EM

Att i denna ålder tro att ingenting någonsin kommer att förändras är naivt.
Att tro att vissa av dina bästa vänner inte kommer att bytas ut innan den dag du fyller 40, är naivt.
Att dina intressen kommer att bytas ut är fakta, att det du anser är kul idag kommer vara goda minnen om några år, det är sant och det är naivt igen att tro att livet inte förändras ju äldre du blir.

Men på många sätt så vill jag inte förändras, jag vill leva mitt sex and the city liv långt långt fram i framtiden, men inser även jag att livet är inte lika charmigt som på manhattans gator där mina 4 idoler valsar omkring, även jag förstår att verkliga livet kanske inte är allt så glammigt att som nästa 40 år gammal kunan leva som en 20 åring övergår mitt förstånd och jag inser att om jag nu skulle valsa omkring på den valsen, möta frånskilda eller gifta män på sina tidiga 40 och dricka mig igenom arbetsveckorna och köpa skor för hela månadsslanten och samtidigt vara läcker och moderiktig, ha massa pengar till  flashiga cosmopolitans, så skulle inte livet räcka till, man kan inte leva på det sättet det förstår jag ju så klart och om jag nu trots allt skulle promta och absolut leva det livet så skulle jag få leva det ganska ensam, för i en verklig bild av verkligheten så fungerar det ju inte så, så klart.

Men, å andra sidan, så vill jag inte hamna i en enplans villa i en halvtaskig förort med en man som tillslut bli gammal och grå han också, med barn som gapar och skriker, bortskämda snoriga tonnåringar som tror att tårar löser alla problem och ger dem allt dem vill ha. (min tonårsperiod skrämmer mig för att skaffa barn). Att den enda glädje på dygnet är när glamour börjar, att städa huset blir en vana och att gå ut i regn oc hrusk i det gråa sverige med barnvagnen dragandes efter mig, för att ungsaten ska få luft och jag ska försöka slita av mig några babykilon, för att sedan baka en stor kladdkaka oc hsmälla i mig hela själv, att slita med matlagning och ha den färdig till klockan 5, servera min man en öl efter maten lagom till sporten, natta ungarna och själv lägga mig i andra änden av soffan från min halvt snarkande man som somnade lagomt till målresultaten, sätta mig och läsa min hemmafruporr i form av en smaskig daniel steel roman, att enda glädjen i mitt liv är när månadens bok från bokklubben dämper ner i brevlådan, glömmer ungens välling och sjunker förtrollande in i daniel steels förtrollade värld där sluten alltid är lykliga..

Nog inser även jag att livet inte är svart och vitt, en stark nyans av grått skulle jag vilja stöpa min framtid i..
För nog är det svårt. Jag kan inte leva som 20 resten av mitt liv, jag heller inte leva som småbarnsmamma i förorten, då tar jag förr eller senare livet av mig. Jag vet att livet inte kommer bli så för min del och jag vet att jag kommer få en bra balans av eget liv och familjeliv, jag är för bestämd oc hför målinriktad för att inte trivas med livet, trivs man inte , då gör man någonting åt det - man är sin egen lyckans man.

Men vilken jävla tur för mig att jag bara är 20, student och singel. Jag behöver inte fundera över sådana ting än på 10-15 år. Jag kan festa hela nätterna, jag kan shoppa upp alla matpengarna, jag kan sova borta en fredagsnatt och vanka hem kl 0700 nästa dag, jag kan ha kul med mina vänner i nuet utan att behöva fundera på vilka som är kvar när jag är 40 eller inte, jag vet ju på ett ungefär och jag nöjer mig bra med det!
Jag kan käka nudlar en hel veck och bara tänka på mig själv, jag göra precis vad jag vill för jag är fanimej alldeles för ung för att ens fundera och tänka sådär mkt, det ger mig gråa hår! Att släppa loss, leva livet och ta problem när dem kommer, är precis så jag ska leva mitt liv de kommande i varje fall 5 åren.
Ta ansvar för mitt och klara mig bra, det ska jag göra bra!

Det spelar faktiskt ingen roll vad du gör, hur du gör det, vilka du umgås med och hur ni sköter era liv, huvudsaken är att ni trivs, att ni känner att ni får ut mest möjliga av erat liv, att ni kan leva och må bra oc hinte oroa er för mycket! att ni inte umgås med människor som inte längre ger er någonting att ni ibland sollar bort vänner som bara åker snålskjuts, på vad?

Man är sin egen lyckas man och det är upp till var och en hur man vill leva sitt liv.
Det är inte färdigt stöpt om du ska bli 5barns morsa i slummen eller VD och bo på lidingö.
Kära jag, allt går om man vill, bli president, bli städerska - man kan det mesta.

Nu råkar det vara så att jag ska bli lärare, jag ska studera till lärare i alla fall.
Men, min framtid, den vet ingen, någonting om.
lev i nuet, fjompa omkring och var precis som du vill.

Allting är inte alltid vad det ser ut att vara!
Ewa, Eva, Jocke, Malin, Hedvig, Amanda och Karin.
- Ibland, då bara vet man.

godmiddag.


PS.
Det är nu sant och påkommet ordentligt, ingen hemlighet, vi vet hur det är nu, efter många diskussioner, men mest tankar av mig själv.. jag har aldrig varit kär och nu funderar jag på om jag någonsin kommer kunna bli det, för rädd, för skeptisk.. för om jag inte har varit kär förr? hur känns det egentligen? hur fan gör man?