Feber, halsont - vilket jävla elände! Mår ruggigt dåligt och har inte alls tid att vara sjuk, kom mycket olägligt då jag har en hel lägenhet att packa ihop och städa ur innan morgonens eftermiddag, damn it - taskig planering fröken lindgren! Trots feber och halsont så följde jag med Elin ner på stan idag efter några alvedon, käkade lunch på waynes, rackarns gott med mat var det även om jag inte kände värst mkt smak.
Imorgon ska jag dock vara frisk - för jag ska ut imorgon, viktigt! Ewa, trolla mig frisk? tack!
Nej om jag skulle ta och vandra hemmåt och ta tag i min lägenhet, åh vad jag alltid skjuter på allt! man ska ta tag i saker i tid, det vet väl alla - men varför gör man aldrig det då?
Jag känner min kropp och jag vet hur jag fungerar när jag är sjuk. när det här har lagt sig så kommer jag hosta i 2-3 veckor, vilket betyder att någon person om precis 2 veckor kommer sitta på ett plan och vilja kasta ut mig från planet för att jag hostar hela tiden, jag kommer hosta första dagen på uppropet, jag kommer hålla mina rumskamrater vakna på nätterna för att jag bara hostar och hostar, gud vad alla kommer att älska mig, vilka förutsättningar jag har!
I elins stora säng har jag legat nästan hela dagen idag, tillsammans med min sjukling Elin! Precis som igår alltså och precis som i lördags också. Fredagens utgång, blev kanoners - precis som väntat! Det blev dans och allsång la Em och Elin på förfesten, det är det alltid när jag och Elin svänger om. Jag och Charlie han inte upp till min andra Elin, då vi kom iväg och upp så himla sent. Då carlsson bor på stan så fick vi gå dit istället och riktigt härliga människor slöt upp och förfesten slutade i höga skrattsalvor när vi vandrade förbi plutokön, tack och lov att vi slapp stå där och frysa! Inne på pluto så blev det något barhäng, lite sentimentalprat med en person som jag egentligen inte ville ha sentimentalprat med, ville egetnligen inte alls prata med honom, men gjorde det i alal fall - det slutade med att någon av mina tjejor drog mig därifrån och tur var väl det! Dansade gjorde jag också, bjöd till och med upp, jag är ju inte den som är den liksom;) hahahaha - vill du dansa!?
efter krogen så dog mina fötter, men ner till donken tog jag mig för egen maskin, vi satt ute och åt vår mat, moa och jag - charlie skulle ha subway, men dit fick han gå ensam - jag blir så äcklad av mig själv, hur jävla mkt jag käkar på fyllan.. det är som om all min diet och träningstankar försvinner på fyllan och jag måste stilla flera veckor begär av fet äcklig mat. haha gott just då var det iaf. Då charlie skulle krasha hos mig så bar han mina skor hem och jag stötte mig på honom för usch vad ont jag hade i mina fötter, eller först satt jag ohc elin på gatan utanför henne och dog i skratt i några minuter innan charlie fick med mig hem, haha tror att han var ganska trött på mig, jag är rolig på fyllan enligt vissa och enligt andra är jag bara dryg - men en sak är säker, fortfarande har jag ont i fötterna!
Lördagen blev det häng med moa och elin, spicy hot fick det också bli - mumma! sneglade på film och mådde bra, försökte lappa ihop kvällen, undrar hur bra det gick? sen gick jag hem, la mig på soffan med min bok. Sen blev det lite mys lite senare och jag somnade gott.
söndagen, elintime - idag, elintime - nu har jag egentligen bara lite paus från min elintime, ska ut och springa snart.. i blåst och regn.. imorgon ska jag träffa björkis på dagen, gå på bio med ewa på kvällen. onsdag, träffa chrissty och dricka kaffe. torsdag, packa ur och städa min lägenhet. fredag, flytta allt hem till mamma och gå UT! lördag, usch - så långt har jag inte hunnit.
Nej, nu ska jag faktiskt ut och springa.. ska jag berätta en hemlis, lova atti nte berätta för någon, det är höst nu..
Så, resväskorna står nu hemma på mitt golv, och i dem finns första urval med kläder, måste solla en gång till - men det kan jag säga er, det är ingen enkel uppgift, för jag älskar alla mina kläder - punktum! Resväskorna är röda och jätte stora - väldigt fina, nu kommer jag se dem på bandet, att ha svarta eller gråa var helt utom diskussion! Men att packa kommer att bli en större utmaning en jag först trodde, men tur nog är att det faktiskt går att att skicka, fick mina move in plans idag på mejlen och min adress i USA, coooooolt!:D Så om ni får för er att skicka brev till mig så skulle jag bli mkt glad;) efter att vi småpackat lite jag och ewa så gick vi vår power walk, pratade massa och hade det bra, hon är bäst - min ewa!
Igår kväll kom även elin och hämtade mig mkt sent på kväll efter ett samtal "vill du åka bil? jag är utanför dig nu" haha sa jag och okej;P så vi cruisade runt lite i västeråsnatten, pratade och poppade musik! tycker om min elin:) idag har jag varit på stan med chrissty kikat på alla läckra grejjer jag inte får köpa, för om jag inte får plats med det jag redan har idag - hur ska jag då någonsin få plats med det jag evetuellt skulle ha köpt:S? går inte. Det enda jag faktiskt ska köpa innan jag åker är en ryggsäck! som handbagage!
nu längtar jag massa till fredag - ska bli grymt grymt roligt:) yey! Men nu ska jag gå hem och äta någonting innan jag ska ut och springa bort lite kalorier!
Min amerikanska adress:) EMELIE LINDGREN1920 124th Avenue SEAuburn, WA 98092
So, here I am, på biblioteket igen. Det är svalt och skönt här, lugnt - jätte lugnt faktiskt. Har börjat trivas på biblioteket, även om jag glömde någonting som jag nu känner skulle vara lite välbehövlig musik.. alltså hörlurar till datorn.
Jag ser fram emot fredagen nu och förfest la bigge time och rejäl utgång. Känns som år och dagar sedan nu, men nu smäller det av med en sjudundrars förfest hos Elin my honey!
Tiden går så himla fort nu, så otroligt fort. I natt drömde jag återigen att åkte till Norge och lämnade all skit bakom mig, eller bakom mig, jag flydde ifrån det. Jag flydde från kraven och stressen, från att åka till usa och så massa annat, gick under jorden i mitt älskade norge, typ. Det var ungefär 7e eller 8e gången jag drömde att jag rymde från alltsammans, frågan är då - vill jag verkligen åka?? hm. haha. rolig jag är!
hur som helst tiden går fort - idag ska jag umgås med min ewie, ta en powerwalk och umgås massa. Imorgon ska jag umgås med chrissty - yeeey! På torsdag ska jag förbereda en jäkla massa saker och umgås med Elin. På fredag ska jag luncha med elin, göra klart för kvällen och sen SMÄLLER DET!
jo, nog går tiden fort alltid. det är höst ute också, när hände det?
nej, nu har jag lite saker till att fixa, sen ska jag hem och lägga mig på sofflocket - jag är ruggigt trött, sov så dåligt. plus att nina ringde och väckte mig för att hon kört vilse i STHLM och behövde guide.
Så, nu sitter jag alltså på biblioteket igen - missade träningen så jag får köra klockan 19:30 istället. Jag förstår inte att fläsket aldrig försvinner! - men det är bara att fortsätta, vara tålmodig och träna tills benen går av eller spretar i märkliga riktningar.
