EM

Jag har bestämt mig, men att bestämma sig och utföra är inte samma sak, som vi erfarat fler än en gång.
Övervinna sina rädslor?
Det enda sättet att övervinna sina rädslor är att möta dem, inte sant? att slänga sig ut för stupet och hoppas på att man faller där man ska? bland mjuka moln och bekymmerfria zoner.
Så, rent hypotetiskt så har jag bestämt mig för att inte vara rädd, chansa och satsa för fullt.
Att det sen kommer gå därefter, problemfritt och utan en tvivlande Em det vet vi inte.. Men för att någonsin kunna bli lycklig, så måste man våga riskera att bli olycklig? KLICHÉ!
Jag är trött på att rädsla förstör.
Jag är trött på att vara rädd för det alla mår så bra av.

Men att bygga upp en mur för att skydda sig själv har man gjort sedan medeltiden, så vad är märkligheten med att bygga upp en mur för att skydda sig för att bli sårad? det är inte märkligt och det är nog ganska vanligt..
Jag vet bara inte om jag är redo för att må sådär dåligt igen, att bli sådär fruktansvärt ledsen.. då känns som om allt i en bara rasar sönder och försvinner.. hur går man vidare ennu en gång? så länge har jag vänt andra kinden till, tvingat mig själv att låta känslor stanna utanför - man blir lyckligast då, men självklart så vet jag själv att jag klassas som en hockeyspelare på en fotbollsplan med dessa ord - dubbelmoral 2000? Jag är märklig, jag vet - men svår kan jag inte riktigt säga.. jag är ärlig. Och jo, kanske svår endå.. med tanke på att det måste vara svårt att vara den person som jag inte har kapasitet att lita på hur mycket denna person än förklarar att såra mig är det sista denne tänker göra..

Men jag skippar safenet this time.
- Går det käpprätt åt helvete så är jag på ruta 1 igen, men så mkt värre än så - kanske det inte blir?
Hur som helst så kommer jag ju aldrig få veta det om jag inte försöker.
så, jag försöker nu.

godkväll.