fruktansvärt.
Östermalmgatan i västerås, bara nån gata ifrån Elins hus..
Vad är det som händer med Sverige? och min stad?
godmiddag.
Östermalmgatan i västerås, bara nån gata ifrån Elins hus..
Vad är det som händer med Sverige? och min stad?
godmiddag.
I wanna go home.
3,5 vecka kvar - längtar mer än någonsin.
Samtidigt som ångesten hopar sig och frågetecken växer starkare än någonsin..
Det är så mkt att lämna, så mkt ångest och saknad att vänta..
Jag vet att beslutet är rätt.. jag vet, att jag inte kan gå tillbaka, jag vet att jag måste gå vidare.. Men det är det svåraste jag någonsin kommer att vara tvungen att göra.. Jag älskar honom av hela mitt hjärta.. men jag är ung och jag vet attj ag kommer över det.. Eller gör jag det? kommer över det kanske jag aldrig gör, men jag kommer garanterat klara av att gå vidare någongång i framtiden.. Kanske är jag helt enkelt inte menad att ha en pojkvän.. kanske är jag en utav dom där eviga singlarna där ute, som helt enkelt inte kan hitta rätt i röran, som aldrig kommer hitta the special someone, som man vill dela allt det där viktiga i livet med..
Livet har inte alltid ett lycklig slut, eller har de det? Jag vet inte - jag vet varken ut eller in.. ingen stress åt frågan, för saken är denna, jag måste låta livet gå vidare.. måste våga leva igen, men bara jag kan ta beslutet om kärlek ska få vara en faktor i framtiden eller inte.. orkar jag någonsin riskera att bli så här sårad igen? vågar jag ta mig in i ett förhållande där tillit aldrig kommer finnas, för hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen? när jag gång på gång trampar snett och går i fällan för dåligt omdöme?
De svåraste veckorna i mitt as far as I know it - det svåraste veckorna att härda ut.. Men har jag gått igenom allt annat i livet, som på en dans på rosor med jävligt svåra steg, så kan jag nog snava mig igenom det här också..
men ångesten är där.. varje morgon när jag vaknar, varje kväll innan jag somnar alla timmar därimellan.. jag är sårad i varje själs-sömnad jag har, jag är skrämd för människor och vad människor kan göra mot varandra utan att blinka till av ångest eller medkänsla.. Jag är livrädd för att någonsin trilla dit igen.. Jag är med allt som har hänt, förändrad och jag vet inte om jag någonsin kommer stampa upp på toppen som den tjej jag en gång var igen.. någonting har slutits innom mig och jag vet inte om jag någonsin kan öpnna det för någon igen, för någon annan eller för mig själv..
Det gör ont, det gör så fruktansvärt jävla ont.. brustet hjärta har varit ett uttryck för mig, utan någon direkt mening.. Men just nu, så känner jag verkligen hur allt innom mig rasar ihop, mer och mer för var dag som går.. det finns inget stopp, det vänder inte, det blir inte bättre..
Det gör så jävla ont - så fruktansvärt jävla ont..
Vi hade det så jävla bra, jag älskar dig så jävla mkt, du var det bästa i världen.. hur i helvete kunde du göra så här mot mig?
Nu är det säng.. Imorgon väntar världen med höga förväntningar, skolan ska avklaras, gymmet ska svettas ner och människor ska le's mot och pratas med..
Jag tycker bara att det är så jävla orättvist.. varför jag? varför händer det alltid mig.. vad i helvete har jag någonsin gjort för ont för att förtjäna sånt här..
godnatt..
too little too late.
You say "you're my girl", you ask me to stay, you say all does things that you know I want to hear, I'm asking my self - what is real. You tell that you will fight, that you we will fighter harder then you have ever done for anyone else, you hold my hand, tuching my face, just the way that you used to, you kissing my tears a way and I am cursing my self.. I'm letting you hold me and I am telling my self, just one more time, just one last time in your arms.. You tell me that I am all the things that you are not, that I am filling the gaps in your life.. I wonder why I can't stay strong, I wonder why a keep beating my self up over this.. I wonder why I ever done all the things that I'v done, if I just would have - keept pushing you away instead of taking you in, you wouldn't have known how to get me back.. but you know better then anyone, so easy is it to be brave when you hit my face over and over again with all the things that I'm craving for you to say.... you know how to win me back, and that is my fault, but I wont do it again, I wont loose again..
shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice.
