.. att söndagar är en ångestladdad dag. Jag ser inte fenomenet med ångestsöndag, själv hyllar jag söndagarna som den bästa dagen i veckan. Slår både fredagens party-hatt och lördagens shoppingrunda. Söndagarna är ledighetens dag, dagen gjord för vila och eftertanke. Duscha bort helgens stress, klä sig i mjuka byxor, stora tröjor och tubsockor - mammas hembakade kanelbullar, en filt och en halvbra film på 3an. Det är härlighet på hög nivå! Det är vad jag har gjort idag - funderat, slumrat, kännt mig mysigt mysig ihopkurad i soffans vänstra hörn.
Hade familjemiddag med tjocka familjen idag, vi är en stor kärnfamilj med varierande åldrar. Idag var det en del åggiga, trötta och bakisfulla individer med vid tillställningen som kanske slog bort lite av kolsyran. Men jag älskar min familj, nu ser jag dom ju inte på minst ett år igen. Det var inga brydda farväl, inga tårar, inget vedmod - det var ett hejrå, vi hörs! och en eller två ynka kramar.. ledsamt, eller har jag själv valt att ta steget åt sidan vad det gäller min familj? en sak är säker, jätte nära varandra blir vi nog aldrig.. Ett positivt steg denna sommaren är mellan mig och syster av den äldre modellen, känner att vi har kommit varandra bra mkt närmre sen jag flyttade till usa.
Mor min började dock gråta i bilen, vilket gjorde mig både ledsen och vedmodig.. Blev chockad först. Hon grät och sa att hon tyckte att det var jobbigt att jag skulle åka igen och inte veta när jag kommer hem igen nästa gång.. men jag vet verkligen inte - så är det tyvärrer. Gjorde ont i mig att se henne så ledsen, särskilt då jag redan var fullt inställd på att om mina föräldrar inte bryr sig om att jag åker.. varför ska jag då bry mig? kall och hård attityd, rämnades ganska så snabbt, och jag kände smärta då min mor visade sina känslor så öppet.. Vi gör nämligen inte så i vår familj, vi känner ingenting alls i vår familj - inte öppet och inte inför andra.
Nu ska det sovas, laddas för 3 fullspäckade dagar innan staterna återses igen på torsdag.
Om en vecka såg ligger jag just nu i min säng på 119th ave i auburn. Märklig känsla då jag börjar känna mig hemmastadd här Västerås igen - sverige börjar kännas som hemma även om tiden slås ner med fikor, slöseri av pengar och sociala events. Längtar efter att komma hem efter en 9 timmars dag på campus med föreläsningar och bibliotekstid och vara helt slut i huvudet efter allt lärande, känna hur informationen packas på lager och tinningarna putar utåt. Åka till gymmet för en sväng bland fria-vikter, spinning pass och löpmaskiner - sedan stupa i säng och sova djupt och drömlöst och vakna tidigt samma morgon och göra samma sak igen för att längta till fredagen då alla hämningar släpps, då allt är undan pluggat och anteckningar är genomgådda för måndagens lektion och helgen kan bjuda på sina härligaste härligheter.. Jag saknar mitt liv och att vara produktiv, fånga dagen - göra mitt - känna att livet rullar frammåt och att löpbandet inte står och tuggar på ett och samma ställe. Utveckling som sker i den snabbaste av farter och framtiden rullar närmre sitt mål. Jag längtar. Att sova länge, sova sent, äta utan regler, äta utan något direktiv, springa när jag vill om jag orkar, supa skallen i småbitar vilken dag somhelst i veckan, umgås med folk åt höger och vänster, ta en dagstripp till okänd location - allt detta är väl hur bra som helst.. men inte så länge som en hel sommar för just nu känns det som om jag vill äta upp mitt hår och hoppa från vallbybron - inte för att jag vill dö, men det är det mest dramatiska jag kan komma på att göra nu och så uttråkad är jag.
Ikväll: Takida med lill-sis. Åker tåget till sala först, hämtar brorsans bil och sätter av mot västerås igen. Imorrn: Malin och Maria kommer till mig innan kalas står för stapeln med förfest och reunion hemma hos anders, innan det bär av mot hotellet. Söndag: Familjemiddag i sala, goodbyes all over again.. börjar bli van med detta nu. Måndag/Tisdag: fullspäckade dagar med vänner och packning och... myskvällar.. Onsdag: Elenor fyller 18 så det ska firas, syrran ska på krogen och jag ska med - förfest hos mig, lite goodbyeparty också (utan att ta fokus från elenor som fyller massa) Torsdag: Elenor och mamma kör mig till flygplatsen.. klockan 09:00 åker vi från västerås och klockan 13:00 lyfter mitt plan..
Det är så snart nu.. One more week to go.. Farlig känsla, märklig känsla, ledsam känsla. Det är kärlek, det är därför.
Skrivtorka och därför kommer här en planeringskvist.
- Imorgon; Elin och Kristen kommer in vid 2, ska visa västerås. - Onsdag; Elin och Kristen är fortfarande här på äventyr, vi ska se västerfärnebo, salbohed och sala. Sen ska vi ut på kvällen då även ligan från sala joinar igen. - Torsdag; Elin och Kristen åker efter en sväng på stan. Sen blir det en myskväll för min del. - Fredag; Takida med min syster. - Lördag; förfest/fest/utgång i sala. - Söndag; Familjemiddag och sen tbk till västerås..
Jag vaknade idag med en märklig känsla. Känslosvall. Det var ett märkligt vis att vakna upp på. EN mijlard tankar och funderingar - ett virvelvall av känslor.
Jag har idag gråtit åt musikvideos, gråtit åt ett lag som precis missade pallen i OS.. det är som om alla känslokanaler har öppnats på vid gavel, utan möjlighet att stänga till. Känslosam bomb! Kärlek är förklaring.
SEGDEG, så känner jag mig när jag ligger raklång över sängen med dusch, mat och ostbågar i framtidsplaneringen.
Gårdagen blev som förväntat - en mycket trevlig tillställning. Grabbarna G och Maria - en härlig kväll med pratt och skratt. Fyndade ett par härliga kilklackar på belleshoes och en jeans tunika från gina, vilket fick bli outfitten för kvällen som komma skulle. Mötte upp Maria efter jobbet när hon kom kånkandes med packning för en armé (en kvinna behöver mycket saker), vi vandrade till gröna skylten och blev 3 liter druvsaft rikare. buss hem till mig och kvällen kunde börja.. eller ja efter 2 timmars dusch, smink och hårfix - så kunde kvällen börja. Grabbarna kom på intåg ifrån Sala, och förhöjde stämningen i huset med rika samtalsämnen, dålig humor men skratthärlig humor. Mer er har jag aldrig tråkigt.