Idag när jag vaknade så vaknade jag av ljudet till barnskrik, vilket betydde en sak - skolan har börjat igen. Därmed är sommaren officielt slut och verkligheten dansat in i vardagen igen som präglats av långa lata sommarmornar, sena kvällar och annsvarslöst levende. För mig så fortsätter sommaren i 3 veckor till innan min höst och min nya verklighet checkar in, jag har svårt att förstå det själv när jag skriver 3 veckor, 3 veckor är verkligen ingenting, 3 veckor.. det är slut, när som helst.
Men en del av min ångest försvann iochmed det, med det att jag faktiskt insåg att hösten kommit och vardagen var här för alla, jag brukar inse det när skolorna börjar eftersom jag ännu är student och förväntas vara det de närmsta 4-5 åren. Jag trivs i skolan kan vi väl säga med andra ord. Ångesten försvann då jag insåg att här fortsätter allt som vanligt, här kommer ingenting nytt och dramatiskt hända när hösten kommer.. de äventyr som kommer när hösten börjar här, känns det som jag redan upplevt, ganska många gånger.. här kommer ingenting nytt hända, annat än massa nytt skvaller och annat vanligt, vardagsmat ska vi väl kalla det.. Men jag vet inte om jag kommer utvecklas så mkt av att stanna kvar i min lilla etta på tessingatan, springa på pluto varje fredag och träffa samma folk, vecka efter vecka och leva för de stunderna som man faktiskt träffar intressant folk som man inte träffat förut i västerås, det är inte så väldigt vanligt att det händer.. för man har träffat så mkt folk som man redan känner eller vet vilka de är ju.. så nog är det bra att jag åker.. på så sätt sett.. men det känns tungt och jobbigt i alla fall, för hur mkt folk än må hata västerås och hur mkt folk än vill bort härifrån.. jag älskar den här staden, av en enda anledning och det är att västerås är hemma för mig.. borta bra hemma bäst.. därför vet jag att jag kommer komma tillbaka, inte nu och kanske inte sen, men ännu lite senare.. För västerås är min stad i världen och det är här mina älskade, nära och kära lever och bor.. Jag vet inte vad jag är rädd för, men seperationsångesten är hög.. jag är inte rädd för att missa någonting, för med bilddagböcker, bloggar och vimmelbilder tror jag inte det är möjligt.. jag är nog rädd för att börja om från början igen.. när jag under året jag varit borta ändå trivdes bäst när jag fick komma hem till västerås igen.. så många vänner jag träffade, men ingen av dem slog de vänner jag har här hemma.. och den känsla jag hade när jag var iväg på äventyr, slår i alla fall inte den känslan jag har när jag är här hemma.. tryggheten, den känslan slår ingenting.. jag älskar att känna mig trygg helt enkelt, har kanske inte hänt allt för många gånger under min uppväxt då mina föräldrar som alla vet, älskar att flytta!! västerås är hemma helt enkelt.
Men det kommer gå bra och det kommer bli jäkligt läckert, spännande och en enorm upplevelse även om det bara blir fram till jul, det spelar liksom ingen roll - coolt är det i alla fall, ruggigt coolt!
igår sprang jag min 5 dag irad och benhinnorna gör riktigt riktigt ont, men 3 veckor till för att komma i USA-form, och jag ska som jag sa 4 veckor innan jag åker, springa varje dag tills fötterna blöder, åt fanderns med 5 dagar i veckan, det räcker inte - 7dagar i veckan!
Imorgon ska jag umgås med min ewie, ut på vår långwalk! bästaste!
längtar till helgen också, massvis,massvis! kommer bli ruggigt bra, så klart:)
Idag har jag umgått med Nina hela dagen ungefär, hon åker tbk till kalmar imorgon. Träffade på Amanda och Robin på vägen när vi skulle hämta ninas bil vid carlforska, älskar att få höra massa skvaller.. denna gång måste jag säga, vilket otroligt SKÄMT! det var det sjukaste och då repeterar jag gärna, SJUKASTE jag någonsin har hört.. usch vad glad jag är att jag tagit mig ur all den där röran.
Nej, nu ska jag hem och laga mat och sen ut på en uppfriskande joggingtur!
kom också på, denna helg, är den sista i min lägenhet.. :/ innan jag hyr ut den i andrahand... knas.. känns som det var igår det var 2 månader kvar.. nästa fredag flyttar jag ut och hem till mami i 12 dagar innan det är dags att fara.
Klockan är nu kvart över tolv, har varit vaken i lite över en timme - känner inget fettsug, känner ingen huvuvärk, känner ingen bakfylleångest, känner ingenting som skulle ha påmint mig om att jag var ute igår. Pigg och allert, pigg i kroppen, fräsch m,m - vit helg borde man ha, mycket mycket oftare för fy tusan vad skönt det är att vakna en lördag och må som jag gör nu, alldeles prima!
Igår så var det alltså fredagkväll och den inveg jag med en lång lång löprunda, trotsade min smygande benhininflamation och sprang så det yrde, eller ja - kanske inte riktigt, men jag sprang i alla fall:) Efter dusch och hårfön så dök Elin upp, efter att vi med ljus och lykta sökt efter vägar att få tag på en nyckel hem till henne då hon av någon anledning lånat ut sina nycklar utan att tänka på att hon faktiskt behöver en själv, som iaf är i stan! haha! men hon fick tag på en av dem och kom sen vankades hem till mig och skrek efter en cigarett, tur att jag har min fyllegömma (eftersom jag inte röker till vardags) hon blev nöjd. strax efter det så kom charlie och grabbarna (johan och anders). Dom skulle förfesta och vem är jag som säger nej till någonting sådant, bs att jag skulle låta dem sitta ute i vasaparken, så fort ewa joinat vårat sällskap så begav vi tjejer oss hem till elin och lämnade grabbarna ensamma i min lägenhet så dem fick förfesta bäst dom ville - jag litar fullt och hederligt på charlie så klart!
Hemma hos elin tände vi massa ljus, dukade buffé med rostade mackor, tunnbröd, te, massa pålägg, ost och kex m,m mös och pratade om livets stora och små, samt började kolla på big fish - men vi alla var för trötta och sängen hemma lockade fint - vi tackar för en trevlig kväll. jag låg redan däckad och sovklart kvart i 1, en fredagskväll . det är helt otroligt, men otroligt skönt i alla fall! fick ett sms klockan 4 på morgonen, tänk att jag verkligen vaknar av precis allt! otroligt det med. men jag svarade inte, för trött - somnade om. ja.
Ikväll blir det också filmmys, även om elin fick något ryck igår om att hon ville ut - men det ändrades då hon blev bortbjuden till sala - så nära var min nyktra helg på väg att spoleras. Ska ut och springa senare idag också, även om jag har sjukt ont i benen, men jag har faktiskt inte tid att ha benhininflamation just nu, har inte tid att vila ut det, tills det blir bättre. jag får strecha (stavning?) mycket istället efter träning, även fast det är svårt att dra ut framsidan av smalbenen, men man kan sätta sig på dem och luta sig bakåt, det gjorde jag sist jag hade benhininflamation, men det var typ 2001. yeye, det löser sig!
sitter alltså på biblioteket nu med min dator, skönt endå! slippa de gemensamma datorerna som man loggas ut ifrån efter 10 minuter. ofta jag hinner skriva en lugn, harmonisk blogg på under 10 minuter?? Nej halleleluja för min dator!
Tänkte också påpeka att efter denna helg så har jag 3 helger kvar i västerås. Det är alltså 3 veckor och 5 dagar kvar nu, innan jag beger mig, än har jag inte hunnit bli riktigt nervös, men jag kan lova, att det kommer mina vänner!