I wont be ashamed.
Come with me
Stay the night
You say the words but boy it don't feel right
What do you expect me to say
(You know it's just too little too late)
You take my hand and you say you've changed
But boy you know your begging don't fool me
Because to you it's just a game
(You know it's just a little too late)
So let me on down 'cause time has made me strong
I'm starting to move on
I'm gonna say this now
Your chance has come and gone and you know
[chours:]
It's just too little too late
A little too wrong and I can't wait
Boy you know all the right things to say
You know it's just a little too late
You say you dream of my face but you don't like me
You just like the chase
To be real it doesn't matter anyway
You know it's just too little too late
Yeah, yeah
It's just too little too late
Mmm...
I was young and in love
I gave you everything but it wasn't enough
And now you wanna communicate
(You know it's just too little too late)
Go find someone else
I'm letting you go I'm loving myself
You gotta problem
But don't come asking me for help
'Cause you know
[chours:]
It's just too little too late
A little too wrong and I can't wait
Boy you know all the right things to say
You know it's just a little too late
You say you dream of my face but you don't like me
You just like the chase
To be real it doesn't matter anyway
You know it's just too little too late
I can love with all of my heart baby
I know I have so much to give
(I have so much to give)
With a player like you I don't have a prayer
That's no way to live, no
Mmm no
It's just too little too late
Yeah, yeah!
[chorus:]
It's just too little too late
(Oh yeah)
A little too wrong and I can't wait
(Yeah yeah yeah yeah)
Boy you know all the right things to say
(Whoo)
You know it's just a little too late (Late)
You say you dream of my face but you don't like me
You just like the chase
(You just like the chase baby)
To be real it doesn't matter anyway (A hey)
You know it's just too little too late
Ooh ooh ooh ooh
Yeah yeah yeah yeah
(You know it's just a little too late)
Oh
I can't wait
No no ooh
[chorus:]
It's just too little too late
(Ooh ooh ooh ooh ooh ooh ooh ooh ooh)
A little too wrong and I can't wait
(Yeah yeah yeah yeah yeah)
Boy you know all the right things to say (A hey)
You know it's just a little too late
You say you dream of my face but you don't like me
You just like the chase...
shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice.
I wont be ashamed.
Come with me
Stay the night
You say the words but boy it don't feel right
What do you expect me to say
(You know it's just too little too late)
You take my hand and you say you've changed
But boy you know your begging don't fool me
Because to you it's just a game
(You know it's just a little too late)
So let me on down 'cause time has made me strong
I'm starting to move on
I'm gonna say this now
Your chance has come and gone and you know
[chours:]
It's just too little too late
A little too wrong and I can't wait
Boy you know all the right things to say
You know it's just a little too late
You say you dream of my face but you don't like me
You just like the chase
To be real it doesn't matter anyway
You know it's just too little too late
Yeah, yeah
It's just too little too late
Mmm...
I was young and in love
I gave you everything but it wasn't enough
And now you wanna communicate
(You know it's just too little too late)
Go find someone else
I'm letting you go I'm loving myself
You gotta problem
But don't come asking me for help
'Cause you know
[chours:]
It's just too little too late
A little too wrong and I can't wait
Boy you know all the right things to say
You know it's just a little too late
You say you dream of my face but you don't like me
You just like the chase
To be real it doesn't matter anyway
You know it's just too little too late
I can love with all of my heart baby
I know I have so much to give
(I have so much to give)
With a player like you I don't have a prayer
That's no way to live, no
Mmm no
It's just too little too late
Yeah, yeah!
