EM

Be someone before you try to become something.

småtimmar.

Kategori:


I'm trying to sleep - but I can't.
Saknaden värker i hela kroppen.
Det är svårt - jag vill sova - jag är trött, men jag kan inte sova.
Många tankar, funderingar och känslor.
sakna..
Att sakna såhär mycket är nog klassat som den svåraste känslan i världen att bära.
Att sakna så det gör ont i varje närv i kroppen.

godnatt.. eller godmorgon?

And that's the way it is.

Kategori:


Efter ett uppmuntrande och stärkande SMS från andra sidan atlanten så känner jag mig genast lite gladare och piggare, nattens drömmar är glömda och jag ska ta och göra mig iordning för att ta mig ner på stan, träffa världens bästa ewa för en fika och därefter träffa världens bästa carlsson för lite kvalité tid.

Det kan gå fort från mörkt till ljust - saknade gnager, men inser ju att tiden går och snarare än vad jag tro så sitter jag ju på planet tillbaka till americat.

Nu ser jag fram emot en skön onsdagskväll med två av mina bästa vänner.

hasta!

em.

farorna hopar sig - the lion king.

Kategori:


Att kicka igång bloggen är inte alltid det lättaste - särskilt inte när man mår som jag gör just nu.
Depp vecka? Det var årets underdrift. Jag försöker att få grepp om situationen jag befinner mig i, men det är som att greppa en ål med ett par boxhandskar - det går liksom inte riktigt bra. 
Jag pluggar, läser långt in på småtimmarna och vaknar med en konstig känsla av panik och ångest när klockan är stax före 9, varje morgon.. konstig smak av sömn i munnen, febrig i kroppen och kallsvettig - som om drömmen precis mördade mig. Lägenheten är alltid tyst, luktar unket till balkongdörren får öppnas och frågan som alltid ställs är, nu då? 
Saknaden växer i bröstet och paniken över att inte ha någonting att göra växer fast runt fotknölarna och gör mig sysslolös och orklös - ingenting frestar, ingenting känns meningsfullt - jag låter liksom timmarna gå, tills nattens drömmar återigen tar mig i sin ägo.
Stressa med plugg, collegefester, träning och myskvällar - ha ett schema som går i ett, flänga omkring på äventyr utan dess like, i det stora amerikat.. det känns som om jag sprang in i vägg och här står jag nu, yrhuvad och känner mig svårframkommen. Helt plötsligt finns ingenting att göra, alla lever sina liv, jobbar, umgås med kärlek, pyntar lägenheten och planerar framtiden, själv har jag inget liv här längre och det blir tydligare ju mer tiden går och paniken över rastlösheten som hopas blir allt starkare. 
Jag älskar mina vänner och min familj - men jag saknar mitt liv som alltid flyter på, på sidan om. Mitt liv är ju inte här nu, det är ju där, mitt liv här innehåller vänner och familj men ingen vardag, ingen stress, ingen tanke värksamhet.. det är ledsamt att ha hemlängtan vart man än är.. 
Men jag har fått klart för mig att mitt hem just nu är usa och dit längtar jag just nu - vilket på många sätt är skönt, för det är där jag har mitt liv, så det är skönt att jag känner som jag gör, det hade varit jobbit om jag kom hem till sverige och kände, wow - nu vill jag aldrig mer åka tillbaka, så det är ju jätte bra att jag känner som jag gör.. 
Det är väl bara så att deppiga tider, kommer och går - deppiga tider är bara som dom är.. I guess I'm just bored and homesick, för saknaden bidrar till ganska tråkiga känslor det också. 

Annars i Västerås; arbogarättegången har dragit igång och två vänner från olika håll i sverige är faktiskt i västerås just nu och raporterar från rättegången, journalist - javisst! Under tråkiga omständigheter så fick dom ju se min stad tillslut.

häng med ewiesen ikväll eftersom hon drar på stort och åker på semester vecka med fredrik till Paris imorgon - kan ju inte annat än säga - fan vad avis jag är. 