Nästa helg, utgång! helgen efter det, utgång! helgen efter det, utgång! helgen efter, overnight camp with my class!
Märkligt..
nej things to do. ingen tid att sitta här och skriva massa tjat längre!
Står här vid "10 minuters datorn" på bibilioteket. jag förstår inte hur människor klarar sig utan internet och utan hemtelefon, mitt stängdes av i tisdags - även fast jag sagt till att det inte skulle stängas av förrän den sista då jag flyttar så gick inte den hissen enda upp och självklart så sa dem när jag ringde och påpekade detta att dem kunde sätta igång det igen men det kunde ta upp till en vecka och då kan jag lika strunta i det, för då är det bara några dagar kvar tills jag flyttar ut. så därav får jag stå här och slå på tangenterna med massa knasiga människor bredvid mig som av någon anledning inte heller har internet hemma.
helgen blir en vit helg som påbörjas av en joggingtur senare ikväll och avslutas med film, med det bästa jag vet! imorgon blir det samma visa, film efter jogging tur och endast nyttigt snacks till, som morötter och gurka, honungsmelon och hallon! Hejja oss liksom.
nästa fredag är det dock dags att slå klackarna i taket igen! efter nästan 3 nyktra veckor, fan vad jag känner att jag mår bra! ingen skräpmat ingen alkohol, bara träning och halvnyttig mat! vi är tammetusan riktigt riktigt bra! tycker jag!
nej, nu ska jag skicka iväg lite mejl, läsa några i inkorgen innan jag går hem och möter min syster som kommer en snabbis och hälsar på mig. och rensar min garderob och skohylla, måste göra mig av med en heldel nu!
13:e augusti = 1 månad kvar till USA, seattle och collegestudier. Söndag 12:e augusti = 1 år sedan jag flyttade till Oslo, Norge för studier och arbete.
Det är lite halvkänsligt just nu. Jag har precis pratat i närmre en timme med min älskade Ewa i telefonen och vi har kommit fram till att jag har 4 helger kvar hemma i västerås innan jag flyttar och 2 helger kvar i min lägenhet innan jag hyr ut den och bor på annat håll tills torsdagen den 13:e september. Då det är dags för mig att ta mig till andra sidan atlanten.
Men först, idag är det precis 1 år sedan sen jag la mig i min nya säng hemma hos familjen knain i stora krokodiltårar och paniken av att återigen bara vilja åka hem, tårfyllda sms hem och gråtsamtal till min mor - jag ville verkligen bara åka hem igen, av hela mitt hjärta.. Det är ett helt år sedan och vad har inte hänt sedan dess och vad har hänt? Det känns som om jag levt ett helt liv sedan dess och endå känns det som om det var igår, det känns som om det här året knappt har hänt, det känns så overkligt alltsammans. Trots alla människor jag har träffat på vägen så står jag endå här idag med mina närmsta vänner sedan länge utan planer på att någonsin byta ut min närmsta vänskapskrets, jag har märkt att jag har väldigt svårt att lägga in hela själen i nya bektanskaper, jag har ju de bästa vännerna en människa kan ha vilket gör det svårt att släppa in nya människor till annat än de jag har haft de människorna jag träffat den sista tiden till. Jag har haft otroligt kul med de människorna jag stött på, jag har upplevt mkt med dem och jag kommer aldrig att glömma dem. Men det är inte människor som jag kommer ha vid min sida resten av mitt liv, de människorna har jag redan, tättintill mig idag och varje dag. Jag har svårt att lita på folk och 1 års flackande från olika ställen med några månader här och där ger inte en nära och stabil kontakt med mig, det tar tid och den tiden har jag inte gett det här året eftersom två huvudstäder har avvärkats. Jag hoppas att jag komma kunna riva den muren när jag kommer till USA annars kommer det bli jobbigt, garanterat. Men det är svårt också när man har de bästa vännerna en människa någonsin kan önska sig, jag jämför allt och alla med de som redan finns i mitt liv, hur ska någon människa kunna bidra med någonting som inte människor redan bidrar med i mitt liv? Det löser sig självklart! annars fungerar det livet jag har haft det senaste året helt utmärkt, men det blir ganska ytligt i längden, de enda stunderna man verkligen kan vara sig själv 120 procent och prata om de man vill var de få helgerna jag var hemma och hade tid att spendera med mina nära och kära. det fungerar liksom inte när jag ska bo på andra sidan atlanten, då måste jag, måste jag försöka släppa in en person i mitt liv och faktiskt försöka bli vänner, på riktigt!
En sak som jag verkligen lärt mig under det här året är att vara reserverad tills jag vet att jag kan lita på en människa, det får ta den tid det tar, jag behöver inte berätta saker för människor som jag inte känner jätte bra, för det har jag somsagt vänner till! jag har gjort bort mig otroligt mkt på just precis det känner jag, litat på fel personer i fel tillfällen och personer har i slutändan inte alls varit vad man trott att dem var från början.
Jag har mått ganska dåligt sista veckorna, mest bara släpat på och hålla huvudet över vattenytan, massa tankar och funderingar på allt och ingenting känns det som!! det är jätte jobbigt, verkligen. men jag har som vanligt haft fantastiska vänner som fått mig igenom detta.. det är otroligt vad dom har kämpat denna sommar med mina svängar och problem och gråtattacker.. det är som ewa säger, jag har otroligt dåligt omdöme vad det gäller killar och jag tycker otroligt synd om min framtida dejt/pojkvän när jag presenterar honom för mina närmsta vänner, gissa om dom kommer att vara skeptiska!!
Jag känner mig endå lugn, jag har inte gråtit en enda gång över att jag ska åka.. Kanske för att jag inte riktigt har insett det än.. men 4 helger, är ingenting och efter 4 helger, så åker jag snart, det är skumt, jätte skumt det är så det känns, skumt men inte ledsamt, inte än.. men vi alla vet hur mkt tårar som kommer rinna när det väl är dags för mig att åka.. Men det känns som om att mitt år borta verkligen har förberett mig bra för det här.. det känns som om jag verkligen är redo nu!!
för ett år sedan så var jag inte redo, men jag blev redo väldigt fort.. den hösten är den bästa i mitt liv hitills, jag och lina levde oslos gator och hade riktigt kul, jag träffade harald, fick jobbet ute på ökern som verkligen var skit, började jobba ute i sandvika vilket var jätte kul! träffade harald, bodde bra, tränade bra, var ut fredagskvällarna efter jobbet och tog en öl och kollade på fotboll på harrys, gick ut och dansade, vi hade kul - riktigt kul! jag hade ett liv där borta som jag verkligen trivdes med, mest för att jag hade skapat det helt själv, det var mitt liv, bara mitt! jag hade skapat det och ingen annan, allt jag gjorde, gjorde jag helt själv och ordnade helt själv! Stockholm trivdes jag aldrig i, flemingsberg sög, studierna kändes som dagis, det var verkligen att sitta av tiden, det kändes mkt med enorma föreläsningar och hemtentorna, men endå - det var aldrig riktigt tufft och stockholm och jag, blev aldrig riktigt vänner, trivdes aldrig riktigt, ville hem till västerås och tessingatan och mina vänner igen, andas ut och hämta krafter och det är precis vad jag har gjort denna sommar, umgåtts med mina nära, sparkat ur människor som beter sig som skit ur mitt liv och enbart vilat upp mig. nu är jag helt klart redo för enorma äventyr, därför så är jag mer taggad nu än jag någonsin tidigare har varit.