[chorus:]
It's just too little too late
(Oh yeah)
A little too wrong and I can't wait
(Yeah yeah yeah yeah)
Boy you know all the right things to say
(Whoo)
You know it's just a little too late (Late)
You say you dream of my face but you don't like me
You just like the chase
(You just like the chase baby)
To be real it doesn't matter anyway (A hey)
You know it's just too little too late
Ooh ooh ooh ooh
Yeah yeah yeah yeah
(You know it's just a little too late)
Oh
I can't wait
No no ooh
[chorus:]
It's just too little too late
(Ooh ooh ooh ooh ooh ooh ooh ooh ooh)
A little too wrong and I can't wait
(Yeah yeah yeah yeah yeah)
Boy you know all the right things to say (A hey)
You know it's just a little too late
You say you dream of my face but you don't like me
You just like the chase...
LOOOSING MY MIND.
Är han otrogen? är han inte otrogen? ska jag stanna kvar och vänta på svar? någonting är fel - jag kan inte sätta fingret på vad, magkänslan säger allt - det kommer aldrig bli bra igen. Men den attityden kommer jag ingenstans, men det finns ingen medicin som inte heter prozac som hjälper mot dålig magkänsla, känslan som flyter ut i hela kroppen som ett försmittat virus - som förgiftar hela ditt sinne..
Dumpa, utan någon annan anledning än dålig magkänsla..? men jag har ju nästan alltid rätt och med den här känslan i kroppen, som jag inte kan få bort - hur kan det då bli bra? det leder till det faktum att inte längre är lycklig, är det inte då det är dags att gå vidare?
Men jag älskar ju honom, gudarna ska veta hur mkt jag älskar honom - hur lite jag vill vara utan honom och hur svårt det kommer att bli att gå vidare.. han var min första på många sätt, han gav mig någonting som ingen annan någonsin kunnat gett mig, ett förhållande där jag inte kräks på och vill rymma så fort dörrarna är stängda.. han fick mig att tro på det faktum att hur omöjlig jag än må vara, så hittar sånna som jag och rätt ibland.. jag fick bekräftat att jag kan ha ett förhållande, jag är inte för rastlös..
Hur låter man någonting gå, som man älskar så mycket? Paniken snörar sig i maggropen och jag är tillbaka på ruta ett.. jag kan inte lämna honom, jag älskar honom för mycket.. jag kan inte göra någonting, för jag har inga bevis som talar till mig, att någonting är fel - annat än en känsla.. men är inte en känsla värd ganska mkt??
för att få över tankarna på annat så krossar jag gymmet twice aday och försöker, försöker att inte tänka på det faktum att ingenting är som det brukar vara.. han säger att det är en fas, han säger att allt kommer att bli perfekt, han säger så mkt och jag tror inte på någonting...
I'm loosing my mind, I don't know what more I can do - I don't know what to do... I don't know what to do with my self..
godmorgon..
monday morning.
Måndag morgon och det är riktigt grått ute - regnet hänger i luften, om det inte redan droppar.. svårt att göra, för det är ruskigt fuktigt är för jämnan lär jag ju tycka. I dag har Des bilen i vanlig ordning, vilket leder till att jag måste gå till skolan.. Så störande. Noll motivation för att göra någonting så ansträngande som att promenera i regnet, nä jag har blivit för vad att ha en i krokarna.
Imorgon ska jag ner och spela fotboll för evergreens universitet, om dom bara ville inse att jag kommer inte börja där till hösten, jag har nämligen knytit kontraktet och bestämt mig för att stanna här höstterminen också och sen transfera till vintern, höstterminen 2008 till ingen annan plats än NY! Får bosätta mig i brooklyn, men vad gör väl det? Jag får köpa ett överfalls alarm och lite pepparsprej! Här in the states så är ju precis allt farigare än hemma i alla fall, inte en chans att jag skulle gå någonstans häromkring ensam i mörkret när människor tillochmed blir hoppade på vägen härifrån och till skolan, vilket är 1 km - den sträckan hoppas små internationella studenter ideligen, alla asiater, dom har ryktet efter sig att vara täta, så nån jävel har blivit ganska många ipods och asiatiska legg rikare.