Taxi farbrorn ner tog den långa vägen ner på staden innan jag tillslut kom till pluto med mina kära vänner. På pluto var den vanliga samlingen av människor minus ett par stycken - helgen innan löning betyder ofta det, men jag klagade inte för det betyder inte fullt så mycket trängandes på dansgolvet och inte fullt så mycket dryga småbarn som springer med studiebidragen på högsta spenderar hugget.
Mc D fick avsluta kvällen som enbart var rolig. Tjaffs uppstår som oftast, men jag överlever även det - tar det med en nypa salt och glädjer mig över det faktum att igår, var det inte jag som trampa snett, igår var det inte jag som bråkade. Pissed off lär vi alla bli någongång ibland, men kärlek till livet förhöjer oss gärna även ur det. Så på det stora hela så var gårdagens utgång över förväntan, rolig och precis som det ska vara. Västeråsare på pluto hade igår en bra dag, snällhets piller sprakade kärlek i varje människa - människor kända som okända var ruggigt trevliga - for sure.
Vaknade idag, efter en lång, skön och välbehövlig sovmorgon. Vem tillät vackert väder på min bakisdag? Så om vi skulle kicka igång även denna dag, med dusch. Sen blir det mjukis dress, smarrigt pizza och härliga ostbågar för hela slanten - man får.
Ibland måste man klippa banden - det gör jag nu. Inget ledsamt, ingenting sorgligt - precis bara som det är. Life goes on - life's to short. Jag kan inte stå på sidan och kolla på och då väljer jag istället att gå åt andra hållet. Jag är feg men orkar inte längre - så då får det vara. Energi kan inte försvinna säger dom, men ger man och ger man hela tiden så laddas aldrig batterierna om igen.
Batterierna måste stärkas, så därför lägger jag mina krafter där min energi hela tiden fylls på med allt det jag behöver, kärlek, omsorg och tillit. Jag hoppas det hjälper, för nu ligger det djupt.
Det är en märklig känsla - Ewa min förtrogna vän som börjar känna paniken över att jag om 2 veckor sitter på planet tillbaka till staterna vill spendera så mycket tid som möjligt med mig nu, hon kom idag förbi innan jobbet i 4 toppen spenderatid timmar, hon hade med sig god lunch fron hemdals, pasta i stora lass! När vi sedan vandrade iväg till macken för att ge efter för frästelserna, (mina = ramlösa och lakrisal) så slog hösten in sitt charm när regn och sol växlade värre än humöret hos en 15 åring tjej med pms besvär. Det är höst på riktigt nu. Sommaren är officelt över. Nog har jag spejjat igenom minst 20 bloggar senaste veckan som har dyrkat samma tanke, men jag själv har inte velat accepterat. Vad hände? Det är nästan 2 månader sedan jag kom hem och vad har hänt? jag vet inte och med den tanken så försvann sommaren. Det mestade regnade bort. Hösten betyder alltid förändring, hösten betyder alltid förnyelse, hösten betyder alltid nystart - i alla fall för mig. men inte denna höst.. Denna höst så förändras allt här hemma, medans jag åker tillbaka till det vanliga, hemtrevliga och livet. Det är det som är skillnaden denna sommar - då jag antingen har haft panik för kommande äventyr, känslan att vilja stanna hemma i västerås eller blivit kvar i västerås och sett alla andra åka iväg och få panik för att allt förändras.. Nu är det jag som åker iväg, lämnar mina nära och kära kvar här - men ingen paniken i bröstet över att inte veta vad som komma skall... det är en skön känsla av lugn - jag tror vi kan kalla det för inre frid. trygg, beslutsam och lycklig - ända in i själen. (och jävligt förkyld)
mamma är i hallsta, regnet forsar utanför.. en bra bok, en kopp varm choklad, hönekaka med ost och paprika och choklad med russin och mandel som mamma lämnade av här hemma för att jag låg med snorig näsa och värkande hals.. gå ner i vikt och komma i form - gör jag när jag är frisk. Vad är det för mening med att äta rätt när man inte kan förbränna med att springa? Spåret väntar när febern har lagt sig, tills dess - njuter jag kalorierna som om de vore mina sista. Tjocka människor är lyckligare - det är vetenskapligt bevisat. Så bitter, hungrig och träningsnarkoman kan jag bli när jag kommer tillbaka till usa.
Snoret produceras i mångfalld, känns som om hela min hjärnsubstans är påväg att fly sin kos. Tryck i huvudet, tryck över bröstet, ont i halsen och feberfrossa. Men dagen är bra i alla fall då betygen för sommar-terminen idag publicerades, hurra vad jag har jobbat bra. 3.9 i min critical thinking and 4.0 in my journalism - så det var lite lyckorus mitt i all snorproduktion.
Dock har det spökat en hel del i hjärnvärksamheten, och funderingarna har varit många - tills det ledde till ett mentalthjärnsläpp av panikångestattack mitt i all sjuklighet. Paniken rotade sig hårt och jag kunde inte erinera mig om att jag någonsin känt någonting liknande i mitt liv. Har ni någongång blivit tillsagd en sak, en sak som om motsattsen bevisades vara den sanna skulle rämna hela er relation? Vilket betyder på att personen som sa någonting till dig endast skulle tjäna på att ljuga för dig. Så känner jag just nu, medveten om att det jag har blivit tillsagt med största sannorlikhet är en stor lögn som skulle kunna ändra hela min värld - men den sanning, som inte har blivit sagd, väljer jag att bortse ifrån men ibland så kommer dagar som denna då paniken sitter i halsgropen och du vet djupt där innen att det är en stor fet lögn och denna röst säger till mig, ryck upp dig förfan, sånthär kan du inte ta - säg ifrån! Men så kommer den andra rösten och börjar arbeta ner den rösten igen, den rösten som satte mig i denna situation från första början.. rösten som som säger, nej men det är absurbt, det är inte så, självklart så var det ingen lögn, tro på mänskligheten - tro på godheten. Detta ger mig hjärnsläpp för jag känner mig som ett känslomässigt vrak innombords, men det är för komplicerat för att någonsin kunna prata om, sanningar som aldrig någonsin kommer bli mina sanningar - vissa saker måste man kanske acceptera som ovisshet - vissa saker kommer man helt enkelt aldrig får veta sanningen om.. (det är här det klyver sig - jag vet ju sanningen och det är inte den som blivit sagd till mig - och endå gör jag ingenting åt det = jag är en patetisk människa, utan inre styrka som kan lekas och köras med hur mycket som helst?)