Jag ska till USA och studera och det kommer bli great och blir det inte det - då har jag lärt mig någonting nytt igen och kommit ennu ett steg närmre att bli den jag kommer vara, kommer jag på att detta inte är min grej så har jag massvis med tid att komma på det på! Jag kanske vill bli vetrinär eller kanske göra lumpen eller söka polishögskolan vad det lider, men det vet vi sen. just nu fokuserar jag stenhårt på seattle, auburn green river collge - det här ska verkligen bli great!
Jag kommer sakna mina vänner fruktansvärt mycket, men mina vänner finns alltid kvar när jag kommer tillbaka, sann vänskap är det bästa som finns och det enda man verkligen behöver. Vi har verkligen visat att vi övervinner det mesta, vi stöttar varandra i allt även om vi alla har haft riktigt tunga perioder senaste åren.. Men vi fixar det! Ewa, Elin, Elin, Malin, Karin, Hedvig, Charlie - ni är verkligen det bästa som finns! tack vare er vågar jag åka, tack vare er så vågar jag tro att jag kan klara av det.
Nu ska jag kolla på anaconda, trots min fobi mot ormar, försöka kolla kanske jag ska säga istället.. sen ska jag sova!
Har du någonsin kännt att du står i en stor glasbubbla, omringad av massa människor - du skriker, men ingen hör dig, du är omringad av tusentals människor men endå, helt ensam. Det är så jag känner mig just nu, jag är omringad av massa människor hela tiden men känner mig ensam endå. Jag umgås med människor hela tiden, men någonstans så känner jag min endå ensam..
någonting känns bara fel just nu, känner mig tom. Inga mer fester och inge mer alkohol förrän det känns bättre - för då blir det bara fel, man kan inte dricka för att må bättre, man ska inte dricka om man inte mår bra, det slutar aldrig rätt..
Jag får panik av tanken på att jag inte hinner umgås med mina vänner så mkt som jag vill - innan jag åker..
vad är det som får mig att känna så här?? Märkligt, obehag.. märkligt att beskriva..
nu ska jag samtala med en vän som alltid får mig att må bättre..
Vad ska jag egentligen säga om helgen? Det var underbart att träffa mina syskon igen - så mkt kan väl bli sagt i alla fall, men att far min och jag inte kan hållas under samma tak i mer än 2 timmar utan att börja tjaffsa och bråka är väl ett faktum som man inte behöver teckna några kors i taken för, fight nr X i vår livshistoria - förstår inte hur han orkar! Men mina syskon var det härligt att träffa igen! Helgen blev vit, så när på i alla fall, några öl till maten tänker jag inte räkna med! Helgen bestod kortfattat av: pratstunder, bilkörning, fotboll, grillning, filmhyrning, godisinköp, ostbågar, altansnack, pub (nykter, alltid nykter), nattkörning, telefonsamtal, sms, skvaller.. ja, någonting sånt.
När jag i natt kom in i västerås så fanns en enda tanke i mitt huvud, äntligen hemma igen. Jag älskar när man varit iväg även om bara ett dygn och lite till och man verkligen känner en frid sprida sig i hela kroppen, äntligen hemma!! Det är helt fantastiskt! Eftersom jag under hela min barndom har flyttat runt mer än någon annan jag känner så har det varit svårt för mig att säga hemma till någonting, välj och vraka liksom, oslo,nannestad(norge), dalarna, sala, v-färnebo, salbohed, sätra - you name it - det har varit otroligt svårt att säga, där kommer jag ifrån, eller det där är hemma för mig. västerås är alltså första stället, ja, efter norge - där jag känner mig riktigt hemma.. Västerås är fantastiskt! Man känner ett obeskrivligt lugn och inte den panik jag kan känna när jag går i sala, paniken över - herregud hur kan man faktiskt vilka köpa hus och bo här, inget illa ment, det är bara det att jag inte känner mig hemma där och därför kan jag alltså inte föreställa mig det! västerås däremot som jag tidigare sa, här kommer jag aldrig att bo..
nu börjar jag ändra uppfattning riktigt ordentligt, jag vet att jag kommer sluta i västerås, men största säkerhet - västerås är min stad i världen, i en villa bredvid ewa och fredriks villa ska jag bo, vi har bestämt det hon och jag med en grind i häcken så vi kan gå över till varandra hela tiden, vi ska även planera in våra ungar tillsammans, så dom blir jämngamla och bästa kompisar dom också. vilka planer vi har jag och ewa!
Så i det stora hela så känns det som om 4-5 år på annan ort eller i ett annat land inte är så big deal, det betyder bara att jag är lite otrogen mot min stad, men den förlåter mig nog under de resterande iaf 50 åren jag planerar att ge min stad! jag måste utvecklas lite först och bli lite äldre, framförallt få mig en cool utbildning så att jag kan försörja mig - det är ju en fördel, helt klart!
Så är jag ÖVERLYCKLIG över att SEX AND THE CITY FILMEN börjar spelas in i september! HURRA HURRA HURRA HURRA! Kim och sara Jessica är äntligen sams och vänner och alla 4 har skrivit på för filmen som ska äga rum strax efter att sista programmet slutar! Lite äldre, lika klokare - men samma härliga kvartett! jag längtar efter slutresultatet!
NEJ, nu ska jag bädda sängen, packa upp min väska och rusa in i duschen - för idag, har jag egentligen inga planer, men dem hinner göras på vägen, en sak är säker och det är att jag inte ska ligga i soffan och dega hela dagen, hurra för det.
jag har 2 veckor och 4 dagar kvar i min lägenhet nu, skrämmande! hellyes.
nej, hoppas er helg varit givande, rolig, full med härligheter. godmiddag!
Pappa och bror är ute på ehm, byggmax - heter det så? där är dom i alla fall, sen så ska vi åka och handla och sen så åker jag till sala. Känner mig seg i hela kroppen, kunde inte sova i natt så jag skrev en massa massa, det börjar dra ihop sig där också, börjar kännas klart och det känns som om det kommer gå att sy ihop det..
Jag har inga förväntningar alls på helgen en vit helg kommer det i allafall garanterat att bli, eller ja garantera kan jag väl kanske inte - men det är det som är planen, jag behöver verkligen det - verkligen! så jag får väl ta hand om mina syskon om dom ska ut och slira, fast dom klarar sig nog välidgt bra endå.
idag är det 3 veckor kvar tills jag flyttar ut ur lägenheten och däefter är det 13 dagar kvar till USA, fan vad det börjar kännas nu, ångesten och sentimentala feelings kväver mig rentutsagt.
det känns som om det är så mkt jag vill göra innan jag åker, så många jag vill träffa och hinna umgås med, men jag förstår att det är nu jag måste prioritera att umgås med mina närmsta.. känns inte ens som om jag har tillräckligt med tid för att hinna umgås så mkt som jag vill med dem.
nej, nu ska jag packa klart, lasta in i bilen och ge mig iväg.
Kan man bli sur för att man blir väckt på natten om man inte stängt av telefonen eller får man skylla sig själv? - nej, man får skylla sig själv. Sen är ju jag sveriges rikspucko som ringer och väcker folk mitt i veckan mitt i natten och bara skrattar i telefonen och lägger sedan på när jag inser att personen i fråga sover och jag inte vill störa, då har jag väckt personen och inte sagt någonting smart alls. rikspucko? - kan jag fetlova.
