Jag har precis avslutat ett stycke skrivande, ett stycke tankande och ett illaberoende stycke lasande. Tararna trycker och fingrarna knappar frenetiskt over sma tangenter pa min blackberry for att skapa ett inlagg dar jag for stunden varken har en borjan eller ett slut.
Jag lever mitt liv, star och vager pa framtida beslut som alltid forblir dramatiska, pakostade och temporart aven om jag inte kanner mig redo for den sagan att bli skriven. Sa har det varit sedan jag forst flyttade hit, aka hem betyder stanna hemma, stanna har betyder mojligheter, mojligheter for en framtid som fortfarande vantar eftersom jag fortfarande sitter med halsan I behall och en tillvaro latt att leva med.
Jag ar glad att jag stannade - jag fragade aldrig for mer - men det sarar mig att sanningen ser annorlunda ut for andra. Istallet for att forsta varfor jag ar driven till mitt liv har, att jag under senaste aret har blivit mer sarad an nagonsin forr men anda finner en styrka att stanna. Jag var tvungen att komma tillbaka till mig sjalv, strava efter tillfredande sinnen som lugnar min tillvaro, senaste veckorna har jag antligen fallit tillbaka I det spar jag sa lange velat ga, lugn och ro. Ingen tid for annat an jobb, traning och somn under veckorna och fullsmockat med skoj under helgerna - sa lugn och ro ar fel uttryck om vi pratar om faktiskt lugn. Men ett mentalt lugn.
Man maste alltid se efter sig sjalv, man maste trivas med sig sjalv for att trivas med nagon annan. Hade jag akt hem, hade det aldrig fungerat, jag hade inte fungerat.
Jag har funnit forstaelse, karlek, varme och sinnerlig trygghet. Han som tar tag och rycker mig upp nar jag inte langre har ork eller kraft att lyfta mig sjalv. Som forstar nar jag ryter, grater och tappar tro I mig sjalv. Som far mig att le nar allt bara kanns skit, som tar min hand nar jag inga ord vill ha sagda. Som kampar for mig utan att ifragasatta, han forstar, satter aldrig emot - bottom line, han alskar mig for den jag ar och han vill inte andra ett stra pa mitt huvud och nar han blir frustrearad och inte forstar mig sa fragar han och forsaker satta sig in I min situation och aldrig nagonsin kritiserar han mitt tankande och han ar aldrig dramatisk lol han ar lugn som en filbunke och generos som aldrig.. Sa ewa fragade om giftemal, och svaret ar som foljer. Jag ska gifta mig. Min familj vet redan och datumet ar nyarsafton, och jag ar lyckligare an nagonsin. Vi har skaffat bil tillsammans, en svart chrysler cab 2005 model, forlovning, gemensam bil och framtids lycka!
Ett manus ar skrivet, om missforsteelse, tidsbrist, dalig timing och rattagna beslut! Sjalviska manniskor finns det gott om, men sjalvomnande manniskor som drar ner andra I sin egen skit kan jag verkligen inte med, korten var lagda, vi skriver alla var egen saga och detta ar bara borjan pa min och energi har jag inte ens att bli forbannad. Det ar inte mitt fel att jag inte platsade I din plan och att du inte passade in I min.
Ewa kom nu! Mamma kommer skicka med gottis till mig, sa lamna utrymme I packning haha!
Love
Em!
Igar borjade helgen som varar anda till monday, memorial day is here and we get a sexy ass 3 day weekend, very sexy! Igar hade jag drinks med senait och hanna kvalite tid som jag verkligen behovde! Sa mkt karlek! Att umgas och prata med manniskor som vet och forstar ar en sadan obeskrivlig och harlig kansla. Sarskilt nar man ar har borta. Idag vaknade vi I seattle land upp till 30 graders varme och klarbla himmel, ingenting man heller tackar nej till. Jag och amanda och amber hade sushi lunch pa sea blue innan vi akte vidare till supermall for att hitta sandaler for 1 dollar, loved it! Nu haller vi pa att dona for kvallens grillning och forkaka hos mig innan vi drar vidare pa party som star I redneck theme, nice! Kommer bli en kul kvall utan tvekan! Pratade en svang med pappan min idag, kandes bra att fa en uppdatering pa livet hemma. Nedrakningen for ewas arrival gar snabby nerat!! Excited as hell!! Det var den lordags uppdateringen det, mer kommer fran americat land. Kar och galen som aldrig nagonsin forr, giftemal och framtids planer far mig att vandra pa socker toppade moln. Hoppas livet hemma ar frid och frojd!!
Love, em
Jag vaknade av pussar nar stoch skulle till jobbet 6.30 somnade om nar han gatt och vaknade igen 7.30, alldeles lagom!! 8.30 klampar jag in pa jobbet och kaoset startar utan dess like. Food program people var dar fran california for att ga igenom vara attendence sheets, nar jag kom gick dom in I mitt klassrum dar morning staff had been since 6.30.. Ett av barnen brot av en tand och blodade ner hela klassrummet, mat folket gick igenom allt mitt pappersaerbete som jag blev valdigt narvos over. Men som tur var var det flackfritt bortsatt fran morgonens frukostrakning, som inte fanns med da min morning person ar oduglig, stada klassrummet som var en rora var jag ocksa tvungen att gora da inget hade blivit gjort denna morgon och samtidigt som detta maste jag satta igang lektionen.. Dom skickade mig pa lunch 1 timme tidigare an vanligt da dom tyckte synd om mig.. Det ar bara att bita ihop, det ar kaos varje morgon, men det ar ingenting jag uppskattar nar vi har inspektion, sarskilt inte da jag ar ansvarig. Kom ocksa ihag att detta ar usa. Blod, dalig hantering av mat osv stanger oss direkt, noll tolerance, vi fiaxde det dock... Uh! Glomde inte ens plast handskarna som man maste satta pa sig innan man ens ror ett barn som bloder. Sorry vannen jag ser att du nastan forbloder men jag maste springa o ta pa mig plast handskar forst! Men maste man sa maste man.
Love em
Jag uppdaterar fran min nya blackberry! Varat internet kommer imorrn sa jag uppdaterar mer da! Massa har hany, jag har flyttat, skaffat karl och ar kar som aldeig forr!! Jobbet ar underbart och och livet ar bra aven om det hander saker hela tiden!! Ewa kommer snart och sommaren ar har. Vi lever som dom gor I vanner och aldrig har vardagen kants ner rogivande och spannande!! Love emelie
Life has so far taught me one thing, it never turns out the way you thought it would, no matter how well you plan, life has it's own plan for you. This is my journey and my attempt to follow the road life lays out for me, as a new mom, and with the constant struggle of what country and continent to call home - my journey to figure out where I actually belong.