Igår köpte jag för några av mina sista pengar innan jag äntligen får pengar igen, min älsklings film, film jag bölade mig igenom BÅDA gångerna jag såg den på bio, japp, jag var tvungen. PS. I love you.
Jag älskar den filmen, leave it alone.
Love.
What happens in vegas.
Nyss hemkommen från biokväll med Pojkvännen, Senait, Beshir och Zaide - vi såg what happens in vegas. Otroligt förutsägbär och precis en sådär lagomt bra film med lite härliga skratt som är ett måste när både ashton och Cameron seplar mot varandra, riktigt bra personkemi, en kärlekhistoria som man faktiskt kunde tro på.
Lagom film en lördagskväll när djupa tankar och funderingar inte är riktigt på topp.
Igårkväll så åkte vi på drive-in bio här i auburn, jag var dödsjuk så vi åkte hem väldigt fort igen - men drive in, vad kan jag säga? hur mkt mer amerika kan det bli? det var en upplevelse i sig och någonting som absolut kommer att genomföras igen.
Annars har helgen bestått av bråk och tjaffs, med des - ofcourse.. Vad ska man göra? Det knakar ordentligt i skarvarna nu och det börjar bli svårt att intala sig själv att det bara är en fas vi går igenom.. efter det följer frågan.. Hur länge är det en fas och när är det ett ihållande problem som inte går att lösa på något annat sätt än det oundvikliga breaket? Nej, tid får ges, en stund till för kärlek är kärlek och det är svårt även om man ibland vill att kasta ut det genom fönstret.. Vad bestämmer? det är jag, jag vet.. jag vet att jag bara ska låta det vara och sen kommer det att komma av sig självt, right? jag kommer vakna upp en dag och inse att det här fungerar inte längre.. Men det är jobbigt att vara i ett förhållande där man fortsätter att såra varandra, gång på gång oc hfrågan är hur länge ska man låta det få hålla på?
Jag vill ha en hollywood saga, I don't care if it isn't real. Jag vill att det ska vara som på film, jag vill att min kärlek ska vara som en hollywood saga.. Men å andra sidan så vet jag att det händer inte händer i verkligheten.. I samma stund som jag skriver detta så inser jag att det här var en hollywood saga, det började som det - så hur gör man för att hålla sagan vid liv? det är ett projekt som jag from nu måste jobba på..
SÅ VILL JAG OCKSÅ GRATTA MIN BÄSTA VÄN EWA SOM FYLLER 20 ÅR IDAG!
hurra hurra hurra hurra!
(jag vet att det är den 11:e hemma, men här är det fortfarande den 10:e)
Jag älskar dig världens bästa Ewa, det bästa med att vara jag är att ha en bästa vän som du.
Love you!
Godkväll.
svarte Petter.
Ibland vet jag att man blir halvt som halvt chockad när man läser min blogg av ärligheten som flöder ut över tangentbordet även om tankarna och funderingar inte har varit all that deep latley, men bara för att tanke verksamheten på blogget legat på is så har den inte gjort det mellan öronen. tankarna flyter på och ibland till det sämre..
Jag har funderar på tabu.
Tabu.. vissa tankar och funderingar som man har, som alla har, jag menar, jag har dom så då borde alla andra eller iaf ganska många andra också gå runt och vandra med samma tankar.. men det är dom typ av tankarna som man inte pratar om.. inte med andra i alla fall.
Men nu tänker jag faktiskt slänga ut sådan tabubelagd tanke på bloggen, så får det kind of bära eller brista.
Det stör mig något så alldeles otroligt, så det blir ett måste utan direkt eftertanke.
Jag är om en månad 21 år gammal men har fortfarande tankeverksamhet som en 5 åring genom varven. Minns du när man var sådär pytte liten och hade en bästa kompis, som blev kompis med någon annan, eller hur när du blev äldre var en i ett gäng, varav din bästa kompis, plötsligt bra kompis med en annan kompis, hur utanför man kunde känna sig och hur svårt det var att få bort känslan som man egentligen inte hade rätt att ha.
