Just nu så har ju jag vad vi kan kalla en "em svacka" när energin tryter och sova kan jag absolut inte, gräva ner sig och inte vilja göra någonting är ungefär vad jag vill då. Men trots detta så tvingas man ju kämpa vidare, gå upp, gå till skolan, träna och umgås - följa det lagda schemat och samtidigt le och vara glad och inte visa för omvärlden hur dåligt det ligger till, rent psykiskt och energimessigt, typiskt svenskt eller bara typiskt mig?
Jag har alltid blivit tillsagd, spring inte ifrån dina problem - ta tag  i dem och jag gör det, på mitt sätt - jag är medveten, jag kämpar varje dag på mitt eget sätt och det är det jag vill säga till alla mina nära och kära med denna blogg, jag är inte passiv, jag låter inte bara mitt liv krasha - kanske gör de det, kanske går jag totalt in i väggen, men då får man ta det därifrån, just nu fungerar min metod och tills jag kommer underfull med på vilket sätt det ska kunna bli bättre med annan behandling så lovar jag att jag är den första att ta tag i det på nytt..
Jag är inte helt instängd med mina tankar, jag delar upp dem - ungefär som pizzaslize's och talar med ett par speciellt utvalda vänner om varsin tanke..
Jag vet inte hur jag ska förklara att jag mår bra samtidigt som jag mår trist, men det är så det är!!

En sak som enligt mig är fantastiskt med dessa EM-svackor är att jag funderar, filosoferar och tänker i massa, skriver och funderar lite till! Jag blir oändligt kreativ!! En man sa en gång till mig "lilla fröken lindgren, du har en konstnärssjäl utan dess like du" jag har inte förstått vad han har menat förrän helt nydligen när jag såg ett program på UR som handlade om den klassiske "konstnärsjälen" det är en sådan som sjunker in i sig själv i perioder, inte helt så att dem utesluter omvärlden, men en svacka helt enkelt.. den vet aldrig när den kommer och den vet aldrig hur länge den varar, men när svackorna kommer så skapar denne!! Det är då den sanne konstnärens kreativitet kommer fram, då svunna tankar blir klara som stjärnor och det är då tanke blir handling..

Jag skriver aldrig så mycket och så länge som när jag mår som jag gör nu och jag funderar aldrig som jag gör nu, kommer aldrig fram till lika kloka slutsatser som jag gör, när jag mår som jag gör nu.. jag mår alltså inte dåligt, bara märkligt - så kan jag lägga fram det.
Men istället för deppa sönder så tänker jag from nu alltså bli kreativ istället och faktiskt itne bara lägga ner värksamheten - boken har alltså kommit hästlängder iväg nu! För det är vad jag skriver på, de nätter när john blund vägrar checka in.. så from nu så ger jag alltså liv åt min så kallade "konstnärsjäl"

Det jag funderat väldigt mycket på dessa dagar är varför väntar vi?
Varför väntar vi?
Jag själv är så i alla fall, jag väntar på att livet ska börja, jag väntar på att allt ska bli bra, jag väntar på att allt ska hända och att allt ska bli spännande, nja kanske inte så allvarligt då, men nästan!
Jag gjorde utlopp för mina känslor och drog, gjorde det jag kände för, oslo och stockholm, jobb och studier!
Men jag är inte helt där i min filosofi att bara leva i nuet även om det är det jag eftersträvar och att göra dagen lika rolig och spännande som man antar att morgondagen kommer att bli..
Att säga, det blir bra i sommar när allt får lugna ner sig, fungerar inte i det stora hela. Jag kan inte säga, det blir bättre när jag är färdigutbildad, det måste bli bra nu!! Idag ska jag vara lycklig, inte imorgon!
Jag är trött på att skjuta upp allt, jag börjar banta och gå ner i vikt på måndag.
Jag ska ta tag i min ekonomi och bli mer ansvarsfull.. nästa månad!
Jag kommer känna mig mer harmonisk och lugn när det blir sommar, när jag har lov..
Så från och med nu så ska jag sluta skjuta upp saker, jag ska sluta vänta, vänta på bättre tider?
Livet är för kort, alldeles för kort!

Ska man må dåligt, ha sina svackor så ska man få ha det.
Men jag tänker inte slänga bort mina dagar med att slänga mig på soffan och gråta som ett barn, nej kreativt tänkande...

Jag var ute och sprang idag, fantastiskt vad härligt - jag hittade ett elljusspår och någonstans så kändes det som att jag faktiskt var på hemmaplan! skog och mark! synd bara att det var felmärkt och att jag råkade springa 10 km i stället för de beräknade 7.. men jag överlevde!
Nu är det varje dag utan undantag, milen? nja, varannan dag milen och varannan dag 7an! suveränt!
För när jag fyller 20, så ska gråa jeansen sitta smäckert!

godmiddag.