Ge mig nått att göra! skulle tom kunna jobba.. så illa är det. 
vardag - ja tack.

em. 

Back where my life started.

Kategori:

I sala stad med familj - med dyra känslor när sala staden står i sommarblom.

Igår åkte jag mamma, riwer och robin till viggsjön, sol och bad med familjen och en handfull andra familjer, bad och lek i vattnet innan det var dags att sätta sig i bilen och fara hem över vidderna. Vi körde omvägen runt västerfärnebo för att släppa av riwers vän dennis, också kännd som min bästa kompis Malins lillebror. När allt står i högblom och sommaren står på topp så är västerfärnebo det bästa stället i världen att vistas på - en gång i framtiden så blir det sommarhus där allt startade, det är vitkigt att hålla fast vid sina rötter - samtidigt som man låter grenarna växa fritt och utforska världen, finna vänskap och kärlek - precis som jag har gjort. Livets äventyr slutar aldrig, det pågår i det oändliga - när lyckan har funnits så får man leta efter nya sätt att utveckla livet.. men vart man än beger sig, är rötter vitkigt och hur länge sedan den än må vara jag var bosatt på vishan med kossan hanna som närmsta granne.. är det fortfarande här jag känner ett viss behov av att finnas kvar, en del av mig i alla fall..
Det var där my life started, det var där jag satte grunderna för att en gång i framtiden bli mig själv.

Ikväll vlir det bio med ewa och fredrik och imorgon blir det sala festivalen, spännande och se vilka gamla rävar som har släpat sig hem för att besöka statt i helgen.. för mig blir det bara en kväll, har varken ork eller lust att spendera två kvällar i rad på statt, ska dock bli väldigt kul att få träffa alla.

häng med syster på stan innan jag tar bilen till västerås, skön fredagskväll med bästisen och hennes livskamrat, dom kan ju lika gärna adoptera mig på en gång.

em.

I'm done!

Kategori:

Jag fixade deadline, skrev en feature article om trendiga backpack resor till asien istället för att sitta instängd bakom universitetets väggare.
Är sjukt slut i huvudet, mår illa då näringsbrist har den effekten på mig och tröttheten bidrar till illamående och tungt huvud med tankar som påföljd..

idag har jag umgåtts med malin och pluggat - that's about it.
Ewa har gått och blivit sjuk lagomt till hennes lediga dag.

Försöker inleda ett vättigt inlägg men inser att motivationen ligger och flyter nere vid fotknölarna och tröttheten svider där tankvärksamheten skulle ha skenat iväg på hästar när blogg.se fönstret öppnas..

nada, blank, nothing.
så jag säger godnatt istället.
det är dags att sova nu.

ett mer intelligent inlägg kommer imorgon.
em.

It is not the end of the world..

Kategori:

.. eller är det?
Des introducerade mig för Mayan Kalandern för inte allt för länge sedan och jag skrattade mest bort det och sa att jag inte trodde på det.. En dag som denna när jag egentligen borde plugga stenhårt och egentligen inte alls borde surfa runt på internet för att få reda på hurvida jorden kommer att gå under eller ej, så är det precis det jag har gjort - surfat runt för att se om jorde kommer att gå under eller inte och eld och lågor växer starkt i mitt bröst igen för framtids planer, drömmar och visioner - en ilska och frustration och ett jäkla driv.
Jag ska rädda världen, fixa fred på jorden och stoppa hunger och barnarbeten - jag ska bidra och få andra att dra tummen ur och göra någonting vättigt i frågan, för att få jorden på snurr är ett stort teamwork, som vi alla måste jobba stenhårt på att få seger. Återigen så står jag öga mot öga med faktumet varför jag från första början vill jobba på fältet, skriva och raportera, visa omvärlden faktan som ingen annan jättar att göra..
Jag tror inte på hokus pokus, jag tror inte på att mayan kalendern bidrar till detta då all deras religion slutade att utövas när spaniorerna vandrade in och satte eld på allt och förbjöd utövandet av religion med döden som straff.. Men jag tror på den mänskliga effekten, jag tror på vad vi gör för ont är vad vi får för följder.. Vi tar själva död på planeten, det är ingen annan som gör det åt oss. Det handlar inte om att viljan inte finns, utan om vetskapen om vad ont är och vad ont det gör vår planet, mänskligheten och klimatet.. Mänskligt hat och okunnighet är vad som tar död på oss om någonting, men jag har störta tilltro på mänskligheten, they can call it dark times, men jag tror på ljusare tider, jag tror på att kärlek övervinner det dåliga, jag tror på det goda för det onda.. det handlar bara om att inte ta förgivet vad vi har, det handlar om att börja utbilda sig själv och se omvärlden för vad det är.. men hur lätt är det då? när man bor i ett land där allt är serverat dig, där svält och sjukdomar inte är problem, där en klimatförändring som innebär varmare väder bara är välkommet osv.. Men allt det där andra då, världsomfattade naturkatastrofer, förminskning av landsytan, ökad befolkning i världen, nya istider, då blir vi drabbade som alla andra.. Det är därför jag vill bli journalist, för det finns fortfarande tid att göra någonting.. så nu är jag naiv och dum igen och säger att jag ska rädda jorden, högmod? nej, bara dumdristighet och fullt av driv att göra någonting stort.. kanske kommer jag ingen vart alls, men som jag sagt förr, kan jag ändra tänke hos någon, då är jag nöjd.

kolla inte om du är känslig och tycker att
 
http://www.youtube.com/watch?v=XAtgPaggeTM&feature=related

love, em.

Farlig vana.

Kategori:


Gårdagen spenderades med herr och fru wiberg, också kända som min syster och måg - deras två hallon söta ungar, mina yngre syskon och pappa! Det blev en heleftermiddag då vinet flödade från tidig timma och första projektet var mitt kära hår som nu var alldeles för mörkt för min äldre systers smak, så vi blekte upp det lite för att få lite slingor med lite koppanyans, jag har inte vant mig och jag tänker inte skvallra om resultatet förrän jag har bestämt själv vad jag tycker om det.. Det är en varmare färg, så jag antar väl att det är bra.. annars känns det bara allmänt konstigt. Efter en underbar middag med grillmat, färsk potatis och hembakat bröd - njöt vi till mer vin och avslutade kvällen med en hel familj plus en halv framför tvn och kollade på she's the man, hel rolig film utan att man behövde anstränga hjärnan allt för mycket, vilket absolut var välkommet en kväll som denna. Familjen dyrkar vin, det är en sak som inte behöver skrivas i stjärnorna, det vet vi i alla fall.
Sen imorse så vaknade jag relativt tidigt efter en natt med många hemska drömmar, så verkliga så jag fick nypa mig hårt i armen för att vakna ur sinneståndet jag befann mig i när jag vaknade..jag önskar att jag kunde sluta drömma så här nu, känns som om det aldrig kommer att försvinna, känns som det är så här det är nu, det är bara att acceptera.. men jag blir så trött, man får ju ingen riktig sömn och man känner oro för varje gång man ska gå och lägga sig.
När jag kom hem till mor igen så låg min tvätt, vikt och nytvättad på sängen..
ojojoj - här snackar vi varningstecken för en donna som har tvättat och vikt sin tvätt ensam sen hon flyttade hemifrån när hon var 16. Jag som hatar att tvätta får verkligen inte bli van med någonting sånt här! men just nu, så klagar jag inte.. för fasen vad skönt att slippa göra det själv!

ikväll ska jag och Ewa till Stockholm, gud vad jag längtar! Ska bli ruggigt roligt, har sett fram emot det här länge nu. Stockholm är en jävligt fin sommarstad, så det gör ju ingenting att solen står högt på en blå himmel dagen till ära!

love.
em.

Waiting for your life to start?