Hur som helst, idag så är det precis 5 veckor kvar tills jag åker och det känns otroligt tungt kan jag säga. Men jag och Elin pratade en hel del om det igår och det känns endå lättare nu.. det är en fantastisk möjlighet jag har fått nu och jag tänker ta till vara på den. När hösten nu börjar komma här hemma, så är det faktiskt inte lika kul som det är nu.. det är inte sommar då längre.. vad är det jag vill hänga upp mitt liv på här hemma egentligen? ingenting,mina vänner och utgångarna som endast är roliga i perioder.. Mina vänner kommer vara sjukt svåra att lämna, men å andra sidan så finns dem kvar när jag kommer tillbaka..
men det är inte bara det, västerås är ju västerås och västerås är mitt hem, staden i mitt hjärta, enligt mig finns ingeting bättre, det är här jag vill låta mina barn växa upp.. men just nu, kan jag inte bo här.. det går inte..
nu ska jag sluta älta, om jag någonsin ska kunna sova. imorgon åker jag till sala i alla fall..
nu ska jag kolla klart på den här filmen, ta en smörgås och sen sova. jag är dödstrött.
Jag måste bara ställa en fråga, rakt ut i tomma intet, varför i hela fridens namn, måste jag alltid, alltid tål att upprepas, bli så fruktansvärt innehelvete full?:/ Jag blir pang kalas, kanon! - inte så att jag på något viss ramlar, gör bort mig, kräks eller någonting, bara plakat jätte full. Tror inte ens att någon ser hur full jag är, men varje gång jag går ut så är det samma sak och varje morgon jag vaknar är det samma känsla, oh no. Och varför kan jag inte få ha alkolås på telefonen? varför ska jag alltid ringa eller skicka sms och alltid göra borta mig på det sättet, så det att jag itne gör bort mig på fyllan, kan vi lätt stryka. Det måste bli en ändring, helt klart.. hur vi ska göra, det vet jag inte riktigt än, men ändrig ska ske - tror jag måste byta ut vin till någonting mer trögdrycket, kanske öl igen, då känner man bättre om man ska ta en till eller inte.. fast det borde vara samma sak med glasen när man dricker vin - men ikke sa nikke!
äsch, nu ska jag ta en dusch - sen har jag tvättstugan precis hela eftermiddagen, gud vad kul. Not. Imorgon blir det sala och min kära lillasyster ja, och alla andra syskon också så klart samt far och syskonbarn. ja, det ska bli mysigt.
nu ska jag somsagt duscha.. om jag orkar ta mig så långt.. jag ser typ småsmå kryp på mitt golv.. som inte finns.. är det normalt:S!?
Idag så fick jag inte vad som helst med posten, jag fick schemat och instruktioner för mina första 2 veckor på GRCC, rädd - det är bara förnamnet, för nu förstod jag på ett helt annat sätt, att jag verkligen ska åka, men självklart så har det inte helt gått upp för mig än..
Jag åker från arlanda 13:15 den 13:e september.
14:e september så är det testings, orientation och sen på eftermiddagen åker vi iväg på övernattningstur någonstans och kommer tillbaka på lördagen den 15:e på eftermiddagen.
17:e Orientation 8:00 a.m - 5:00 p.m all students.
18:e campus closed.
19:e orientation at lindbloom student center, all students. 8:00 a.m - 5:00 p.m.
20:e orientation for ACADEMIC students only (vilket jag är) 9:00 a.m - 5:00 p.m.
21:a FREE DAY.
22:a seattle trip, 8:30 a.m . 6:00 p.m.
24:e tuition due! first day of classes!
Jodå, nog börjar det märkas att det är på riktigt nu. insåg även igår att jag faktiskt ska flytta ut ur min lägenhet om 3 veckor på fredag.. vilket betyder att imorogn, så är det 5 veckor kvar tills själva USA ligger under mina fötter, jag är jätte rädd, jätte nervös osv - men någonstans, så kan jag inte även fast allt är klart faktiskt förstå att jag faktiskt ska åka..
idag, nu - ska jag städa min lägenhet, sen ska jag hem till ewa och mysa framför tvn, sen ska jag hem och sova i hyffsad tid. imorgon ska jag tvätta, massa och ungefär hela dagen och sen ska jag spela fotboll med chrissty och på fredag så åker jag hem till sala för att umgås med min familj, härligheter! sen nästa fredag ska jag ut med angie, som är hemma från j-köping en vecka, så vi hinner ses någonting innan jag åker och hon åker tbk till jönköping för sina lärarstudier! gud vad alla människor ska bli lärare, me to liksom skulle ju bli det, och det skäppet är inte sjunket ännu, jag kommer ju fortsätta mina studier om usa inte alls fungerar.
men nu spelar inte det någon roll för nu ska städa min lägenhet först!
Att börja inse att det snart är dags att åka är ganska skrämmande, att inse att 5 veckor och 4 dagar tillbaka är absolut ingenting, då hade Elin precis kommit hem från mallis, iof har mkt hunnit hända sedan dess, men egentligen ingenting - problemen då är samma som nu, utgångarna då är lika som nu, kärlekstankarna är precis lika nu som då. 5 veckor av ens liv är ingenting - 5 år av ens liv, är dock ganska mycket längre. Tankarna på förändringarna som kan komma att hända gör att jag får ont i magen, att våga släppa taget om nuet, är så otroligt jäkla skrämmande.. Jag gillar nuet, jag älskar mitt liv.. jag älskar att inte veta fast endå känna mig trygg.. inte en enda tår har fallit men det är en gnagande känsla någonstans innom mig, närver som trycker på allt vad känslor heter.. kommer jag gråta alls? Ewa har gråtit, varför har inte jag? för att jag inte kommer att inse att jag ska dit förrän jag redan är där? jag vet inte, en sak är säker och det är att jag är trött nu, trött på allt som har med detta att göra. trött på att vakna varje morgon i vetskap om att drömmarna under natten handlat om usa, trött på att det är det alla frågar om eller det man berättar för alla som vill vad man gör just nu osv, trött på att förbereda mig, trött på att inte kunna bli kär, få bli kär vilja bli kär, trött på att kanske vara kär men inte kunna göra någonting åt det.. finns ungefär en lista lång som vägen till skåne om jag fick fortsätta i evigheter.. jag vill inte fundera längre och jag vill inte åka längre - faktiskt, på riktigt. mest för att jag tror att jag inte kommer att klara av det och då känns de som lite bortkastad tid om jag ska vara ärlig.. menmen, fram till jul måste jag stå ut i vilket fall, då har jag min returbiljett, så möt upp på utgång 14 december, kommer hem på morgonen den dagen! Kärlek <3
Nå, helgen. jag vet inte vad jag ska orka ta upp.. pinsamheter och idiotier är ungefär vad som kan sumeras från helgen, då jag blev utslängd från sjökrogen och ewa från pluto några timmar senare, när vi gick dit då vi inte fick vara kvar på sjökrogen, eller rättare sagt jag fick inte vara kvar, endast för att jag lämnade ut någonting genom gallret till ringh som också blev portad då och inte kom in, så vi fick gå till pluto.. vilket var helt great! amanda och jag hade en hel del kul åt vissa människor, asg! vilka skämt! Sen så buggade jag med mange utanför och allt han hade kommit ihåg när han vaknade dagen efter var mig och han fick känslan av att jag var arg på honom, haha - Jag !? arg!? knappast va och aldrig på mangish! burger corner och hem, 2 timmars sömn..