"Ibland blir det bara för mycket för mig, ibland är det bara ett fel" Livet är för kort - det vet jag - men går det att göra någonting åt det? funderingar ska göras i sjukbädden - för här lär jag bli fast i ytterligare ett par dagar.
Möta kristen och elin och megan i sthlm på söndag! Kristen, elin och megan kommer hit på tisdag! utgång på fredag, utgång på onsdag, utgång på lördag, utgång på onsdag. Hemgång på torsdag - längtar.
Det ska bli en skön känsla att gå av på seatac airport - komma igång med livet igen. Klaga på skolan, klaga på vardagen, njuta härligheter och leva livet - istället för att sakna och inte känna sig bekväm och hemma.
Det är bara så att mitt liv är ju där borta, även om mina bästa vänner och familj finns här som finns dom ju även alltid med mig i mitt hjärta, på så vis så finns dom alltid nära. Men det är ju där mitt liv är, mitt hus, min skola, mitt dagliga umgänge.. det är ju det jag gör just nu, vad jag gör om 1 år, det får vi se då, vart livet för mig är ett besynnerligt mysterium. Jag drar dit vinden för mig och jag lyckas ju alltid hitta rätt, amazing människor och lycka - livet är för kort för att inte levas ut till 100%. Lev varje dag som din sista? dramatik - helt klart, men rätt och sant.
Lördagen blev en creative one! - prov i hallonbergen. - kaffe-date med bästa Hedvig downtown Stockholm. - Uppmötning av ewa, fia och jenny hemma hos ewas bror i rissne, middag och mys innan krogen skulle gästas. - Uppskuren tå fick mig att vänta om vi t-banan och ta en tidig säng istället för att joina dom andra ner på uteliv.
Söndagen slog fram med dunder och brak - tok ont i tån! - vaknade tidigt, ont i tån. - Vandrade till t-banan, ont i tån. - frukost på Donken, ont i tån. - tåget till västerås, ont i tån. - hämtning av mamma, världens bästa. - mys i soffan med "jätte salta" och beck. - ONT I TÅN!
Måndagen blev bästa vänner på rad. - Karin och min favorit bebis Stellson kom på besök, kärlek! mös med stella på filten på golvet. - tog bilen till Sala och umgicks med syster och bror i 2 timmar innan.. - jag gick på en efterlängtad middag med 2 av mina bästa vänner Charlie och Alex och Alex fantastiska flickvän Maria, det var en mysig middag med taco-paj, rödvin och härliga samtal, skratt och planering! bästaste!
Tisdagen, snuvfabriken... - vaknade med sprängande huvud. - tog bilen med sisterister, över till andra sidan stan för att färga hår hos den andra sisteristern. - blev lite ljusare, elenor fick en blond utväxt i stället för mörkbrun. - tog bilen tillbaka till västerås. - hämtade ewa för en lunch på hälla, bästavän date igen!
Har nu legat på soffan i massa massa mjukiskläder med alldeles jätte mkt snuva, feber och halsont. varför ska jag alltid bli sjuk? fy vad less jag blir, for real. Säääärskilt när jag i åtanken har 2 veckor kvar innan jag sätter mig på flygplanet på arlanda och ett schema fram till den dagen som är fullsmockat som aldrig förr. Massa vänner som ska ses efter, massa familj att umgås med och massa kläder att packa, massa saker att förbereda.
Från och med fredag så är det fullrulle i schemat och inte en enda öppning - mer eller mindre, fikor och smärre filmkvällar - absolut. vill någon joina på en av de 4 utgångarna - är ni mer än välkomna. avskedsfesten är den 3e september, eftersom jag åker den 4e - hoppas så många som möjligt kan komma även fast det är en onsdag.
Mamma fick hem två kattungar idag, elenor döpte den ena till Molly och riwer fick döpa hanen som blev tiger. Antar att jag är för gammal för att namnge djurskrällen som släpas hem. Söta som socker är dom i alla fall.
Idag har mina två online-kurser avslutas och jöss vad skönt! Äntligen är pressen borttagen och det är över 1 månad innan skolan sätter igång igen - knepigt med quartersystem.. sen är det 13 veckor stress följt av en veckas lov och sen 13 veckor igen.. och så fortsätter det.
Hur som helst så lockar sömnen snart - det behövs. För imorgon våndas det äckliga provet från 10.30 - 15.30 med tung engelska och ingen rast.
Sen är det stockholms stad som ska gästas för en utgångskväll, gud vad kul det ska bli!
Allt jag har att säga är att livet är för kort och man ska leva varje dag som om det vore den sista. Stör dig aldrig på saker som du inte kan göra någonting åt.
Det gäller bara för mig, just nu, att komma tillbaka in i min egen tankegång och inte tappad allt jag har byggt upp. It's layed-back ma. Not the uptight way.
Jag önskar bara att människor kunda sluta bete sig som uppstoppade hösäckar. Om du tar åt dig av denna mening, så borde du kanske ransaka dig själv - för har jag inte nämt någonting så är det inte dig jag antyder. Om du inte tar åt dig och vet att du står med ryggen fri - så vet du vad? trippa vidare med det där underbara leendet i vetskap om att du har världen på din sida idag.
moral och känsla? vart försvann det? Vad har hänt med oss sedan vi trampade ur sandlådan? vi har fått visakort, lite för mycket ryggrad och stoltheten trycker som nålar i arslet..
släpp loss, det måste vara tröttsamt att hålla den där fasaden uppe. Låt livet leva och lev det med det istället för att kontrollera varje liten sekund - du missar impulsiviteten.. och det är den som får livet att gå i bergodalbana och det är så livet är skapat att leva.. annars vore vi alla bra en hög visakort ägare på prozac, utan känslor och utan medkänsla.
Helg på ingång imorgon. Jag ser fram emot. Provet på lördag kan suga min vänstra, men ibland så är ett måste ett måste hur impulsiv man än må vara. Sen blir det stockholms bakgator med min bästa, fia och hennes bror - kanske kan jag även flirta med mig hedvig ut på en vänstersväng? tåls att undersöka.
