Amanda skickade den låten till mig för ett tag sen, jag älskar den - vilket påminner mig om att köpa albumet! Skulle ha gjort det sist jag var hemma, men kom på annat att införskaffa och göra.. Glömde alltså bort, vilket gör att det är ett till moment att sätta upp på "to do list" för morgondagens görande, som är bokningsdagens dag!
Mycket att göra för hanledningen på torsdag.. men lämna skolsnack nu på 1 - så fruktansvärt tråkigt!

SLITEN KICKA!
jag tänkte gå in på, varför blogga? Haft långa diskussioner genom åren om mina bibelskriverier.. det är min terapi, det är mitt sätt att memorera och bearbeta det som händer, that's it! och som ni såg i mitt tidigare inlägg så har jag alltså alltid gjort det.
Men hur som helst, när jag börjar blogga så vet jag aldrig vad jag ska skriva om - jag har aldrig en rubrik klar i huvudet, allt jag känner är bara att jag måste blogga, låta fingrarna fara och flyga, det är det som ger mig tillfredning. Men å andra sidan, så blir det kanske en del helröriga och vimsiga bloggar, där jag skriver ord som egentligen inte finns i ordlistan eller bildningar av sättningar som absolut inte är smickrande, rent konstnärligt.

SÅ, i det stora hela så bloggar jag för min egen skull och inte för att ge någon annan en skölitteratär stund framför datorn, uppenbarligen.

Just nu är jag totalt utpumpad på allt vad energi heter, löpturen imorse gav sin rätt och fotbollsträningen blev utesluten, när jag skönt utsliten med tomma tankar sitter i soffan och vägrar ta mig ut i kylan och springa efter en boll igen, även om det var på gräs och även om det hade varit förbaskat kul, med då allt em fått i magen idag var en halv portion lassange till lunchen så är det kanske inte konstigt att energin inte infinner sig..

Skolarbetet har hjälpt till att pumpa hjärnan på energi och det psykiska välmåendet de senaste dagarna har hjälpt till att tagit energi från både hjära, kropp, hjärta och själ.

men är det fel? nej, faktiskt inte.. för den utpumpningen av min egen energi har gett mig sinnero, har lugnat ner mig - har inga krafter till att hettsa upp mig, tan äntligen kan jag andas ut, samla mina tankar och faktiskt tänka klart.. Även om jag pendlar mellan ilska och glädje, så kan jag fokusera på rätt känsla nu.. jag får en objektiv syn på det, vilket gör det så mkt lättare..

äntligen så är jag tillbaka, dit jag ska vara.. för förr eller senare, så löser det sig alltid - värre än åt helskotta kan det aldrig går och därifrån får man bara leta sig till blåkulla!
I natt så kommer jag tillochmed kunna sova, det känner jag verkligen nu.. känner mig så lugn.. för att vakna till en härlig löprunda imorgon, yes!

Våren är här, öppna dörren och njut!
När jag endå went down memorielane, så fann jag också en gammal dikt.. så söt - så liten kicka jag var!

Jag öppnar dörren, känner vårens dofter smeka min kind.
Våren är kommen, nyfödelse av allt som varit försvunnet, legat begravt i kyla och mörker.
Jag tar ett steg ut och känner värmen omfamna mig, jag hör hur fåglarna livar, leker och bekantas.
Jag tar ett steg till och andas ut, låter gammal luft av kyla rinna ur mig, mörkret är flytt och ljuset är kommet.
Jag börjar gå nu..
Långa steg längs vägens kant, för varje steg jag tar, för varje andetag jag andas.
Så fylls jag av allt jag gått förlorat, jag fylls av hopp och jag möts av drömmar.
Jag fylls av kärlek till någonting som inte är du.
Nog saknar jag dig, jag älskar dig nog fortfarande..
men jag har funnit någonting jag älskar mer, mitt liv och det måste få leva vidare, med eller utan dig.

Ja, gud vad olycklig man kunde vara som 14 åring.. vad drastisk jag var..
Jo för det är ju tur att man är så vuxen nu och aldrig blir ledsen;)
men vilken romantiker.. vad mkt jag skrev, så många dikter, dikter jag aldrig visade för någon, dikter jag aldrig kommer visa för någon.. frågan är, vad var känslan då? Vad fick mig att känna så otroligt mkt? Skulle jag någonsin kunna vara lika kär idag, som jag var i den åldern?
tveksamt, eller så förändras vi.. man glömmer romantiken, man glömmer att vara naiv.. man glömmer att lita på människor.. man tänker för mkt, man letar problemen, i problem som inte finns.. man funderar för mkt.. man är för bitter och man har för lite tillit..
Framförallt så har vi idag kanske varit med om för mycket..
För mkt för att ha något hopp kvar?

nu ska jag fortsätta tömma mitt huvud på allt vad kreativitet heter.. kanske finns det någonting kvar.. men det blir off stage..

Godkväll!