EM

De sista två dygnen har svängt i 120, för att korta kunna sumera min Oslovistelse krävs mer fantasi än jag erhåller.. Det är både smärta och glädje att lämna staden som varit mitt hem det senaste halvåret, smärta för allt jag lämnar och glädje för allt jag återfår och uppleva ska.
Jag vet inte hur jag med något annat ord ska sumera denna tid än underbar, första månaden var ett helvete att leva i, gråtfyllda kvällar, hemlängtan och panik, vägra att inse att liv måste gå vidare och nya upptäckter måste göras..
Nej det tog tid att lämna perioderna i mitt liv bakom mig och det gjorde väldigt ont många gånger, men det gick och jag fick en upplevelse och en tid som jag aldrig kommer att glömma..
Jag har träffat människor som satt spår i mig för allt framtid, jag har träffat människor som har lärt mig att se livet annorlunda, jag har gjort saker som förr kändes omöjliga, jag har sett saker jag inte trodde fanns, jag har fått vänner för livet, jag har fått fina meriter för framtiden, jag har lärt känna mig själv, jag vet nu vad jag vill med mitt liv, vad energi ska läggas på och vad som är viktigt för mig.
Jag har lärt mig att släppa in en annan människa i mitt liv, med kärlek och omsorg. Jag har insett att även jag förtjänar kärlek och omtanke.

När jag igår lämnade Oslo så lämnade jag det absolut som en starkare människa, jag lämnade det mycket mognare än jag var när jag för 6 månader sedan kom.
Jag har kommit hem med lysande utsikter för framtiden och en hunger efter att få lyckas och uppleva nya ting. få börja mina studier och någon gång långt fram i framtiden bli student.. Just nu är jag äntligen hemma och vi firar jul.

jularna nu är inte som förr, jularna nu känns korta och sorgliga, värmen och kärleken känns konstgjort, men det har sina ljusa punkter, mina syskon och den kärlek som finns oss imellan, kärlek till våra föräldrar på varsitt håll, tungt? jo, det känns väl bittert att se tbk, men det gäller väl att att blicka frammåt och hoppas, hoppas att dem blir lyckliga tillslut, var och en på sitt håll..
idag är det precis 4 år sedan skillsmässan, det har gått upp för mig för länge sen att det inte längre finns fru och herr lindgren, men jag har fortfarande inte accepterat och jularna är fortfarande lika svåra och bringar alltid minnena tillbaka till den julen för 4 år sedan..

jag är vuxen nu?
- sluta bete dig som ett barn då..

julen är svår så klart, men endå, mysig och kärleksfull och vi får ju så klart julklappar vi också.
Några av de sakerna jultomten hade med sig till mig idag var:
- el-tandborste.
- pengar. (alltid dessa platta kuvert nu för tiden)
- parfym. (dolce gabbana, light blue)
- saker till lägenheten. (porslinstroll, tavlor, sängkläder, tallrikar, m,m)
- mysdress. (stod höögst på min önskelista som var väldans kort i år)
- jacka.
- sminkkoffert? (svårförklarad pryl som ser ut som ett smyckeskrin, men är till för smink, också önskad!)
- ett par stövletter. (rackarns fin present till mig själv)
- diverse. (shampo, balsam, bomull, sminkborttagning, rengöring, tops, tandkräm, deo, bodylotion, smink, tvål, strumpor, underkläder m,m,m,m).

