Jag är trött på att få PM i min bilddagbok av någon som faktiskt inte har någonting med mig att göra, en person som frågar ut mig om en person som faktiskt inte tillhör mitt liv längre.
En person som målat upp sin egen sanningsbild av vad som har hänt och inte hänt - en person som valde att det jag sa inte var den sanningen han såg efter, det var inte den sanningen som var värd att tro på.
Frågar mig om en person som sprider ut sådana vidriga lögner om mig så det existerar inte, lögner som jag själv hört personen mer eller mindre skrika ut.
Jag har aldrig haft ork eller kraft att försvara någonting av det och förklara vad han har fått för sig att jag har gjort, är omöjligt, den chansen har jag aldrig fått - vilket gör att jag valt att låta bli att bry mig.
Förra veckan revs ju allt upp eftersom någon liten näsvis person ska fråga ut mig om personen!
Vad ska jag säga!?
Du borde lita på honom om du är tillsammans med honom! du borde lyssna på vad han säger och ge blanka fan i mig, stilla din nyfikenhet genom att prata med honom och inte med mig!

Det finns så mycket jag skulle kunna säga - så mycket jag skulle kunna förklara - så mycket jag skulle kunna visa!
Jag har gråtit, mängder. Jag har blivit sviken, något alldeles otroligt. Jag har mått dåligt, något alldeles fruktansvärt!

Att lasta över all skit på en person, när ett förhållande går sönder är jätte lätt och precis lika omoget!
Att i efterhand kunna se objektivt på det säger mer om dig som person än vad det du säger gör.
Jag har rent mjöl i påsen, jag vet vad jag har gjort och inte gjort, det räcker väldigt bra för mig, jag behöver inte överbevisa hur sårad och ledsen jag också var!
Om hela världen tror på honom, så får det vara så - jag tänker inte överbevisa någon, eller berätta hur hemskt allt var för mig..

DÄRFÖR, blir jag förbannat ledsen när jag får höra om "saker" jag enligt honom ska ha sagt till andra.
det är inte mig, det är inte jag - att göra någonting sådant, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.
Jag vet ju själv vad som hände, så varför ska jag överbevisa det för andra människor:S!?
Det som hände, var mellan mig och honom och inga andra!

Men nu är jag så otroligt trött på allt skitsnack och allt hymlande, alla ord jag fått som beskrivning av mig, alla jädrans lögner!!!!

Man försöker vara den större personen, inte sjunka till samma nedrans nivå.
Det har fungerat suveränt, för orka någonting annat? Orka hata när personen inte finns mig längre, om jag hatar någon, så betyder det att jag måste känna någonting för den personen och jag vill inte känna någonting för honom eftersom han inte finns på det viset för mig längre.
Varför prata skit? varje gång jag då nämner hans namn eller säger någonting om honom så måste jag ju tänka på honom och jag vill inte tänka på honom, eftersom han inte finns för mig längre!!

Så, ge tusan i att skriva till mig och fråga mig - för några svar kommer du aldrig att få från mig!
Det finns två sidor av varje historia, min sanning får du aldrig - för det är inte viktigt, det är inte viktigt för DIG! den är viktig för mig, för att jag själv ska kunna hålla huvudet högt och ha rent mjöl i påsen. Men du har ingenting med någonting att göra, du kan lyssna på honom, absolut - ta hans sanning till dig.
är det någonting han är duktig på så är det att glömma sin egen skuld till att någonting har blivit som det blivit och lägg all skit på någon annan...
hur det formar någon som människa, det vet jag inte - det är inte min mening att döma.

så sluta försök mjölka svar från mig, jag är så över det, gått så vidare - så låt mig vara ifred med alla frågor som rör honom och vårat förhållande, det rör dig inte enligt mig och eftersom det enligt mig inte rör dig så ger jag dig inga svar.

jag är bara så jävla less på allt som har med det där att göra, varje gång jag tror att jag en gång för alla kan lägga det bakom mig så står någon där och tjatar igen - fan, det är över! låt det vara!

förbannat märklig människa om man misstror sin pojkvän så mkt så att man måste slänga sig över och fråga ut hans ex om saker som verkligen inte rör en - men vad är det vi alltid har sagt tjejer? världen är full av märkliga människor.
Ibland så träffar man på dom och det är då, man uppskattar allt det andra så otroligt mkt.
trygg uppväxt, skolgång, VÄNNER, släkt, intressen, personlighet m,m - ni förstår, man känner sig ganska bra helt enkelt, och helt klart så är det bästa med mig, mina vänner!
Som verkligen under de senaste 5 veckorna, visat vilka fantastiska, FANTASTISKA människor dom är!

nu ska jag duscha och gå till elins jobb innan vi går inhandlar till söndagsmiddag och lyx!

godmiddag.