Jag är alltså snart 21 år gammal - vilket innebär att jag borde vara teoretiskt vuxen nu, men det är jag inte. Jag är fortfarande svartsjuk när det kommer till sådana saker och jag hatar det. Känslan av att två kompisar blir bättre och bättre kompisar och du känner att du glider ifrån båda två eller i alla fall den ena eller kanske ingen egentligen men så finns tanken där att deras vänskap kanske blir starkare än er.
- tankar som man inte borde ha efter 7 års ålder, men som fortfarande gör sig påmind ibland när någon försöker "stjäla" din person. Osäkerhet? Nej, inte direkt - men vissa saker kan du inte påverka, du borde inte ens försöka om du inte vill filtrera med dåligheter, det är den känslan av att du kan inte påverka som får klumpen i magen att växa till en svartsjuk känsla,.. känslan som säger "du är ju min bästis" och faktiskt använda det uttrycket i känslan utan att säga det högt.
Nej jag känner det inte varje dag och jag bryr mig inte lika mkt som tårarna avgjorde när jag var 5, men det svider till ibland och det irriterar ibland, vilket kanske mer låter som en sexuellt överförbar sjukdom, men detta är själen jag pratar om, en känsla som jag frågar mig själv, kommer den någonsin försvinna?
Och varför är det så att vi alltid drar med oss de "sämre" egenskaperna barn erhåller, som elakheter, svartsjuka och dåligt omdöme? Istället för allt det där toppen som barn erhåller som egenskaper, som kreativitet, jag måste idag öva varje dag för att hålla igång verksamheten mellan öronen och inte lite helt på skolmaterial, när man var liten jadu, där hittade man låtsas världar varje dag, oskuldheten och tron om att allt är vackert och bra, känslan av att grymmaste bekymret i världen är monstret bert under din säng. Där man kunde roa sig utan minsta redskap.. där en 20a var rikedommen själv.. när man kunde leka och smutsa ner sig utan att människor tror att du är en luffare.. Nej de bra egenskaperna tvättar samhället av oss när vi växer upp, det sämre egenskaperna hjälper oss att överleva när vi växer in i samhällets tuffare och lite hårdare värld.
Bästis eller ej, vän eller fiende, pojkvän eller flickvän - relationer kommer alltid att vara svåra.
Jag har en bästis (för att tillåta mig själv använda det ordet) som jag förlitar mitt liv till, varav jag vet att hon gör detsamma, jag vet att vår vänskap är någonting alldeles speciellt, jag vet att vi är alltid vi - det betyder dock inte att svarte petter ibland hoppar in i bilden - och vet ni vad? det suger och just nu, hatar jag att inte vara en del av mina vänners liv där hemma och jag hatar att deras liv fortsätter utan mig och jag hatar att mitt liv fortsätter utan dom och ajg hatar att vi inte alls har del av varandras liv - det känns som om jag missar allt och det känns som att mitt liv doesn't make sense without them, dom är det viktigaste jag har och det är riktigt svårt att vara så här långt borta.
Självklart så vill jag inte att dom ska stanna upp deras liv och inte ha kul och göra saker när jag är borta.. men det betyder inte att jag inte blir avis när dom har kul utan mig eller att jag saknar dom jävligt mkt när jag gör saker här utan dom, saker med människor som många av dem aldrig kommer träffa...
Det är en sådan märklig situationen - barnet i mig tycker att det är ganska jobbigt, vuxna jag ignorerar det, för vet ni vad? vuxna människor bryr sig inte om sånt där, vuxna människor har inte bästisar och vuxna människor beter sig inte som barn, någonsin, iallafall inte så andra människor ser,hör eller förstår.
är det inte så?
Var det lättare? Eller är det lättare? Var det svårare eller är det svårare?
vad skiljer oss egentligen åt? barndomen är väl ändå alltid en del av oss? så varför är det så tabubelagt att han känslor som jag tidigare beskrev?
För det är meningen att man ska växa upp och lämna allt barnsligt beteende bakom sig??
