EM

När jag var liten så tyckte jag att jag hade allt, mamma pappa, syskon, villa, vovvar, bilar m,m.
Svenssonsemesterar, varje sommar med stor husvagn till havet begav vi oss.

Jo, det gör ont att tänka tillbaka på det och veta vad som är nu.
Men jag orkar heller inte bry mig..
Det är sant det man säger, man har bara en familj - men vad gör det nu? I don't care.. Mina vänner är min familj, mina vänner är min kärlek!
Det får mig bara att tvivla på allt, kan man inte ens lita på att sin egen familj älskar en och bryr sig.. vem kan man då lita på?

Hade jag alltid haft det så här så hade jag inte vetat vad jag gått miste om.. men jag har haft gifta föräldrar, bott med stor familj i stort hus, åkt på semestrar, haft veckopeng som blev månadspeng osv..
Jag är det förlorade barnet? svarta fåret.. jag vet inte.. den första, den som dom gjorde alla misstag med och nu väljer dom att stöta ut misstaget, precis så känns det.. är det så att bli vuxen? när man inte längre är hemma i sitt eget hem.. och måste klara sig själv, om jag inte vill klara mig själv då?
jag orkar verkligen inte bry mig längre..
Jag är ledsen men jag klarar inte av det, det går inte.. jag klarar inte av att påminnas av allt jag förlorat sen allt blev knas, hur min familj har blivit och hur mkt jag saknar det som var.
Det spelar ingen roll vad jag gör eller vad jag inte gör, mina föräldrar har helt enkelt inte ork eller lust att bry sig längre, vilket gör att jag totalt från och med denna dag bryter med min familj..
jag klarar mig själv, det har jag alltid gjort på alla andra sätt än ekonomiskt.. så då får jag helt enkelt fixa det också, hur svårt kan det vara?
från och med nu, så raderar jag deras nummer - lägger ner energin jag lagt på dem på att klara mig själv.. det är så mkt bättre. Det finns ingenting att sakna i alla fall! so I don't feel for caring.

Det är ingen skillnad egentligen, förutom att jag inte är välkommen att bo hemma hos mina föräldrar eller att jag inte kan ringa så fort jag behöver pengar, lite små problem vill jag tro.. men ingenting som jag inte kan klara av! jag har så bra stöd av mina vänner, så det här kan gå prima..
Att jag behöver vara i västerås pga emil osv är ganska som det är, men det är bara 1,5 månad tills jag flyttar hem och hur jag ska kunna flytta utan någon som hjälper mig är ett annat problem, men hur svårt kan det vara? nä, det måste jag också kunna fixa.

problem är till för att fixa, andra har klarat av värre.

längtar till helgen! - fest, middag, mys! <3

godmorgon.