Dagen har spenderats i soffan - uttråkad som ett överblivet sågspån med ett scitzo-väder härjandes utanför. "Inside reporting" har lästs flitigt för min sista tenta online imorgonkväll. Även ett par hundra ord har försökt prentats in för mitt ACT på lördag. En sak jag har märkt är att det är hyffsat vanskeligt att förstå sig på ord på engelska som man med nöd och näppe knappt förstår på svenska - hård kamp för ett 6 timmars prov i Sunbyberg på lördag!
Hur som helst.. get to it all ready! - I November förra året fick jag damp på min kommunikationsbok och gick upp till min instructors officehours och fick ett academiskt närvsammanbrått. Jag och siffror går inte ihop, det vet vi. Kommunikation ska vara en basic grund för mig att ställa mig på, men ack så fel jag hade när vi trampande in på chapter 8 "Syllogism" om A är B så är C också A. Om A och B inte går så kan heller inte C gå. Men om A går och B trappar efter Så kan C bli möjligt... och detta då inkluderat i hur man ska lösa argument och analysera och bryta ner argument.. Alen frågade mig om jag hade gått talskola då mina argument är ganska vattentäta ibland, nu inser jag varför.. Hur som helst, fick jag inte bokstäverna rätt även om jag tror att budskapet gick hem.. FAN nu kom jag offtack igen! Hur som helst så hade jag mitt akademiska närvsammanbrott och min lärare som också är min favorit lärare, mr Will Scott såg chockad ut.. "I thought all swedes were calm souls..."
Hmm.... jag? nej. Många andra? kanske. Svenskar utomlands (min erfarenhet) ses som..
Blonda. Snygga. Smala. Vänliga. Glada. Lugna.
Well, jag är inte blond - inte just nu i alla fall. Sådär jäkla snygg kan man nog inte kalla mig heller, medelmåtta som gränsar till alldaglig. Smal är nog det sista jag är, men det beror ju också på vem man jämför med;) Vänlig är jag - mot människor jag ej känner. Sen kommer argbiggan fram. Glad? Jodå. Glad är jag faktiskt, men det kanske är för att jag inte smal? det sägs ju att tjocka människor är lyckligare. Lugn! BAH!
Bevis på det är när jag idag tappade greppet.. igen! Jag lagade mat, tog lång tid på mig, gjorde smarrig stuvade macaroner, stekte falukorv och gjorde en stor sallad.. mmmmmm, så skulle jag lägga till sista nichen! Ketchup!... där sprack det, den hade mamma släpat med sig till jobbet i morse. Vill ni veta hur arg blev då? jag slängde maten och diskade disken och var sen skitförbannad i 2 timmar för att jag fortfarande var hunrig men vägrade att äta min goda mat utan ketchup! patetisk? hell yeah. men that's life. bra humör, så länge det varar och jag tappar det sjukt fort - även om jag ganska lätt kommer on track again. Hur som helst.. så lätt tappar jag humöret, ska sanningen fram så blev jag så arg för att det inte fanns ketchup att jag nästan började gråta! haha, erkännandet kommer här... dags för angermanegment? I think so.
några andra bevis på taskigt temprament..
En gång.. i vintras, så satt jag och försökte fixa Des Ipod, som jag hade råkat raderat all musik på.. han blev mer och mer frustread och bad me ge tillbaka den, så han kunde fixa den - men jag var envisa lotta och skulle fixa, så 3e gången han bad om att få tillbaka den lossnade tempramentet igen och jag kastade den rakt i ansiktet på honom, han fick fläskläpp.
En annan gång.. Så körde jag bil och min Cd hakade upp sig på I-5 mot seattle och jag blev vansinning och smällde till Cd spelaren, cd'n kom ut, men ingen annan har kommit in igen sedan dess...
En annan gång.. Så blev jag så förbannad på min resväska som vägrade göra som jag ville så jag sparkade på den så hårt att dragkejdan gick sönder och mina flip-flops gick sönder..
En annan gång.. så bråkade jag med mamma och blev så arg på henne att jag slängde 3 bitar blodpuddig på henne och i sin tur tog hon en näve lingonsylt och slängde på mig..
En annan gång... min kamera fungerade inte som den ville, så då slängde jag den i backen och om jag tänker efter så har jag nog gjort det med alla mina elektronik prylar.. även datorn och den överlevde inte..
Jag är motsattsen till lugn och tappar tålamodet fortare än du kan säga "finn lugnet".. Som fotbollspelare har jag fått X antal röda kort för dåligt temprament och som fotbollsdomare har jag gett X antal röda kort för att få spelare att hålla käften..
jag är ingen god människa, men jag överlever i alla fall. Jag önskar dock ibland att jag var en sådandär genomsnäll människa som aldrig tappar tålamodet, som är så snäll så det lyser om det - en sådan som man tänker, oj vilket gott hjärta hon har - det är dock någonting ingen någonsin kommer säga om mig.
Ingen god människa må så vara.
Men jag är en lejoninna mot alla goda människor i mitt liv i alla fall, lite för passionerad för mitt eget bästa må hända. Men återigen, jag är ju jag och jag vore ju inte jag om jag var en god människa? så jag fortsätter väl vara jag, bärandes en tröja i framtiden som lyder "varning för oförutsägbara vredesutbrott men också en rejäl dos med kärlek"
Ibland så vaknar man till en dag som denna. Först blir man väckt. 3 gånger ringer telefonen av 3 olika individer, när Elin ringde som nummer 3 gav jag upp och vaknade till liv.
Värmen hade ju hoppat fram igen så en mysig fika på stan blev det, sen bankärenden med Ewa som nu har fått fullmakt på mina konton på banken - är man inte hyffsat tighta vänner om man ger ett sådant ansvar. Det är ju bra risigt om vi börjar bråka dock och hon går in på banken och tar ut alla mina pengar.
Sen ska skulle jag vandra hem. Det var här det hände. Jag vandrar förbi mimerporten på cykelgatan, lyssnar på SÄKERT! som just nu spelar bäst musik i min Ipod. Helt plötsligt från ingenstans kommer en bil och ställer sig precis på övergångstället på cykelbanan där jag gick. Tvärnit men jag gick fortfarande in i sidan på bilen. Chockad av tanken att hade jag tagit ett halvt steg en halv sekund tidigare hade jag varit lingonsylt nu, markerade jag irriterat med armarna händerna - som en förbannand italienare - att här går jag och här är det övergångställe - Släpp fram det sebra randiga folket FÖR FAN! chocken lades sig, säkert! poppade vidare och jag började gå, efter att jag fick gåå ruuuunt bilen eftersom han och hans medpassagerare vägrade att flytta på sig. När dom sen körde ut och började köra påvägen, alldeles vid sidan där jag gick - så pekade killen ~ 25 år - finger åt mig och gjorde fulaste minen! CHOCK nummer 2, jag stannar, stirrar och börjar asgarva..