Jag får väl säga att jag är barnslig då.
Så får jag helt enkelt stå för det. Jag slänger tabun i väggen och skriker ut.
JAG HAR BARNASINNE KVAR, så handlar det väl bara om att fiska upp dom där bra egenskaperna barn har också.....
Love.
Ett förhållande i kras.
För första gången ska jag slå ut min klagan i bloggen, har varit försiktig med det - eftersom det svänger mellan mig och Des som det svänger mellan sol och regn här i Washington. Men nu har det varit ganska ihållande och jag blir allt mer frustrerad, ledsen och arg för var dag som går. Det känns som om våra problem bara växer och växer och det finns inte direkt något stop på dom längre.
Det är lätt att veta när ett förhållande är över, vårat borde ha varit över för länge sedan nu. Men jag älskar honom, jag älskar honom så mkt så att det gör ont i hela kroppen, jag älskar honom med allt jag äger och har, han är det bästa i kärleksvägar någonsin korsat mitt hjärta. Men jag har alltid sagt, ingenting varar för evigt - kanske är det bättre att låta honom gå och låta oss gro isär istället för att göra varandra mer illa? eller är det bättre att kämpa vidare när en fas inte längre är en fas längre, det är ett beteende man inte kan ta sig ur - jag älskar honom, det ska gudarna veta att jag gör.. men det fungerar inte och det är det svåra ordet att sätta på ett förhållande när man älskar någon så mkt..
jag kan inte leva med honom.. men jag kan inte heller leva utan honom, han är det bästa jag vet.. så vad gör man?
Kärleksbekymmer har alltid varit headlinen i mitt liv, men nu är det mer än så.. vi delar ett liv, vi delar en kärlek som är starkare än någonting jag någonsin kännt förut.. så vad ska jag göra? hur fattar man rätt beslut och tar sig vidare från vart jag är nu? för hur kär jag än är och hur mkt jag än må älska honom, jag är inte lycklig.
godmorgon.
THE BIG 21.
SÅ 21 är åldern alla väntar på, för mig är det bara ett år äldre i en riktning som jag gärna snart skulle vilja stoppa, stanna på 24 resten av mitt liv vore ju inte helt skamligt.
21, äntligen så kommer jag kunna känna mig som en normal människa utan att vara förtryckt av regeringen för att ta det till den extrema nivån. sen att jag åker hem till sverige 3 dagar efter att jag svept min första lagliga drink i amerikat, det är en annan femma - där är jag på snudden för gammal istället, där jag kommer gå ut med mina prinsessor och stöta på jobbiga rookies som skriker,gapar och inte vet hur man beter sig - när man själv får ta en extra klunk och vifta bort känslan av att man blir bara äldre, det var väl inte länge sen jag stod där och hängde utan att ha en aning om någonting.
Detta leder mig till min andra point.
Blondinbella, fann jag jag på elins hemsida och det gav mig den här månadens skratt - ASG! kom igen folk, get real - stay real. sök på henne på youtube, YOU WILL find it väldigt roande.
Dålig som jag har varit på att följa mina bloggar så såg jag inte att elin utmanat mig, här antas den.
Utmaningen är antagen
"Utmanad" av Elin Malmqvist
TRE NAMN DU GÅR UNDER
Em
Lindgren
Emsan
TRE SAKER SOM SKRÄMMER DIG
Att bli lämnad av min livs kärlek.
Att jag inte kommer slutföra vad jag påbörjat.
Bli bortglömd.
TRE SAKER DU HAR PÅ DIG
Röda Levis jeans.
Svart t-shirt.
Svarta strumpor.
TRE SANNINGAR
Jag och mat har en konstig relation
Jag är pedant, och förmodligen aningens för mycket stundtals.
Jag har ett visst kontrollbehov
(Allt från Elins får stå kvar på min)
TRE SAKER JAG VERKLIGEN VILL HA
MIN degree så jag kan börja arbeta och leva självständigt!
En kropp utan ett UNS av fett.
