jag bestämmer mig hela tiden och lika ofta om inte oftare så ångrar jag mig.
åka, inte åka, stanna, inte stanna.
seattle, västerås, oslo?
uppsala, kalmar, umeå?
ingenting känns rätt just nu, precis som lika mycket känns fel.
det känns som om ingenting passar, inget beslut känns 100, borde jag stanna och fundera - tänka klart, vad vill jag?
min svåra fråga är nog inte vad jag vill utan vad jag vill mest.. för jag har så många viljor, tankar och funderingar, drömmar, mål och livserfarenheter jag vill ska bli mina!
Men frågan är, vad är rätt just nu? för mig? vad vill jag?
och vilka beslut idag ska göra så att jag hamnar på rätt bana för vart jag vill vara sen?
Det är en fråga som man nog aldrig kan svara på, men jag vill kunna svara på den, för det svaret hade gjort denna fråga så mycket lättare att besvara..

åker jag, så finns ingen återvändo - då måste jag fullfölja - jag kan inte backa ur, inte en gång till, jag kan inte låta mamma och pappa, särskilt inte pappa sucka åt mig en gång till för att sedan föralltid tappa allt hopp om att det någonsin ska bli något av mig..
men frågan är - vem försöker jag bevisa något för? åker jag för att visa för pappa att jag klarar av någonting som ingen annan i min släkt har gjort? det gjorde jag ju redan med att börja på högskolan.. så det loppet är kört och besegrat, ännu inte färdig någonstans så har jag ännu kommit längre..
men jag börjar smått inse att det finns nog aldrig någonting som kan göra honom stolt.. jag blev bäst på allt han ville att jag skulle bli bäst på, så tröttnade jag och gjorde honom alltid besviken.. skolan är det enda, tillsammans med fotbollen som jag kunnat hålla fast vid.. allt annat har gått kepprätt, ja ni vet.. åt helvete..

då är frågan..
åker jag för hans skull eller för min egen?
åker jag för att bevisa någonting? vad är då meningen..
jag ska åka för att det är min dröm och ingen annans, jag ska åka för att det är mitt val och ingen annans..
då är frågan, är det min dröm eller är det hans?
någonstans på vägen så har jag glömt att sortera, någonstans så har jag blandat ihop känslorna, känslan av att vilja besegra honom och känslan att leva mitt eget liv och göra mina val till mina.. någonstans så har det blandats ihop och nu vet jag varken ut eller in..

vad vill jag egentligen!?
Så otroligt förvirrad..
och detta val, vet jag ingen som kan hjälpa mig med heller.. vet inte om någon känner mig tillräckligt bra, eller har varit med tillräckligt länge.. kanske finns en person, men honom orkar jag inte kontakta.. det var för länge sedan..
jag vet inte vad jag vill och det är inte det stora problemet, faktiskt..

det stora problemet är att jag måste bestämma mig, nyss.. typ.

sleepless in seattle..
godnatt.