Nytt jobb och flytt, vad sker egentligen lindgren!?
Jag frågar mig själv, varje dag, vad sker egentligen!?
- jag ska försöka, (lägger betoning på försöka) besvara den frågan innom en snar framtid, men nu följer en uppdatering av vad som sker just nu..
Mitt nästa projekt in la oslo skulle bli att hitta en kill - kompis, för det blir lätt så att man saknar det man är vad vid att ha där hemma och killkompisar är en viktig kategori i Em's "västeråsliv" så jag hade ju som nästa planerade projekt att finna mig en sådan, en killkompis, som ger råd när man köper jeans el liknande, har en förmåga att säga ärligare saker en mina underbara vänninor som med ärlighetens namn säger att jag klär i allt, sött - men kanske inte sant alla gånger.
men det blir så sällan som man tänker sig, ett oskyldigt "finn en vän" - projekt blev något helt annat.
Jag har sedan länge tröttnat på livet som halvt som halvt au-pair, inge snack om den saken, att stå med näsan i böckerna samtidigt som man rör i makaronerna och vänder på falukorvarna för att både förbereda sig för kommande tenta och för kommande middag som ska stå på bordet.
Att blanda sena kvällar på fik med vänner eller tröga sena kvällar på biblioteket i vilda diskussioner om journalistisk moral med tidiga mornar med svidande ögon och två tvillingbarn som ska iväg till skolan med pressad tidsmarginal.. Jo tack, nog har Em Lindgren tröttnat allt..
Inget för mig, med stressat tålamod och vilt lindgrenstemprament, även om jag har blivit avsevärt mkt duktigare på att hantera och tygla mina ilskna utbrott..
Men vad sker egentligen då?
JO, nu ska jag berätta för er, em lindgren sökte jobb på onsdagen, på fredagen gick hon ifrån kontoret med ett nöjt leende på läpparna, jobbet var hennes!
Efter att på kort varsel sagt upp mig hos familjen och anmält flytt så började den vila lägenhetsjakten..
jag kan inte ge direktiva svar på detta fenomen ännu, men jag har en lägenhet som jag ska se imorgon och utan tvivel så kommer jag att ta den om jag får det, underbar! Kunde ha legat mer centralt, men heey, jag bor ju i storstaden kollektivtrafiken är underbar, den ger mig både t-bana och buss, lysande lysande.
Jobbet ska alltså börjas på måndag, pappan min kommer på söndag för att hjälpa mig att flytta.. pappa och pappa, jag undrar många gånger vad våra sista ord kommer att bli till varandra, från en vecka till den andra så kan vår relation ändras från kaos till bra, aldrig perfekt, men bra.
Människor har genom åren som gått sagt, "du och din pappa kommer få bra relation med tiden" jag har alltid tänkt, ja, kanske.
Men det är bara att inse, min far och jag kommer inte från samma planet eller pratar samma språk och vi har definitivt inte samma verklighetsuppfattning på varken stora eller små saker.
Men han är min far och det kommer han väl fortsätta vara.
Han har stor bil och körkort vilket gör honom mer än välkommen att delta i mitt flyttande, be my guest.
SÅ jag är absolut stennervös för nya jobbet, börjar tänka på att jag kan ha tagit mig vatten över huvudet, paniken hopar sig osv osv.. Jag har NOOLL erfarenhet, NOOLL utbildning.. eller det har jag ju egentligen.. men hur mkt då? Kommunikation och marknadsföring.. jag får visa tillit till han som anställde mig, han hade aldrig gjort det om han inte trott på mig.. inte sant? Jag ger det en chans och många timmar övertid, för jag ska lära mig och jag ska bli grym!
förövrigt så är det drama i oslo.
karlar.. jag ler och skrattar, äntligen så lever vi ett riktigt liv, sitter och skvallrar över en kopp kaffe på deli de luca, diskuterar helgens erövringar, jag har fått mitt sex and the city life här borta också, tack vare mina underbara vänner som vuxit fram under månaderna jag har spenderat i Oslo.
Rackarns ja.. jag trivs!
Kvällen igår spenderades alltså på deli de luca där vi snackade igenom ett och annat om lördagens äventyr då jag var ut med eva, elise, mari, jeantte, linn, camilla m,m - de norska tjejerna alltså, då både gabby, anna och lina var tvugna att jobba kunde ingen haka, väldigt synd för det var en lyckad kväll!
Som innehöll allt från kareoke på förfesten till att ljuga för vakten på tiger tiger om min ålder och borttappning av legitimation för att komma in, det gick lysande, så jag gick in med ett strålande leende efter min erövrade vinst, good EM.
Men på riktigt, hur kul är att springa på 18års ställen när man är så pass nära de 20 och så pass långt ifrån de precis fyllda 18 år som jag endå är?
NOT to fun.
Jo, hösten har somsagt kommit till Oslo och mysigare höststad får vi nog leta länge efter..
Livet snurrar på och har blivit på riktigt riktigt, vänner som är riktiga vänner, som jag pratar med på sätt som jag faktiskt kan prata med er där hemma.. vänner som faktiskt nu känner mig, vilket kändes omöjligt i början. "ingen kunde känna mig lika bra som mina vänner hemma, ingen." självklart så är det annorlunda, men det är bra här och jag trivs så innenordens bra..
Sen att det har gått och blivit lite drama är underbart på sitt sätt, det tillför lite krydda i vardagen, kommer han att höra av sig eller kommer han inte höra av sig.. sitta med sina vänner och analysera och älta.
Life is just to good to be..
- take care.
Godmiddag.
emelie "EM" Lindgren.
Bloggadress: http://www.closetojune.blogg.se