Får vuxna människor betee sig på så vis!?:O totalt i chock fortsatte jag vandra hem och funderade.. vad håller människor på med.. jag blev nästan påkörd, vilken man då kan förstå att jag hoppade till och visade lite argt att man inte får köra på människor.. sen pekar dom finger också!? jätte roligt. jätte roliga människor finns det verkligen.
Sen blev jag nästintill påkörd av 2 cyklister som hade heeeela gatan på sig att cykla, men istället valde dom att cykla 2 cm från mig och plinga islket och sen slänge en ilsken blick över axeln!
vad ska jag säga.. ? FÖRLÅT FÖR ATT JAG GÅR HÄR!?!?!?! jätte roliga människor - en gång till.
Kan vi inte bara ta en snällhetens dag och inte spilla vår energi på att vara elaka och arga!? stressade och panikslagna? och lära sig köra bil - så vi slipper köra på varandra? lite schysst vardagsmoral - bara en tanke, tåls att tänkas på.
Så om 1 vecka anländer Kristen till Skåååne och Elins hemtrakter, stax efter det anländer även Megan - veckan efter det släpar dom sig norrut till mina hemtrakter. Funderingarna har blivit många vad det gäller att sätta dem i syssla när dom kommer hit. På måndagen så möter jag upp dem i stockholm, så det är inte riktigt mitt ansvar eftersom det inte är min stad - det ansvaret lägger jag på någon annan! Tisdag till Torsdag är dom dock här i gurkstaden och aktiviteterna är säkert många om man så vill. Men jag har ju aldrig turistat i min egen stad. Någon som har något kreativt förslag!? Traditionell svensk förfest ska dom få prova på - det existerar nämligen icke in the states. FIKA är också ett fenomen som dom ska vi ertappas med att utföra mitt på blanka dagen, fika är extremt svenskt och det enda landet i världen som jag har besökt, (vilket är ett par stycken) som har ett eget ord för det. Fika är ett extremt vanligt ord i folkmun här, ett ord som man använder mer eller mindre varje dag.
Vad mer är typsikt svenskt, och vad mer finns det att göra i Västerås - som inte är tråkigt? Fullspeckat schema dessa två dagar - helt klart! mer än välkomna är ni att roa dessa amerikanskor och skåning tillsammans med mig, det är en svårflörtat audience!
Nej nu ska jag ner och fika med Ewa och Chrissty. Sen följa med Elin till skatteverket och ta en fika även med henne. Sen ska jag ut och springa. Sen ska jag kolla på min brors fotbollsmatch. Sen ska jag ha myskväll hos Elin. Sen ska jag hem och somna över min journalistik litteratur. FINALS PÅ FREDAG och ett 7 timmars långt prov i stockholm på lördag, kul att va jag ibland - helt klart.
Det finns två släkten Lindgren i Sverige/Norge - efterforskningen har inte gjorts och släktforskande låter alldeles för tråkigt för att jag ska orka att ta etu med det! Men jag drar mina egna små slutsatser. De två släktena är extremt olika, ena släkten var en fin familj från norra Sverige, med rikedom och mätta magar, massa kossor och grisar att göda på gården och fina klänningar att bära i de stora fina huset. Den andra släkten Lindgren kallades tattare Lindgren och härstämmar från norska gränsen i värmland. Det var en familj som livnärde sig på vad dom gillade bäst, skriva, måla, sjunga och dricka brännvin. Med häst och kärra flyttade dom runt som det behagade med deras tillhörigheter på släpet som endaste ting dom ägde. Så jag drar slutsatsen att jag härstammar från tattare lindgren släkten som inte brydde sig om rikedom och ståtlighet. Min familj må idag har jobbat sig upp från gatumusikanter och målare, men rastlösheten håller i sig sanna mina ord. Eftersom jag själv har myror i brallan vad det gäller boende situationer - så är det ett bevis i sig, 3 gånger har jag flyttat under min tid i USA, vilket är bra mycket med tanke på att jag varit där ett år. Pappa och Mamma har dragit med oss på så många flyttlass att jag tappat kollen, byta skola för varje terminstart var en vanlig egenskap vi snart lärde oss ganska väl. Så därför har jag dragit den slutsatsen att jag helt enkelt någonstans påvägen ramlade av ett tattarlass.
Idag så har jag studerat journalistik som den duktiga studenten jag är, tagit bilen till rocklunda för en härlig vända i höstiga spåret, lagat kantarellstuvade varma mackor med rödlök och vitlök,mums! nu ska jag plugga lite till och ta mig iväg till sarah så fort jag är färdig med studerandet.
Kärlek till livet, det gott att leva - även om man som fröken jag, har ramlat av ett tattarlass på vägen. Hösten är påingång och det uppfyller hela kroppen, en nöjd känsla av framtidssug och gläjderus. Kärlek!
Ligger och läser min aptråkiga kurslitteratur då jag plötsligt hör konstiga ljud från ovan. Inte religöst sett från ovan, utan från ovan, som i above my head. Lät först som om någon blev misshandlad eller hade kraftigt bråka med hårda ord och höjd röst, så nyfiken som en annan är, sänker jag musiken och spetsar öroen och får genast bekräftat att gud straffar somliga väldigt fort. Ljudet från ovan är grannarnas högljudda söndags sex - vilket jag pga min nyfikenhet nu inte kan få ut ur mitt huvud. Stånkande, slående i sängkanten, sängen smäller mot väggen, resåren smäller upp och ner, njutbara tjut - japp, allt detta flög nu in i mitt huvud bara för att jag skulle vara så nyfiken.
Frågan är om jag är äcklad, confused eller kanske rent av avundsjuk på deras djuriska sexövningar. Här ligger jag med en kurslitteratur som suger värre än någonting annat jag någonsin varit tvungen att läsa, äter polly och hör höstregn smattra mot rutan.