sen lördag.. stod i labbet kl 09:00 och körde igång maraton med att framkalla rullar, aps m,m - don't you just love it, not that much - när man är bakis och trött eller någonting, allra mest var jag bara tröttish. Ruggigt kul att vara där igen, så mkt kan jag säga iaf:) Malin kom precis vid stängning och ringh och mange hämtade oss nere på stan, så åkte vill till hälla, gick på bolaget, Ikea och sen donken! Sen åkte vi ner på stan, gick till klippstugan, han precis dit innan stängning och elin klippte ringh efter stängning, han blev så fin så fin. sen åkte grabbsen hem och jag elin, katta, malin och kattas dotter, min älskling leea gick till spicy hot. dom andra pratade om det ena och det andra, jag pratade om fiffi och pip som bodde i en vattenkanna med leea, gud vad jag älskar småbarn! Jag kunde vid detta tillfälle somnat med huvudet i händerna, men höll modet uppe, sen vandrade jag och malin hem, snabbdusch, smink och fix och sen åkte vi bussen till rönnby och hem till chrissty och keemss, där jag fick lära mig bear-pong, undvika äckliga människor(a), umgås med bra folk, dansa, dicka öl samt vin, äta godis, ligga och prata med malin, chrissty och johan, chrissty visade mig hur en amerikansk tampong fungerar eftersom man får en typ hylsa som man ska föra in den med, typ - därför dom alltid är så långa i alla amerikanska filmer, kan ju fetlova att det är någonting jag varit smått orolig för, så långe liksom:S!? men nu är jag lugn, nu förstår jag! haha! sen tog vi en långsam walk till sista bussen som vi precis hann med, avslutade med en donken och sen kan jag lova att när jag la huvudet på kudden runt 2, så somnade jag som en stock. min syster hade ringt vid 3 och jag hade inte vaknat och jag vaknar alltid, tåls att upprepa, alltid när min telefon ringer , men ikke denne gang.
söndag,.. säng, soffa - elin slutar. gick hem till elin som trodde att jag var ledsen eller någonting sådant för att jag var så lugn, trött, tankspridd(somsagt många tankar på allt och ingenting nu förtiden) men efter en söndagsmåltid bestående av kött, potatiskroketter, fetaostsallad, lantbröd, bea-sås, tsaziki m,m - lyx! så mådde jag bättre och lugnade elins oro, efter det så gick vi ut och gick vår monsterrutt runt skiljebo - fy tusan vad skönt - som vanligt. sen så hamnade jag hemma hos med strax efter klockan tolv alltså. söndagslyx med elin är verkligen det bästa!
KORTIS (för er som inte orkar läsa allt tjat så innehöll helgen följande) - vänner, öl, vin, onyttig mat, dans, fest, pluto, sjökrogen, rönnby, 92:ans buss, hemmafest, sex, hångel, bråk, fyllekäk, jobb, promenader, hälla med massa mer.
men fröken lindgren är trött och ska på en film nu, för att sen försöka kunna sova liksom,liksom.
en bild från i lördags, på min och bästaste chrissty!
nej gott folk. imorgon börjar ny vecka - med relativt många planer. framförallt så ska det vara nice väder - vilket vi gillar, elin och jag fortsätter vårat hälsoprogram och jag lever vidare - lycklig och välmående. helgen kommer att spenderas hemma med familjen i sala - sista helhelg ed dem innan jag far till la usa.
nej film och sömn nu. vill så gärna sova drömlöst i natt, så jag slipper starta varje jäkla morgon med en klump i bröstet.. damn.
Nu har jag blivit bokat till mitt första bröllop som brudtärna och jag är hellycklig! jag ska vara tärna på chrissty och johans bröllp i juni nästa år, happy me!
festen påminde om allt som var för länge sen, jag går in på det i en längre blogg under morgondagen, som vanligt under helgens festande så har jag gjort av med alla mina pengar på telefonen, vilket gjorde att jag mitt ute på landet långt åt helvete ute på rönnby inte kunde svara på elins sms eftersom jag inte kunde ladda på telefonen någonstans! självklart ska vi träna imorgon, ring mig från jobbet mitt älskade hjärtegull!
jag ger en längre och mer detaljerad blogg under morgondagen, men nu, nu ska jag sova efter att jag pratat massa skit med malin, inte för att vi inte gjort annat under hela kvällen, malin, hon är verkligen bästa kompis, så är det bara.
detaljer om fredagen och min älskade ewas och mina trapaster, kommer okcså då. nu är jag full, dödstrött då jag endast sov 2 timmar i natt.
Blir så jäkla äcklad av människor som fan inte kan bete sig! Riktigt, riktigt äcklad!
Gårdagen finns det mkt att säga om men egentligen ingenting. så jag låter allt vara osagt. Nu ska jag gå och jobba - fy vad jag inte orkar, så ruskigt ruskigt trött.
I natt kom Charlie hit och sov efter att han gästat Å med diverse lokalkändisar, min ork att följa med ut som först var planen fanns inte riktigt med i min dåvarande världsbild, jag låg hemma och läste när charlie dankade över tröskeln runt 2:30, lagomt rund under fötterna. Samtalade långt in på småtimmarna, om livet, lycka, kärlek, mål och annat strunt som blir viktigt när man tar det på tal. Somnade någongång på morgonkvisten och stackars charlie skulle med tåget halv 11, men jag sov vidare - om man bortser från allt tjat på telefonen, men jag somnade alltid om. Ett samtal från Amanda som fick mig att ehm, inte gå i taket - men väldigt fundersam blev jag! jösses, herregud var väl ungefär de orden som kom ut med nyheten. Sen ringde min kära mor och frågade om jag ville följa med till v-färnebo ikväll, men det är ju inte riktigt läga då jag och ewa ska äventyra stan. Sen ringde dom från eggeborns och frågade om jag inte kunde jobba imorgon, kaos i labbet och dom behövde någon som kunde jobba undan det - självklart ställer man upp och ett giltigt själ att slippa åka 80 fram och tillbaka till stundsvall för att gå på bröllop. Så jag ska alltså jobba på eggeborns imorgon, vilket det var ett år sedan jag gjorde sist, känns hur kul som helst!
nu ska jag väl springa iväg och lämna tbk filmen, gästa bolaget, hämta mitt smink på salongen hos elin komma tillbaka lagomt tills att ewa kommer hem hit direkt efter hennes jobb.
I feel just fine. - vin, cigaretter och en sjukjäklarns härlig kväll med ewa, that's the plan for tonight.
Efter nattens snerunda i tankevärksamheten kan jag säga att allt känns bättre nu. Även om det fortfarande sitter kvar och fortfarande någonstans stör mig till den grad att jag inte riktigt, helt kan sluta tänka på det!
- Dagen börjades ungefär som alla andra dagar när man gråtit sig själv till sömns. man vaknar med en klump i bröstet och oförklarlig känsla av någonting som kan påminnas av ångest, någonting var och kändes bara märkligt och fel. Men efter en dusch så vandrade jag över till Elin, som var i sämre form än jag någonsin kunnat tänka mig - kände mig då ganska lyckligt lottad, hon kräktes och mådde inte alls bra - så det blev myspys i hennes enorma säng framför tvn, hon sov och jag zappade. Tills fredrik kom ner på stan och vi gick och hyrde film, gick hem till mig och sen kom chrissty också, hyrde blod diamond, riktigt bra film - om man hängt med ordentligt, vilket vi inte gjorde - menmen, den var bra!
satt och pratade en del med chrissty och sen kom johan och hämtade henne.
