1:a Januari så flyttar jag in i min 1:a i flemingsbergs centrum, jag fick tag i ett 1:a handskontrakt och är fantastiskt glad för det!
Den 22:a så börjar jag på lärarhögskolan, Em Lindgren ska bli gymnasielärare i historia, religon och samhällskunsakp.
- det känns galet, det känns sjukt. Är jag tillräckligt smart? kommer det att gå bra?
Gymnasielärare när jag själv precis har slutat? Iof, så är jag inte klar än på många år, kanske har mer mognad och färdighet kommit då?
Jag är motiverad som tusan, det ska bli rackarns kul.

Jag har tvekat på mitt beslut, ångrat mig, ombestämt mig omvartannat..
Men beslutet jag nu har tagit är rätt, jag känner ingen ånger eller tvivel längre.
Jag har för mycket hemma som drar mig hem än jag har som håller mig kvar här..
Det beslut jag trodde skulle bli svårast är det att lämna dig.. jag har nu insett att det inte längre är det..
För du och jag, det är alldeles för osäkert för att någonsin ta med i beslutsfattningen, det är min framtid det handlar om! Det är därför man inte ska bli kär i den här åldern?
Jag struntar i det.. Jag inser själv att det är det bästa just nu.. för jag antingen lämna oss här och flytta, leva mitt liv hemma och återgå till det normala, samtidigt som jag öppnar ett helt nytt liv, studentliv på en helt annan nivå.
Eller stanna här.. knega.. vara osäker på människor, inte veta vart jag har människor.. tveka på vänskaper och varje dag riskera att bli sårad av dig och dina nyckfulla känsloutlopp.

jag säger godmiddag nu och en enda vecka kvar i norge.