Tvåsamhet är vad dom har och patetisk ensamhet är vad jag har och nu också till råga på allt, och allt dom gör är att påminna mig om hur ensam jag är med min kurslitteratur, polly och jävla höstregn.
bitter? Nej, tvär-accepterar livet bara och är mycket väl medveten om att solen kommer efter regn, uhm ehm hmm - då pratar jag självklart om, ja just det, ehm vädret ja.
mat, godis och chips är en väldigt vanlig abstinens för mig - likaså tränings sug och utgångs sug. Men mitt största abstinens besvär är sex and the city. Eftersom min älskade box är kvar i USA, så har jag med youtube försökt att stilla det värsta behovet. Men idag kom min älskade ewa med hennes halva box, säsong 4,5 och 6 och jag är återfödd och tillbaka i matchen igen. tack älskade ewa för att du gav mig en söndagskväll i min egen lilla fantasivärld och jag hoppas att det går bra för dig kväll på jobbet;)
Realist, pessemist, realist, pessemist. - aldrig varit jag kommer aldrig att bli jag. Jag tror att allt är möjligt, känslosam och en naiv drömmare enligt många. Men jag är hellre jag än en ihålig stel person som klankar ner på precis allt och ifrågasätter alla dina motiv, frågor och känslor.
Det är natt nu. Mörkt höstväder har sedan länge lagt sig över staden.. tankarna går i ett, fundering - en tanke som försöker göras logisk, vilket aldrig är lätt. En oversized klänning och tubsockor börjar snart bli för kyligt och en varm säng lockar vänligt "kom kom kom", men inte riktigt än, checka in till john blunds värld hinner jag så småning om. NU måste jag få mina tankar på rätt köl igen, för i morgon när jag vaknar ska allt vara klart - utstuderat och planert - in i minsta detalj.
Ja, jag är duktig på att be folk att dra och stänga det ute - och för att leka sanningens stund för ett tag så måste jag berätta att just nu är det en av dom egenskaperna jag har som jag skulle klassa som en bra egenskap och jag är nöjd att jag besitter den.
Imorgon ska jag leka med ewa, bästa! På måndag blir det äventyr ut i hallstaskogarna då jag och sarah ska plocka svamp. sen blir det tjejmiddag oå kvällen med blåbärspaj till efterätt, fika med klara ska också hinnas med. sen blir det plugg hela veckan då sista grejjerna ska vara inne på fredag för skolan.. sen blir det tidig säng för min del, stockholm tidig morgon på lördag, skriva prov och sen stanna i stockholm över natten och gå ut på något kul ställe där, ser vi fram emot!
Min syster spillde för ett tag sedan ut ett helt glas rödvin på min alldeles nya vita tröja i stickat material. Mor trollade med Vanish - puttsveck var det, varje liten fläck utan ett spår av missfärgning.
Vilken underbar grej. tåls att tänka på för svåra fläckar, en skop och det är bortrollat på ett kick!
Vad är det som händer med världen? Har vi flyttat tillbaka X antal steg? tillbaka på 50 talets skräck för krig på nära hemmplan? vapen vilan har nu gett sig. riskerar att leda till ökad rysk kontroll. Att ge sig på ryssland? för att tag tillbaka land? när gränserna i dag är luddigare än någonsin? ryssland hotar med fullt krig? stora ryssland mot lilla georgien.. USA som stöttepelare och världen står utanför med rädlsa och tittar på..
för ska sanning fram, jag är rädd. rädd för vad mänskligheten ska behöva utföra och gå igenom. Jag är rädd för krigen som aldrig slutar.. det talas om att det inte är här hemma, men som jag sa tidigare.. gränserna idag är luddiga.. vad som drabbar stormakter, drabbar världen.. står vi inför ett nytt storkrig när irakfrågan fortfarande är het?
För att inte tala om rysslands ökända kärnvapens makt. För att inte tala om rädsla som många gånger har seglat på tapeten.. förutspått kärvapenkrig 2008/2009... som jag skrev i mitt inlägg om "it's not the end of the world" i juli månad..
Rädd? Jo det är jag. kanske inte mycket för min egen del. Kanske för framtiden, kanske för mänskligheten, ekonomi och jobbfrågor.. när ska det bli bättre? när ska mänskligheten lära sig av historian? nej, historia upprepas aldrig, människor upprepar historia och det för mig är förskräckligt och skrämmande.. jag anser att vi borde vara smartare, tänka mer logiskt och fundera på framtiden och lägga girighetens tand på hyllan.
mer efterforskning och detaljerad blogg om ämnet kommer innom kort.. just nu är jag upprörd och fundersam, rädd och betänksam - samtidigt kommer iver och känsla för framtidens yrkesplan.. sätt mig på ett plan, idag.
Broder kommer snart och plockar upp mig då himlen är för grå, för tråkig och för regnig för att jag ska vilja traska. Mor har bilen, så står man då billös så får helt enkelt lillebror som har permis från lumpen över helgen komma med illfart ifrån sala och hämta upp sin käraste syster som har en del ärenden att uträtta. Gröna skylten ska gästas, hälla har en del oundersökta affärer och fröken em har ett kraftigt behov att stilla - pengarna brinner i fickan? Japp, det gör dom.
Om 4 veckor är jag tillbaka i USA, ligger i min säng, i mitt rum, i mitt hus och sover - det är precis vad jag gör idag om 4 veckor då klockn är halv 5 på morgonen och tröttheten samt yetlagen sätter sig fast bakom ögonlocken, 3 dygn med sömn - sen är jag återställd, redo att ta på mig världen igen.
Om 1 vecka och ett par dagar så anländer Kristen till Skåne, efter den långa färden över atlanten, då elin och hon gottar sig i skånes skönhet första veckan kommer dom veckan efter upp till mig! 27e augusti anländer dom till västerås och det är kärlek! Självklart så kommer även Megan! HURRA! kristen och megan för lite usa feeling över till en försvenskad emelie. Megan stannar när Elin och Kristen drar sig tillbaka söderut efter 2 dagars visit i gurkstaden. Megan och jag ska utforska en konsert, en utgång och en familjemiddag den sista helgen i Augusti innan jag sätter fröken borjesson på ett tåg upp till norrland och sundsvall - där hon ska studera och vara ambassadör för våran skola i USA fram till JUL.
Sen är det måndag och det är september. Kvalité dagr är då på ingång när jag tidig torsdag morgon bär iväg till arlanda igen, för att återse det kärvänliga om ännu ett år. Onsdagen kvällen innan blir utgång då syrran slår på stort och blir 18. Tröttheten kommer att svida när jag tar mitt pick och pack till den andra sidan pölen åter igen.. men det betyder att jag får sova och det är bra. För fan vad trött jag är på Arlanda - seatac airport streckan - det är ju såååå jävla långt! träsmak i rumpan och balong vader till följd - jahadå.
