUD VAD ORÄTTVIST.. Usch, så himla ledsen, vet verkligen inte vad jag ska ta mig till..

nu måste jag plugga.. that's it.
Kan inte tänka på det här nu, men hur ska jag kunna låta bli?

damn..