Kategori:

Idag srang jag in i två gamla vänner på stan, mina tvä gamla bästa kompisar om sanningen ska fram. Vi träffades på Solskolan i sala när vi snurrade på det 8e levnads året, dom bodde i sala och jag bodde på vishan, strax där efter så började vi spela i samma fotbollslag och ännu senare efter det så klampade vi alla 3 in på åkraskolans musikklassrum och blev 4C's partners in crime. Vi tävlade i allt, vi sporrade varandra, vi var lika, vi var bäst och vi var riktiga bundisar. Vi tävlade om allt från killars uppmärksamhet, vem som fick mest rätt på proven, kunde springa fortast på gymnastiken - sådär höll det på långt in på högstadiet genom både gott och ont - sen tröttnade jag och stackn, gymnasiet kom och jag flyttade. Det blir som det alltid blir med gamla vänner och bekantskaper från tiden då man inte var torr bakom öronen.. det rinner som oftast ut i sanden, man glider ifrån varandra - växer isär, går olika vägar i livet - det finns en miljon sätt att förklara varför deras första fråga var "åh nämen är du hemma nu?" istället för "åh vad kul att du berättade att du var hemma, när ska vi ses?" varför jag inte ringt dom och varför vi inte spelar på samma nivå i livet längre, eller ens i samma serie..
Dom jobbar med vuxenjobb, bokföring, och receptionsjobb..
Jag kan inte låta bli att undra och fundera, allas liv går vidre, allas liv sätter igång - vad händer med mitt? Jag pluggar, oyes. Bor i ett jäkla kollektiv med 5 andra tjejer. Kör en gammal vit bil. Shoppar upp matpengarna. Lever från termin till termin och väntar på att livet ska börja, någon gång därefter..
När sätter mitt liv igång med allt vad som ingår i det? Jag menar, jag bor i usa och pluggar skiten ur min stackars bearbetade hjärna och nästan väntar på att livet ska ta fart och jag ska få utföra alla mål och visioner jag har.
När ska jag ha ett vuxenjobb och inte längre vara klassad student?
Jag tycker nog att jag är hyffsat cool, lever min dröm, blir någonting jag kan tänka mig att vara för resten av mitt liv - det bara känns som om alla människors liv runt omkring mig skuttar iväg i 180 km i timmen och jag inser i samma stund som jag skriver att det hände mig för 1-2 år sedan, när mitt liv skyttade iväg 210 km i timmen i knasriktning. Så kanske är det därför, det är min tur att stå på sidan och förundras av andra människors livsval, bara för att jag var först av många jag känner, betyder inte det att jag är den sista..
Nu är bara frågan - finns det en shortcut in life? get a good job, that I want, and not finnish school?

I feel like a 2 year old sitting on the playground, wanting another kids toy - I want a grownup job too! But I guess there are no shortcuts in life, play it the hard way or get the job no one else want. So I guess my grownup job needs to wait, and the school books get a little more attention - because I'm just not a quiter.

Bedtime is passed and a day of studying and dinner with the fam is on the planner.

love.
em.

A night with the fam.

Kategori:


Igår kom jag till Sala, vackra fina silverstaden. Hemma hos familjen är allt som det alltid har varit, minus huset, minus en heltidsmamma som sätter sin prägel på huset, minus mig själv - den person jag i många år var. Det var nästintill tungt att komma hit den här gången när jag inte har sett dem på så otroligt länge, för varje gång jag träffar min familj så blir jag den 13 årige rebellen igen som får skit för dyra telefonräkningar och utegångsförbud för sena fredagskvällar.. Sala har den effekten på mig också, jag kan känna mig osäker när jag går förbi ett gäng 16-17 åringar - innan jag snabbt rättar till och inser vad fan jag håller på med, jag är vuxen nu, bor i USA, har inte bott i sala på 8 år och behöver vart jag än i världen vänder aldrig behöva känna mig osäker - för nu lever jag livet jag själv har valt för mig själv..
Sala har den effekten på mig att jag kan glömma bort det ibland och dansar i mina gymnastikskor från 2001...