Dans för kvällen och myskväll med sarah imorgon - livet är gott att leva och mina vänner är fantastiska. Jag må vara duktig på att be människor att dra, duktig på att stänga ute människor ut mitt liv men det med rätta. Varför kalla någon sin vän, när du inte kan se benämningen "vän" och personen i fråga i samm fakta-ruta? Alla människor är inte menade, ibland måste man dra vidare och fokusera på det som är bra i livet - på människor som tycker om dig, genuint bryr sig om dig och trivs i ditt sällskap, istället för människor som pratar bakom ryggen och sviker. Någon som förstår resonemanget? Själv står jag idag med ett fantastiskt umgänge, underbara vänner och kärlek stöttande i ryggen. Livet är på sin övre kant, lyckan finner inte ord.
Sommaren faller ner framför mina fötter i gula och bruna nyanser, det sköljs undan av hösten som grått och trist rensar mark och natur från sommarens magi.. Luften som förr var så ljummen och varm, har nu bytts ut mot kylande vindar.. Hösten kommer med djup - en förklaring till vad som under sommaren inte kunde sättas ord på. I samma stund som sommaren faller ner från träden och hösten rasar från himlen, så får jag alltid en känsla av frid. En klarhet, en självklar förklaring - en känsla lätt att sätta ord på.
Saknad är en. Kärlek är en. Framtid är en.
Mina pusselbitar faller på plats. I samma stund som hösten faller så känns alltid så självklart - man hittar tillbaka till sig själv, känner sitt inre lugn, faller tillbaka till sitt ursprungsläge, en aning visare och en aning klokare. Under ett fåtal andetag av den friska, kyligare luften faller visheten på plats och batterierna laddas om för en framtida urladdning. Under ett fåtal andetag, insuper jag allt det som den kvava sommerluften har fått mig att missa.
Jag gör en snabb analysering, genom minnet och genom känslorna som flödar för framtid och saknad. Jag känner ett rus genom kropp och själ, en känsla av stabilitet, trygghet och frid och jag inser vad hösten gav mig i år.. Frid.
Frid - betyder inte att livet är lugnt och skönt, skapat av en värld utan kaos. Det betyder inte att livet blir enkel dans på rosa moln. Det betyder inte att stormarna aldrig kommer att riva tag i dig, så att du näst intill förlorar fotfästet och faller.. Frid är känslan av lugn som du erhåller i dessa situationer. När livet stormar dig till tårar och olycka, när världen runt om dig är kaos - så är friden fortfarande funnen om du djupt i ditt hjärta har tillit till lugnet som du vet kommer att infinna sig när stormen har lagt sig och därför förlorar du inte fotfästet..
En inre frid har lagt sig. - trygghet, omsorg och kärlek.
believe, always believe. Because I believe in you.
Sommaren blåser bort, grip tag i känslan och låt dig ej ryckas med. Varje årstid ger dig någonting nytt, om du öppnar ögonen, öppnar din hjärta och låter dig själv ta emot. Lev på känslan.
Jag har idag tagit itu med ännu ett kapitel i "inside reporting" - journalistik dröm eller ej, det finns en bakisida på varje yrke. Jag sprang idag på ett enterprise projekt, skrivet av journalisten Diana Sugg - som för denna artikel serie även mottog the pulitzer prize år 2003. Det gör ont att läsa och det är en verklighet som för många är svår att förstå. Barn dör, det gör dom - men det är för många emot naturen. En förälder ska inte behöva överleva sitt barn. Trots detta händer det varje dag världen över, i denna artikel så beger vi oss till Maryland, USA. Jag kan vänja mig att läsa om brutala mord, övergrepp och terrorist-dåd, det tillhör vardagen, särskilt för en collegestudent i USA. Men en sak som jag aldrig kommer kunna läsa med torra ögon och utan ett tungt oberört hjärta är stories some denna.
Det är en artikel serie i 4a stycken delar, du finner länken till dem alla här under.
Att ägna en hel dag att följa dessa unga svenska tjejers blogg måste för många anses som en bortkastad dag. Själv ser jag det som en dag med en hel del humor och en del goda drag på smilbanden. Dessa tjejer sitter och kastar skit på allt och alla och har helt tappat greppet om varför människor en gång i tiden startade med bloggar. När jag själv satte mig och öppnade blogg.se första gången så var det inte fullt så vanligt som det är idag då blogghysterin bara vräker sig över ungdomen. Det är som lunarstorm, all over again. Då mest besökare har byts ut mot statusen och härlig design mot PRO som jag aldrig förstod mig på. Men nu sitter människor med egna webbsidor, eller bloggar som vi kallar det och beter sig precis som en annan gjorde för 7-8 år sedan. Det måste jag bara få säga, det är ingen bortkastad dag. Jag har lärt mig jätte mycket. Dom sitter och kastar skit på varandra, dom tillhör eliten har upp mot 20.000 besökare om dagen, lägger upp fler bilder på sig själva än britney spears syns i PEOPLE. Så undrar dom varför människor inte tar dom seriöst? Men skriv om någonting seriöst, så lovar jag att jag ska läsa och ta in informationen punkt och pricka. Sysslar du med mode-blogg, gör då det och lämna allt det där andra åt sidan. Så kan man fråga sig, vad håller jag då med? som skriver om precis allt mellan himmel och jord? Det är ju precis det som är grejjen med mig, jag är ju precis allt mellan himmel och jord, eller tror i alla fall att jag är det - hoppar fram och tillbaka som en annan tossing. Men sen sitter jag heller inte med 20.000 besökare om dagen. orkar sitta och gnälla på andra människors bloggar? Misstolka mig rätt, jag klagar inte på era bloggar - jag tycker dom är jätte komiska och vill gärna ha dom kvar för med underhållning, bättre än både big brother och robinson, för det är de det har blivit på den nivån av bloggerskor - en dokusåpa. Och en riktigt riktigt underhållande sådan också. Finns det något land än sverige där det kryllar av så mycket C-kändisar? Alltså har jag bedrivit en väldigt underhållande dag idag!!
Här kommer dock några bloggar som jag tycker håller hög kvalité, inte bara på utsidan, men även på insidan - det finns tom en dialog att följa.