Allt kändes så bra, med mig själv alltså. Jag kände mig inte helt där, men inte helt outside the box heller. Och så kommer det, kommentaren från helvetet, inget illa menat - menat som en komplimang någonstans.. Men det satte sig så hårt, just nu vet jag faktiskt inte hur jag någonsin ska kunna må som jag gjorde där innan, eller långt där innan. Mitt självförtroende har aldrig varit helt där, men efter ikväll.. så är det inte bara dåligt, det är helt trasigt, mindervärdighetskomplex..
"men alla ville se ut som Camilla i hela sala, hon var så snygg - hon var smal, slang, perfekt hår, underbar utstrålning - din syster är verkligen perfekt" jag log och nickade.. "hade du inte sagt att ni var syskon så hade jag aldrig trott det" nej.. min pappas ord klingar starkt "om du bara kunde vara mer lik camilla, det är så synd att du blivit så tjock, du var ju så söt".. jag orkar inte!
Jag ska inte äta, aldrig någonsin, vatten räcker bra. fan..
kanske var precis vad jag behövde, nu kanske jag blir smal, jag orkar inte stå i hennes skugga.. min smalhet kan jag iaf påverka.. resterande, ja det är väl som det är.. i wanna be a pretty girl..
nu ska jag sova. inge fyllekäk, inte imorgon - det är slut med det, vatten med kanske lite citron i. max.
Jag brukar alltid säga "jag är inte så farligt dömande" då får jag alltid märkliga blickar av vänner och bekanta som sedan kollar på varandra med menande blickar "mmkej, sure you're not" Men jag är faktiskt inte det, jag har jätte många olika "typer" av vänner, sportiga, flickiga, pojkiga, manliga, kvinnliga, rockiga, rosa, fjollor m,m,m! Det finns egentligen inga människor jag inte klarar av förutom de personerna jag inte klarar av, helt klart! Jag klarar egentligen av alla typer, bara inte vissa beteenden, absolut kollar jag snett på folk ibland, men dock endast om personen i fråga kollat snett på mig först, så fungerar det i min värld! Jätte omoget, absolut - det står jag rakryggad för, men jag klarar inte av människor som sitter högre än andra och tror att dom har rätt att faktiskt tro att dom är bättre, det klarar jag helt enkelt inte av. Om alla kunde sköta sitt och skita i andra så vore allt ungefär tip top!! Men jag klarar inte av när människor av någon oförstående anledning ser ner på mig eller någon av mina vänner, det fungerar inte så, man beter sig inte så - man behandlar andra som man själv vill bli behandlad och därmed jätte PUNKT!
Den andra kategorin jag helt enkelt inte tål är de människorna som gjort någonting mot mina vänner, det spelar ingen roll hur trevliga dem än må vara mot mig, har mina vänner råkat illa ut pga denne, så rankas den på samma nivå som "kolla snett, jag är bäst i världen" människorna.
Den tredje och allra sista grupp av människor jag inte tål är den grupp jag och min kära mor idag råkade ut för när vi låg på framnäs och lapade sol, käkade jordgubbar och hade det allmänt jätte bra! Då det kommer 3 tjejer och en kille och lägger sig 2-3 meter ifrån oss, lagomt långt ifrån för att jag ska höra varje ord av det dem säger. här är en del av deras meningar, konversationer, ord whatever.
"asså, om man är gravid, då lär man ju typ få dubbelt så lång tid i fängelse för då är man ju två!" sa killen som samtidigt direkt efter sa "men hörru najda, har du hål i naveln kan du inte ta bedövning när du ska föda barn" tjejen som hette nadja kollade på honom som om han var dum i huvudet, jag tänkte då i min egen värld, nu sätter hon dit honom, vilket pucko till kille, vad fan har navel peircing med bedövning att göra!? "ja men hallå, jag tar väl ut den när jag blir med barn" suck! "Men hallå din jävla fitta vi är ju här borta jag ser dig ju slyna! gud vad vit du är, kom hit och få lite sol på dig fitta" sa den andra tjejen till den trejde tjejen som i denna stund kom anländande i telefonen. direkt när hon kom så hävde hon ur sig "men vilka jävla fittor ni är, varför ligger ni inte på bryggan, fett äckligt att ligga i gräset" killen kollar på henne och frågar "varför är det äckligt att ligga i gräset?" tredje tjejn kollar på honom och säger "för att det liksom är äcklig, ofräsht, fattar du inte? jag vill inte att någonting ska krypa upp i min murra" jag försökte komma in i min bok men gav upp vid denna stund, jag skulle inte kunna koncentrera mig.. och så här fortsatte det!!
jag tål alltså inte 15-16 åringar och frågade min mor om jag någonsin var så, hon skrattade och sa ja det var du! men det har jag väldigt svårt att tro, saken är ju den att dom måste ju spela över så hårt, spela så otroligt hårt! dom kan inte vara så dumma och osmarta, för så osmart har då aldrig jag varit - det kan jag sätta min högerhand på! okej, det är inte det att jag inte tål dem, men jag kanske tycker synd om dem? eller om mig själv? eller jag är glad å mina vägnar och tycker synd om dem, tänk vad skönt att kommit förbi detdär stadiet!!!
ni vet tjejerna och killarna som klär upp sig till öronen och hänger vid skiljebo centrum en tisdagkväll och bråkar sönder sig med sina föräldrar för att dom ska få vara ute till kl 24:00 en vardasnatt.. jodå jag minns, även om jag kanske var lite yngre än 16, när jag var 16 var jag gift och tråkig, låg hemma på skolavslutningen och kollade på sunessommar när alla andra firade att dom slutat nian, eller jag och gustaf åkte ner en liten stund, men det regnade.. ah ni fattar vinken.
nej, nu ska jag äta en smörgås och sen ut och springa och sen köra glada oxen med elin.
Nu vet jag varför jag inte kan sova, jag tänker för mycket! Hur lätt är det att sluta tänka då? skruva av, allt man tänker på om man inte ska tänka på någonting är att man inte får tänka på ngåonting och då tänker man på det man inte får tänka på, jag är urusel på att styra mina tankar alltså, med andra ord så får jag fortsätta vara sömnlös tills den dag jag stupar i diket av utmattning!
Men att vara vaken på natten är ungefär lika roligt som liseberg en regnig dag i september, det är lika som på dagen bara det att alla andra sover och det finns ingen att upptäcka allt det roliga med. typ melodin min ruggigt gamla kylskpå spelar var 20:e minut, eller min grannes enormt höga snarkningar (efter att gnisslandet har slutat, nej jag är inte bitter för att min säng inte skakar)!, eller när något billarm slås på någonstans innanför cityringen, ett dovt skrik som tyder på fjortisfylla någonstans i närheten, en hög mansröst (också alkoholpåverkad), surret av min dator, röda pricken p åtvn, som bara blir starkare och starkare.. nattfjärilen innuti min rislampa.. nej det är nog inte konstigt att jag inte kan sova eftersom jag har hela new yorks stadssymfoni i öronen.. tänk vad allt ska låta högt och mycket på natten.. jag ska köpa hörselskydd imorgon, sådana där gula som dom delar ut gratis på biblioteket om man vill ha läsro, och sådana som morfar hade när jag var liten när vi var på besök och han behövde sova middag.. japp sådana ska jag ha.
det är inte så att jag inte kan roa mig även om jag inte kan sova, jag bloggar så fingrarna glöder, trackar alla mina vänner på efterfesten och glor igenom alla människors bilddagböcker och lägger till roliga kommentarer på mindre roliga bilder och tvärtom. jag har även en trög bok som jag vägrar komma igenom, den är iof på engelska och väldigt tråkig..eller den kunde ha varit rolig om jag gav den en chans, kanske - äsch, roligare att blogga sönder min hjärna med tankar och filosoferingar, jag tänkte att om jag funderar ut alla mina tankar på bloggen så kanske jag inte tänker så mkt när jag väl har lagt mig? eller vad tror ni, då borde jag faktiskt kunna sova snart anser jag!!
