Allt kändes så bra, med mig själv alltså.
Jag kände mig inte helt där, men inte helt outside the box heller.
Och så kommer det, kommentaren från helvetet, inget illa menat - menat som en komplimang någonstans..
Men det satte sig så hårt, just nu vet jag faktiskt inte hur jag någonsin ska kunna må som jag gjorde där innan, eller långt där innan.
Mitt självförtroende har aldrig varit helt där, men efter ikväll.. så är det inte bara dåligt, det är helt trasigt, mindervärdighetskomplex..

"men alla ville se ut som Camilla i hela sala, hon var så snygg - hon var smal, slang, perfekt hår, underbar utstrålning - din syster är verkligen perfekt" jag log och nickade.. "hade du inte sagt att ni var syskon så hade jag aldrig trott det" nej..
min pappas ord klingar starkt "om du bara kunde vara mer lik camilla, det är så synd att du blivit så tjock, du var ju så söt".. jag orkar inte!

Jag ska inte äta, aldrig någonsin, vatten räcker bra.
fan..

kanske var precis vad jag behövde, nu kanske jag blir smal, jag orkar inte stå i hennes skugga.. min smalhet kan jag iaf påverka.. resterande, ja det är väl som det är.. i wanna be a pretty girl..

nu ska jag sova.
inge fyllekäk, inte imorgon - det är slut med det, vatten med kanske lite citron i. max.

god fucking natt.