Ett par manolo blahniks (inköps fredag den 13.e juni, som en present till mig själv)
TRE PERSONER SOM DU UTMANAR
Charlie Andersson
Malin Isberg
Martasessan
SÖNDAGS RELAX - made of Honor, bio med loverboy ikväll.
godmiddag bloggtorkan är över.
skärande ont.
har en stor knut på vänstra sidan av min rygg som gör så att hela min vänstra sida värker så jag håller på att avlida, måste hitta en massör någon gång innom en snar framtid.
Fredageftermiddag och kärlekspojken hemkommer snart från en hel dags arbete när hans flickvän bara suttit hemma med sex and the city påslaget i bakgrunden och planlöst surfande. Borde ha pluggat mer än jag gjort, vilket mer eller mindre betyder att jag borde iaf ha öppnat boken, vilket jag alltså inte har gjort - skäms.
Ikväll blir det bio, drive in - vilket är en upplevelse ut över det vanliga, då jag aldrig i hela mitt liv har varit på en.
Fredagskänslan är inte som den brukar, morgondagen är nämligen helvetesdagen nummer 1. Jag ska köra 30 mil längs kusten till staten oregon och staden portland för att göra ett 5 timmars långt prov och sedan köra hela vägen hem igen och sen gå på fest med desmond och ungefär 10 av hans närmsta tjejkompisar, har jag ens 10 nära tjejkompisar? han har fler tjejer som ringer och sms:ar honom varje dag än jag - någonting är fel med den bilden. SÅ jag är inte direkt jätte excited att umgås med dessa tjejer när jag jag kört 60 mil, gjort ett svinsvårt prov i X-antal timmar som fått hjärnan att koka över minst 7 gånger..
Det är vad jag kallar - to spoil a saturday. Så när jag kommer tillbaka 23:00 på kvällen, så ska jag hämta des på jobbet och åka till festen, där jag måste vara mitt snyggaste jag då jag får känslan av att slänga mig själv i ormgropen.. Jag kommer att bli dömd från tårna och upp, jag kommer att bli hatad från den stund jag kliver in genom rummet och jag kommer känna mig mer utanför än jag skulle ha gjort sittandes på att kafé i västerås med stadens danstjejer. Du kan ju bara strunta i att gå emelie? Och låta honom gå på tillställningen med alla 1000 tjejer som smsar och ringer honom varje dag? NEPP, det kommer inte på frågan, jag är väl inte dum eller?!
Någonting säger mig att det vore nyttigt för mig att låta honom gå själv och på så vis handskas med min svartsjuka, men det kommer inte på frågan - det kan jag inte göra, det går helt enkelt inte.
Så detta betyder altlså att jag frivilligt trampar in i ormgropen med elaka 19 åriga amerikanskor, going on 20. Som självklart är extremt mycket omognare än flickor i samma ålder hemma i svea.
Det kommer vara som att gå in i meangirls med noll utväg. Vi säger att tjejer kan vara elaka hemma i sverige, well, nothing compare to this. En gång aldrig mer sa jag första gången desmond tog mig med till en fest det fans både gamla ex, flammor och tjejkompisar.. men jag kastar mig rätt in de igen.
Jag kan påminna mig själv om när jag många gånger kastat elaka blickar på mina killkompisars ragg, när dom varit unga, jobbiga och högljudda, men inte när dom kommer med en seriös tjej som kan komma att bli deras nummer 1. då är jag vänlig, försöker lära känna och ger personen en chans..
Jag är inte yngre, högljudd eller någonting annat som faller i den kategorien och ajg är framförallt inte en fjortis. Jag är minst 1 år äldre än alla tjejer där, i beteendet skulle jag vilja säga ännu äldre, ålderskillnaden är svår att sätta men det är stor skillnad.
Det är då extremt vad man ska gå igenom för kärlek, om man heter emelie i alla fall.
kanske skulle jag försöka att bara ta det lugnt och låta det vara..
nu är det iaf slut med grublerier, nu är det helg och eftersom lördagen är åt helvete fel så får jag njuta desto mer idag. kärlek till fredag och helgmys.
love.