Jahapp, hade jag slut på funderingar för denna gång? inte på långa vägar.. jag vet bara inte vilken ände jag ska börja i och tankarna blir alldeles förstörda av kylskåpet som nyss satte igång igen, undrar om jag är stark nog att kasta ut det?ensam? jag vill ha ett nytt kylskåp, tyvärr är inte det lika lätt att införskaffa som propparna i öronen.. och man kan inte få allt man vill ha är i livet som min kära mor säger, nej.. man kan väl kanske inte det nej.
nej, om man kanske skulle testa att lägga sig igen.. och faktiskt slå av datorn denna gång?? mm..!
jag längtar tills brevbäraren kommer imorgon:D För då får jag spännande saker på posten, schema! YEY!
Det är vad allt handlar om, i alla fall vad det har med personkemi och förälsker att göra. Känslan av fjärilar i magen, känslan av att hela tiden vilja finnas vid personens sida, när personkemin stämmer in i minsta detalj, när allt känns spännande och samtidigt skrämmande, när det just där och då - känns som om det är någonting man vill vara en del av, länge! ZSA ZSA ZSU - har nog alla varit med om, när man inte ännu är kär, när man inte riktigt kan placera personen som pojkvän - det är pirret i magen. That's the feeling I'm looking for.
Jag finner den, ibland - lite nu och då, lite här och där.. Man känner sig förälskad även om bara för en stund, en romans innan det utvecklas till någonting annat, eller ingenting alls. Den känslan man vill bära kvar när vardagen släpas på och förhållandet inte längre är nytt, när förhållandet gått från fas 1 till 3,4 eller 5 osv. Den känslan man inte vill förlora, för när känslan försvinner, så måste man förlita sig på att kärleken blivit så pass stark att man klarar vardagen alla andra kämpar med..
ZSA ZSA ZSU.. .. det värsta är när man känner så och det inte är besvarat, när det för den andra människan inte är mer än vad det var, där och då - för stunden. Eller som nu, när jag inte får känna så, när jag inte kan känna så, när jag åker alldeles snart.. När jag vill allt och ingenting, när jag känner massa saker för allt jag gör.. Men det är skrämmande, jag kan inte visa känslor, jag är så skeptisk mot att det någonsin kan bli bra, att jag någonsin kan bli älskad, precis så som jag vill.. att jag kan få det förhållandet jag vill ha, där man är på samma nivå, på samma plan i livet.. Ibland, ganska många gånger så funderar jag på vad jag gör för fel, vad gör mig till ikke flickvänsmaterial, hur kan man vara för självständig för ett förhållande? dum fråga, det är klart man kan..
Men jag är inte så som man först kan tro, jag är väldigt känslosam och kärleksfull, väldigt omtänksam.. Men varför ska det vara så svårt att visa? varför kan jag inte bara sänka garden? jag är så otroligt rädd för att bli sviken, sårad och dissad.. Våga chansa!? orken finns inte, det går väl aldrig i alla fall? jag analyserar allt.. lite för mycket lite för länge.. även om jag alltid ger skenet av att allt är okej och att jag inte bryr mig.. Mystisk har jag hört många gånger, det finns så mkt mer under ytan.. jag måste alltså bara finna den som kan ta sig igenom skalet, eller finns det någonting jag kan göra för att ändra på mig? vara mer öppen, chansa mer? visa att jag faktiskt vill vara med någon ? jag är ju bara jag..
Eller är jag bara en totalt tråkig och blank människa som man helt enkelt inte fastnar för? rolig tjej för stunden, men inte mkt att hänga i julgranen? äsch..
GRÅTFÄRDIG! - det är jag ungefär hela tiden nu förtiden, jag och elin var ute och gick idag, långa turen, runt skiljebo, efter att jag runnat den vanliga turen så klart - motions VM! Jag kan börja gråta för att jag älskar västerås, för att jag älskar mina vänner, för att jag saknar saker som varit, för att jag saknar saker jag inte har.. just nu känner jag bara så otroligt mycket för allt.. fel beslut, rät beslut?? jag har insett nu att jag ska åka till USA, 6 veckor kvar på torsdag.. jag har förnekat det för mig själv men tom för andra, inte riktigt velat berätta ordentligt vad jag ska göra och vart jag ska och hur länge det är, men iof, hur länge det är, det vet inte ens jag.. jag blir gråtfärdig för jag förstår helt ärligt inte hur jag ska klara mig utan alla mina älsklingar.. alla mina vänner, mina vänner är ju mitt allt! det enda som är riktigt bra med mig! det enda som jag är riktigt riktigt stolt över!!!!! det gör verkligen så jävla ont.. oslo och sthlm, var nytt och spännande och så great för att det var så nära hem.. men likförbannad så grät jag mig till sömns de första två veckorna i Oslo.. även fast det var på hemmaplan.. men utan mina vänner, inte så mkt jag.. jag är inte hel utan dem..
MIN ÖNSKELISTA: - hitta en karl. - bli kvar i västerås. - få ett bra stabilt jobb som lärare. - ha mina kärlekar på hemmaplan.
in your dreams, det var inte mina lista för någon månad sen.. men just nu, när jag panikar som värst, så vill jag bara vara trygg, hemma och aldrig någonsin sätta mig på ett plan och åka till usa och studera någonting skitsvårt som det just nu känns som om jag aldrig kommer att klara av i alla fall!
Jag lovade mig själv för ganska länge sedan nu, kär ska jag inte bli den här sommaren, alla vet ju hur det gick förra året! Men varför sitter jag här nu då, med massa konstiga känslor!? zsa zsa zsu, man kan inte råför vad man känner eller när man känner det, jag skulle slängt in handduken för länge länge sen.. jag är så dum ibland.. frågan är bara, om det är rädslan för usa och det okända som får mig att känna mig som det gör, eller om the zsa zsa zsu is for real!
Just nu kan jag varken A eller B. just nu vet jag varken ut eller in..
men vad spelar det för roll egentligen, när det inte är besvarat? när samtalen aldrig någonsin ägt rum? då kan jag väl verkligen bara känna mig dissad och lämna det för vad det är? ingenting?
nu orkar jag verkligen inte älta längre, det är riktigt tungt just nu bara.. jag kan inte bara spela på, leka sommar och bara ha det fint - jag måste faktiskt inse det faktum att jag åker snart och detä r okej att få panik, vara ledsen.. om jag inte gör utlopp för alla mina känslor så kommer allt komma när jag kommer dit och då kommer det bli ännu jobbigare, det kan jag lova! jag måste ge det en chans. fan.
ska jag vara ärlig med mina känslor? inte en chans i världen. vad skulle det tjäna till? svaren står skrivna i stjärnorna, det är färdiganalyserat - jag vet att det inte finns någonting där. det är vad det är.
så därför tänker jag fortsätta det som återstår av sommaren, precis som jag påbörjat det.. en härlig grej precis som allt annat denna sommar - det har varit en bra sommar..
Life has so far taught me one thing, it never turns out the way you thought it would, no matter how well you plan, life has it's own plan for you. This is my journey and my attempt to follow the road life lays out for me, as a new mom, and with the constant struggle of what country and continent to call home - my journey to figure out where I actually belong.