Imorgon så ska det firas jul hos morfar och kusiner och mostrar ska också infinna sig..
ingen julmat dock, TACK för det, för nu är jag återigen trött på julmat, ew. men god mat och trevligheter, tills julklappar återigen ska öppnas, (biobiljetter och pengar) hur mkt ska vi slå vad? samma samma varje år. vilket jag  tackar och hjärtligt tar emot.

därefter så ska klackarna i taket slås av mig och hedolina på hottan i sala, jo jag längtar det är det bästa med julhelgen känns det som nu, hurra hurra hurra.
Så skoj!
Så förfest med homemade white russians, mums!! Gud vad jag längtar..

men så sitter jag här nu och vi inser nog att julafton är en ganska seg dag.
Vi ska på midnattsmässan inatt, som vanligt, det är mysigt, mysigt som fan.
Men nu är jag mätt, trött och ganska belåten.
Nöjd med mina klappar och ser mkt fram emot morgondagen och dagarna därefter och det kommande nyårsfirandet och därefter äntligen få ta sig iväg till stockholm, spännande!!

Nej nu, nu säger vi godnatt!
eller godkväll?

passar bäst ikväll gör nog endå..
god jul.

Att jag inte skrivit blogg på fler år  beror på att jag jobbar 24 timmar om dygnet..
Ibland så känns det så i alla fall och allt jag gör är att jobba,sova,träna.
Nu har jag 8 arbetsdagar kvar innan jul, ska jag berätta en hemlis? det är bara 8 dagar kvar till jul, precis snygging, jag ska jobba varje dag fram till jul, det blir 64 timmar, tack!

Så, min ork finns inte.
Jag gnäller bara i mina bloggar när humöret tryter och maten har blivit missförstådd och träningen är tråkig och omotiverande.. Imorgon ska jag träna och jobba, är tvungen att stänga och det betyder att jag inte kommer från sandvika förrän sent.. sen ska jag upp och jobba 08:00 på lördag morgon, vilket betyder att Em lindgren måste gå upp 06:00 på lördagmorgonen, precis vad jag alltid har önskat mig..

nu säger jag godnatt.. det räcker nu.

jag är så kär..

Det blir inte bättre av att min PT är tokläcker och håller i mina fötter när jag gör sit-ups och skriker mig i ansiktet varje gång jag går upp.
Det blir absolut lättare för jag ger ju inte upp det minsta, jag krossar gränserna gång på gång, särskilt efter 9 km på löpbandet och oförklariga kilon i benpressen, det är krafter jag blev chockerad själv över att jag hade..
Hur som helst, första träningen på s.a.t.s kampen gick över förväntan och jag är otroligt motiverad och peppad på att se kilona rasa och midjan bli smal, formen på max och fotbollssucce gånger 1000 när våren kommer igen.

Imorgon väntas det ett spinningpass, det startar inte senare än 06:30, herrejösses. Men ska man så ska man, efter det så blir det lite armar och ben. 

Mitt kylskåp är fullt av salladsarter, tomater, gurka, tonfisk, musslor, champinjoer, m,m.
Jag är så jävla motiverad, äntligen!

Harald, jo.
Vad ska jag säga, jag har uppdateringar att komma med.. att jag får känslan av att vi gick 10 steg tillbaka, att han är rädd för att binda sig.. mr big? sex and the city relaterat till er som inte kopplade.
Vi ska fortsätta ses, men han vill inte känna sig pressad, jag ska inte skynda på? okej.. Men han vet heller inte om han ser någon framtid mellan oss, han vet inte vad han känner.. meen, åh. Jag orkar inte!
Hur ska jag våga satsa på honom när jag inte vet vart han är på väg, när jag inte vet vart vi är på väg..
han får älta som han vill, under tiden så lever jag mitt liv..
Inte träffa andra? nej, det är väl det vi har sagt.. men nu förstår jag inte poängen, även.. om.. jag kanske inte skulle göra någonting.. bara för att jag tycker så jävla mkt om honom..
Knepig situation..
Ska jag alltid kära ner mig i killar.. som tycker om mig men som inte är helt där? som inte släpper mig för att dem inte vill men det är kanske det jag behöver..
Man kan inte äta kakan och samtidigt ha den kvar.. bestäm dig.. det har nu gått, 1,5 månad? okej.. det är inte så lång tid.. jag ger det längre.. bara för att jag tror på det.. Men? jag är öppen för förslag.. ge mig råd!

godnatt!