En promenad ner på staden med systeryster och hyrde film - inser genast hon nu dansar i mina skor..
Hon hälsar, pratar om och undviken förra helgens flört - jag inser att jag är vuxen, vilket inte betyder att livet är lättare, men problemen är inte som dom en gång var, jag lyssnar på elenors klagosång och inser genast att gud vad jag är glad att jag inte längre är 17, just för den enkla anledningen att livet blir inte alltid som man har tänkt sig.. man kan inte alltid lita på att människor i sin omgivning spelar efter dina regler eller tankar, men så länge du är säker på dig själv och har hittat din plats, så spelar det ingen roll.. som carrie bradshaw säger i säsong 4, du ska inte behöva ändra den du är bara för att någon annan har problem med det.. så när man har hittat sig själv, så går det genast lättare..

Sen så kan man ju ha en sån tur som jag och få de bästa personerna i världen involverade i mitt liv!
Så det gäller bara att stå på sig och stå med huvudet högt även när man står i gamla minnens hus, men pappa kan inte säga till mig idag vad jag ska göra, han kan inte fatta mina livsbeslut längre.

det är lycka att ha fått spendera ett dygn med familjet, det är lycka att spela fotboll med brorsan som har blivit så stor, glo på film och snacka skit med syrran och taffjsa med andra brorsan som borde klassas som storebror.. jag kan ju också meddela hur tusan det nu än gick till att det ser ut som om jag blir kortast i familjen, ever.. då brorsan sedan många år har växt huvuden om mig, syrran förbi sedan ett år och riwer 11 år nu också snart passerar 170 cm..

hemlängtan.
love.
Em.

så var en kväll i västerås avklarad.

Kategori:


Kvällen när Elin med fina håret - också know as one of my best friend hade fyllt år och bjöd på kalas! Conclusion av kvällen var i alla fall att hennes tårta was a bite of heaven och att vissa människor inte borde dricka och vissa sig bland människor, eller kanske separerar vi på det och säger att vissa människor ska varken dricka eller visa sig bland folk - i detta fall var det en blandning av båda två. jävla idiot säger jag bara!
Det blev i alla fall en väldans trevlig kväll i det stora hela - även om tröttheten blev påtaglig relativt tidigt under kvällen då min vanliga bedtime är ungefär 8-9 på kvällarna nu för tiden eftersom jetlagen vägrar släppa knogarna om livet. Så när jag kom hem stupade jag i säng, hörde varken telefon eller annat, skönt var det i alla fall att sova..

Dagen idag kunde ha börjat bättre, utan tvivel - men det gick över.. jag fick ett ursäktande telefonsamtal kort därefter och det är jag alldeles otroligt tacksam för.. Det är jobbigt just för jag är glad över att vara hemma, samtidigt mår jag dåligt över att inte vara där - jag har hemlängtan vart jag än är i världen och det är sjuuukt frustrerande.. jag saknar nå otroligt mycket, när jag är här hemma - det suger, det gör det verkligen..

Ja då vankas det lördagkväll med bästaste ewiesen - tjejmiddag och utgång - det klassas högt!

Love.
Em.

the chance from above.

Kategori:


I will take this in english - no more missunderstandings, no more wrongs - not from my side..
The wake-up call from above and the chance came as a saving angel.

When I was a child, I was a person who couldn't loose a game. I was not a good team player because I always wanted to be in control, I have always from very young year until the day today been extremly good on doing me. Do me is one thing I know how to do, and if I let other people in to close I'm scared of losing the control of being me, I am scared that if I do l wont have anyone standing there to grab me when I'm falling - because I will fall, we always do from time to time, real people stands up and start walking again, but from time to time we all need a helping hand and to get that helping hand we need to let people in, let people really know everything about you.
As a moving soul there are parts of me who always gets left behind, by choice, because we always learn how to be more our self with time and everything we once used be might no longer be the true reflection of us. People are not perfect I am not perfect.. and people do learn from their misstakes and improves when we face sides of us that are not anything to admire. I am scared of critizism, I am scared of not being perfect.. because I have changed during the years, I was never anything to be achamed of, but I wasn't what I today view as me.. I am not pretending to be something that I'm not, I'm not pretending to be perfect, but I do tend to show of with my best side, or atleast I try to show of my best side.. I do have a hard time talking about the past, because I feel like it's not a part of my present, but on the other hand my past taught me to be me and to understand me today, it's important to stand up for the person that you used to be, everyone you meet comes with a past and the saying "you don't know where a person is going if you don't know where the person have been before".. 