Men där finner man heller inga pinn-smala överkonsumenter, som sitter och spyr galla över andra pinn-smala överkonsumenter. Det finns heller ingenting komiskt över dom. Det finns ingentin lättvindigt med dom. Det finns ingenting som får det att dra på smilbanden och gotta dig i andras liv. Nej, det är den bistra verkligheten, brintad svart på vitt.. därefter så beror det helt på vilken verklighet man själv lever i och i vilken verklighet man själv väljer att bry sig om och sätta sina värderingar i.
Världen är ganska så full av ganska så mycket, it's a smorgosbord - finns både det ena och det andra och det räcker gott för oss alla.. en lite fundering bara, tänk om all dessa bloggerskor, istället för att skrivao om kläder och skor, skulle kunna använda deras makt med deras 20.000 besökare om dagen att skriva om lite allvarliga samhällsproblem istället och kanske samtidigt som dom visar fram hösten nya h&m kollektion.. 20.000 läsare om dagen, är 7300000 läsare om året.. förstår vilken förändring till det goda det skulle kunna bli.. om alla kunde läsa och ta till sig om källsortering lika väl som vilken sjal som ska köpas på gina tricot till hösten.. Men kampen är inte lätt och tack och lov för människor som knegar sig fram och kämpar för allt dom är värda för att alla människor i världen ska få det samma liv som du och jag..
Kampen är tung, orättvis och hård. Men vad är det man säger? skam den som ger sig. På torsdag vandras det iväg till Amnesty's första möte på högskolan i västerås. Inte är det många, men vi finns och vi hörs.. men en så länge är skinnjackan viktigare barnarbete i kina, här i sverige - men så länge det finns hopp.. eller vad säger man?
Skulle det så att någon mot förmodan vill lunka till mötet i regnet på torsdag är ni med mig hjärtligt välkomna att följa!
Växlingar från 35 graders hetta och torka, till 12 grader iskalla vindar och regn - vare sig du vill eller inte så påverkas du av naturen runt om oss.
smilbanden upp, kanske har det uppdateras i de högre nivåerna. Jag är på hugget, nu kör vi!
Elin sa till mig någon gång för något tag sedan "jag förstår inte hur du kan springa på asfalt".. skönt? tänkte jag till svar.. men idag funderade jag och förra sommaren lirade jag ju omkring i rocklunda varje dag hela våren och hela sommaren så varför slutade jag? jag tänkte att nu tar jag på mig skorna och kör ett varv i naturen för en gång skull och nu är svaret till elin, nej - det förstår inte jag heller. Gud vad mycket skönare det är att springa i skogen. tidigare var jag rädd för ormar, jag tror det var därför jag slutade som skogsmulle och blev en city-runnare istället.. eller så var det för att alla fotbollslag sprang där och som gammal fotbollsspelare känner man till de flesta och vill helst inte låta någon av dem beskåda vardagslunket - men å andra sidan, vad gör det? när jag springer i city ser ju ungefär en miljar mer människor mig. Det var i alla fall riktigt skönt! Jag hade bestämt mig för att köra en mil, bära eller brista typ. efter första varvet i 5an så suger det ordentligt i låren då backarna inte tillhör vardagen när det är så plant att springa på asfalt. Så andra varvet i 5an var inte roligt alls, det var så jobbigt så att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.. men runt kom jag även om sista kilometern fick gås, måste ju varva ner också. 9 km sprungna och 1 km gång - bra jobbat lindgren. Nu är det varje dag som gäller. Varje dag tills jag åker tillbaka. Kilona ska rasa. smal ska jag bli. nu kör vi! sten hård riktning frammåt!
Det finns absolut ingen anledning för mig att skriva just nu annat än att jag känner att jag har försummat min blogg på sisten, gett den lite lite kärlek, inte haft tillräckligt med intelligenta dialoger eller lagt min prägel över I:et. Det har helt enkelt bara blivit en massa skräp, ihopslängt i huller om buller, ingenting som intresserar någon - inte ens mig!
Jag hade en lång på ingång, men jag kunde inte publicera - jag känner inte för att bli personlig, göra ett känslomässigt-utvik i bloggen är helt enkelt inte vad jag känner för att göra just nu, kanske för att jag är irriterad på att människor stör så så hårt på andra människor.. låt människor bara vara så ska du se att det löser sig. Orka lägga energi på att vara otrevliga mot andra, trampa ner andra i skiten så man själv kan springa upp på toppen och sola sig i glansen av lerfria skor. Har tagit avstånd från många människor på sisten, jag vet ju inte vad det är som gäller. Jag vet ju inte vad som stämmer och inte stämmer, så jag låter det vara. Drama är ett ord jag knappt orkar stava till nu. Man växer till sig, sparkar det åt sidan, springer vidare. Allt jag kan gör är att ta avstånd och inse att jag kanske inte kände personen i fråga så
NU ska jag somna till pretty woman, vakna och plugga hela natten. kärlek till livet, det är riktigt gött å leve.
Em's special. the quote of the day:
It is not how much we have, but how much we enjoy that makes happiness. -----C. H. Spurgeon
Sov oroligt i natt - en underdrift då jag på hela natten kanske spenderade 30 minuter sovandes, har inte kunnat sovit på fler dagar nu - sen att jag klockan 8 i morse blev störd av att det stod 50 pers nereanför på vägen och diskuterade och pratade - släktkalas, frukost, grannfight? har inte en aning, jäkligt märkligt. Brorsan skulle iväg på fotbollsmatch och jag skulle plugga.. sen dess har 3 billarm gått av, polis kört förbi med rödljus och X antal ambulanser har hörts borta vid lassarettet, att bo på 8e våningen gör att alla ljud fångas in och ingenting skyddas av lummiga träd.
Har läst en cp text ifrån länge sedan - med vrickad engelska och behövde nästan 40 sidor på sig för att förklara någonting som lätt skulle ha kunnat förklarats i 2 paragrafter. Den var jag tvungen att analysera och sen även skriva min egen tro på mänskliga naturen.. pisstrist men nu är jag klar och redo för en nap!
Happiness is good health and a bad memory. - ingrid bergman.
från och med nu, så inleder jag quote SM i min blogg, kommer en ny varje gång jag uppdaterar.
Life has so far taught me one thing, it never turns out the way you thought it would, no matter how well you plan, life has it's own plan for you. This is my journey and my attempt to follow the road life lays out for me, as a new mom, and with the constant struggle of what country and continent to call home - my journey to figure out where I actually belong.
