Dagen började i ljuvlighetens tecken, träning, solning och fixning - därefter väntade en lång 8 timmars arbetsdag, Liv frågade det första hon gjorde "du måste jobba imorrn?" det var egentligen ingen fråga, mer en tillsägelse och vad ska jag säga? jag kan inte säga, utan suckade surmulet och svarade att egentligen så kan jag inte, du måste förstå...
Efter många om och men så slapp jag, men halva dagen på jobbet var en surmulen sådan och kollegorna blev chockerade, "emiliiiie är du sur?" - jag ler nästan alltid..

Jag fick tillslut min efterlängtade helg, mina lediga dagar - lördag och söndag, TACK!

Öl på harrys sportbar, ingenting har varit godare, många skratt och diskussioner, precis som en ölkväll på stan med tjejerna ska vara , Tone och Lina gick fint ihop vilket var glädjande för mig.
Sista t-banan hem, chipspåsen som har stått glömd i skåpet länge, gömd bakom tonfisk och annat äckligt nyttigt gjorde sig påmind, blogg och chips, fantastiskt avslutning.

Pratade med amanda en sväng, ingen relation är som vår, ingen behöver heller förstå varför - men hon är så fruktansvärt viktig för mig och jag saknar hennes brutala ärlighet, att man alltid vet vart man har henne, jag förstår henne, efter många om och men, vi fungerar trots att olikheterna är många, vi fungerar inte bara bra, utan väldigt bra.. älskar henne just för det, för att hon är just den hon är med sina egenheter utan att försöka vara, precis som alla andra! så olika, men kanske ändå så lika. fantastisk!

imorgon ska jag på spinning i ottan, shoppa med lina och mysa på stan, tror cecilie följer med hon också.. gabby? tror hon också hakar, sen blir det pizza och hyrning av film i minikollektivet, bästa, orkar inte annat, måste få vila.. för sen, sen är det 13 dagar i rad.. sen får jag åka hem, andas, vila, börja om, supa satan, kramas och må bra.
familj, vänner och kärlek.. vad sker med staden?

Haraldsituationen.. vad ska jag säga?
Han känner sig pressad, eller är rädd för att känna sig pressad? jag vet inte.. han behöver utrymme.. har han inte fått det? vi ses nästan aldrig, hörs aldrig.. hade han tyckt om mig??.. jag vet inte, alla fungerar inte som alla andra.. he's just not that in to me? kanske inte.. men jag tycker för mkt om honom för att inse, han menar så mkt.. men jag kan inte relatera.. han är rädd för förhållande, men är jag påtryckande? är inte jag rädd? vet jag vad jag vill? jag vet bara vad jag inte vill.. jag vill inte spela spel med känslor som insats.. jag orkar inte vänta, hoppas och tro..
men jag vill ha honom och det är detta som krävs? då ger jag det den tiden.. eller? Jag orkar inte..
Ett projekt åt gången? han sa så.. inga andra..
Men, han kan inte äta kakan och samtidigt ha den kvar.. ? inte sant? så tycker jag..
SÅ, så länge han inte tar mig från marknaden så är jag fortfarande där med båda fötterna.. antingen är man tillsammans.. eller så är man öppen för förslag.. dejta varandra och inte andra, när man inte vet om man ser någon framtid?
Det tror jag inte på.. just nu har jag tappat tron på mina egna värderingar, jag kanske bara har helt fel.. hedvigs lärdom från förra året får mig att tveka.. jag vill inte må som hon gjorde då, jag vill inte gå för långt, känna för mycket..
jag tror inte på det här, jag förtjänar så mkt bättre,.. eller?
Nej, just nu.. så låter jag det bara vara, har för lite ork, för mkt på shemat för att orka bry mig, det som sker, det sker.. jag orkar inte påverka..

och jag vet.. jag kan inte stava svenska längre.. vart ska e in och vart ska vi sätta ä?
nej norge.. gör mig analfabet och olyckligt kär.. jag har ju dock bra vänner som väger upp detta...

godnatt då.