It took alot for me to understand that I need to be open and that I need to help people cloose to me understand me, because you need to tell people, for them to understand and knowing, because no one comes with a manual.. A very special person made me understand, after the storm of emotions clearity came and I started to understand where it all begun - a relationship rocks if the understanding is deep, and it is rocky if the understanding isn't broad enough then the present.. I don't want a relationship to be rocky.. I wan't it to rock and our relationship rocks, even though we sometimes might walk through some ruff phases, we always got eachothers backs because for some reason we know the real deal when it's there and we know how amazing we are when we get the roughness under control.. there is where the understanding part comes in, with full understanding any relationship will work - so if you have an amazing relationship, is the understanding part nothing you would like to work on? I believe so, and for me to stay in this relationship I need to fully understand him - but the big story is him understanding me, understand everything about me, which is hard when I am a complicated soul. I need to open up and change and not being affraid of not being perfect, I need to prove that I can be me without the gard up - and I can, I know that I can because nothing of this is real if I don't do that, 100%, that's what you give in a relationship.. and I will do everything in my power to stay in this amazing relationship.. 
We can lay for hours stearing into eachothers eyes and know, this is the real thing - because we are so similar in so many way - it's a miracle that we are not tired of eachother, that's our history pattern, to get tired of boy and girlfriends.. it's a miracle how we always make it through, doesn't matter how hard it is, because we fight for eachother.. we are the best of teams, and I'm not even a teamplayer.. I can't loose.. I can't loose him, but I can loose the control, because I know that he got my back at all times.. 

The less perfect of me -  I think will make us perfect. He made me understand the importance of this and for that I will be him forever grateful.. He makes me complete.

love em. 

when your screaming towards a closed door.

Kategori:

I'm trying, I'm screaming, I'm panicing, I'v been crying until there are no more tears left to cry.
When a stupid misstake can ruin everything you thought was yours.
When you would do anything to turn back time - When you feel that there is no joy in understandning.
There is no room for understanding - a misstake is no longer a misstake, the misstake became reality for the other person, when it was fiction thoughts of my own, thoughts about something totally different tears it up.. and I'm standing alone, facing a closed door, screaming and kicking, trying to get true.. the keywhole whispers to you, it's to late, it's over, you must go back where your came from, there is nothing more here for you to recieve because there is nothing more going to be given to you. I'm falling down, gravitiy takes me with it, far down where everything turns dark - crying and whispering, let it all be a dream, the door wants to let me in, the door love me, the door would never close on me, because the door, the door believe in me.. falling deeper and deeper, falling to another level of understanding.. A scream reaches the top of my long, but no sound will come - is this the feeling of dying or is a feeling of a brooken heart - why would it matter they hurt just as much, but there are no end for the second one..

Crying and whispering, this cannot be true, this is not reality, this is a dream and this is a bad dream - a dream he soon will wake me up from, this is a dream that will teach you a lesson, but never a dream that will come true, if you tell someone - the dream wont come true and love will win over all the evils in the world.

If you keep falling it's your desteny - if some one catches you, you're loved.

em.

bye bye for now.

Kategori:

Nu åker jag till flygplatsen om cirka 7 timmar - kanon läskigt!
För nu kommer jag hem - imorgon natt 11.30 är jag på svensk mark igen!
Klockan 10 på tisdag har jag date med ewa utanför ICA!

KÄRLEK!